Se över avgifterna

I förra veckan slopade Avanza sitt aktiecourtage och nu har Nordnet följt efter. Det låter bra, men är verkligen ett storm i ett vattenglas. De som slipper betala courtage är de kunder som har mindre än 50000 respektive 80000 kr i sina depåer. Med det innehavet gör man rimligtvis affärer på max några tusen åt gången, vilket hos bägge bolagen tidigare kostade 1 kr per affär. Jag fortsätter gissa att dessa kunder knappast satt och daytradade kapitalet utan gjorde mindre än en affär i veckan. I så fall sparar de knappast ens en hundring om året på dessa reklamkampanjer.

Men men, jag ska inte klaga på företag som slopar en avgift. Tvärtom har vi Avanza och Nordnet att tacka för att priset för aktiehandel är betydligt lägre än på 90-talet. Fast som alltid gäller att vi konsumenter måste rösta med fötterna för att marknaden ska funka. Gnäll inte över höga bankavgifter om du nyttjar storbanker till sånt andra aktörer gör både bättre och billigare, på samma sätt som att du inte bör gnälla över dyr mat om du handlar på Konsum och Ica istället för exempelvis Willys och Lidl.

Så om du inte skaffat en depå hos Avanza, Nordnet, De Giro eller någon annan lågprisaktör, börja i den änden. Välj därefter rätt courtage. Förutom den nya 0-visionen finns fyra courtageklasser hos både Nordnet och Avanza. Den lägsta, från 1 kr per affär, är mest ekonomisk om du gör små affärer, den högsta, 99 kr i fast avgift, bäst för den som genomgående gör riktigt stora affärer. Alla vi andra får kolla vår historik och räkna efter lite grann, och det är det värt.

De fyra storbankerna har i runda slängar 30 procent högre avgifter. Ännu mer för de allra minsta kunderna eftersom storbankernas minimicourtage ligger på 59-69 kr förutom hos Handelsbanken som fläskar i med hela 99 kr. Jag betalade visserligen flera hundralappar per affär hos SEB, tidigt 90-tal, men det känns ändå som att de inte ens försöker konkurrera.

Inte i handling, men i ord. Exempelvis kan vi läsa följande på Nordeas hemsida: ”Nordea har ett av marknadens bredaste utbud av fonder.” Eeh... nej, det har ni inte. Tvärtom ser storbankerna helst att man i alla lägen köper deras banks fonder.

Ännu ett exempel på det från just Nordea. Jag hjälpte en kompis med PPM-valet. När jag plockat ihop en samling fonder föreslog jag att hon skulle ta med sig listan till sin bank Nordea för att få ett allmänt omdöme. Helt enkelt en second opinion för att hon skulle känna sig säkrare på sin PPM-korg. Hon var ändå både privat- och företagskund hos dem sedan många år, så nog hade de kunnat ge lite allmänna råd av typen ”Oj, Latinamerika tror vi inte på” eller ”Tänk på att den där läkemedelsfonden har en hög förvaltningsavgift”. Men nej, de vägrade att uttala sig överhuvudtaget om fonder som inte hade Nordea i namnet.

Så agerar en bank som ger låg inlåningsränta eftersom de (oavsett ränteläge) anser att de inte tjänar tillräckligt på sparkonton, som har hög utlåningsränta eftersom de tar så stora risker, som vill avgiftsbelägga precis allting trots att vi som kunder numera redan gör större delen av arbetet själva, och som varje år rapporterar tiotals miljarder i vinst.

Och det är verkligen inte meningen att Nordea ska få en större släng av sleven än övriga tre. Handelsbanken är inte bara dyrast på aktiehandel, de har snålast inlåningsränta och den klart sämsta internetbanken. Swedbank behöver väl knappast ens kommenteras efter vårens lekstuga och själv är jag med och betalar SEB:s Annika Falkengrens lön på 30 miljoner om året (runt 15000 kr/timme). Känner ni stanken från Enskilda banken...

Men som sagt, se över dina avgifter så blir ditt samvete lite renare. Det gäller förresten inte bara banker utan även försäkringsbolag, elleverantörer, teleoperatörer...

Inred med containerfynd

Jag har inrett mitt vardagsrum i wabi-sabi-stil, som enligt traditionen (asiatiska stilar är ju aldrig bara inredning utan en hel filosofi och världsåskådning samt en skvätt religion) hyllar den ofullkomliga skönheten. Wabi betyder fattigdom och sabi ungefär ”tidens blomstring”. Istället för att sträva efter perfektion ska det inte bara se ut lite som att ”man tager vad man haver” utan snarare ”man tog vad man hade för jävligt länge sedan”. Perfekt för en snåljåp alltså! Man plockar ihop kantstötta grejer och istället för att fixa till dem ser man det som att tidens tand gjort sitt.

Begagnade möbler är väldigt billiga om man bortser från antikviteter och tunga ekmöbler, men istället för att betala med pengar får man betala med tiden det tar att hitta de perfekta möblerna i rätt skick till bra pris. I ett par fall har jag istället vänt på det och tillverkat mina egna möbler utifrån min vision om vad jag vill ha. Det gick antagligen snabbare än att leta och blev ännu billigare.

Jag har genom åren sett många mer eller mindre egentillverkade vardagsrumsbord. Det kan vara lådor som man kombinerat med en glasskiva eller gamla bord som fått nya ben. Mitt förra bord var inte hembyggt, men hade den fiffiga lösningen att man med en iläggsskiva och ett par enkla handgrepp kunde förvandla det till ett betydligt större och högre matbord, vilket var praktiskt för mig som inte har någon matsal och som ändå vill kunna bjuda hem folk på middag utan att de ska få ont i ryggen.

Jag ville bygga ett bord av lastpallar, men i sann wabi-sabi-anda inte snofsa till det utan låta det se ut som att det stått på lagret på en mekanisk verkstad där jobbarna satt ihop ett bord för att kunna ta betalda fikaraster i smyg.

Riktiga Europapallar betingar faktiskt ett värde, men det här är byggt på en halvpall (halva storleken, inte konstigare än så) och sådana får man gratis. Den här såg ny ut, men med hjälp av brun bets ”smutsade” jag ner den så att den nästan ser lite oljefläckig ut. På den två pallkragar, och här kommer förvandlingsidén in. Genom att plocka bort bordsskivan kan jag slänga på ytterligare 1-2 kragar till lämplig matbordshöjd. Pallkragar är hopfällbara, så när bordet är i fikabordsläge tar de extra kragarna nästan ingen plats. Och apropå plats är som sagt bordsskivan lös, så utrymmet under kan användas till extra kuddar, filtar eller vad man vill.

Bordsskivan funderade jag mycket på. Jag ville ha även den i gammal ”hopplockad” stil. Ett tag var jag inne på att bygga den av brädor i olika bredd, men så fick jag tag i den här gamla brädan som på grund av fuktig förvaring kupat sig såsom trä gör när det får chansen. Brädstumparna är sammanfogade med ganska grova och rostiga spikar, och som pricken över i är träet behandlat med järnvitriol för att skynda på grånadsprocessen med några decennier.

Att bordsskivan är ojämnare än ett grustag fick mig att skaffa de här Asieninspirerade bordstabletterna som planar ut ytan inför eftermiddagskaffet.

En tv-bänk i samma stil skapades med två fullstora pallkragar (är särskilt nöjd med reklamtrycket), ett par tjärade brädor från en slaktad sänggavel och underst några träklossar för att inte metallbeslagen ska skära ner i golvet när de inte har en pall att vila emot. Längs processen kom jag på att jag inte ville ha någon tv, men bänken funkar ändå.

Avslutningsvis ett borde jag tillverkade till föräldrarnas balkong efter förlaga i någon veckotidning (så idén kan jag inte ta ära för). Förr var symaskiner hela möbler med bord och allt. När symaskinen inte användes fälldes den ner i bordsytan så att bordet kunde användas till annat.

Det finns gott om sådana här maskiner, så trots att de är gammal kulturhistoria kostar de inte mycket. Särskilt om de inte fungerar, vilket de sällan gör. Själv slapp jag köpa eftersom vi ärvde en sådan här pjäs av min farmor. Maskinen demonterades och ersattes av en hemsnickrad skiva med träribbor så att vattnet kan rinna undan. De är sedan behandlade med lasyr. Underredet är däremot helt i original, tungt och stabilt, vilket är bra för ett bord som ska stå utomhus och som man lätt stöter till.

Totalkostnad för de här tre möblerna – några hundralappar för färg och skruv. Jag lider av kombinationen ohändig och perfektionist, men även för mig var arbetet väl värd den varma känslan man får av eget skapande.

Varning för ras

Jag är visserligen född pessimist, men nu tycker jag att det är väldigt mycket som talar för att börsen ska ner ordentligt. Politisk oro både i Europa med Brexit och i USA med presidentval. I Asien är det allmänt darrigt och i arabvärlden... Ja, som vanligt tyvärr. Guld och silver har gått starkt, som de väl alltid gör när världen riktar in sig på allmänna börsfall, och även andra tekniska kännetecken på stormen efter lugnet finns där.

Jag har inte använt ordet på länge, men det börjar likna börsras, banne mig. Det är för övrigt ett känsligt ord, har jag förstått. Såg någon på Facebook andas om börsras och genast fick han påhopp och sura kommenterar från andra börsspekulanter som inte vill tro att det ska gå ner. Inte nu! Gemensamt för de flesta som alltid tror på en glad och stabil börs är att de inte varit med om tidigare ras. Med risk för att låta som en sur gammal gubbe vill jag påstå att de helt enkelt inte begriper bättre.

Vad säger då de som har mer koll än jag? Det finns såklart röster för både det ena och andra, men nog tycker jag att fler varnande fingrar dykt upp på sistone.

”Vi ser ett potentiellt tapp på 30-40 procent” sa Ålandsbankens aktiechef Albert Häggström för ett par veckor sedan i en intervju med FinWire. För EFN Börslunch berättade han att bankens aktiefonder ligger ganska likvida eftersom det inte finns några vettiga aktier att köpa.

I ett annat avsnitt i Börslunch beskrev Kevin O'Dowd på Stifel & Nicolaus nyligen börsläget som att vi just nu ”pressar blod ur en sten”. På frågan om hans närmaste planer sa han att han funderade på att sälja allt och hålla sig ifrån börsen till Halloween (31 oktober om man ska ta det bokstavligt). Börslunch har förresten ända sedan månadsskiftet frågat alla gäster om det är dags att begagna sig av talesättet ”Sell in May and stay away”. Jag har inte lyssnat slaviskt, men hittills har jag inte hört någon slå näven i bordet och protestera. Frågan tycks inte vara om utan när.

First State Investments Kinafondförvaltare Martin Lau flaggade så sent som i måndags för att fjolårets kinesiska börsras riskerar att upprepas i år. Ett nytt ras i Kina kombinerat med det knepiga ränteläget i världen... Det är jobbigt nu.

Bland de stora investerarna ligger t ex Carl Icahn sedan ett par veckor tillbaka kort (på svenska: investerat i förlust) med sina 4 miljarder dollar. Hedgefonden Horseman Global låg vid månadsskiftet mars/april kort med 98 procent av innehaven.

Om framtiden vet vi inget, det gör bara spåkvinnor (för 19,23 kr/minut), och sedan toppen i april förra året har OMXS30 tappat ungefär 20 procent. Kanske var det hela raset den här gången, men jämfört med tidigare ras så är det en västanfläkt än så länge. 2000-2002 rasade börsen 69 procent, 2007-2008 föll vi 54 procent. Jag tror kort sagt inte att den senaste tidens sidledsrörelse är början på en ny börsuppgång utan snarare en andhämtning inför värre prövningar.

Så vad gör man om så är fallet? Det jag gjort rent konkret är att jag sålt av aktier och fonder och precis som Ålandsbanken låtit pengarna ligga mest för att jag inte hittar någonstans att stoppa dem. Jag funderar också både på terminshandel och fler blankningar. Satsat på olja, men kanske borde jag komplettera med silver. Visserligen är det ett tillgångsslag som gått väldigt bra i år, men det behöver inte innebära att det är för sent att hoppa på tåget. För några år sedan var priset det dubbla.

Visst kommer börsen hämta sig även den här gången och visst kan man sitta lugn i båten och allt det där, men som jag ser det är det heller inget självändamål att hänga med hela vägen ner bara för att man vet att det så småningom går upp igen. Att bli rik på börsen handlar lika mycket om att undvika dalar som att hänga med till toppen.

Gratis är gott

Snart sommar, den tid på året då svenska folket bränner mest pengar, möjligen med undantag för julhandeln. Under sommaren dricker vi mer alkohol, äter ute och åker på semester. Vi har helt enkelt tid att konsumera.

Dessutom tycker en del att priset är en del av upplevelsen man vill unna sig. Genom att betala för något blir det mer värt. Jag ska inte säga att jag tycker precis tvärtom, men jag njuter absolut av gratisupplevelser, delvis för att de är just gratis.

Och som ett förtydligande, när jag säger gratis menar jag att man inte betalar aktivt. Är det skattefinansierat är det ändå vi alla som står för kostnaden, men eftersom vi har denna kostnad oavsett om vi tar del av utbudet kallar jag det ändå gratis här.

Många gratisaktiviteter finns tillgängliga hela året, som bibliotek. En hel del museer har fri entré, antingen jämt eller vissa tider. Om vi fortsätter på utbildningstemat kan man gå gratis på föredrag och kurser. Många träningsformer finns i ”prova på”-form, där man kan gå gratis åtminstone en gång och testa om det är något att ha. På sommaren erbjuder t ex Friskis & Svettis gratisträning utomhus. Personliga tränare och träningsanläggningar erbjuder gratis grupplöpning som en marknadsföringsstrategi, men själv har jag bara gruppsprungit i privata initiativ. Det finns gott om dem på nätet.

Även kulturella gratisaktiviteter finns det ett rikt utbud av med såväl konserter, filmfestivaler, ståuppkomik och teater. Och det behöver inte vara bottenskrap som inte kan ta betalt. I Stockholm kan man till och med se gratisteater på Dramaten genom att gå på genrep eller agera provpublik. På sommaren svämmar åtminstone de större städerna också över av gratis parkteater, även den med en och annan namnkunnig aktör (om nu det skulle vara en kvalitetsstämpel).

Ett gratisområde många tycks ha glömt bort är naturen. Den finns i och för sig på plats hela året, men nog görs den lite tillgängligare av sommarvärmen. Att gå till ett badhus kostar 50-100 kr, men i sjö och hav är det gratis. Och varför inte packa en ryggsäck eller picknickkorg? Nej, det är inte gratis, men ni kanske hade tänkt äta den dagen i alla fall. Tack vare allemansrätten kan man till och med bo gratis om man gräver fram det där tältet som garanterat finns där nere i källarförrådet. Måhända finns det ett stormkök där också. Det lustiga med stormköksmat är att allt är vrålgott. Även typ makaroner och ketchup som går fetbort om man har tillgång till riktig spis smakar kanon i en fuktig skogsglänta.

I Sverige finns 29 nationalparker och över 4000 naturreservat från Skåne i söder till Lappland i norr, men natur med skogar, sjöar, vackra miljöer och ett aktivt djurliv finns lite överallt. Det är säkert, jag har kollat!

Sådärja, det var ett axplock av gratisaktiviteter, och om du som jag gillar att hålla plånboken stängd finns betydligt fler på internet, för Stockholm, Göteborg och övriga världen.

Ekonomisk spontanitet är alltid av ondo

Det påstås att man inte ska besöka mataffären hungrig eftersom det ökar risken för att köpa onyttiga och inte särskilt prisvärda varor, som godis och snabbmat. Jag vet inte om det stämmer. Jag hittar tusen källor, varav många anger att ”forskning visar” att så är fallet, men inte en enda som visar den där forskningen.

Själv har jag inte märkt av det. Jag har alltid med mig en handlingslista och de enda improvisationer jag gör är om jag hittar intressanta extrapriser. Eftersom nästa stopp efter mataffären utan undantag är köket behöver jag inte proppa munnen full med ostbågar för att överleva. Det finns folk som hungerstrejkat i över två månader, någon timme över planerad lunchtid ska jag nog klara.

Tricket är att inte ge sig själv chansen. Har man bestämt sig innan för att inte köpa något onödigt (och handen på hjärtat, vi vet alla vad i kundvagnen som kvalar in i den kategorin) finns ingen anledning till helomvändning bara för att magen kurrar.

På samma sätt tar jag sällan en spontanfika på stan. Jag brukar för övrigt aldrig ha pengar i plånboken. Jag handlar med kort, och det skulle kännas bra fånigt att hala fram Visakortet för att betala en glass för tolv spänn. Om plånboken ens är med. Har jag inte för avsikt att handla brukar jag lämna den hemma. Spontan shopping är inte ett alternativ jag reflekterar över. Att gå in i en kläd- eller elektronikaffär och köpa något jag inte hade tänkt köpa finns inte på kartan.

Jag är ingen maskin, men är det inte just självkontroll som skiljer vuxna från barn och djur? Att vi kan stå emot våra impulser, inte måste agera på våra behov av att ge oss själva belöningar bara för att vi kan. Åtminstone en del i detta är medfödd. Det visade forskaren Walter Mischel med Marshmallowtestet, där barn fick välja på att antingen äta en marshmallow direkt, eller vänta och istället få äta två. De som väntade visade sig i vuxen ålder mer framgångsrika och stresståliga medan de barn som valde den snabba belöningen i större utsträckning blev överviktiga och drogberoende.

Knäckfrågan: Kan vi träna upp vår impulskontroll och i det långa loppet bli mer framgångsrika? Jag tror alltså det. Som med allting är det lättare ju tidigare man börjar, men bara för att man är vuxen slutar man inte att utvecklas. Vi är rätt många vuxna som slutat röka. Åtminstone för mig krävde det betydligt mer självkontroll än det gör att inte shoppa loss bara för att jag kan. Både det ena och det andra kräver att man kämpar, men är viljan tillräckligt stor är det förvånansvärt få saker som är helt omöjliga.

Men jag har också svårigheter att bemästra mina impulser. T ex har jag svårt att inte se det här videoklippet utan att i min fantasi byta ut barnen mot vuxna och marshmallows mot smartphones. Sån är jag.

Börshandel på kredit

Ett råd jag har hört så länge jag handlat på börsen är att aldrig spekulera med pengar man inte har råd att förlora. Ja, det känns ju lika självklart för börshandel som för den som sätter lönekuvertet på sportsbetting eller triss.

Första förutsättningen för att ha råd att förlora något borde vara att man äger det, så då borde man väl inte låna till börshandel? För det är ju så med lånade pengar – de är inte dina. Även om det kanske är svårt att tro i ett samhälle där det verkar självklart att låna så mycket pengar att man kanske aldrig kommer kunna betala tillbaka dem. Om man ens försöker, jag känner många som ser sina lån som en buffert med livstids räntekostnad.

Fast om man vänder på det är det helt accepterat att låna pengar för att köpa en bil som man med säkerhet vet är mindre värd i morgon än idag. Eller att låna pengar för att köpa elektronik, som ju faktiskt är vad man gör när man köper en mobiltelefon på avbetalning. Men just det argumentet funkar inte för mig. Man kan inte rättfärdiga sina handlingar genom att hitta någon som gjort något dummare.

Att köpa Iphone eller soffa på kredit är bottenlöst korkat, att köpa högutdelande aktier för lånade pengar, där utdelningen på aktierna är betydligt högre procent än procentsatsen på lånet, är det inte. Det kanske till och med är smart. Men då måste det göras med finess.

Börja med att hitta ett bra lån. Ska du handla med sms-lån kan du lika gärna riva sönder tusenlappar. Avanza och Nordnet lockar med ”superlån” och ”knockoutlån”, men se då till att det inte är du som blir knockad och sen sitter och super. Bäst räntesats och lånevillkor är antagligen CSN-lån. Fast med få undantag gissar jag att den som lever på studiemedel har små marginaler i sin ekonomi, begränsade börskunskaper och inte tid att engagera sig på heltid för att ändra på den saken. Fundera då noga på om ditt liv behöver en dryg bankir som ställer till elände.

Sedan är det skillnad på om man spär ut sin aktieportfölj med lånade pengar eller om man börjar pank och tar ett lån för att spekulera på börsen. I det första alternativet kan man kanske ta smällen utan att gå i konkurs, eftersom den del av portföljen man äger själv utgör en slags säkerhet för lånet. Om man däremot börjar på noll är man egentligen rökt så fort portföljen ligger på minus eftersom hela ens existens då bygger på att det ska vända upp innan långivarna kräver att bullarna ska betalas.

För det gäller ju att investera på ett så säkert sätt att inte depåvärdet kommer ner till en lägre nivå än lånevärdet. Att ”bara” låna upp en femtedel av ditt eget sparade kapital är inte försiktigt nog om du sedan satsar hela beloppet i högriskaktier eller någon udda råvara med hävstången från Helvetet. Att delvis investera för pengar du inte äger är hävstång så det räcker.

Men jag erkänner att jag tillhör den gamla skolan som inte lånar pengar om jag inte behöver (vilket hittills inte har hänt). Vill jag ha ökad exponering skulle jag hellre öka riskfaktorn i portföljen. Även om risken att tappa allt jag äger och har är låg har det drabbat betydligt rikare personer: Kreuger, Penser, Runar...

Maskrosor är mat

När min mamma var villaägare utkämpade hon varje år ett krig mot maskrosorna. Vi hade en gräsmatta på 2000 kvadratmeter där tusentals maskrosor trängdes under sommarhalvåret. Trots att hon bor i lägenhet sedan många år hatar hon de där blommorna intensivt än idag. Maskrosen är mycket tålig, vilket gör det märkligt att Miljöpartiet använder den som symbol eftersom miljöpartister tvärtom verkar otroligt bräckliga.

De förökar sig både via rötter och frön (maskrosorna alltså, inte miljöpartisterna), så det gäller att plocka dem både tidigt och noggrant för att begränsa spridningen. Mamma gick dagligen ut med en hink, ryckte upp varje ros vid roten och applicerade en droppe diesel i hålet med hjälp av en oljekanna.

Oavsett strategi är det en hopplös kamp och ”if you can't beat them – eat them!”. Maskrosor är fulla med c-vitamin, de är bra för både levern och matsmältningen och dessutom urindrivande, för den som har det behovet. Bladen är mer järn- och proteinrika än spenat. Det bästa av allt (förutom att de är gratis såklart) är att det går att konsumera allt på maskrosen, från rot till blomma.

Bladen är goda i sallader och funkar också i smoothies och i pesto. Utan att ha provat gissar jag att de också går att stuva, precis som spenat eller nässlor. Bladen smakar lite som ruccola (som har ett kilopris över hundringen!), men välj små, späda blad eftersom de större kan bli lite sega och bittra. Lägg dem först i vatten i en halvtimme.

Roten sägs funka ungefär som rotfrukter i gratänger, pajer, grönsaksbiffar osv. Men den är besk, så koka av den, minst en gång, innan användning. Både blad och rot går för övrigt att koka te på.

Maskrosblommorna blir en god sirap, men blomknopparna kan också stekas. En annan trevlig avsättning för blommorna är sylt och marmelad. Rensa först bort allt grönt från blommorna, det är onödigt beskt. Och även blommorna mår bra av en sköljning eftersom de är populär mat också bland småkryp. Insekter är förvisso en gratis proteinkälla, men som vegetarian tänker jag låta bli.

Den mest kända användningen för maskrosblommor är ändå som huvudingrediens i maskrosvin. Förr var det inte tillåtet att brygga, och inte för att jag skulle tveka att bryta mot denna lag, men sedan 1994 är det fritt fram igen. Här är ett recept, men nätet är fullt av dem, så det är bara att plocka ett i högen som verkar tillräckligt enkelt.

Men vinet tar en stund. Allt det andra går att bjuda på redan idag: maskrossallad till förrätt, maskrospaj till varmrätt, kex med maskrosmarmelad till dessert och skölj ner alltihop med en kopp maskroste. Bon appejävlatit!