April i sammandrag

Jag vet inte om det här ska bli ett återkommande inslag i bloggen, men åtminstone denna första månad blickar jag tillbaka på vad som hänt. Inte att sammanfatta utfallet i siffror, det gör jag inte ens för mig själv. Mer en allmän betraktelse. Funderade ett tag på om jag skulle spela in detta som en video. Kanske nästa månad, vi får se. Risken är det kommer kännas lite som Personliga nyheter:

Blev med blogg, hur tänkte jag? År 2000 startade jag mitt företag. Främst för att idka ståuppkomik, men redan från början skrev jag andra texter parallellt. Jag har alltid varit en skrivande människa. Jag har också alltid varit ekonomiintresserad och eftersom jag skriver professionellt känns det konstigt att jag i stort sett aldrig skrivit om ekonomi. Det närmaste jag kommit är krönikor för Svenska Spel och i Råd & Rön.

Så då tänkte jag dra igång en blogg och se vart det landar, om jag får läsare och om det ger skrivuppdrag med ekonomitema. Eller att folk överhuvudtaget inte orkar läsa bloggar längre, att all världslig interaktion består av Instagrambilder och att gilla katter på Facebook.

Nej då, hittills har det gått över förväntan. Nästan direkt fick jag läsare, kommentarer, glada hejarop från etablerade ekonomer, ekonomiskribenter och andra bloggare. Och antagligen minst 50 nya följare på Twitter bara tack vare bloggen. Jag är rörd och tacksam över alla reaktioner! Någon godhjärtad människa föreslog mig till och med som gäst hos EFN:s Börslunch. Just det lär rimligen aldrig hända, men ett par jobbförslag har bloggen faktiskt redan mynnat ut i.

Men allt har inte gått bra den här månaden. Vid en löprunda lyckades jag ramla och förutom en sprucken överläpp och bulor, blåmärken och köttsår över hela kroppen lyckades jag förstöra mina glasögon.

Ekonomiskt har april gått okej, förutom det där med glasögonen då. Jag hoppade bl a på några IPO:er/nyemissioner. Alla har gått plus, men jag har inte kvar något av de här innehaven. Standard är ju att man får mycket lägre tilldelning än man begärt, och så har man att välja mellan att köpa till eller dumpa. Inget av de senaste posterna har känts aktuella att ligga kvar i under längre tid.

Två andra affärer har jag berättat om. Jag ville inte kalla dem rekommendationer, men jag trodde verkligen på dem. Det ena var att köpa olja inför toppmötet i Doha. Det blev en slags halvmiss. Mötet havererade, men oljan hämtade sig snabbt och jag sålde 6 procent upp redan efter ett par dagar. Det känns jättebra, men är faktiskt den sämsta affären jag gjort på det där oljecertifikatet som jag varit in och ur hela våren. Som bäst gav det 30 procent.

Den andra affären var att blanka Volvo inför rapporten, vilket tyvärr visade sig bli en klockren helmiss. Men jag ligger kvar i positionen, fast besluten om att hamna på plus så småningom. Jag är ganska pessimistisk till börsen i allmänhet och Volvo i synnerhet. Det må ta tid, men från hundrakronorsnivån brukar Volvo-aktien alltid hitta lägre nivåer igen. Efter den senaste veckans sura börs står den i 94.

Denna pessimism har förresten fått mig att blanka SCA också, efter att Carnegies Simon Blecher kallat aktien ”tokdyr”. Jag plussade några procent, men vågade klokt nog inte ligga kvar över kvartalsrapporten, som kom i torsdags och var bättre än väntat. Här var det ju inte förhoppningen om dåliga siffror som lockade, utan ett omotiverat högt P/E-tal. Gissningsvis kliver jag in igen, men inte riktigt än.

Andra har haft det motigare i april. Som Mehmet Kaplan, efter ett extremistmöte för mycket, i kombination med att han verkat helt ointresserad av sitt uppdrag som bostadsminister. Löfven kanske glömde berätta att det var det jobbet han fått. Återstår att se om även språkrören ryker. Åtminstone Romson hänger löst.

En annan som är rätt kall på arbetsmarknaden är sossen Veronica Palm, kvinnan som gett könskvoteringen ett ansikte. Någon hade av oklara skäl kommit på att hon skulle kunna leda Rädda Barnen. Att hon helt saknar kompetens hade man kanske kommit undan med, men när hon dessutom skulle få en miljonlön för ett styrelseuppdrag i en välgörenhetsorganisation blev det för mycket.

En annan sosse som tack vare alla skandaler lyckades flyga under radarn är finansminister Magdalena Andersson. Det har varit mycket snack om lador sedan hon tillträdde. Ibland är denna lada tom, ibland full (låter som en beskrivning av Per Gahrton). Just nu är det väl någonstans mittemellan, men det är skrämmande att hon även denna gång lånefinansierar sin budget. Om hon inte ens lyckas balansera statsfinanserna i högkonjunktur, hur ska det då gå i finanskriser? Läskigt nog kommer vi nog få reda på det.

Apropå finansiell balans och politik har jag skrivit om amorteringskravet. Jag är lite kluven. I princip tycker jag att lån ska amorteras, så på det viset är det bra. Fast en annan princip jag har är att inte staten ska styra sånt. Och förresten, varför i herrans namn ska skattepengar tas från låginkomsttagare i hyresrätt för att finansiera välbärgade människors villaköp genom att lånen subventioneras?

I maj gissar jag att jag riktar in mig ännu mer på den börsnedgång jag tror kommer. Fler blankningar eller kanske terminshandel? Råvaror - tillbaka in i oljan och komplettera med guld och/eller silver? Och det är ju inte bara börsen som varit kall, jag hoppas verkligen att vädret förbättras. Förra sommaren blev en utdragen höst. I år vill jag ha värme! Igår var första dagen man kunde ana att den ska komma till Stockholm i år. Jag är i full färd med att olja in balkongtrallen, som givetvis är hembyggd med lösvirke eftersom det både blev bäst och billigast. Här vill jag sitta i sommar, med en intressant bok och en god kopp kaffe.