Jag är själv ingen stor anhängare av budget för egen del. En budgets främsta uppgift är ju att inte kostnader ska dra iväg, men eftersom jag nästan bara köper sånt jag behöver har jag sällan behovet. Men om man budgeterar bör man försöka hålla budgeten, annars är det ju verkligen ingen idé. Detta leder till ett tips från Hanna, om Frida & Asiqur som hade budgeterat hundrafemtiotusen för sitt bröllop.
”Jag tänkte att 150 000 kommer vi nog inte passera, men det gjorde vi och sen blev det ingen ny gräns, säger Asiqur Rahman.”
Även om de bestämde sig för att vara gränslösa när budgeten spruckit har de ändå kommit fram till en ny siffra. Eller åtminstone en ny lägstanivå:
”För Frida och Asiqur landar notan på minst 300 000 kronor.”
Eller som Asiqur säger om den
sprängda budgeten: ”Det gick vi över lite.” Själv skulle jag
säga att en slutsumma på mer än dubbelt av det man bestämt inte
är att ”gå över lite”. Tycker de att det är värt det ska
inte jag kritisera, men den där budgetsiffran känns som att de
tagit fram med en slumpgenerator. Bara brudens ring kostade 75000 kr,
halva den ursprungliga budgeten.
Kostnaden för en fest beror självklart
på hur många gäster man tänker bjuda, om man kör fri bar osv,
men jag hade inte lagt sjuttiofem loppor på en ring! Inte heller
hade jag bokat en stråkkvartett. Frågan är om bröllopet blir
mer minnesvärt ju mer det kostar. Jag tvivlar, helt enkelt för att
det sambandet saknats i mitt eget liv (även om jag inte kan jämföra
just bröllop eftersom jag aldrig gift mig).
”Vi hade säkert kunnat hitta mycket billigare om vi hade suttit jättelänge och letat. Men man blir ju stressad att boka också för att man vet att det bokas upp fort. Så man hittade den perfekta fotografen och då tog man den, och lika med lokalen, säger Frida Lindström.”
En tumregel för att bedöma klokskap brukar vara att när personer börjar prata om sina beslut i tredje person tvivlar de själva på att de valt rätt. Det där med ”då tog man den” känns igen från Lyxfällan där ”man” plötsligt både shoppade loss och tog lån. Ett annat tredjeperson-citat i artikeln är ”Man gifter sig bara en gång”. Inte heller det är hugget i sten, men att starta äktenskapet med dålig ekonomi lär åtminstone inte öka chansen för att det ska hålla livet ut.
Men nu ska inte jag måla fan på väggen. De kanske har kanonekonomi och att det just är det perfekta bröllopet som kommer att få dem att hålla ihop i nöd och lust, men jag hade velat att Frida utvecklat sitt uttalande om att ”det kommer att vara värt det i slutändan”. Hur vet hon det? Och var går gränsen för när det inte längre kommer att vara värt det? Tydligen inte vid den första budgeten eller ens det dubbla beloppet. Så när?














