Lite under radarn har Aftonbladet
berättat att Annika Strandhäll fått en värdig motkandidat i
tävlingen Privatekonomiskt mest omdömeslösa riksdagsledamot. Det
är miljöpartisten Leila Ali Elmi som bara denna mandatperiod haft hela sjutton mål hos Kronofogden.
Ett av fallen hann gå till indrivning och hon har fortfarande
pågående ärenden.
Sjutton ärenden på mindre än fyra
år?! Det är ju så att man undrar om hon överhuvudtaget har en
brevlåda eller om hon bara kastar allt som kommer. För mig är
Leila Ali Elmi mest känd för att hennes första insats i riksdagen
var att delta i statsministeromröstningen, men eftersom hon inte
fick upp bordsskivan eller lyckades förmedla sig till bänkgrannarna
på ett för dem begripligt språk missade hon att rösta.
Det är ingen djärv gissning att Ali Elmi inte ligger efter med
medlemsavgiften i Mensa.
Till saken hör att riksdagens ledamöter har över
70000 kr i grundarvode. För Leila Ali Elmi tillkommer dessutom
ersättning för att hon sitter såväl i partistyrelsen som i
arbetsmarknadsutskottet. Och så har riksdagsmännen goda möjligheter
till externa uppdrag eftersom de bara jobbar tre dagar i veckan, c:a
åtta månader om året. Många driver företag eller heltidsstudier
vid sidan av.
Dessutom har de naturligtvis alla
möjligheter i världen att få hjälp med sin privatekonomi.
Partigrupperna får ersättning för en sekreterare per ledamot, så
i princip skulle MP kunna ge Leila en personlig assistent som ser
till att hon betalar sina räkningar, kommer i tid osv. Allt utom att
trycka på röstknapparna, det måste hon lära sig själv.
Trots att Leila Ali Elmi sitter i partiledningen tror jag inte att hon bidrar med så mycket mer än att vara Miljöpartiets affischnamn för en av partiets stora väljargrupper, men hårdraget är samtliga riksdagsledamöter lagstiftare. Hon är alltså en av de som bestämmer vilka lagar och regler alla andra ska följa. Här tarvas nog grövre kraftuttryck än ”Det var som sjutton!”.