Det här inlägget har jag skissat på
i ett halvår, men tvekat på om jag ska lägga ut eftersom jag inte
vill framstå som en stöddig jävel. Får se om det lyckas.
Då och då ser jag folk på nätet, i
bloggar och forumtrådar som berättar att de ska köpa in sig i fem
olika företag för totalt lika många tusenlappar eller undrar hur
de ska investera sin aktieutdelning på en hundring. Jag fattar inte
att de orkar.
Det är inte min mening att racka ner
på andras ekonomi, och självklart finns de som skulle tänka precis
samma sak om min aktieportfölj! Men även om man numera kan köpa
små aktieposter helt courtagefritt måste ju avkastningspotentialen
vara mödan värd. En investering på 500 kr, t ex två H&M-aktier,
kommer rimligtvis inte ge mer än några tior i vinst på ett år. Om
det går bra alltså, det kan ju bli minus också.
Innan jag köper en aktie vill jag
åtminstone skumma igenom senaste kvartalsrapporten, läsa nyheter
och bilda mig en uppfattning om företaget. Sedan bevakar jag aktien
för att hitta ett bra köpläge. Med aktien i depån fortsätter jag
att följa kursen, läsa nyheter och ständigt ompröva mitt ägande
för att till slut hitta optimalt säljläge. Jag lägger olika
mycket tid på varje innehav, men några timmar är oundvikligt. För
att det ska kännas meningsfullt kan inte den möjliga vinsten – i bästa fall –
vara tvåsiffrig.
Jag fattar att alla inte har
hundratusentals kronor att satsa på börsen, och en av de
grundläggande principerna för investeringar är ju att sprida
riskerna. Ska man göra det med en liten ekonomi blir det
ofrånkomligt små investeringar. Men då skulle jag välja sparkonto
eller möjligen ett par aktiefonder.
För mig är börsen
en slags hybrid mellan jobb och hobby. Jag kräver inte att varje
nedlagd timme ska ge en vettig timlön, men i det långa loppet vill
jag tjäna rejäla pengar för att det ska kännas meningsfullt.
Börsen ska ge mig rikedom, trygghet och oberoende. Gärna glädje
också. Det är inte huvudsyftet, men det ska ju vara kul att leva,
säger de som vet.