Priset på tid

Det finns en gammal skröna att Bill Gates inte borde böja sig ner ifall han ser en hundralapp på gatan eftersom hans tjänar mer på att jobba. Fast tar det honom fem sekunder (och han fattar att en svensk hundralapp faktiskt inte är en Monopolsedel) måste han ha högre lön än 72000 kr i timmen för att det ska vara en dålig affär, vilket jag betvivlar. Hur som helst är det en intressant tanke. Vad bör man göra av ekonomiska skäl och vad bör man låta bli? Min gissning är att vi som betecknar oss som snåla värderar vår tid för lågt.

Själv kan jag sitta och spela nätpoker på obekväm arbetstid och vinna hundra spänn på fem timmar. Jag vill verkligen värdera min tid högre än 20 kr i timmen och även om målet är högre är det antagligen mer än fem år sedan min nätpoker var ekonomiskt försvarbar.

Ett annat exempel. Om den tid det tar för mig att lämna tillbaka en trasig elgrunka till affären är mer värd än vad en ny elgrunka kostar, borde jag då kasta garantisedeln redan vid inköpet?

Jag är ändå frilansare, så jag borde kunna räkna baklänges vad jag måste ha i timmen för att det ska bli en acceptabel månadslön inklusive semesterersättning, overheadkostnader, skatter och avgifter. Det kan jag – när jag jobbar. Men betyder det att jag borde leja bort tråkiga fritidssysslor som städning och fönsterputsning för att jobba istället? Jag ska villigt erkänna att jag inte har tänkt tanken, och jag ser några problem med detta:

1. Själva idén med fritid är att man ska göra helt andra grejer än på arbetstid och en stor del i denna målsättning är väl just att inte fylla den effektivt, för då är det inte längre ”fri” tid.

2. Att byta däck på bilen och ta hand om sin egen skit är inte bara tråkiga sysslor, det är också sånt man gör för att kunna kalla sig vuxen. Kort sagt, det som skiljer oss från curlade tonåringar.

3. För att värderingen ska bli korrekt borde vi antagligen ha olika taxor för olika sysslor:

A. Sånt som kan bli jobb, helt eller delvis.

B. Sånt som ger pengar utan att kunna kallas jobb. Bara för att fritidssysslor ger avkastning blir de väl inte automatiskt arbete?

C. Sånt som ger vuxenpoäng eller får en att känna sig lite duktig.

D. Sånt som är nyttigt, bränner kalorier eller ger oss hjärngympa eller kunskaper vi kan ha nytta av längre fram.

Och så har vi sånt som hör till jobb, men aldrig går att tjäna pengar på, som bokföring och deklaration. Enligt lag är man ansvarig för det även om man låter någon annan göra jobbet, så det går inte att släppa helt hur gärna man än vill.

Finns det någon enda syssla som inte passar in i kategorierna ovan och som ändå inte kan avskrivas som ren och skär lättja? Det ska i så fall vara att böja sig ner efter hundralappar på gatan. Jag kommer fortsätta att böja mig ner för alla pengar från en krona och uppåt.