Här är ett intressant ämne som SVT slarvar bort. 24-årige William vill bli ekonomiskt oberoende och försöker spara ihop 15 miljoner. Jag har massor av frågor. Hur går han tillväga? Hur fick han idén? Vad säger kompisarna? Istället för att belysa det ifrågasätter reportern hela upplägget:
”Det är många unga som kanske tänker tvärtom, att liksom nu när man är ung så ska man liksom ut och resa och liksom göra massa roliga saker.”
Det är den ständigt återkommande attityden i sådana här reportage, att man måste välja mellan ett sparsamt och ett roligt liv, som att de står i ett direkt motsatsförhållande. Samma känslor hittar jag i reaktionerna på artikeln i sociala medier. Ta t ex dessa två:
”FIRE-rörelsen. Jag säger det igen. Det är århundradets missräkning. När du är 20-35 år ska du ha kul, resa och upptäcka saker. Inte grotta ner dig i jobb och tacka nej till dina vänners roliga resor och fester för att du måste spara!”
”Tror att detta är genuint osunt beteende. Att spara är toppen. FIRE-konceptet, speciellt i ung ålder, riskerar i hög utsträckning att leda till stort bakslag senare.”
Vad är det som är så himla roligt
med att bränna pengar och skapa sig ett otryggt liv där man är
beroende av välvilja från samhället och/eller arbetsgivare? Det är en genuin fråga
för jag har ingen aning. Jag har alltid, precis som William, försökt
skaffa mig ett oberoende liv med mycket frihet.
Nästan ingen ifrågasätter människor
som brinner för att köpa dyra bilar som de fyller med
ljudanläggningar som kostar multum. Eller de som brinner för fest,
eller en häst. För att inte tala om modekläder eller exklusiva
utlandsresor. Det är respekterade fritidsintressen som ger ett
innehållsrikt liv.
Men så fort någon på allvar
reflekterar över sin plats i konsumtionssamhället ska den
skuldbeläggas och fördömas. Det är ”osunt beteende” och
”århundradets missräkning”. Säger vem? Och varför? Folk får applådera någon ”Tutt-Lisa” på Tiktok för att hon har köpt
en ”sjuuukt snygg tisha” om de vill, men jag tror att världen behöver fler
som William.
När jag började jobba reflekterade jag inte alls över att jag en gang skulle kunna bli ekonomiskt oberoende. Jag kände ingen som var det, alla studerade eller jobbade där jag kommer ifran.
SvaraRaderaFran mina föräldrar lärde jag mig att vara sparsam, men jag har ocksa lagt en del pengar pa resor och andra nöjen genom aren.
Jag har ocksa haft turen att fa jobba internationellt, och aldrig sagt nej till utmaningar. Har alltid trivts pa mina jobb utom de tva sista aren, sa da var det tur att det samlats tillräckligt i ladorna för att kunna pensionera mig själv.
Idag tror jag ungdomar som William är mer upplysta än jag var pa min tid, eller borde iaf vara det med tanke pa att i stort sett all information finns tillgänglig pa nätet. Synd bara att de flesta lägger mer tid pa att pilla pa telefonen än att arbeta. Heja William!
/Annika
Samma här, jag visste inte att det var möjligt. Noterade bara att det blev en massa pengar över för jag kunde inte begripa hur man kunde göra slut på en hel lön.
RaderaNär jag började inom telecom hade jag två trevliga arbetskamrater med samma arbetsuppgifter som jag. Samma ålder, 22 - 23.
SvaraRaderaVi var rätt lika på många vis, iaf gällande intressen, bilar, motorsport, datorer och diverse allmänt nördiga företeelser, så arbetsdagarna gick fort med allt snicksnack vi höll igång medan vi jobbade.
Kompis 1 & 2 kunde dock ej vara mera olika vad gäller inställningen till ekonomi.
Kompis 1 hade redan vid dessa unga år ganska precis den inställning jag slutligen blev klok nog att lära vid 40. Jag önskar jag varit så perceptiv att lärt mig en massa av honom då. Leva med det nödvändiga för det nödvändiga. Resten på fonder o några aktier.
Kompis 2 tog gladeligen ett 12-årslån till grisränta för att köpa en gammal Ford som hade lätt kultstatus i begränsad motorkrets. Säkert värd skrotvärdet idag om den fortfarande rullar. Alla pengar som inte gick till ränta köptes prylar till bilen för, som fälgar för 24k som höll en vecka. Han bodde hemma och betalade inte ett skit och tyckte om att retas för ens egna begagnade 70-talsmöbler.
Jag var nog typ medelsvensson i mitten då. Inga idiotlån eller sjukt dyra onödiga inköp, men heller aldrig någon summa ”värd” att spara kvar den 24e. På något vis jag aldrig fick grepp om.
Lite kul är att vi fortfarande är vänner o bekanta nu nästan 30 år senare, och inte mycket har ändrats kring deras ekonomiska inställning, vilket har lett till mycket markanta skillnader gällande hur de lever/kan leva sina liv. Jag vet vilken av vännerna vars inställning jag kan beundra en smula mellan varven.
Intällning och varje val spelar roll.
/JB
Kul att läsa din historia, JB!
RaderaVerkligheten är just så här, vissa människor gör si och vissa så.
Själv har man precis som du förstått allt lite försent men är inte missnöjd för det. Livet levs ändå!
//OS
Har du pratat med dem om detta i efterhand, t ex vad kompis 2 med facit i hand tycker om sitt tolvåriga lån?
RaderaBra där OS =)!
RaderaKompis 1 pratar jag lite ekonomi med ibland, en av få. Dock på typiskt svenskt vis utan kronor och ören. Det är dock uppenbart att han har sitt på det torra och nu kostar på sig saker som är värt mycket för honom utan att ekonomin lider. Fortfarande ekonomisk kvalitetsbil men en finfin fiskebåt och kanonboende tex. Väl unnt! Han verkar uppriktigt glad att jag går lite mera på hans stig nu, blir väl en bekräftelse också…
Prata ekonomi med kompis 2 är som prata ekonomi med gemene man i kubik. Allmän upprördhet och strutsbeteende direkt. Lärdes snabbt undvikas.
Däremot berättade han glatt att han lånat till en Volkswagen Touareg W12 (tolvcylindrig) med gud vet vilket inköpspris och inte minst driftskostnader… 🙄
/JB
Aha, då går de fortfarande på sina respektive stigar då. Ja, inget kul att peta upp sår, hade hoppats att K2 hade kommit till lite insikt om sitt ungdomliga beteende, men då känns det snarare som att han stannat där.
RaderaAntar att de som ser ner på FIRE tror att enda sättet att ha kul är att bränna pengar och att alla inom fire lever på havregrynsgröt och stirrar in i väggen på fritiden?
SvaraRaderaHar väldigt svårt att tro att man orkar självspäka sig själv i 15-20 år för att efter den tiden bli nöjd med livet. Man har väl snarare hittat sätt att trivas med livet som inte går ut på att spendera spendera spendera.
Med tanke på det här :
Har ni tips på böcker jag kan ge till mina systersöner så de inser vikten av ränta på ränta innan de börjat jobba så de är redo att bygga kapital direkt när lönen börjar trilla in?
Antagligen gör de det, för jag har aldrig förstått hur de annars får ihop synen att sparsamhet och budgeterande måste innebära ett skittråkigt liv.
RaderaLite beroende på ålder och koncentrationsförmåga undrar jag om du inte skulle leta upp Youtubevideos med exempelvis Mr Money Mustache för att inspirera systersönerna. I bokform är mitt tips Per H Börjessons "Så här kan alla svenskar bli miljonärer", en tunn och lättbegriplig bok som bl a förklarar fonder, börsen och med ett kapitel om ränta-på-ränta. Min utgåva är från 2009 och den står sig fortfarande, men när jag intervjuades av Spiltan i våras hörde jag att det skulle komma ut en ny, uppfräschad version. Gissar att den kommit nu.
Jag skulle rekommendera denna:
Raderahttps://www.bokus.com/bok/9789152764800/sa-har-blir-du-miljonar-och-fri-vagen-till-okad-rikedom-och-frihet/
Boken tar upp en hel del kring hur man skall ändra sitt sätt att tänka och hur penningflöden fungerar.
(jäv: jag är författaren)
/Christoffer S.
Ja, nu kommer en hel räcka ekonomibloggare rekommendera sina egna böcker här. Men det är bara roligt, jag är inte alls bitter för att förlagen hatar mig ;-)
RaderaJag tackar och tar emot tips :)
RaderaDu kanske är för mycket fire för förlagen sparo? ;) Din blogg är i alla fall uppskattad, om det är plåster på såren.
Jag tackar för det!
RaderaJag har eget förlag, arbetar i AB som konsult med har reg mig även som förlag. Print on demand... Och bloggar gör jag inte ;-)
Radera/Christoffer S.
Det var inte menat som en attack ;-)
RaderaKrabbor som försöker fly måste dras ner i hinken igen.
SvaraRaderaJag förstår inte riktigt varför, men jag antar att det gör att folk får det lättare att stå ut med sina egna val när det visar sig att de valen varit sämre än någon annans.
Det är lättare att stå ut med skit om det inte beror på egna, dåliga val, och allra värst om de går att jämföra med andras, bättre val.
RaderaJag skulle vilja veta mer om hur han skall få ihop 15 miljoner, hur lång tid det beräknas ta och varför han har valt just 15 miljoner som mål. Men där har jag och journalisten som vanligt olika ingång i sådana här frågor.
SvaraRaderaJag håller med. Gissar att William motiverat med fyraprocentsregeln, men att reportern klippt bort det segmentet med motiveringen att "det där blir alldeles för avancerat" för Svenne Banan. Eller åtminstone för reportern.
RaderaMin teori är att staten och kapitalet är rädd för FIRE konceptet. Om det kommer ut brett till kleti och pleti att går att bli oberoende, så finns det ju en risk att skatteintäkterna minskar då folk eventuellt inte jobbar åt en arbetsgivare som tvingas betala massa skatt för att ha en anställd...suck
SvaraRaderaIbland känns det så. Särskilt när SVT drar igång rena hatkampanjer mot FIRE. Fast i just det här fallet tror jag mer att det handlar om reporterns okunskap och ointresse. (Sedan kan man såklart fundera över varför ett företag med nio miljarders årsbudget inte har en mer engagerad/kunnig reporter att skicka.)
RaderaRisken är nog liten att en stor del av arbetskraften skulle sluta jobba. Många trivs faktiskt med och är stolta över sitt jobb och det sociala sammanhanget. Däremot skulle alla redan i skolan behöva lära sig att man numera måste skapa sina egna trygghetssystem och pensionssystem, samt hur man gör det. Och staten skulle behöva sluta uppmuntra subventionerade lån och istället uppmuntra sparande.
RaderaJa, den risken tror jag är minimal, men långt innan man slutar jobba får man mer rörelsefrihet och blir mindre lättstyrd av att ha en buffert, och det är inte populärt överallt.
RaderaDet får mig att tänka på när jag var arbetslös och gick till arbetsförmedlingen med lite idéer om vad jag skulle kunna syssla med. Arbetsförmedlaren blev jättetrött, jag var ju inte alls i den fasen av min arbetslöshet att det var dags att försöka ta sig ur den. Först föreslog han någon form av söka-jobb-kurs. Och jag som i min enfald tänkte att det var bra med egna initiativ, men där hade jag fel.
Jag har minst sagt lite svårt att förstå det här med att ha två löne-arbeten och spara så mycket det bara går för att i någon framtid tro att man inte skall behöva jobba alls. Jag tycker det tyder på dålig fantasi och oförmåga att tänka utanför boxen. Varför inte arbeta med något som är roligt och på sikt ger bättre inkomster istället?
SvaraRaderaLönearbete (och även konsultjobb) har den tråkiga egenskapen att man måste jobba en hel timme för att få betalt för en timme, lägger man ner dubbelt så mycket tid så får man bara dubbla inkomsten och med progressiv skatt så inte ens det. Jag hävdar att man måste hitta en verksamhet där varje nerlagd timme betalar sig många gånger om och över flera år. Kan man dessutom få någon annan att lägga ner den där timmen mot betalning, ju bättre är det! Kort och gott starta ett företag med en vettig affärside och få utväxling nedlagd tid.
/MN
Det är nog lättare sagt än gjort idag, och manga vill ju ha en nagot tryggare anställning än att starta eget. Dessutom är det fa nya företag som gar med vinst i början, förutom att de flesta entreprenörer maste jobba häcken av sig de första aren. Men visst, för nagra funkar det, men langt ifran för alla.
Radera/Annika
Det ena behöver väl inte utesluta det andra. Genom att skaffa sig pengar blir det lättare att söka jobb utifrån intressen istället för utifrån lön.
RaderaDen där egna verksamheten kanske inte alls betalar sig många gånger om från början. Tvärtom kanske man jobbar tio timmar och får betalt för en innan man fått snurr på det. Då kan det vara bra med fuckoff-kapital.
Därför att det (för mig) handlar om att inte vara beroende av en inkomst och ett bete. Jag vill slippa arbetslöshet, slippa Arbetsförmedlingen, slippa Försäkringskassan, slippa sjukskrivningar. Jag vill ta hand om mig själv, och det gör jag med pengar och den frihet som följer med den.
RaderaOch det där med att det inte lönar sig att arbeta som konsult stämmer inte för mig i alla fall. Jag arbetar i gete AB och fakturerar 5 ggr mer än vad jag tar ut i lön, resten investeras på börsen. Hög utbildning, arbete med hög lön, konsultarvode på det, eget AB och lågt löneuttag samt återinvestering av aktieutdelningar i företagsägd KF är hävstång på hävstång på hävstång...
/Christoffer S.
Jag tycker en balans är viktigt. Man ska roa sig och uppleva saker när man är ung eller under hela livet för den delen. När man är ung kanske det är viktigare att vara öppen och prova fler saker för att komma fram till vad man gillar och värdesätter. Man kan inte bara leva i framtiden. Med det sagt så balans viktigt, man ska inte slösa pengar men man ska samtidigt inte vara rädd för att spendera pengar. Ett rimligt upplägg kan vara att se det som olika intervaller, först bygga en buffert och sen dra ner lite på tempot och känna efter innan man beslutar hur hårt man ska satsa och kanske inte köra hela 15 miljoner som en hård spurt från start till slut. Det är lite så jag tänkt iaf, jag vet fortfarande inte till fullo exakt vad jag värdesätter men jag blir klarare med det för varje år som går och kan anpassa mitt liv därefter
SvaraRaderaFast många som propagerar för roa- och uppleva-livet låter som att allt kostar pengar och ju mer pengar man plöjer in desto roligare blir det. Själv tycker jag t ex att sparande är himla roligt.
RaderaINGET av det jag gillar att göra kostar pengar, mer än inledningsvis (inköp av utrustning som tält, sovsäck, ryggsäck etc). Krogen? Done that, roar mig inte. Sprit? Done that.
Radera/Christoffer S.
Jag är inne på samma linje. Det pengar ger mig allra mest är trygghet och frihet, men de behöver inte spenderas för att skapa dessa känslor, tvärtom motverkar det syftet.
RaderaI min ungdom reste jag runt i Oceanien under två år. Bodde i tält och ibland hos vänner. Hyrde bil där det gick. Liftade med koprabåtar mellan öarna. Åt som lokalbefolkningen och kom dem nära. Inga stora kostnader. I princip inga alls. I Sverige stod mitt lilla aktiekapital, och tickade. Kanske 30000kr. Kom hem och fortsatte mitt gamla liv. Det enda som hade kostat var flygbiljetterna. De hade jag sparat ihop till innan resan.
SvaraRaderaTyvärr så ångrar jag än idag att jag inte tog det jobberbjudande som jag fick i Australien.
Det går att både spara och göra resor och roa sig i ungdomen! Inget utesluter det andra om man tänker lite!
Också en viktig poäng, att man kan göra lite av varje. Bara för att man sparar behöver man ju inte gå plus varenda dag i livet. En resa går att få in i bufferten, särskilt om man inte kör all-inclusive och toklyx.
RaderaSynd med jobbet dock.
Jag jobbade i 31 år i en bransch som sakta men säkert förföll i oreda och kaos. Hatade tidvis jobbet, men det gav mig förmånen att kunna gå i pension vid 60. Tanken på det höll mig kvar, trots sjukdomar och utbrändhetskänsla längs vägen. Hade tidigt tankar på FIRE och tog väl hand om min portfölj.
SvaraRaderaI 50-årsåldern träffade jag en fantastisk kvinna som senare även blev min hustru. Då hon är 12 år yngre än mig bytte jag fokus. Bestämde mig för att fortsätta jobba tills jag fyllde 60, och först då ta ut min pension.
Så jag satte mig ned och gjorde kalkyler, många kalkyler. Vägde in olika scenarier och händelser, och kom fram till att min pension kommer att räcka till mig, och min FIRE-portfölj kommer att kunna försörja hustrun.
Sagt och gjort, ett år efter min pensionering sade hon upp sig, och nu lever vi båda på dessa två inkomster. (Det tog så lång tid att övertala henne till att våga). Med facit i hand är det det bästa vi gjort! Jag har via kapitalförsäkringar sett till så att allt kapital orört går över till henne efter att jag gått bort, rent statistiskt lever ju kvinnor längre än män och jag är ju som sagt redan äldre.
Vid månadsskiftet som kommer är det 7 år sedan jag sa adjö till arbetslivet, och följaktligen 6 år sedan min älskade hustru sade upp sig. Istället för att hon fortsatt jobba till sin pension, lever vi tillsammans här och nu. Ett enkelt, harmoniskt liv utan större utsvävningar, odlar våra hobbys och trivs oförskämt bra med livet. Jag fortsätter bygga på portföljen när tillfälle ges och vi har total frihet. Rekommenderas!
Kul att höra din berättelse! Blir samtidigt lite melankolisk över inledningen: "Hatade tidvis jobbet, men det gav mig förmånen att kunna gå i pension vid 60. Tanken på det höll mig kvar, trots sjukdomar och utbrändhetskänsla längs vägen."
RaderaDet låter som ett högt pris även om det blev en fin vinst efter. Hoppas att både du och hustrun har flera fina decennier kvar.
Det tidvisa hatet uppstod först på slutet av de 31 åren, efterhand som det intellektuella förfallet eskalerade hos arbetsgivaren. Vi hoppas på många goda år tillsammans! Andemeningen som jag glömde nämna i inlägget var att om man gör som 24-årige William kan man alltid välja inriktning på det fortsatta livet. Som skuldsatt är det betydligt svårare.
SvaraRaderaAh, då lät det trevligare, kul att höra!
RaderaPrecis! Med pengar som börjat jobba för en får man möjligheter. Man behöver inte ta dem, men det är skönt att de finns, och de jobb jag ogillat mest är de där jag känt mig som mest låst, så valfriheten i sig ger positiva effekter i alla lägen.
Tror det är det där med uppskjuten belöning som rätt få är predisponerade att se och anstränga sig en liten smula för. Att det är jävligt mycket roligare att ha mycket pengar och frihet senare i livet kan man liksom inte se...
SvaraRaderaOch/eller så värderar man den omedelbara njutningen väldigt högt. Jag vet inte, jag har som sagt svårt att relatera till den gruppen.
RaderaDe anpassar väl sig efter sin målgrupp, svt? Dvs inte de som försöker ta ansvar för sitt liv direkt. Sen kan jag väl tycka att det ligger något i att man inte ska tokspara när man är säg 20. För de ren kommer inte tillbaks, och tid kan ingen köpa mer av, men finn en balans helt enkelt.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Det blir väl självuppfyllande på sätt och vis. Vill man ha ekonomitips går man nog sällan till SVT, på samma sätt som att man inte kommer till min blogg för modetips.
Radera"Tokspara" tycker jag aldrig att man ska göra. I ordet ligger en antydan att man inte ska tänka rationellt. Men spara och vara ekonomisk funkar i alla åldrar.
Hej, det är jag William Sjöholm i inlägget.
SvaraRaderaNi får jättegärna kontakta mig via min insta @williamsjoholm så svarar jag på allt där
Så bra! Men har du lust får du gärna utveckla här med. T ex:
Radera"Jag har massor av frågor. Hur går han tillväga? Hur fick han idén? Vad säger kompisarna?"
Frågeställaren bortser från att det inte kostar tillnärmelsevis lika mycket att resa när man äger sin tid och kan leva mer som lokalbefolkningen dit man reser.
SvaraRaderaDet som kostar är att behöva ta semester när alla andra också är lediga. Den som äger sin tid kan ta semester på mellansäsong när det är lite lugnare och samtidigt billigare att hyra/resa. Det gäller i Sverige också. Semester i augusti istället för juli är t.ex. underskattat. Likaså att åka på skidsemester bortom jul/nyår/sportlov/påsk.
Det som kostar är också att behöva hyra boende under just samma korta period. Den som äger sin tid kan hyra ut sin bostad i Sverige och åka på en längre semester. I många länder kan man hyra något likvärdigt en kortare period för samma eller lägre pris eftersom hyresvärdar hellre hyr ut en månad eller två än en vecka eller två. Gäller bara att se upp så att man har koll på klausuler i kontraktet kring uppsägning eller på förhand avtalar precis hur länge man vill hyra.
Om man struntar i all inclusive/halvpension på hotell kan man dessutom ofta laga sin egen mat där man bor och äta där lokalbefolkningen äter. Det har jag till och med gjort på Seychellerna. Det gick fint att äta sina mål mat för under hundralappen varje dag. Där kunde man även åka runt på de största två öarna med lokalbefolkningens kollektivtrafik för ungefär fem kronor per resa (idag antagligen tio kronor), ganska många gånger billigare än att ta taxi med turistpris.
Tvärtom vad många tror är det i många fall till och med dyrare totalt sett att flyga än att ta sig fram med andra transportmedel. Den som är fri kan t.ex. köpa ett interrailpass för 3 månader för €947 (ca €10 per dag) som gäller i nästan hela Europa.
Jag inbillar mig att folk som klarar att uppnå en FIRE under flera års tid i allmänhet har tränat upp ekonomiska reflexer där man lär sig att handla mat, resa och bo på ett kostnadseffektivt sätt. Då kan man naturligtvis göra detsamma när man reser utomlands.
Det är som vanligt, den som frågar är så långt ifrån att förstå att man pratar om olika saker.
RaderaOch visst handlar det mycket om ett sätt att tänka, mer än kronor och ören.