Det närmaste välgörenhet jag
kommit i bloggen är en berättelse om när jag gav bort några böcker,
men nyligen skrev jag om ”Aktiestinsen” som donerade 110
miljoner. Jag tror knappast att jag hinner ikapp även om jag som
honom skulle bli över hundra år.
Men att jag började prata om Pay it
forward är för att det är titeln på en Youtubefilm jag sett.
Kanske såg ni texten jag skrev om antikhandlaren som köpte ett hus
som ägts av en hoarder som bokstavligt talat fyllt det med gamla
grejer. Samma kille gjorde en bra affär till.
Kort resumé för er som inte orkar, kan eller vill se filmen: En uteliggare hade hittat en Disneybild föreställande Bambi och frågade om antikhandlaren ville köpa den. Han fick 20 dollar, men bilden visade sig vara värd betydligt mer. Antikhandlaren sålde den på Ebay för runt 3500 dollar och istället för att bara konstatera att han gjort en bra affär letar han upp uteliggaren och ger honom hälften av nettovinsten, 1600 dollar. För resten av pengarna fick han mat, kläder, en hotellnatt och en biljett hem till familjen.
I slutet av filmen berättar
antikhandlaren om en crowdfundingkampanj som drog in ytterligare
18000 dollar. Nu snackar vi totalt 178000 kr, som är pengar som
skulle göra stor skillnad i många människors liv. Särskilt om
livet inte innefattar ett hem.
Och i en senare film får vi veta att
uteliggaren Adam nu är på väg tillbaka mot ett ”normalt” liv.
Hoppas det.
Kevin Spacey har fått betala i efterskott för vad han har gjort, urklippt ur långfilm, får inte vara med i House of cards o s v. Tror inte jag vill se hans fula nuna i en film där goda gärningar ger ringar på vattnet. Kevin Spacey är passè och ute ur leken.
SvaraRaderaSjälv är jag hjälpsam mot mina äldre grannar, när de vill betala, säger jag nej tack. Tänker om jag är till hjälp kanske någon hjälper mig när jag blir gammal, kan ju alltid hoppas och tro på det./FU
Är fullt medveten om det. Själv ser jag sällan på film, men när det händer ser jag karaktärerna som just karaktärer. Klarar jag inte det är filmen ändå inte bra.
RaderaJa, det är ju lite det man hoppas på, att genom att bete sig mot andra som man vill bli bemött själv ska man räddas av karma någon gång i framtiden.
Vad fint ovan i filmen :) Karma är bra. Jag har nog alltid vart snäll, givmild och velat hjälpa allt och alla. Har det efter min mor på gott och ont. Ibland och rätt ofta har man blivit utnyttjad pga det. Sen har jag vart för omtänksam ibland, kanske vill övertyga folk om vissa saker. Oroar mig för mycket. Bjuder mycket på mig själv. Vill väl och att människor ska ha det bra.
SvaraRaderaIdag har jag min partner som jag kan fråga om det är för mycket eller för lite eftersom min partner är extremt förståndig och smart. Har mycket bättre självkänsla än mig. Vet vad som är normalt och rimligt på ett annat sätt. Att man inte behöver känna dåligt samvete för hela världen, oroa sig för andra till absurdum, inte ska hjälpa andra för mycket.
Annars i det vardagliga om man inte hjälper flyktingar, djur, betalar summor till olika hjälporganisationer, tror jag på att mest försöka ge till de som ger tillbaka för att inte bli utnyttjad. Har testat det där ge till hela världen, och det var inget vidare. Numera tänker jag mer, vad får jag/vi tillbaka? Sen försöker jag lägga min energi på de som verkligen bryr sig om mig/oss och vill vi ska ha det bra. Har insett det var mycket roligare att ge och dela med sig av sig själv då. Fast sen så kommer det dåliga samvetet av och till ändå, men försöker slå bort det mer nu. Inser att vi måste leva vårt liv först.
Vi i vår bubbla är viktigast. Sen kommer alla andra. Lätt att bli uppäten annars, helt splittrad och överengagerad och trasig..
Så är det. Först sätter man syrgasmasken på sig själv, sedan hjälper man andra. Annars svimmar man och är inte till hjälp för någon.
RaderaJa precis, man blir helt utbränd. Lättare när man är yngre och har 200% energi, men orkar inte på samma sätt idag heller. När vi blir halvt om helt FI kan jag tänka mig vi kommer jobba mer ideellt.
RaderaBåde för att ge tillbaka, men också för att det känns viktigt. Vet inte vad som är viktigast att koncentrera sig på bara då så många mår dåligt. Ska man hjälpa flyktingar, djur eller engagera sig i miljön. Att ge till de som blir glada och tacksamma ger annars väldigt mycket.
Det är just det. Ska det funka i längden måste man få energi tillbaka. Känner man sig utnyttjad blir man bara trött.
RaderaPrecis. Tycker det är viktigt att tacka för saker med, många gör inte det. Är så enkelt att få någon att känna sig speciell och värdefull och bjuda till det lilla extra.
RaderaSen tänka sig in i någon annans situation som att x måste vara hungrig nu efter jobbet/träning/lång resdag, jag kanske ska laga till nåt enkelt som en smörgås med goda grönsaker, hummus, te.. detta gör jag stannar längre iaf :) Eller som att ta extra bestick/servetter på restaurang när man står där, inte bara tänka på sig själv. Småsaker, men betyder mycket för den sociala trevnaden i vardagslivet. Har man inga pengar kan man jobba på de där små sakerna, annars med förstås..
Du skriver hela noveller hela tiden, doubtfire, man orkar aldrig läsa dina inlägg
RaderaHjälper iaf Sparo att få fler träffar ;)
RaderaInga problem, kan skriva kort och koncist med.
Är min kvinnliga sida som vill linda in allt.
När man kommer till Sparo och ser att det är 48 kommentarer, men så ser man att det är Mrs Doubtfire som står bakom 34 av dessa - ja då går det fort att läsa kommentarerna eftersom det bara är att hoppa över Mrs Doubtfires långa novelliknande kommentarer.
RaderaDet var inte dåligt vad ni var gnälliga då. Säkert samma person som irriterar sig på mig och gjort ett tag som kommenterar. Finns det någon policy hur långa inlägg man ska skriva eller? Ni får väl skriva lite längre ni med om ni nu har nåt att säga? Alternativet är att jag kortar ned mina inlägg om de nu är så störande, men är inte säkert det kommer vara lika roande att skriva då.
RaderaHaha! Jag som tänkte att detta blogginlägg skulle handla om att vara snäll :-).
RaderaJag kan korta ned inlägg. Verkar som standard är 4-10 rader, med några få undantag. Sen svarskommentarer på 2 rader ungefär. Alt funderar jag på nya utvecklingsmöjligheter, men blir annars rätt triggad av när folk ger mig sämre feedback. Är den moroten jag brukar använda för att tjäna mer pengar. Så ös på bara, så blir jag mångmiljonär snabbare :)
RaderaPay it forward! Det är så vackert. Jag älskar det. Önskar världen kunde fungera så.
SvaraRaderaTyvärr tror jag det faller på samma sak som "Åt alla efter behov, från alla efter förmåga".
Allt för många kommer bara ta emot och allt för många kommer bara ge.
//Krusse
Jag tror som du förutom att jag tror allt för FÅ kommer ge. Fast detta fåtal ger för mycket, bränner ut sig och byter sida.
RaderaMen ett och annat exempel, som historien om antikhandlaren och uteliggaren, piggar upp.
Jag gillar själva tänket och gärningen men har lite svårt för det här med att filma eller skriva om sina goda gärningar på diverse medier så att den storra massan kan skicka handhjärtan och thumbs up. Gränsen mellan godhet och självgodhet känns nära.
SvaraRaderaJag har inga problem med det i det här fallet. Visst, antikhandlaren hoppas på att klippet ska bli viralt vilket i förlängningen ger honom fler kunder. Men så kostar det honom också 22000 kr och en himla massa arbete. Mår han bra av den positiva respons han får på att lägga ut filmen tycker jag att det är honom väl unt.
RaderaFörutsatt att den som får hjälp känner att hjälpen varit till hjälp så skulle jag absolut vilja säga att det inte spelar någon roll att personen gärna tar lite kudos. Dessutom kanske det kan inspirera någon annan antikhandlare som inte tänkt på detta, att göra något liknande, till exempel.
RaderaDet också! Själva publiceringen av goda handlingar kan resultera i fler goda handlingar.
RaderaSedan tycker jag också att det gör viss skillnad vad som är hönan och ägget. En del verkar söka chanser att få visa upp sina goda handlingar i sociala medier, som att det är den huvudsakliga anledningen till handlingen. Här kändes det inte så.
Hur då "leva på"? Det är ju åt helvete att det mesta av dagens "goda gärningar" mest sker för givarens del, snarare än för konsekvensens skull.
SvaraRaderaMvh https://investera-pengar.blogspot.com/
Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar. (Karl-Bertil Jonsson)
RaderaJag tror på att hjälpa min medmänniska. Likväl om jag går förbi en medmänniska som sitter och tigger utanför ICA ger jag sällan något. Men står jag i kassan på samma ICA och en medmänniska framför mig i kön av okänd anledning inte har kontanter eller betalkort att göra rätt för sig erbjuder jag tveklöst att ta det på mitt kort; så snart det står klart att personen inte kan betala men behöver maten. Utan något krav om återbetalning. Det har hänt vid några tillfällen genom åren. Sist tittade en sliten ung man mig rakt i ögonen och utbrast högt och från hjärtat och med stort allvar "Skojar du?!!". Som om det skulle varit helt utanför hans karta att någon erbjöd honom medmänsklighet. Varför gör jag då så här? För att det känns som rätt handling att göra, för mig i alla fall. Jag bryr mig inte om vad andra tycker. Inte heller vill jag få någon beundran. Bara ge någon min hand om han eller hon behöver den - det är nog det som betyder något. Det har aldrig varit samma medmänniska som jag betalt för. Antar att det är ett sätt att pay it forward. Fint inlägg Micke.
SvaraRadera// Atlas
Tack!
RaderaDu är en bättre människa än jag, för jag har nog inte tänkt tanken att betala för någon annan i matbutiken. Kan inte minnas att möjligheten funnits, men jag tror inte att jag skulle göra det.
Och när det gäller tiggare undrar jag om det är en hjälp att ge pengar. Snarare ett sätt att cementera ett dåligt system. Efter att ha sett den norska dokumentären Lykkelandet (https://tv.nrk.no/serie/brennpunkt/2017/MDDP11000617) skulle jag aldrig tänka mig att lägga pengar i deras muggar.
Har fortfarande inte hämtat mig från att Sparo nu visat flera filmer från Curiosity Incoporated som jag redan har sett. Oddsen för det på YouTube. (Hur sjutton hamnar du på en sån kanal?)
SvaraRaderaJag propagerar ju ofta för att bli blodgivare. Och är själv sedan många år.
Lagom tidskrävande och du "Pay it forward". Och dessutom en liten symbolisk ersättning.
Ingen aning om hur jag hamnade där, men den första filmen jag såg var den med hoarderhuset, så troligen sökte jag "hoarder" eller liknande.
Radera2013 dök de första romerna upp på gatorna i malmö, minns starkt två händelser då precis i början av tiggeriepoken.
SvaraRadera1. En tjej som tar selfie på sig själv när hon stoppar en tjuga i muggen.
2. Två tjejer på kaffe som pratar om sina personliga PT, jag lyssnar vidare och förstår tillslut de säger "Personlig Tiggare"
Lite skabbigt, idag gör nog ingen så men som sagt det var början av tiggeriepoken.
Mrs doubtfires (och andra återkommande kommentatörers) kommentarer är det som är kryddan på sparos blogg, jag läser allt var dag.
Tar man selfie i det läget är det helt uppenbart att det handlar om att framhäva sig själv i sociala medier. Bara vidrigt!
RaderaVad har man för nytta av en personlig tiggare? Ska vara för att slippa ta hand om sina mynt och tomglas då. Eller för att döva sitt samvete, men vid det här laget får man ha undvikit nyheter och information rätt effektivt för att inte se den enskilde tiggaren med sin mugg och sin filt som del av ett större nätverk.
Har PT i detta fall kanske samma funktion som ett fadderbarn i fjärran land? En tiggare vid vårt lokala Coop Nära har fått hemresan betald av kunderna minst en gång för att kunna ta semster från "jobbet" på vintern. Det blir ju som att ha en PT också. Nu har det dock inte suttit någon där på minst ett halvår. Överhuvudtaget tycker jag mängden tiggare minskat väsentligt. /Eva
RaderaBorde ju minska i takt med att folk begriper sambanden, men jag har inte sett det. Alltjämt sitter exakt en tiggare utanför varje butik jag besöker. Samtliga med en skylt som berättar att de har minst åtta barn (fast aldrig någon förklaring varför de skaffat åtta barn fler än de haft råd att försörja).
RaderaJa där hade jag haft en ämne att djupdyka i om jag haft egen blogg. Antal barn och hur barn bara tycks bli till för folk som inte tänkt efter hur de ska försörjas. Om du undrar över konstiga saker, så är just det där vad som är totalt obegripligt för mig. Vuxna vet ju hur barn blir till, men verkar inte kunna styra sig eller förebygga konsekvenser av sina handlingar. Men det hörde inte hit egentligen. Barn är ju livets mening enligt många. Bah! Då skulle väl naturen inte låta dem växa upp! /Eva
RaderaSom de språkgenier de är, de har ju författat skyltarna på svenska, tillsammans med uppenbara kvalitéer vad gäller uthållighet i mycket långtråkiga och händelselösa sittningar borde stora delar av arbetsmarknaden vara öppen, tex eu-byråkrat eller varför inte politiker? De har helt klart en fördel framför vanliga politiker och det är ju att de träffar överlägset fler människor.....
RaderaIllvilliga människor har ju fotat medelålders män som suttit med skyltar där det stått "Hej, jag heter Olga och jag har man och åtta barn hemma i Rumänien", så man kan nog lugnt utgå ifrån att skyltarna produceras centralt i organisationen och att det inte är tjejen vid muggen vars levnadsöde beskrivs på skylten.
RaderaBra idé att sätta tiggarna i Bryssel! De skulle säkert vara både bättre och billigare än Wallström, Federley m fl.
Eva, "om jag haft egen blogg"
SvaraRaderaDet tar inte många minuter att starta en egen blogg, gratis är det också.
Du verkar ha många intressanta saker att skriva om, du uttrycker dig väl och verkar få igång känslorna hos en hel del. Det verkar upplagt för en succé m.a.o.
Men kära nån, jag kan ju börja tro att jag är en sådan där very important person. Men nå det var ju snälltråden det här. Själv har jag lite på lager av snälla ord till Micke, men vågar inte säga det ännu. Det kan uppfattas på motsatt sätt också, så det får ligga på vänt än så länge. /Eva
RaderaFår man för mycket snällhet kan man bli stursk, det gäller att balansera jantelagen.
Radera