lördag 23 september 2023

Tak nr 2

Jag bytte ju tak på vedboden som inte var någon egentlig panik med, men jag ville”träna” på ett lättare och mindre viktigt tak. Det tak som verkligen behövde bytas i år var på stabburet/härbret där det var ett stort hål i taket redan när jag blev husägare.

Presenningen var en nödlösning för första vintern. Jag hade inte tänkt att den skulle behöva ligga kvar andra vintern, men så blev det och nu var jag fast besluten om att riva hela takbeläggningen, sätta råspont, takpapp, läkt och nygamla takpannor. Detta var inte den bästa sommaren för takarbete. Vissa veckor regnade det mer än det lät bli, och precis när tegel och takspån var borta kom syndafallet.

Jag hade presenningar att täcka det värsta med och så mycket regn som det här taket fått ta emot tänkte jag att det inte spelade någon roll med några liter till. Förutom att det sabbade arbetstakten och gjorde arbetstiden mångdubbel (precis som vanligt när jag bygger) förstörde det mycket av takspånet jag hade tänkt använda som ved.

Byggnadsställningen lånade jag av grannen och har haft stor nytta av. Taket är tillräckligt högt för att slå ihjäl sig från. Ett tränat öga (inte mitt alltså) ser kanske att takstolarna är av varierande kvalitet, så innan jag kunde lägga på råsponten fick några av dem bytas ut, helt eller delvis.

På 1800-talet måste de ha haft jättemycket tid så längst ner på varje takstol var reglarna figursågade. Hade jag bytt ut alla hade jag kunnat låta bli detta, men man kan ju inte ha vissa plankor raka och andra inte. Här brände jag en livlina genom att ringa en kompis. Jag kan använda sticksåg, men jag är ingen konstnär.


Gammal.

Ny.

Sedan var det bara att nöta på med råspont och takpapp, så mycket som möjligt inifrån övervåningen, men över nocken blev det att hänga på taket. Därifrån sattes också ströläkt och bärläkt.

Jag hade några olika sorters taksten på lager och efter att ha funderat en stund slutade det med en plattare variant än det ursprungliga enkupiga.



Nu återstår vindbrädor och jag ser det som absolut nödvändigt att få upp dem i höst, för skulle taket blåsa sönder vet jag inte vad jag gör. Som ni ser på översta bilden var det gott om snickarglädje även här. Jag ska absolut få till det, men det är möjligt att jag skruvar upp dem utan figursågning i år och gör klart dem i vår. Jag vill helst göra klart allt nu, men jag drar hellre ut på det än gör ett fuskjobb i höst.

10 kommentarer:

  1. Ar det som ett stort walk-in-skafferi? Förvarar du honungen där?
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vore något, det. Med de honungsskörder det varit snack om hittills hade det räckt med ett betydligt mindre rum för det. Jag har honungen i källaren.

      Radera
    2. Men vad använder du da byggnaden till?
      /Annika

      Radera
    3. Ingenting, den är tom. Tanken är att göra det till en skrivarstuga, gästrum eller liknande.

      Radera
  2. Snyggt! Ett jobb som jag inte skulle kunna fixa för alla pengar i världen pga höjdrädsla.
    /JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev förvånad över hur bra det ändå kändes när man hade en stabil byggnadsställning nedanför sig. Det hade ändå inte känts bra att snubbla på taket och ramla mot takfoten, men jag är rätt säker på att jag inte ramlat ner på marken då.

      Radera
  3. Varför är det så små fönster på huset, har det använts till något särskilt? Finns det en svensk "community" där eller är du den enda där du är? Du är verkligen flitig som ett bi, full av beundran över att du är så idog/M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ursprungligen tror jag denna hustyp användes som sädesmagasin. Därför står de på spetsiga plintar (https://byggebolig.no/imageoriginals/9c0c6b6742bd49719f8428211d1b1d26.jpg?maxwidth=1200&maxheight=1500) som ska hindra möss från att ta sig in. Det behövdes helt enkelt inte större fönster, men jag har pratat med kommunen och fått tillåtelse att sätta aningen större fönster. Dessutom fler, för på baksidan får jag nästan sätta vilka fönster jag vill trots att huset är "k-märkt", för att det inte syns framifrån.

      Vet inte hur flitig och idog jag är. Mycket av det jag gör nu hade jag hoppats skulle varit klart redan för ett år sedan. Men visst, jag kämpar på i min takt.

      Radera