I somras var jag på ”garasjesalg”.
Loppmarknad skulle vi väl säga på svenska. Redan då var tanken
att jag skulle anordna en egen försäljning av möbler och diverse
prylar som blivit över. Jag köpte ju ett fullt möblerat hus med en
ganska full lada. Dessutom producerar jag ”sopor” hela tiden trots
att jag inte köper så mycket grejer. Får eller köper jag något
blir något annat ofta överflödigt.
Planen var att köra en helg nu på
våren, sälja grejer och eventuellt honung. Men ju mer research jag
gjort och frågat grannar och vänner har jag kommit fram till att
jag bor för ocentralt för att få hit några större skaror av
köpare. Det är en sak om man – som den utförsäljning jag var på i
somras – har en hel bondgård full av bra grejer, men jag tycker mest
att jag har skit. Slutar det med att jag bokar upp en hel helg och
säljer saker för ett par hundralappar hade det varit bättre
ekonomi att låta bli.
Samtidigt vill jag tömma ”lagret”.
Halva övervåningen i ladan har varit fylld av dessa loppis-saker.
Jag vill helst inte kasta, det är dessutom långt ifrån allt jag
får kasta utan att betala för det. Så jag gjorde ännu ett
annonseringsryck.
Hittills i vår har jag gjort elva
försäljningar på 100-1000 kr, totalt 4300 kr. Det är bl a
porslin, ett skåp, en solstol, en gammal askkopp, men också mer
speciella grejer. Som konstglas. Det höll den gamla ägaren till
huset på med och lämnade ett par lådor med glasbitar. Är det värt
något, tänkte jag, och träffade en tjej som sålde glaskonst på
marknader.
Jag erbjöd henne att komma hit och ge ett bud. Hade hon sagt att det
var värdelöst hade hon gärna fått ta det, men efter att ha kollat
på mina glasbitar frågade hon om jag tyckte 1000 kr var för lite.
Det var ungefär dubbelt så mycket som jag hade gissat med mina
allra mest positiva glasögon.
Men slipmaskinen som hörde
till ville hon inte ha, en sådan hade hon. Hon kunde dock titta på den
och berätta att den var komplett. Slipmaskin för konstglas – nu
snackar vi snäv marknad. Dessutom av en utgången modell, men ny
hade den kostat några tusenlappar. Ut på nätet med den för 800
kr, prutade en hundring och mitt liv kommer att funka precis lika bra
utan den.
Jag vet att jag redan bloggat om sånt här flera gånger. Samma upplägg varje gång: Här har jag grejer jag inte behöver, det här sålde jag och så här mycket fick jag. Men jag tror att många behöver bli påminda, även jag själv ibland. Vi har alla saker som vi inte har något som helst behov av. Jag har sålt böcker, skivor, prydnadssaker, kläder, högtalare och till och med halvtomma parfymflaskor för flera tusen. Så behöver du pengar, utrymme eller bara gillar återbruk, ordning och reda – sälj!
Ja du får det att låta så himla enkelt men eftersom jag har en annons ute själv nu kan jag berätta hur det går. Skrev en halv doktorsavhandling i annonsen för att beskriva skick och allt som ingår. Får omkring 25 svar per dygn så rimligen är prislappen i rätt härad. Sen kommer tjafsandet "finns den kvar?", "är den x?", frågor som redan står i texten, "finns det fler bilder?" osv.. folk som ber om att få komma och titta men glömmer(?) bort tiden.
SvaraRaderaÖverväger att elda upp skiten istället för att slippa fler idioter.
Men låt bli Blocket och Facebook Marketplace, det klassas numera som självskadebeteende och är snart sjukpenninggrundande. Lägg istället upp sakerna på Tradera, sätt en (1) krona som startpris och låt marknaden i lugn och ro betala vad dina prylar är värda. (Av runt 50 annonser i år har jag bara vid ett enda tillfälle tvingats sälja något för en krona.)
RaderaDet är inte allt som går enkelt, men genom att banka ut många annonser kommer ändå mycket att säljas. Och visst är det trist när man får frågor som redan finns besvarade i annonstext och bilder, ibland känns det nästan som att folk söker mänsklig kontakt genom att svara på annonser.
RaderaSedan håller jag med om att Blocket bör undvikas. Facebook Marketplace har jag bättre erfarenhet av. Där kan man ju aktivt välja bort anonyma köpare, som man också slipper på Tradera.
Nuförtiden kan man väl inte längre skicka meddelanden på Blocket utan att vara inloggad (via BankID)? Än så länge har jag faktiskt inte haft dåliga erfarenheter.
RaderaUnder den senaste tiden har jag främst varit på köparsidan och tycker att användarvänligheten hos Facebook Marketplace är sisådär, bortsett från den geografiska funktionen som jag gillar.
Tradera är bäst när det gäller sökfunktionen men mindre bra när man letar efter större grejer för avhämtning eftersom man bara kan filtrera efter län.
Möjligt, det är många år sedan jag använde Blocket. Men problemet är väl inte att man är anonym för Schibsted utan att man är det för säljaren, och då kan man man som ovan beskrivits skita i att dyka upp på avtalad tid osv.
RaderaOch så minns jag ett väldigt prutande. Helt okej att försöka få ner priset lite, så gör jag med. Men sätter man ut något för 2000 kr vill man inte ha "Kompis, du får 500 kr"-svar som sedan garanterat följs upp av att kunden dyker upp för att pruta ännu längre.
Användarvänligheten hos Facebook Marketplace är verkligen urusel. ALLT är dåligt, från att lägga upp annonser till att sortera annonser som köpare. Det är gratis, men man får vad man betalar för :-(
Tradera tycker jag funkar bäst på grejer som kan skickas, även om jag sålde en del avhämtningsgrejer där också. Det kan nog funka i större städer.
Angående Marketplace så håller jag på att bli galen på alla meddelanden "Finns den här varan fortfarande kvar?". Jag skrev tydligt i annonsen att så länge annonsen är kvar är frysen kvar (säljer en frysbox). Endast en enda person av runt 15 hittills har skrivit något eget. Vissa skickar ett skambud utan ytterligare kommentar men 95% undrar om den är kvar. Jag ignorerar alla dessa i väntan på en seriös kund.
RaderaÅtminstone när annonsen innefattar en enda vara tycker jag att det är självklart att den finns kvar om den inte precis har sålts. Själv har jag aldrig sålt något utan att ta bort annonsen. Jag svarar, men skriver inga uppsatser om de inte tänker fråga om något mer än det självklara.
RaderaMed det sagt har jag skickat relevanta frågor till säljare utan att få svar. Nu senast skulle jag köpa en pulsklocka och ställde frågor till två av säljarna. Den ena svarade och jag köpte den. Den andra svarade inte, så när jag handlat skickade jag ett nytt meddelande, att jag köpt en annan klocka, så slapp han svara. Då fick jag ett "ok" inom ett par sekunder. Jag drar slutsatsen att han inte tyckte att han skulle behöva svara på frågor om sin vara, då fick den hellre vara osåld. Och senast jag kollade så var den det.
Jag salde min bat pa en gratissajt för fem ar sen. La ut den först till priset jag köpt den för (14 ar tidigare), inget napp, tänkte nog försöka duger. Betalade en mindre summa för en annan sajt, inget svar alls. Prövade igen pa samma gratissajt med ett mer rimligt pris, 2/3-delar av vad jag betalat och vips fick jag svar, bl.a. en oseriös som ville betala hälften av inköpspriset och hämta baten samma dag, no deal. Salde i stället till seriösa köpare för utsatt pris och som jag fortfarande har kontakt med, eftersom batplatsen (mitt i stan) tillhör mig, och det är manga ars väntetid. De betalar kostnaderna varje ar till mig, och om jag skulle vilja kan jag fortfarande ta en tur pa sjön. Win-win kallas det visst ;).
SvaraRadera/Annika
Har man tid kan man alltid sätta ut annons till högt pris, ta bort och sätta ut igen. Min känsla är att det aldrig hänt att någon potentiell köpare noterat att den varit ute tidigare, bara beträffande lägenheter. Men båtbranschen har jag aldrig varit inne i.
RaderaNär inget annat hjälper: https://bortskankes.se
SvaraRaderaDen är inte dum. Har hämtat grejer jag hittat där och det var väldigt smidigt. Ingen som ville ha "hittelön" när man väl hämtade.
RaderaJag sålde en trasig racer cykelhjälm en gång på tradera (en sån mjuk variant, tävlingshjälm från typ 70talet.) La ut något om retro i annonsen och fick 250 pix eller nått, det var jag rätt nöjd med
SvaraRaderaJag har också sålt en del trasiga grejer på Tradera och har själv svårt att förstå att det finns en marknad för sånt.
Radera