Slut på sötebrödsdagarna

Fler svenskar, 26 procent, tror på sämre privatekonomi under det kommande året. Jag är nog en av dem. Räknar jag in de fyra månader som gått av året sällar jag mig definitivt till gruppen som tror att de kommer att ha mindre pengar vid nästa årsskifte än vid föregående.

Samtidigt är jag inte så brydd över det. Börs och konjunkturer går upp och ner. Den som inte förstått det har något att lära och jag tror att det är sunt med ett reningsbad då och då. Personerna i reportaget säger bl a att de handlar mycket på kredit, att de får spara in på utemiddagar och annan lyx och ”det blir inte dyraste telefonerna till barnen”.

”Va?!”

Tänk om jag hade fått berätta det för min farmor född 1903, att tjugo efter hennes död blir det tuffa tider. Då kommer en mamma inte ha råd att ge sina barn de dyraste telefonerna (som kostar uppemot en månadslön för vanligt folk) eller ens ta med familjen ut på restaurang mer än någon enstaka gång i månaden. Farmor var en klok människa med god fantasi, men då hade hon nog undrat om det klickat för mig.

Med risk för att själv låta som en hundraåring tänker jag att om de där ungarna redan tidigare hade fått vänja sig vid att få föräldrarnas begagnade mobiler eller en lågprislur (de billigaste kostar under tusenlappen nya med garanti) kanske föräldrarna hade sluppit stå i tv och skratta nervöst över att tumskruvarna nu dras åt för deras lyxkonsumtion.

Jag missunnar ingen lite guldkant i tillvaron, men för att lyx ska vara just lyx kan vi inte unna oss själva allt hela tiden. Den lektionen är det nog många som kommer att få i år och jag missunnar dem inte den heller. Kunskap är aldrig tungt att bära. Eller ja, denna blir kanske det.

Nu börjar gratismatsäsongen

Det här tänkte jag kunde vara ett lämpligt inlägg en dag när de flesta är lediga.

För alla oss som ibland gnäller över dyra matpriser känns det fint att naturen från nu och nästan ett halvår framåt erbjuds massor av mat som är helt gratis! Nu väntar jag mig ett självgott svar i kommentarsfältet som inleds med: ”Sedan jag valde att pensionera mig vid 52 års ålder tänker jag inte slösa min dyrbara tid med att gå ut i skogen och hämta mat.Jag köper precis det jag vill i butiken.För övrigt är jag jättejättelycklig.Så det så!” (Ni som fattar fattar.)

Själv gillar jag gratismat. En av mina tidiga favoriter (april-maj) är kirskål. Den plockar jag på min egen tomt, så den kan tillredas bara några minuter efter skörd. Annars håller den veckovis i en burk i kylen. Jag tycker att kirskål är fantastiskt, men har två lurviga sambos som anser att gratismat ska gå på alla fyra, pipa och älska ost.

Just den här (kirskålen, inte katten) finhackades och hamnade i en sås jag åt ihop med ris. Kirskål funkar också bra i pajer och grytor, är full av vitaminer och mineraler och finns i rikliga mängder i hela Sverige. Till skillnad från ramslök som också dyker upp ungefär nu och som jag dessvärre inte hittat. En annan tidig gratisingrediens jag däremot har på tomten är brännässlor. Men där får man vara snabb, till skillnad från kirskål som kommer att finnas hela sommaren blir nässlorna svårare att plocka (och inte lika goda) senare, när det bara finns fullvuxna exemplar.

Snart kommer maskrosorna, där såväl blomma, blad som rot går att äta och strax efter det kommer de första bären. Blåbär, lingon och några till växer vilt, medan andra kräver en tomt där man får placera en buske. När man väl har gjort det är dock vinbär, krusbär och hallon bara att skörda, år ut och år in.

Frukt är inte alltid gratis att plocka, bara på allmän mark, men det brukar inte vara svårt att hitta någon fruktträdsägare som gärna tar hjälp att skörda. Om inte annat får du säkert ta fallfrukten och är man tidigt ute fungerar den lika bra.

Slutligen har vi svampen. I gårdagens sås ingick även hemplockade kantareller som legat i frysen sedan i höstas. Sedan jag lärt mig att hitta dem hoppas jag kunna ha tillgång till kantareller året runt, lika kostnadsfria som blåbären i samma frysbox. Allt de kostar är tid och i gengäld får jag motion som gör mig friskare. Men den som vill kan gå på gymmet istället, jag dömer ingen. Inte så hårt i alla fall ;-)

Aloe vera 2.0

Jag använder växten aloe vera på torr eller irriterad hud. Jag bryter ett blad och delar det på mitten med nageln så att jag kommer in till fruktköttet som jag smörjer mot huden.

Men så fick jag en gränslös klåda i hårbotten, antagligen eksem. Jo, jag har faktiskt hår även om det är ganska kortklippt, och det gör det svårt att komma åt med min metod. För att inte tala om skäggbotten. Tidigare har jag köpt Betnovat, men jag tror att det är receptbelagt och det vore skönt att slippa krångla med (och betala för). Så jag gick till plan B.

När jag sålt honung på marknader träffar jag varje gång minst en, ofta flera, som säljer hudvårdsprodukter med aloe vera och enligt dem består deras smörja av aloe vera som den enda verksamma ingrediensen. På en direkt fråga om man lika gärna kan använda växten blev svaret ja. Därför fick jag för mig att tillverka min egen hudkräm bestående av denna enda ingrediens.

Några kvistar i mixern och fem sekunder senare hade jag denna ”guacamole”:

Den masserade jag så in i både hår- och skäggbotten. Flera gånger första dygnet, sedan mer sporadiskt. Det fungerade! Redan efter några timmar kändes det mycket bättre och dag 2 var jag helt symptomfri. Återstående klet förvarar jag i kylen för det blev lite mer än jag räknat med. Jag tänkte att det skulle bli brunt och kanske härskna eller surna, men efter ett par veckor ser det både ut och luktar som direkt ut från mixern. Så jag fortsätter smörja tills det tar slut på ett eller annat sätt.

Förutom att läkemedel kostar har de ofta biverkningar, så funkar detta ser jag bara fördelar. Rent allmänt tror jag på huskurer och växters läkande kraft. Läkemedel är ju inte sällan kemisters sätt att återskapa naturen när det visat sig att något där ute fungerar. Magnecyl är ett exempel på det, men det finns flera.

När jag i samband med min influensa i vintras berättade för en person med kunskaper om sånt här att jag övervägde att köpa slemlösande medicin sa hon att ett starkt te av tussilagoblad har samma effekt. Då fanns det inga sådana i naturen, men kanske borde jag plocka nu för att ha till nästa gång.

Sparo 2040?

Jag skulle inte försöka läka hjärnhinneinflammation eller tarmvred med ett recept jag hittat på nätet, men nu snackar vi ju om tämligen ofarliga åkommor, även om det kan vara nog så irriterande att vakna mitt i natten och vilja klia sig in till skelettet.

Tala är silver, tolka är guld

Jag hörde ett reportage från Sveriges Radio som blivit väldigt uppmärksammat. Reportern Katarina Gunnarsson intervjuar tre somaliska kvinnor i Tensta angående den höga arbetslösheten bland utrikesfödda.

Fatuma är folkhälsovetare. Okänd titel för mig, men hon håller tydligen studiecirklar i ”utsatta områden”. Knappast på svenska, därtill är hennes språkkunskaper alltför dåliga. Men allt är relativt.

Amun har bott 30 år i Sverige. Ändå är det svårt för mig att uppfatta vad hon säger. T ex kallar hon området Järva, där hon bor, för ”Harva”. Efter 30 år kan hon alltså inte ens säga var hon bor. Reportern säger att Amun nu är arbetslös. Jag undrar hur mycket hon jobbat innan dess.

Avslutningsvis Zeinab. Hon har jobbat i ett år av de tjugo år hon bott i Sverige. Jag ramlar inte baklänges av förvåning om det skulle framkomma att det jobbet i själva verket var en skattefinansierad arbetsmarknadsåtgärd. Zeinab pratar nämligen inte svenska överhuvudtaget. Folkhälsovetar-Fatuma får tolka mellan henne och reportern.

Ämnet är alltså arbetslöshet och i vanlig ordning pratar man om utanförskap, ett begrepp man kan fylla med lite vad man vill. Vem är utanför, och varför? Vidare sägs att invandrare saknar kontaktnät. Jag tror att deras kontaktnät är större än mitt skulle vara i Järvaområdet, men om ingen i nätet jobbar hjälper ju inte det. Fatuma, som alltså har ett jobb (om än gissningsvis skattefinansierat) anger ”rasism mot svarta i slöja” som en orsak till arbetslösheten. Amun säger att ”det finns ingen lösning”. Det har hon nog sagt förut, för där har jag inga problem att höra vad hon säger. Och Zeinab säger ingenting. Enligt reportern skäms Zeinab för att hon glömt den svenska hon lärt sig på SFI.

Nu kanske någon tycker att jag är alldeles galen, men jag tänker att en tung anledning till dessa kvinnors långtidsarbetslöshet är att de knappt kan prata svenska och antagligen inte skriva överhuvudtaget. Vilket jobb i Sverige skulle de kunna ta? Om man inte ska skicka med en tolk på jobbet, men ska man anställa en för att kunna anställa en annan försvinner ju själva idén.

Ändå görs nog det ganska ofta. I Malmö är ett tolkföretag den största arbetsgivaren, enligt tidningen Fokus. Så vad är problemet? Alla invandrare i Sverige äldre än 16 år har tillgång till gratis språkundervisning i SFI, Svenska för invandrare. Varenda politiker säger att integration är jätteviktigt och att språket är nyckeln dit. Trots det sitter de här kvinnorna i Järva (och hundratusentals andra) utan att kunna säga mer än hej och goddag på svenska efter decennier i landet. Det är lätt att göra sig lustig över det, men det hjälper inte heller.

Jag märker stor skillnad på långväga invandrare i Sverige och Norge. Här i Norge talar de invandrare jag träffar i butiken eller pratar med på en kundtjänstavdelning bra norska. Ibland med brytning (som jag själv), men inte så att det stör förståelsen. Jag har hört flera intervjuer med invandrade löpare från samma region som kvinnorna i reportaget, ofta i samband med att de blivit norska medborgare och ska börja tävla för Norge. Samma där, bra norska trots bara några år i landet. För deras svenska konkurrenter är läget ett helt annat.

”Jeg heter Ole og liker å gå på tur!”

Så vad behöver göras? Ta bort den kostnadsfria tolkhjälpen efter några år i landet? Sluta erbjuda särskilda telefonlinjer till myndigheter på de stora invandrarspråken? Sänka bidragen efter X antal SFI-lektioner utan att klara ett examensprov? Jag vet inte, men bevisligen är inte detta ett övergående problem som försvinner bara man gör mer av samma. Något annat måste till.

Vad tycker ni? Och nu vill jag inte höra att alla invandrare är idioter. Inte bara för att jag då måste städa i kommentarsfältet utan också för att det inte leder samtalet framåt. Jag vägrar att tro att invandrare i just Sverige är obildbara.

Lära känna grannar

En journalist försöker lära känna grannarna i sitt hyreshus genom att bjuda dem på varmkorv på innergården. Gissningsvis ganska poänglöst från en hyresrätt i en svensk stad, men ett lovvärt initiativ.

Grannar är nog det jag uppskattar mest med att bo i villa. Av grannarna i fastigheterna runtomkring min har jag fått massor av hjälp. Av det närmaste paret har jag fått deklarations- och bygghjälp, lånat saker och blivit bjuden på kaffe fler gånger än jag kan minnas. Nästa granne är bonde, så där har jag köpt mjölk och ägg, fått odlingstips, kogödsel, plogad väg och hjälp att dra upp bilen när jag hamnat lite vid sidan av vägen. En tredje granne var jag till på nyårsafton och hos en fjärde firade jag påsk. Av samtliga grannar har jag dessutom fått hjälp med norskan och ett kontaktnät jag inte vet hur jag hade klarat mig utan.

Tyvärr ligger jag på minus gentemot samtliga grannar, men jag försöker återgälda så mycket jag kan. Det har blivit lite flytt- och bärhjälp, blomvattning och posthämtning i semestertider, tips på svenska inköpsställen och för all del lite språkhjälp tillbaka. Det underligaste på det området var översättning av en Björn Afzelius-text (från skånska till norska), men den mest udda granntjänsten var att jag gav bort två bidrottningar med hemleverans.

Att det snackas om grannsamverkan i media nu är för att det är bra om kriget kommer, men jag tycker att det är lika viktigt i fredstid. Grannar är bättre inbrottsskydd än hemlarm, jag har lånat och lånat ut verktyg för många tusenlappar och kontakten med grannarna har besparat mig massor av pengar.

Förutom det som är mätbart i kronor och ören är det byggprojekt som inte hade blivit av utan dem, och så är det ju trevligt också. Så har du inte bra kontakt med dina grannar är det något jag kan rekommendera att få till. Oavsett hur du bor, men villa och landsbygd underlättar.

Är det grannsämja eller grannfejd i ditt bostadsområde? Eller har du det som jag när jag bodde i lägenhet, att allt du vet om grannarna är efternamnet som står på brevlådan? Om de inte hyr i andra hand så att även det är okänt.

Barnbidragens bidrag till ekonomin

I samband med regeringens vårbudget lobbar Socialdemokraterna för höjda barnbidrag, och som av en händelse gör SVT dagen därpå ett reportage om att barnbidragen täcker en lägre andel av barns basbehov än de gjort de senaste 50 åren.

Jag har ingen stark åsikt i frågan. Eftersom svenskarna föder allt färre barn kanske detta kan vara en parameter att skruva på för att bryta utvecklingen, men jag tycker att debatten blir lite ensidig och ytlig. Jag hade velat veta hur basbehoven har förändrats under dessa 50 år. Och hur är det med andra kostnader och bidrag? Var det fri tandvård i Sverige när barnbidraget infördes 1947? Kostnader för läkarbesök? Högkostnadsskydd för mediciner?

Inget av detta i SVT:s rapportering – enligt dem har det bara blivit sämre. En av papporna går så långt som till att kalla barnbidraget för ”en symbolisk summa, men den gör ingen större skillnad”. Tycker han att 1250 kr är symboliskt kan jag berätta att det med råge hade täckt hela min kostnad för mat och kläder, så kanske skulle detsamma kunna gälla för hans treåring.

Det är sant att barnbidragen inte är inflationsskyddade och att en del har det ekonomiskt tufft, men det gäller faktiskt inte bara barnfamiljer. Ingen av föräldrarna i SVT:s reportage framstår som en otacksam kravmaskin, men det blir ändå gnälligt. På slutet säger den enda svenska föräldern i inslaget något tänkvärt:

”Det var ju inte någon som tvingade mig att skaffa barn, så då får jag snällt ta hand om dem.”

Ärligt och befriande! Jättefint att hon vill skaffa barn, jag önskar dem all välgång, men det är som hon påpekar rimligt att ansvaret för barnens försörjning tillfaller föräldrarna. Ska jag komma med ett konkret förslag vore det att omedelbums ta bort flerbarnstillägget och fördela det jämnt över alla barnbidrag. Jag har aldrig förstått vitsen med att fler barn ska ge högre bidrag per barn och ju fler dess högre.

Mat på kredit

Flera läsare har uppmärksammat mig på radioreportaget om att folk skuldsätter sig på Foodora-mat. När man tror att världen inte kan bli galnare finns det alltid en växel till.

Det är fortfarande ”bara” 800 fall om året, men det har fördubblats varje år sedan 2022. Fortsätter den trenden kommer det år 2030 vara över 25000 personer som hamnar hos Kronofogden pga hämtmatsbeställningar i mat-appar. Vi kan väl gissa att det inte var där det började, med en hemlevererad hamburgare. Troligtvis har majoriteten av dem även andra skulder, men det visar ett beteendemönster som går väl ihop med resultatet.

Jag har aldrig beställt mat med hemleverans, jag skulle inte komma på tanken även om jag hade brutit bägge benen och låg sjuk i lunginflammation. Vem gör ens sånt? Det är kanske en överkomlig kostnad om man är en stor familj eller ett större gäng och jag har full förståelse för att ett övertidsarbetande företag beställer pizza till lunchrummet. I alla fall om man betalar fakturan, går familjepizzan till Kronofogden kostar den snabbt fyrsiffrigt.

Men det här handlar inte om företag utan om privatpersoner som lever så långt över sina tillgångar att de inte klarar av att betala räkningarna. Och de nöjer sig inte bara med att köpa restaurangmat, de orkar inte ens ta sig dit och hämta den själva. Hade de istället köpt vanliga livsmedel och lagat sin mat från grunden eller åtminstone halvvägs hade de med all säkerhet inte suttit i denna sits nu.

Om det sedan beror på att de är bortskämda latmaskar som vill ”unna sig”, om de aldrig brytt sig om att lära sig att laga mat, om de hade en trasig barndom som gjort dem handlingsförlamade eller något helt annat får vi inte veta. Spelar det ens någon roll? Och varför drar man inte i nödbromsen innan man hamnar hos Kronofogden för snabbmatsleveranser? Så många frågor.