Ekonomisk spontanitet är alltid av ondo

Det påstås att man inte ska besöka mataffären hungrig eftersom det ökar risken för att köpa onyttiga och inte särskilt prisvärda varor, som godis och snabbmat. Jag vet inte om det stämmer. Jag hittar tusen källor, varav många anger att ”forskning visar” att så är fallet, men inte en enda som visar den där forskningen.

Själv har jag inte märkt av det. Jag har alltid med mig en handlingslista och de enda improvisationer jag gör är om jag hittar intressanta extrapriser. Eftersom nästa stopp efter mataffären utan undantag är köket behöver jag inte proppa munnen full med ostbågar för att överleva. Det finns folk som hungerstrejkat i över två månader, någon timme över planerad lunchtid ska jag nog klara.

Tricket är att inte ge sig själv chansen. Har man bestämt sig innan för att inte köpa något onödigt (och handen på hjärtat, vi vet alla vad i kundvagnen som kvalar in i den kategorin) finns ingen anledning till helomvändning bara för att magen kurrar.

På samma sätt tar jag sällan en spontanfika på stan. Jag brukar för övrigt aldrig ha pengar i plånboken. Jag handlar med kort, och det skulle kännas bra fånigt att hala fram Visakortet för att betala en glass för tolv spänn. Om plånboken ens är med. Har jag inte för avsikt att handla brukar jag lämna den hemma. Spontan shopping är inte ett alternativ jag reflekterar över. Att gå in i en kläd- eller elektronikaffär och köpa något jag inte hade tänkt köpa finns inte på kartan.

Jag är ingen maskin, men är det inte just självkontroll som skiljer vuxna från barn och djur? Att vi kan stå emot våra impulser, inte måste agera på våra behov av att ge oss själva belöningar bara för att vi kan. Åtminstone en del i detta är medfödd. Det visade forskaren Walter Mischel med Marshmallowtestet, där barn fick välja på att antingen äta en marshmallow direkt, eller vänta och istället få äta två. De som väntade visade sig i vuxen ålder mer framgångsrika och stresståliga medan de barn som valde den snabba belöningen i större utsträckning blev överviktiga och drogberoende.

Knäckfrågan: Kan vi träna upp vår impulskontroll och i det långa loppet bli mer framgångsrika? Jag tror alltså det. Som med allting är det lättare ju tidigare man börjar, men bara för att man är vuxen slutar man inte att utvecklas. Vi är rätt många vuxna som slutat röka. Åtminstone för mig krävde det betydligt mer självkontroll än det gör att inte shoppa loss bara för att jag kan. Både det ena och det andra kräver att man kämpar, men är viljan tillräckligt stor är det förvånansvärt få saker som är helt omöjliga.

Men jag har också svårigheter att bemästra mina impulser. T ex har jag svårt att inte se det här videoklippet utan att i min fantasi byta ut barnen mot vuxna och marshmallows mot smartphones. Sån är jag.