torsdag 26 maj 2016

Compact living

Eftersom jag en gång satt på en fest och diskuterade gipsplattor (ja, det var inte en sån där dansa-på-bord-tillställning) med tillträdande bostadsminister Peter Eriksson känner jag mig nödgad att göra ett inlägg i bostadsdebatten.

Svensken lägger i snitt 20-25 procent av den disponibla inkomsten på boendet. För stockholmare är siffran 30 procent. Högst andel blir det om man bor i hyresrätt, som ju är den sämsta lösningen ekonomiskt eftersom man då inte bara ska betala självkostnadspriset utan också bidra med en vinst till hyresvärden, som många gånger är ett kommunalt bolag där överblivna politiker ska ha sin utkomst. Ännu värre i andrahandsboende då man dessutom ska betala en slant till den ordinarie hyresgästen. En låginkomsttagare som hyr i andra hand plöjer i snitt ner över 40 procent av inkomsten på boendet. Samma gäller för ensamstående kvinnliga pensionärer.

För nästan alla är bostaden den högsta fasta utgiften. Det är också en av de fastaste. Busskortet går att säga upp, bilen och till och med hunden kan säljas, men någonstans måste vi bo. Dock väljer vi själva vilken storlek och standard vi behöver. Äldre läsare kanske minns Folke Pudas:


Jag hyrde ett tag ett hus på 24 kvm. Det var ett vardagsrum/sovrum, ett minimalistiskt kök med ett matbord för 2-3 personer och duschrum/toa. Inget ställe att hålla stora fester i, men en fullt fungerande bostad för en ensamstående utan stora förrådsbehov eller ett 2,5 meter brett favoritskrivbord som prompt måste med.

I samma veva åkte jag på semester med två kompisar och en 20 år gammal husvagn. Den var ordentligt sliten, men jag slogs ändå av hur fantastiskt smart inredningen på en husvagn är. Inget lämnas åt slumpen, smarta förvaringsytor och möbler med dubbla eller tredubbla funktioner. Enligt tidningen Husbilen väljer allt fler att bo permanent i husvagn och husbil. Jag fattar dragningskraften.


Men man behöver inte gå till ytterligheter. Ett mindre udda steg är att flytta till mindre lägenhet eller hus. I snitt bor svensken på 42 kvm. Gissningsvis mindre för medlemmar i stora familjer och mer för ensamstående. Priset för varje kvadratmeter är tiotusentals kronor och sedan tillkommer besparingen på driftkostnaden, så här finns pengar att spara för den som vill. Jag bor själv på 58 kvm. I det ingår ett arbetsrum eftersom jag jobbar hemifrån, men det är ändå klart mer än jag behöver.

Compact living är en trend sedan länge. Det finns gott om butiker som specialiserat sig på utrymmesbesparande inredning som bäddsoffor, våningssängar och multifunktionsmöbler. Vill man bygga eller kombinera själv finns dessutom massvis av inspirerande bloggar. Att bo minimalistiskt har blivit fint.


Sedan finns det alltid de som drar saker till sin spets. Här är en kille som verkligen maximerat sina 24 kvm:


Varför man nu ska ha 24 kvm när det räcker med hälften:


Eller vad tusan, vi går ner på 8 kvm när vi ändå är igång:



Jag kan lätt se mig själv i en mindre bostad i framtiden, även om åtta kvadratmeter känns lite väl slimmat för min smak.

2 kommentarer:

  1. Ja där fick man lite perspektiv. Tycker själv vi bor en smula trångt. Familj på 4 på drygt 90 kvm.

    Ska nog försöka uppskatta att vi inte har en massa extra ytor att värma upp och lägga lite energi på att klura lite smarta compact-living lösningar:)

    MvH Pengaregn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör det. Jag blev förvånad över hur mycket affärer och bloggar det verkar finnas som fokuserar på utrymmesbesparande möblemang. Verkar det ändå hopplöst får du väl glädja dig åt att ett par av familjemedlemmarna gissningsvis flyttar ut så småningom :-).

      Radera