Göra själv eller köpa in?

Detta är en ständig fråga för många av oss. Ska man köpa färdigt eller göra själv. Det kan gälla mat, heminredning eller vad som helst. I biodlingen ställs jag ständigt inför frågan om jag ska köpa en färdig grej eller bygga den. Kan jag handla någon annanstans än på biodlingsbutiker vinner ofta det alternativet. T ex köper jag inte färdigblandad sockerlösning ”för rationell och snabb invintring” för flera hundralappar när jag kan köpa strösocker för 14 kr/kg som jag blandar ut i ljummet vatten med en borrmaskin.

Men ibland är det jag behöver lite för ”bispecifikt”. Det senaste exemplet var ventilation för transport av bikupor. Jag flyttade ju nyligen sex av mina kupor och att flytta bin är knepigt den här tiden på året. Med 60000 bin per samhälle alstras värme vid transporten eftersom jag stängt flygöppningen. Jag tror att de kan bli lite stressade av bilturen och det gör det antagligen ännu värre.

Lösningen heter ventilation. Kuporna har ett galler i botten, men under resa ska man ha ett på toppen också och det hade jag bara ett par stycken. På vägen till sensommarbostaden gjorde jag tillfälliga galler med hjälp av silvertejp och på ett par kupor tog jag bottnar som jag vände uppochned. Men så kan jag inte hålla på, jag ville ha riktiga ”vandregitter” (som med en rak översättning till svenska blir vandringsgaller, men så verkar de inte heta). De kostar 198 kr/st, vilket jag tyckte var i blodigaste laget.

Det här aluminiumgallret går att skrapa, så det håller säkert i hundra år, men eftersom det bara ska användas under en transport på en timme eller två ett par gånger om året blir det ändå inte mycket slitage. Jag hittade ett aluminiumnät som skulle räcka till 25 kupor och som kostade 418 kr. Det borde göra jobbet. Som ram använde jag läkt som blev över efter sommarens takbyggen. Och så lite spik, skruv och häftklamrar. Allt detta fanns hemma, men något värde betingar det ju ändå. Låt oss säga att jag får 25 nät för 500 kr, så blir det 20 kr/st, alltså en tiondel av den färdiga varianten. Sagt och gjort.

Det ska erkännas att det tog en stund (kanske anar ni att tempot på klippet var lite uppspeedat), men jag tycker ändå att det var värt priset. Man behöver som sagt var bara ett per kupa och även om jag i framtiden skulle vilja flytta 25 kupor krävs det en lastbil för att flytta alla på en gång, så jag leker med tanken på att sälja några stycken så att intäkten täcker materialkostnaden. Man får inte vara dum, då kan man bli som Hedlund: