Det påstås att man inte ska besöka mataffären hungrig eftersom
det ökar risken för att köpa onyttiga och inte särskilt
prisvärda varor, som godis och snabbmat. Jag vet inte om det stämmer.
Jag hittar tusen källor, varav många anger att ”forskning visar”
att så är fallet, men inte en enda som visar den där forskningen.
Själv har jag inte märkt av det. Jag har alltid med mig en
handlingslista och de enda improvisationer jag gör är om jag hittar intressanta extrapriser. Eftersom nästa stopp efter mataffären utan
undantag är köket behöver jag inte proppa munnen full med ostbågar
för att överleva. Det finns folk som hungerstrejkat i över två
månader, någon timme över planerad lunchtid ska jag nog klara.
Tricket är att inte ge sig själv chansen. Har man bestämt
sig innan för att inte köpa något onödigt (och handen på
hjärtat, vi vet alla vad i kundvagnen som kvalar in i den kategorin)
finns ingen anledning till helomvändning bara för att magen kurrar.
På samma sätt tar jag sällan en spontanfika på stan. Jag brukar
för övrigt aldrig ha pengar i plånboken. Jag handlar med kort, och
det skulle kännas bra fånigt att hala fram Visakortet för att
betala en glass för tolv spänn. Om plånboken ens är med. Har jag
inte för avsikt att handla brukar jag lämna den hemma. Spontan
shopping är inte ett alternativ jag reflekterar över. Att gå in i
en kläd- eller elektronikaffär och köpa något jag inte hade tänkt
köpa finns inte på kartan.
Jag är ingen maskin, men är det inte just självkontroll som
skiljer vuxna från barn och djur? Att vi kan stå emot våra
impulser, inte måste agera på våra behov av att ge oss själva
belöningar bara för att vi kan. Åtminstone en del i detta är
medfödd. Det visade forskaren Walter Mischel med Marshmallowtestet,
där barn fick välja på att antingen äta en marshmallow direkt,
eller vänta och istället få äta två. De som väntade visade sig
i vuxen ålder mer framgångsrika och stresståliga medan de barn som
valde den snabba belöningen i större utsträckning blev överviktiga
och drogberoende.
Knäckfrågan: Kan vi träna upp vår impulskontroll och i det långa
loppet bli mer framgångsrika? Jag tror alltså det. Som med
allting är det lättare ju tidigare man börjar, men bara för att
man är vuxen slutar man inte att utvecklas. Vi är rätt många
vuxna som slutat röka. Åtminstone för mig krävde det
betydligt mer självkontroll än det gör att inte shoppa loss bara
för att jag kan. Både det ena och det andra kräver att man kämpar,
men är viljan tillräckligt stor är det förvånansvärt få saker
som är helt omöjliga.
Men jag har också svårigheter att bemästra mina impulser. T ex har
jag svårt att inte se det här videoklippet utan att i min fantasi
byta ut barnen mot vuxna och marshmallows mot smartphones. Sån är
jag.
Du har helt enkelt en schysst pannlob ;)
SvaraRaderaHaha! Eller också är jag bara en knepig fan vars bokstavsdiagnos ingen har kommit på än.
SvaraRaderaTack för läsvärt inlägg samt klippet!
SvaraRaderaKul att du tycker att det var läsvärt. Jag känner själv att jag måste balansera min självgodhet så att den inte slår i taket när jag pratar om andras felprioriteringar och jag är inte helt säker på att jag lyckades denna gång :-)
Radera