Mycket dumt har jag läst, men här
kommer en historia i hästväg. Låt mig presentera Anton.
Först tar han ett blancolån på
hundrafemtio tusen för att sälja trollstavar på nätet. Ja, vad sjutton kan gå fel med den planen?! Det får vi inte ens reda på eftersom
Anton tar lånet innan hans bolag är registrerat. Det tar ju säkert
två veckor och så länge kan man inte vänta med att tjäna pengar bara för att man såsat runt i 33 år utan att spara en enda krona, så under tiden
sätter Anton sprätt på
pengarna:
”I väntan på att bolaget blev registrerat spekulerade han med pengarna på börsen. Gärna i nystartade, mindre bolag. Sådant som kan ge hög avkastning, fast till hög risk.”
Man brukar ju säga att man inte ska
sätta pengar på börsen som man inte kan undvara i minst tio år.
Det tycker jag är att överdriva, men ska man dessutom investera i
högrisk låter tio år rimligt. Eller rättare sagt, investera inte
i högriskaktier med pengar som du inte har råd att förlora. Och
det har du inte med lånade pengar även om du inte tagit ett jävla
sms-lån!
Men det var inte tillräckligt ”kvitt
eller dubbelt”, så då köper han istället kryptovaluta för de
lånade pengarna. Gissningsvis var Bitcoin lite för mainstream
för Anton Klanton (jag vet, det var lågt), som säkerligen nosade
upp en kryptovaluta som kom igår och försvinner imorgon. Jag
behöver väl knappast ens säga att historien slutar med att Anton
tappade alla pengar, men har kvar lånet?
Torsk.
Inte nog med det. Han tar inte ens till
sig det gamla rådet ”Lär av dina misstag, du har ändå betalat
för dem”. Han säger sig istället vara färdig med att ångra
tidigare beslut, de har liksom bara hänt, och så rättfärdigar han
sig med att han nu har massor av möjligheter som inte hade dykt upp
om han inte kört huvudet in i väggen den här gången.
Har man pengar är börsen, och
antagligen också krypto, en fantastisk möjlighet att bli rik. Man
måste bara acceptera att det kommer att ta tid. Hoppas på 6 procent
per år, räkna med 4 (över tid!). Det Anton ägnat sig åt är inte
investeringar eller ens spekulation. Han har spelat bingo på ett
sätt som nästan inte kunde lyckas. Försöker han inte förstå det återstår nog bara en möjlighet, att köpa en sån där trollstav.
Sälja trollstavar på nätet? Då gissar jag att de är digitala. För sådant finns det tydligen människor som säljer. Och, vilket är ännu mer orimligt, köper.
SvaraRaderaDDT
Ingen aning. Spontant tänker jag Harry Potter-fans, men jag har varken läst eller sett tre minuter av den så jag har väldigt dålig koll.
RaderaVadå, var han upp 130 ggr med 175tusen? Som vanligt alldeles för lite info när SVT är inblandat.
SvaraRadera150000, så om det stämmer var han uppe i 19,5 Mkr. OM det stämmer är det otroligt märkligt att han inte plockade ut åtminstone några miljoner för att både betala sitt snordyra och leva ett bra liv, men det får vi väl aldrig reda på.
RaderaNågra gånger har jag mejlat journalister för att få svar på frågorna de inte besvarat rakt ut, men enda gången jag fått svar var när Hem & Hyras reporter svarade att jag var en idiot som måste leva ett skittråkigt liv :-)
RaderaHar svårt att tro att skulle haft en orealiserat vinst på nästan 20 mille utan att agera...
Men vilket hemskt svar från en journalist. Nu blev jag jättenyfiken på både originalartikeln och dina frågor. Och om du fortsatte konversationen...
Jag har också väldigt svårt att tro det.
RaderaJag ska väl inte outa reporterns namn, men tidskriften var som sagt Hem & Hyra. Kollade precis konversationen. Det var en artikel om andrahandsuthyrning där jag inte fick matematiken och logiken att gå ihop, så jag ställde tre följdfrågor. Den första, om det var en hyres- eller bostadsrätt (ganska basic uppgift jag tycker borde ha stått i artikeln), svarade han på, det var hyresrätt. Sedan gällde det siffrorna och då svarade han att han inte hade de exakta siffrorna, men uppmanade mig att begära ut beslutsprotokollet (vars exakta siffror han märkligt nog hade framför sig eller i huvudet). Det som sedan utspelade sig lät som följer (bara hälsningsfraser och undertecknanden bortklippt):
Han: "Själv rapporterar jag bara fakta."
Jag: "Eller åtminstone ett extremt snävt urval av fakta (se frågorna ovan). Jag får tacka för att du i alla fall svarade snabbt på mejl även om några av frågorna fortfarande hänger i luften så länge jag inte själv begär ut hyresnämndens protokoll."
Han: "Den exakta uträkningen hoppade jag över eftersom den är något krånglig att redogöra för. Hoppas budskapet gick fram. Tack för visat intresse."
Jag: "Ja, den exakta uträkningen (inklusive längden på hyrestiden) verkar väldigt krånglig att redogöra för ;-). Tack själv!"
Han: "Du verkar vara en rätt trist och överkomplicerande typ som har svårt att fatta stora drag. Jag tillönskar dig all hjälp på vägen i livet."
Jag: "Jag ser inte alls vad du har för anledning att vara otrevlig. Jag förstår att det svider när en läsare påpekar att du missat flera väsentliga faktauppgifter i texten, och kanske att det svider ytterligare att du inte ens har uppgifterna vilket bevisar att du gjorde ett rätt slarvigt jobb i detta fall. Det handlar ju trots allt om en journalistisk text och inte en uppsats i mellanstadiet. Så jag ställde följdfrågor och fick en snäsning tillbaka. Vi kanske kan lämna ärendet med det? Lycka till själv!"
Jag är den förste att erkänna att jag inte alltid är världens trevligaste människa, men den tävlingen i vett & hyfs tycker jag mig ha vunnit.
Jag har fått liknande svar när jag fått svar från journalist som står under artikel. Avsnäst och otrevlig så fort man frågar om det allra mest enkla, men för sammanhanget extremt relevant och aktuellt.
RaderaDet var för övrigt DN - det var några år sedan, nu svarar de väl överhuvudtaget inte.
På den tiden tidningarna hade kommentarsfälten öppna så framkom det i nio artiklar av tio att läsare påpekade att innehållet i artikeln inte stämde överns med det som det sade sig referera till, och/eller felöversatte från engelska.
Att få så gott som samtliga artiklar man publicerar rättade av läsarna ser ju inte bra ut, så det var ju bra att begreppen 'hat och hot' är så flexibla att man kan referera till dem och sedan frankt stänga ner kommenteringsmöjligheterna.
Kan tilläggas att jag under denna tidsperiod var en frekvent läsare av kommentarer på tidningsartiklar, så uppskattningsvis har jag läst vida fler än 100.000 kommentarer och jag hade då inte sett något överhuvudtaget som kunde klassificeras som 'hat och hot'. Förutom om man betraktar att läsarna visar på att artiklarna är felaktiga och därmed hotar såväl journalistens som tidningens renommé...och i därmed tidningens ställning bland reklamköparna.
Behöver väl knappast tilläggas att efter det har jag inte läst DN på många, många år.
Ja, man tappar ju sugen när de inte får till sina faktauppgifter. Självklart blir det fel någon gång, men ofta verkar de inte ens försöka få rätt och ibland vinklar de helt medvetet. Och så frågar sig journalister varför människor inte upplever dem som relevanta. Kan det vara för att man har fler frågor efter att man läst artikeln än innan ;-)?
RaderaJa jisses. Han får till och med mig, på den tiden jag var en Slösa, att likna ett unikum av förstånd.
SvaraRaderaDet enda jag verkligen ångrar från den tiden, förutom min generella förhållning till ekonomi, är en affär med konvertibler i det stora svenska telecombolag jag arbetade på.
Köptes med ett rabatterat lån, maxförlust var 25k, vilket det också blev när jag satt stilla i båten för länge, tills löptiden gick ut.
Trots att jag gick in i det hela (okunnig visserligen) med den fromma förhoppningen att kanske, kanske kunna dubbla mina pengar.
Hade fått ut en vinst på 6-900k om jag sålt kring toppen, men nej då, då hade man blivit åpen och girig o miste hela stycket.
Förhoppningsvis lärde jag iaf något... =/
/JB
Det är ju det man hoppas, att man ska lära sig saker längs vägen, så kan det bli bra ändå i slutändan.
RaderaJB, du hade ju möjligheten att kvitta din förlust mot annan kapitalvinst, ja även mot arbetsinkomst. Så antar att din totala förlust blev lägre än 25k. Dessutom hade du väl ränteavdrag på lånet under tiden det löpte.
RaderaNåväl, det är ju alltid roligare att gå med vinst, även om skatten ska betalas i det fallet ;-)
Mot arbetsinkomst har man väl aldrig fått kvitta hela kapitalförlusten? Men det är ju såklart bättre att få tillbaka något än inget alls.
RaderaSparo, innan skatteomläggningen på den gamla goda tiden gick det väl? Räntor på 10% men med marginalskatt om 70-80-90% var ju så förmånligt att staten fick sluta med det eller "gå i konkurs".
RaderaMen som du säger, inte på senare tid (90-tal och framåt), det är väl endast en del som får tas upp.
Men förluster och vinster inom kapital får (för det mesta) kvittas fullt ut.
Naturligtvis var/är detta exkuderat för specialare som allemansfond/spar, skattespar, ISK, KF och regelrätt pensionsparande.
Var det inte max 70 procent som fick kvittas mot arbetsinkomst ifall man inte hade kapitalvinster? Jag minns i alla fall inget innan det.
RaderaDet som gick att göra om man inte hade egna vinster att matcha emot var att skänka bort förlustpappren till någon som hade reavinster, alternativt vinster till den som hade förluster att realisera. Efter att gåvoskatten togs bort.
Anonym 15.32, ja, lite förlust vill jag minnas kunde kvittas bort.
RaderaMen de 25k (minus kvittning) är inte det som skaver, de hade jag redan räknat med att ha lagt på spelbordet och var alltid helt ok att eventuellt bli av med. Det är att bommat halvmiljonen plus moms o ev mera i ren vinst som fortfarande svider...
/JB
Ja, visst är det intressant det där hur man upplever ekonomiska transaktioner. Det är stor skillnad i det som kallas för "Behavioral economics" jämfört med vanlig traditionell ekonomisk teori.
RaderaI ditt fall så har du inget problem med den faktiska förlusten medan den inbillade förlusten är det som du grämer dig mer över. Årtionden efter så grämer du dig fortfarande över något du aldrig haft.
För de som ser på spelprogram, tror såna går fortfarande på någon TV-kanal, så kan det ofta observeras att deltagarna anser att de ha förlorat något när de tex i en vinststege dubblar och sedan "förlorar allt". De reflekterar inte över att de faktiskt aldrig haft några av dessa pengar överhuvud taget.
Människans psyke är intressant, verkligen intressant.
Anonym 17:41, du har exakt rätt! Psyket är extremt intressant, och jag inser och ger dig 100% rätt i allt det du lyfter. Att jag fortfarande grämer mig för pengar jag aldrig haft, även årtionden efteråt, även fast jag är väl bevandrad i mekaniken bakom det tänkandet.
RaderaVad man intellektuellt vet och det man känner kan krocka.
Det är lite sorgligt faktiskt och jag önskar logik och känslor kunde gå mera armkrok med varann här.
Men jag tackar dig för kommentar och vill bara säga att jag är mycket medveten om att det vore sundare om jag bara släppte det. Du har hjälpt en bit på vägen. Tack.
/JB
Det extra intressanta är att jag aldrig varit någon för spel öht
"Inbillade förlusten", det finns en stor sanning där som jag ska processa.
RaderaVad tycker du om kredithoppning? Alltså att hoppa mellan olika lån och kreditkort varje månad för att på så sätt ha 0% ränta
SvaraRaderaHur ska man kunna tycka något om det? Det är inget jag orkar hålla på med, men andra får köpa vad de vill för mig.
Radera