”Återfallstipsaren” Henrik gjorde
mig uppmärksam på en debattartikel i Göteborgsposten.
Författaren är Agneta Tjernström Lustig, arbetsmarknadsanalytiker
på CSN. Innan dess jobbade hon arton år på Arbetsförmedlingen,
vilket kanske kan förklara hennes bakåtsträvande och bittra
framtoning.
Artikeln handlar om att de som hoppat av ekorrhjulet inte alls är förebilder utan snyltare (skrivet av en kvinna som vid 53 års ålder inte haft ett enda jobb som inte finansierats med skattemedel). Här är ett utdrag, men läs gärna hela texten:
”De finns plötsligt överallt - i tv-inslag såväl som i lokaltidningar och veckotidningar. Helgbilagorna tycks dessutom ha sina huvudartiklar dedikerade till dem och de får, utan följdfrågor eller nyansering, fritt lägga ut orden om att deras väg är den rätta. Jag pratar om "ekorrhjuls-avhopparna". De applåderas och lyfts fram som 'modiga' förebilder, men vilka är de och vilket samhälle lämnar de i sina spår?
De bor ofta i medelstora städer och är ofta i yngre medelåldern, men inte sällan är de ännu yngre. De är undantagslöst medelklass och de är alltid etniska svenskar. Med andra ord är det personer som redan har allt - bostad, utbildning, jobb, familj och vänner.”
Jag visste inte att det var ett brott
att vara medelklass eller etnisk svensk. Inte heller att dessa
egenskaper innebär att man ”har allt”. Men om jag bortser från det rasistiska klasshatet ska jag försöka bemöta
hennes kritik mot FIRE-liv.
För det första innebär inte en frivillig förtida pensionering att man snyltar på samhället. Det betyder att man sett om sitt hus och sparat sina tillgångar så att de räcker längre. Att snylta är att låta andra betala, inte att själv göra det i förväg.
”Gemensamt för dem alla är att de aktivt tar avstånd från förvärvsarbete och inte prioriterar finansiell självförsörjning.”
Nej, faktiskt inte. De enda
jag hört aktivt ta avstånd från förvärvsarbete är
yrkeskriminella socialfall. Som Kenta och Stoffe som står i
tunnelbanan i filmen De kallar oss mods och föraktfullt sjunger:
”Små knegarna, små knegarna är lustiga att se.” Och om man
tror att FI (financial independence) betyder att man inte prioriterar
finansiell självförsörjning är det faktiskt dags att lära sig
lite skolengelska.
Vidare skriver fru Lustig föraktfullt
om att flytta ut på landet och ”ägna sig åt olika konstnärliga
sysselsättningar”. Ja, vad är det för fel med det då? Mitt liv
är mitt och det gör jag vad jag vill med så länge jag försörjer
mig själv efter bästa förmåga och följer samhällets lagar och
regler.
Förutom att försörja sig själva
genom sitt kapital har ”ekorrhjulsavhopparna” ofta olika jobb och
inkomster. De har bara valt att inte jobba fyrtiotimmarsvecka hos en
arbetsgivare i arton år (och därmed lämnat den möjligheten till någon annan). Dessutom konsumerar de och betalar skatt
på allt de köper, förutom skatten på kapitalinkomster. Få människor
snyltar så lite på samhället som de som lever på avkastningen av
det kapital de själva sparat ihop. Något man knappast kan säga om
statligt finansierade arbetsmarknadsanalytiker.