Jag vet inte om jag lever för dåligt
eller för bra (jag får kritik åt bägge håll), men efter
klassiska snyftreportage går mina samlade tankar ofta att
sammanfatta med: ”Och?”
Som när jag läser om Marianne som är sjukskriven på halvtid. I reportaget sägs att hon får ut 14000 kr netto i månaden. Det låter märkligt lågt ifall hon har halv sjukpeng och halv minimilön, men vi får väl köpa siffrorna då. Hennes hyresrätt i Husby kostar henne 7785 kr, så när hyran är betald har hon drygt 6000 kr kvar att leva på.
”Bara ett SL-kort kostar 1 000 kronor, så det är tufft att få det att gå ihop.”
Utöver det nämner hon telefonkostnad och hemförsäkring, så jag drar slutsatsen att hon inte har så många fler fasta utgifter. Men:
”Redan idag måste hon titta noga på prislappen innan hon handlar mat. De höga matpriserna gör de redan små marginalerna ännu mindre, och en hyreshöjning skulle göra att matkontot krymper ytterligare.”
För mig låter det som att hon utan
problem skulle kunna lägga fyra tusenlappar i månaden på mat. Vad
äter hon, rysk kaviar? Hennes matkonto ligger åtminstone klart över
snittet för en 64-årig kvinna. Väldigt många har det väldigt
mycket bättre och själv skulle jag inte vilja bo i Husby om jag så
fick betalt, men att hon ”vänder på varje krona för att få
ekonomin att gå ihop” får åtminstone inte jag ihop.
Jag hade inte reagerat om det vore ett
undantagsfall, men så här ser det nästan alltid ut i artiklar om
fattiga. Man skriver om personer som inte har råd att hämta ut sin
medicin, men glömmer berätta att högkostnadsskyddet gör att den
max kostar ett par hundralappar i månaden. Man berättar om en
fattigpension som säger sig ransonera potatis, samtidigt som man
inte berättar att han äger en Mercedes värd en kvarts miljon, osv
osv.
Det här får mig att undra – är det ingen som lever i ekonomisk misär på riktigt? Eller skäms dessa och håller sig undan, så att media bara får tag i gnälliga medelinkomsttagare? Detta är en ärlig fråga från min sida. Jag tycker mig leva ett rikt liv ekonomiskt, så när människor som tycks dubbla mina utgifter säger att de inte kan äta sig mätta blir jag förvirrad.
Journalister i gemen är inte kända för några större studieskulder, eller yrkesstolthet. De är en del av underhållningsindustrin, inget annat.
SvaraRaderaDe är åtminstone inte kända för att ha pluggat ekonomi eller älskar siffror.
RaderaDå är jag ett undantag, men visst. Det finns nybakade journalister som inte kan vare sig räkna eller kan stava rätt i sina texter. Trots att det finns rättstavingsfunktioner. 😂
RaderaOch ja. Det var medvetet det sista 😀
RaderaJa, är du inte ett undantag? Det är min bestämda uppfattning att väldigt få journalister är ekonomiintresserade. Ofta inte ens ekonomijournalister, känns mer som att det var det området som blev kvar och så jobbar de med det tills det blir en öppning inom sport, politik eller något annat.
RaderaDet reagerade jag inte ens på. På norska tror jag att det heter rettstaving, de brukar droppa n:et i sådana ord.
När jag har betalt min hyra så har jag 4000 kr kvar till mat, räkningar ,övrigt och lite nöje. men så har jag valt ett enkelt liv som inte kostar så mycket pengar. Skulle känna mig rik om jag fick 14000 kr i månaden och kunna spara en del. Förstår mig inte på såna här reportage som bara leder till att folk tycker synd om sig själva och att deras liv ses som eländigt. Det känns förnedrande när denna syn förmedlas till omgivningen, att man typ är en stackare. Lite stolthet, tack!/M
SvaraRaderaSå tycker jag inte att du ska ta det, tvärtom! Det är ju en styrka att klara sig på (förhållandevis) lite pengar.
RaderaJag förstar det heller inte. När jag var student levde jag pa studielan/bidrag, käkade spaghetti och knäckebröd och blev smal som en sticka, men ända kände jag inte att jag hade ett fattigt liv. Jag bad aldrig mina föräldrar om hjälp, och langt senare när jag berättade att det varit lite tufft fick jag fragan, men varför sa du inget? Ja, jag ville väl klara mig själv, och rättade mun efter matsäcken. Fast det var förstas innan internet fanns och man inte jämförde sig med andra pa samma sätt.
SvaraRadera/Annika
Den där viljan att klara sig själv undrar jag om den inte dött ut i dagens samhälle. Nu verkar man inte skämmas för att leva på föräldrarna, staten eller någon annan.
RaderaSL kortet är 970kr, så 30 kr till godo.... men tydligen skall allt överdrivas. Dessutom kommer hon få det för halva priset, när hon är pensionär. Konstigt om hon inte är förstidspensionär, det är ju så populärt och enkelt att bli (i alla fall historiskt)...
SvaraRaderaJag noterade också det, men tyckte att det kunde avskrivas som en rimlig avrundning.
RaderaJag tror inte att det är lika enkelt att bli förtidspensionär längre.
Det blir på det viset när politrukerna skapat en situation där media är en av landets största bidragstagare, tvångsfinansierat av oss skattebetalare. Allt i den svenska godhetens och korruptionens anda.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Den där godheten är tydligen värd mycket.
RaderaJa, artikeln kan knappast ge hela sanningen.
SvaraRaderaVisst, jag håller med om att mat, el och drivmedel stuckit iväg som tusan och svider, men man kan mildra det iaf en smula själv genom planering.
Jag har själv lite mindre ut än kvinnan i fråga, men trots att jag har en sambo med i nuläget noll i inkomst, kåken medför lite andra omkostnader och kostar på mig lite onödiga lyxinköp (snus, pilsner, godis o tv-spel) i månaden så känner jag inte att jag lever fattigt eller på marginalen och lyckas till 100% hålla i mitt sparande på 5000 kr/mån. Finns alltid kvar en sudd pengar att grunda nästa månad på.
/JB
Fast du har väl mer än 6000 kr kvar när boendet är betalt? Annars är sparande på 5000 kr väldigt imponerande.
RaderaDet beror lite på årstid (El) och vilka andra räkningar kring boende (VA, Försäkring osv) som dykt upp just den månaden, kör per kvartal.
RaderaMen nu när vi börjar ha varmare tider, absolut, då bor jag billigare!
Om jag skulle få tuffare marginaler ändå skulle jag nog strukturera upp en minibuffert för årshjulet, inte för att det skulle ge bättre utkomst än att bara balansera mot rena sparkontot (dvs ej involverande mina 5000 kr på fonder var månad utan det lilla överskjutande överskott jag ej redovisat och som läggs på hög, så i realiteten är det 5000+ kr/mån.) men bara för min egna skull få järnkoll på hur det diffar under året.
Men mitt sparande hålls i året runt.
/JB
Låter onekligen som att du har koll.
RaderaVisst tusan, tror jag skrivit detta tidigare också, och vill ej vara oärlig om hur jag lagt upp det! Fondköp görs automatiskt från sparkontot vilket jag är nöjd med om det ej går minus över tid.
RaderaMånadens överskott vilket överskjutande min personliga KALP-kalkyl går in på sparkontot den 25:e var månad tar då svängningarna i inkomst och utgifter.
Ursäkta otydlighet, var iaf ej min mening att tänja på verkligheten.
/JB
Är dessa snyftreportage lika vanligt förekommande i Norge?
SvaraRadera/Leif Ströfvargård
Bra fråga! Inte tänkt på det och jag läser inte lika mycket norska nyheter, så det kan jag inte svara på. Men jag ska fundera på det.
RaderaAftonbladet vill inte vara sämre:
SvaraRaderahttps://www.aftonbladet.se/family/a/4oXobe/mamman-linda-tufft-att-neka-sitt-barn-klader
Nej, och det var de inte heller :-). Bra exempel! Här var det 9000 kr för en enbarnsfamilj efter att räkningarna är betalda. Inte mycket i jämförelse med en del andra, men det borde ändå inte vara svältläge.
RaderaDagens inlägg blir så dubbelt för mig. Å ena sidan har jag svårt att ha sympati för personer som säger sig ha ont om pengar men som har lagt pengar på ögonfransförlöngning, naglar eller tatueringar. Å andra sidan har jag personer i närheten som verkligen lever på marginalen (och har gjort länge) utan att klaga. Jag skulle vara stressad över att inte ha sparande eller marginaler om jag hade en så liten budget. Och det är lätt för mig nu o sitt o säga att jag klarar hålla en tight matbudget (när kag när som helst kan välja att göra utsvävningar) det är nog en annan sak när man inte har ett val. Jag levde två veckor på frukt från jobbets fruktkorg och choklad från kaffemaskinen fram tills första lönen när jag var student o inte had CSN på sommaren. Sista veckan fick jag tjuvåka på tåget för att ta mig in Till jobbet. (Vägrade be någon om pengar
SvaraRaderaför ville klar mig själv) Dessa två veckor var jobbiga men lärorika. Jag känner fortfarande tacksamet varje dag över att vi alltid har mat på bordet utan problem.
Jag tänker också det, att det måste väl ändå finnas människor som på riktigt lever i ekonomisk misär. Ändå handlar det sällan om dem i sådana här reportage.
RaderaDet är helt klart en annan grej att leva snålt för att man valt det själv, ibland känns det nästan som en sport att hitta grejer att spara på. Att vara tvungen att göra det skulle jag verkligen inte vilja.
Jag lever på luft, och finns ingen luft, så lever jag på hoppet.
SvaraRaderaDet hoppet skulle nog inte vara så länge om det inte fanns luft :-)
RaderaÄr det inte lite synd om de som inte har arbetat upp en ekonomisk trygghet? Det är ju något de missat.
SvaraRaderaPersonligen tycker jag synd om ensamstående föräldrar. Speciellt de som har utmaningar med sig själva och är impulsstyrda. Visst väljer man själv om man ska skaffa barn och separation finns med i beräkningen. Man kan söka hjälp för sitt beteende. Man kan spara osv. men det verkar tufft. Speciellt när man inte har en halv förmögenhet, ett välbetalt jobb eller ett stort socialt skyddsnät (föräldrar, kompisar, syskon, som kan hjälpa till). Då jobbar man i uppförsbacke, och det är inte lätt.
Visst är det synd om bägge de grupper du nämner, men egentligen inte av ekonomiska skäl. De har ju själva valt sina förutsättningar. Och med det sagt, självklart finns undantag åt alla håll. Jag tycker ofta synd om folk, för att de drabbats av sjukdomar, idioti eller annat, men tycker att det är stor skillnad beroende på egen insats.
Radera