Guds finger...

Fingerprint Cards är utan tvekan det senaste årets mest intressanta börsbolag. Deras affärsidé är att producera sensorer för fingeravtrycksigenkänning, för att bl a sättas i smartphones. Fingeravtrycksidentifiering är överhuvudtaget intressant, och att få in den i ny teknik tillgänglig för kreti och pleti är stort. Att öppna dörrar genom att identifiera sig med fingeravtryck låter som något hämtat ur Bondfilmer.

Men jag gillar inte Bond, och fattar inte vad det var för fel med pinkoder? Inget nytt under solen, det är ju som jag varit inne på tidigare, att jag i princip står utanför målgruppen för samtliga bolag på Stockholmsbörsen. Åtminstone är det inget av dem som skulle överleva om jag var deras typiske kund.

Aktien roar mig ändå. I januari 2015 stod den i 30 kr, nu är den värd 570. Sedan toppen i december 2015 på 675 kr har den varit nere i 344 kr. Come on, katten, det svänger ju!

Sedan aktien kom in i OMXS30 har den dock blivit stabilare hela tiden, så frågan är om den kommer att vara samma fantastiska tradingaktie framöver. Carnegie har som högst gett Fingerprint riktkursen 680 kr. I januari sänkte man till 500 och i mars 450. I den här takten påminner det snart om Fermenta. Om de får rätt alltså.

Det som fascinerar mest med Fingerprint är ändå dess ägare. Jag kommer inte på något svenskt bolag som haft lika hängivna anhängare, för att inte kalla dem fans. Ordet sekt nämns ofta kring Fingerprint – Fingerprintsekten. Fast som i alla sekter är det ingen som tillhör den som själv kallar sig sektmedlem. Ordet har liksom en dålig klang. Man får bilden av en faktaresistent galning som vägrar att överge sin gud/ledare vad som än händer.

En annan likhet med religiösa sekter är att medlemmarna sällan visar upp några större prov på humor och självdistans. När Placeras chefredaktör Tomas Linnala försökte skämta med gruppen genom att publicera denna bild en fredag när bolaget lämnat en dålig kvartalsrapport tog det hus i helvete.

Avanzas sparekonom Claes Hemberg och Svenska Dagbladets Peter Benson har också fått några slevar ovett när de ifrågasatt FPC:s förträfflighet när aktien rusat och vinsten uteblivit. Att värdera aktier på siffror och fakta istället för på förhoppningar låter sig inte göras när det handlar om framtida världserövrare. Och på ett sätt får man väl ge ”sektmedlemmarna” rätt. P/E 27 är förvisso högt, men nu tjänar bolaget ordentligt med pengar.

Fast det är inte bara aktien som kränger hårt, det stormar kring bolagsledningen också. Det ser inte så himla bra ut med stora börsbolag som får sina medarbetare dömda till fängelse för insiderbrott, även om förre vd:n Johan Carlström skulle klara sig undan. Carlström är för övrigt smidig som ett kassaskåp i alla offentliga sammanhang. Det har säkert bidragit till stormen, men kanske också till hypen.

Jag försöker att glädjas med dem som hängt med aktien på resan till himlen. Kanske kliver jag på en vacker dag, även om jag tvivlar på att jag kommer att tjäna några större pengar. Och sektmedlem blir jag aldrig.