När jag var liten och sparade mina första pengar drömde jag om att
bli miljonär. Det kändes svårt, men ändå inte helt orimligt. "Kändes", jag hade ju ingen aning.
Det finns rätt dålig statistik på det här området. Enligt
Wikipedia (nypa-salt-uppslagssajten) var 18 procent av svenska folket
miljonärer 2010. Ett vanligare begrepp i statistiken är
dollarmiljonär. Dels för att de är enklare att räkna, dels för
att det finns internationella jämförelser och så slipper svenska
journalister göra jobbet. Antalet svenska dollarmiljonärer är runt hundratusen.
Tillbaka till den lillgamle spararen 1980, som ägde några hundralappar. 36 år senare kan jag konstatera att det var lättare än jag
trodde att bli miljonär. Jag har till och med blivit det två gånger. Första gången runt år 2000, varefter it-kraschen och al-Qaida återigen drog
ner mig på ett betryggande avstånd från miljonstrecket när börsen föll med två tredjedelar. Andra
gången var det en lugnare resa. Med bostaden betald och
färdigrenoverad och inga andra stora utgifter på horisonten nötte jag
mig upp på sjusiffrigt där jag har tänkt stanna tills det blir
åttasiffrigt (om jag inte byter valuta).
Nu är ju inte en miljon så vansinnigt mycket pengar längre (den
miljon jag hoppades på 1980 är i dagens penningvärde värd 3,3 miljoner).
Ändå pratar folk, även ekonomibloggare, nästan mytiskt
fortfarande 2016 om att bli miljonärer, som en framtida dröm. Men bli det då, tänker jag!
Allt som krävs är ju faktiskt att spara. Jag fattar att det är
svårt för den ensamstående trebarnsföräldern, men ingen börjar livet med tre barn och jättelån. Unga människor, 18-25, snittar
25000 kr/månad i lön. Av detta ska pappa staten ha en del, men bor man hos
mamma och pappa borde man med lätthet kunna spara femsiffrigt varje
månad. Alla med heltidslön borde kunna spara åtminstone några
tusenlappar. Så småningom köper man antagligen sitt boende, vars
värde dubblas på 5-10 år.
Vi har alla olika förutsättningar och intressen, men med de här
siffrorna i bakhuvudet är jag förvånad om bara var femte svensk är
miljonär. Och ännu mer förvånad över att runt en halv miljon svenskar helt saknar sparande. Det är banne mig en bedrift!
Ja viktigt med drömmar..Vet inte varför folk överlag inte sparar?
SvaraRaderaMer att de vill ha allt, senaste mobilen, flashig tv mm. Det är viktigare för de flesta verkar det som.
Själv sparar jag inte heller så mycket annat än att amortera på lån..ca 4000kr/mån kör jag där, tråkigt sparande som inte märks så mycket. Vissa tycker inte man ska amortera nu när räntan är så låg, kan va bättre att köpa indexfond. Men jag tänker att kan man inte amortera nu med ränta under 2% hur ska man då göra vid normal ränta på kanske 5-6% ?
Tålamod verkar utrotat. Förr kämpade man för att få råd med det man ville ha (oavsett om det var bostäder eller dataspel). Nu ska man ha det NU - helst tidigare.
RaderaHade jag lån skulle jag också amortera en del nu. Lika bra att få det gjort, och när räntan är 6 procent kommer det att synas i plånboken att du amorterade när den var lägre. Om börsen går som jag tror det närmaste halvåret är amortering ett överlägset alternativ gentemot indexfonder. Tråkigt och tråkigt... Det är väl aldrig tråkigt att tjäna/spara pengar :-)
Min kompis undersköterskan (mellanstor stad) längtade tillbaka till sin hemstad Stockholm och sade upp sig för 3 år sedan. Blev tvungen köpa en liten lägenhet pga bostadsbristen, tröttnade dock efter 2 år på stressen på det stora sjukhuset. Sålde lägenheten med en miljion i vinst... Har nu flyttat tillbaka till sitt gamla liv och jobb. Dock nu som miljonär...
SvaraRaderaHar åtskilliga liknande exempel i bekantskapskretsen. Dubblade värdet på villan/lgh med miljonvinst på några få år. Skicklighet? Nä, men timing och lite flyt.. Objekt i rätta lägena, rätt storlek och kanske rätt säljtidpunkt...
Att göra om resan, köpa billigt när räntan är hög för att sälja med god värdestegring när räntan närmar sig noll lär inte gå att upprepa så många gånger till inom överskådlig tid.
Sverige har fått många nya miljonärer de sista åren. Finns det någon hake?
Staten skall ha sin andel på 22% och att skaffa ett nytt likvärdigt boende kostar minst lika mycket så i praktiken har dessa personer egentligen skuldsatt sig...
Ja, det är galet. Min lägenhet är värd tre gånger mer än när jag köpte den. Fast ska man ur karusellen kan det ju löna sig. Som för din kompis, och för mig som inte kommer flytta till ett dyrare boende utan antagligen billigare, och i viss mån för de par som flyttar ihop och frigör en lägenhet (bara de inte skaffar barn för då blir det genast större och dyrare).
Radera