Jag köper i princip inte kläder på
nätet. Enda undantaget är löparskor där jag skulle få betala 2-3
gånger mer i butik. Av de 15-20 skopar jag köpt på nätet har jag
returnerat ett. Så jag är inte målgruppen och jag ska väl
egentligen inte försöka sätta mig in i hur ungdomar handlar
kläder.
Men det stör mig rejält när jag hör unga köpa en
tröja i fyra storlekar för att sedan returnera minst tre, istället
för att använda ett måttband och ta reda på vilken storlek de ska
ha. En annan metod är tydligen att köpa fem plagg trots att man vet
att man bara har råd med ett. Så skickar man tillbaka de fyra man
gillade minst.
Så när nu näthandlarna reagerar kan jag bara applådera. Det gör däremot inte Emelie, som blockats av Nelly, men även av andra nätbutiker.
”Det känns ju som att man gjort något dåligt liksom.”
Mm, det kan du fethaja att du har! Hittills i år fram till blockeringen hade hon returnerat över 92 procent av de kläder hon köpt! Hennes skamkänsla går dock snabbt över och då försöker hon rättfärdiga sitt beteende utifrån ett miljöperspektiv. För tänk om hon inte kryssat för halva katalogen utan istället beställt en vara, får hem den, inser att den inte passar och lägger en ny beställning:
”Då har du plötsligt gjort två beställningar och påverkar miljön på ett helt annat sätt.”
Skyll på att ditt fullständigt galna
köpbeteende är bra för handeln, börsen, minderåriga skräddare i
tredje världen eller vad som helst annat, men säg aldrig, aldrig,
aldrig att du har miljön i åtanke. Någonsin!
Hade hon haft det hade hon inte köpt
5-10 plagg i månaden (som vi väl får utgå ifrån varit 62-125
plagg där sedan minst 92 procent returnerats). Då hade hon använt
upp de kläder hon redan har och skaffat sig en annan hobby än att
beställa hem hela världen, fota sig i kläderna på sin blogg och
sedan skicka tillbaka skiten.