De flesta av oss har varit med om det – långsam postgång i vården. Jag minns särskilt en gång när min vårdcentral skickade en remiss till ett sjukhus en knapp mil bort och bad mig samtidigt ligga på för att få fortsatt behandling (den är ju så nu, vården, att tjatar man sig inte blå behåller man i bästa fall sin plats i kön). Så jag frågade om jag kunde ringa så fort jag kom hem. Nej nej, svarade doktorn förvånat. Det tar minst en vecka innan de har remissen.
Detta för att de
skulle skicka den med brev. Det kunde ta ett par dagar. Sedan
ska brevet öppnas och hamna på rätt avdelning. Jag erbjöd mig att
själv leverera pappret, jag kunde ju springa dit på trekvart. Men
nej, det gick inte. Troligtvis var det sekretessen som ställde till
det. Nu var jag inte en offentlig person som fått AIDS, jag hade
rörelsebegränsningar i en axel. Vad mig anbelangade hade de kunnat
skriva hela ärendet på ett vykort.
Eller mejla, men det
gick inte heller. Vad jag vet är vården den enda branschen som
fortfarande använder telefax (för er unga läsare kan jag berätta
att det är en slags fjärrscanner som försvann från övriga
samhället på nittonhundratalet). Ett krypterat mejl är tydligen inte
sekretessäkert, till skillnad från en fax som kan ligga utskriven
på ett obemannat kontor i flera timmar. Inte blir det bättre av att
varenda jävla vårdinrättning tycks ha ett eget datasystem som inte
är kompatibelt med någon annans.
Nu, 2023, har dock
vården bestämt sig för att fasa ut faxen – grattis! Fast på svenskt manér räknar man med att projektet
ska ta minst fem år. När jag fick vård i Danmark var det inga
problem för mig att skicka PDF-utskrifter från min journal så att
läkaren hade dem på några sekunder, så uppenbarligen går det.
Det är väl som
vanligt, svensk vård anser sig vara världsledande och om de
använder ett system är det därför per automatik bäst. Så kör
man på, år ut och år in med regelbundna pauser för att klappa sig
själv på axeln över hur genial man är.
Om de inte har ont i axeln alltså.
Men innan jag andas ut över att ha sluppit undan svensk vård med livet i behåll kan jag konstatera att det verkar vara lika illa i Norge:
”Pasienten eller pårørende kan ikke samtykke til at sensitive opplysninger sendes åpent med vanlig e-post. Lovens krav er uansett gjeldende.”
Bara lös detta! I såväl Sverige som Norge ligger patientjournaler på en webbtjänst man loggar in på med bank-ID. Då får väl banne mig alla sjukhus, vårdcentraler och husläkare inlemmas i samma system. Om de, likt sjuksköterskan i reportaget, tycker att det blir vemodigt att gå miste om telefaxen skiter jag högaktningsfullt i!
I grunden inte ett sjukvårdsproblem, utan lagar som satt käppar i hjulet för smidigare lösningar. Å andra sidan verkar det ju inte helt omöjligt att lösa (återstår att se hur det går - sannolikt blir det en handfull hybridlösningar som vanligt...), så man kan ju smått undra varför ingen tagit itu med detta tidigare...? Redan 2006 när jag skolade om mig som 35-åring inom sjukvården, förundrades jag över denna kvarleva från förr i form av fax. Kan man hoppas på en förändring nu, 17 år senare...?
SvaraRadera/Christoffer S.
Jag har inte hört starka röster från vården ha problem med den nuvarande ordning. Tvärtom verkar de trivas fint med sin fax.
RaderaHoppas kan man alltid.
Det vore intressant att veta om länder med privat vinstdrivande vård också är kvar på stenåldern.
SvaraRaderaNu är ju vård ofta ganska reglerad, även om privat vård är normen, så den riktigt fria markdnaden kanske inte existerar i sektorn.
Håller med om att det vore intressant. Min enda erfarenhet med privat vinstdrivande vård var när jag fick vård i Danmark och de verkade som sagt ha lämnat stenåldern bakom sig. Av det jag såg.
RaderaDet är lustigt, men det framstår som en av universums starkaste naturlagar. Detta att all politiker tar i skiter sig.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Ja, det är inte utan. Det är därför jag vill att de ska ta tag i så lite som möjligt.
RaderaUndrar bara försiktigt, hur fungerar GDPR (dataskyddsförordningen) när det gäller fax? Vem som helst kan läsa det papper som ligger i faxen?
SvaraRaderaJa, det är märkligt...!
Radera/Christoffer S.
Ja, för mig som lekman känns det definitivt osäkrare med ett fax en ett krypterat mejl som kräver någon slags inloggning för att läsas.
RaderaJapp instämmer. Är sjuksköterska och medan mina vänner klagar över inkorgen i mailen så har jag en överfull fysisk brevlåda och sprätter kuvert på löpande band. Håller dessutom postfolket igång med all post jag lägger i utkorgen (ej att förväxla med den i datorn). Säkrare med sekretessen via Postnord tydligen än datasäkerhetn. Printar ut journaler och skickar till andra aktörer med andra journalsystem som varit billigare att upphandla och sen får de sitta och scanna in när de tar emot eller så skannar jag när jag tar emot. Och fax använder jag också när jag anmäler till socialtjänsten. Fast papperet spottas inte bara ut på andra sidan, de måste knappa in en kod/eller blippa en tag för att få tillgång.
SvaraRaderaBedrövligt! Kan tänka mig att du har liv att rädda istället för att sprätta brev och scanna papper.
RaderaNej, förhoppningsvis spottas pappret inte bara ut i andra sidan, men det är väl omöjligt för en avsändare att veta säkert?
Går igång direkt på det här. Skulle operera ut en tand och de skickade kallelsen med snigelpost. Jag fick den aldrig, utan blev varse att jag hade haft en tid när jag via Kivra fick en faktura för uteblivet besök.
SvaraRaderaJag ringde och bad dem ta bort fakturan för jag hade ju givetvis kommit om jag VETAT om att jag skulle komma. Då trodde tantaluringen att hon var listig och sa: "Men hur kan du veta att du haft en tid om du nu inte fått kallelsen?".. Ja, alltså jag sitter ju här med fakturan för ett uteblivet besök fröken geni.
Frågade om de inte kunde skicka kallelsen via kivra också, men det gick ju inte då de inte var säkert att de uppgifterna stämde.. Så räkningar - ingen fara om de hamnar ute i tomma rymden utan mottagare. Ett besök - alert alert.
Jag hade också en härlig incident när jag skulle boka tid hos en ortoped för bedömning av min fot. Har två sjukhus där läkaren fanns, ett som låg 1 mil hemifrån och ett ca 5 mil. Jag jobbade i Stockholm ett par dagar i veckan med tåg, och skulle omöjligt kunna ta mig till den andra orten och gå till sjukhuset via tåg, de andra dagarna jobbade jag på den ort där det nära sjukhuset fanns. Fick en kallelse på post, till det borte sjukhuset. Ringde och sa att det inte funkade och förklarade. Kan vi boka något nytt frågar jag, men nej, de ska SKICKA ut kallelsen. Får en ny tid, som inte heller funkar. Ringer på nytt, de postar ut en ny kallelse och samma historia igen. Jag ringer och de säger att nu får jag inte en ny tid för jag tackat nej till så många. Så jag tar ledigt från mitt jobb för att åka till sjukhuset längre bort, sitter där och väntar utan att något händer. Går till någon i receptionen som konstaterar att min tid var igår. Då kan man säga att det brann lite i mig, och helt plötsligt kunde vi titta på en tid GEMENSAMT som skulle passa.
Jag blir arg av att bara läsa dina erfarenheter. Att du inte dyker upp stör dem inte eftersom de ändå fakturerar, men fakturor hittar alltid fram, sånt är prioriterat.
RaderaJag bodde och jobbade i en kommun, men min närmaste/ordinarie vårdcentral låg i en annan kommundel än den jag jobbade i. Vi snackar 4 mil enkel resa, så det gjorde stor skillnad. Jag frågade om jag inte kunde gå till vårdcentralen där jag jobbade istället för att åka åtta mil och vara borta från jobbet en halv dag. Nej, sa vårdcentralen där jag jobbade. Ja, sa min ordinarie VC. Sedan bråkade vi om det där en dag innan de till slut hade kommit på att jag kunde få gå dit det passade mig, eftersom det ändå var samma budget som betalade i slutändan. Det är som att vårdfolk glömt bort att de är till för patienterna och inte tvärtom.
Sen som vanligt men ifall någon läser så används faxen fortfarande i akutsjukvården. Speciellt när en patient måste skickas akut till ett annat sjukhus. Då faxas alla viktiga papper eftersom sjukhusens journalsystem inte är kompatibla, mail inte kan användas (finns bara personliga adresser, mottagaren är ju en klinik) och utskrivna papper inte kan skickas med ambulansen då de ofta försvinner eller tappas bort på vägen. Problemet är att det oftast bara är sekreterarna som kan med faxen (som står inne på deras kontor). Efter senaste besparingsrundan togs sekreterarna bort nattetid. En bieffekt blev då att det omöjliggjorde (eller åtminstone kraftigt fördröjde) en akut transport åtskilliga timmar då ingen förstått att de hade denna roll. Någon risk-och-konsekvensanalys värd namnet hade inte heller gjorts. Fick detta något eftermäla?
SvaraRaderaGivetvis inte, bara ett uppgivet konstaterande att all personal borde veta hur man använder en fax....
Jag har en allmän mejladress för min firma och då är jag ensam. Kanske något som sjukhus också kan fixa, och förhoppningsvis resulterar det i en kommunikationsväg som personalen "kan med".
Radera