fredag 8 februari 2019

Vad är det farliga med att jämföra?

Man ska inte låta andras val styra livet, men hur ska man veta hur man ligger till i sånt som går att jämföra utan att ens snegla på omvärlden?


Jag läste en lärare som upplevde sig motarbetad när hon genomförde så kallade poängprov med sina elever. Vadå, kanske ni tänker, skolan måste ju ha prov och dessa måste rättas genom att sätta tydliga gränser för vad som ger poäng på provet. Nej då, nu har man istället ”matriser för bedömning av den undersökande förmågan”. Låter det snömosigt beror det på att det är det.

Men vadå, barn får inte ens tävla i idrott längre, så att under terminens gång bedöma vad elever verkligen vet så att de har en chans att anpassa sina studier efter det är såklart för mycket begärt. Om inte annat är det säkert diskriminerande för den klick elever som varken fattar när det är dags att lägga mer tid på studierna eller klarar av att göra det.


Likadant är det för oss vuxna. Jag är ingen utpräglad tävlingsmänniska, men när jag springer håller jag koll på både puls och kilometertider och även om jag mest tävlar mot mig själv sneglar jag gärna på andra medelmåttiga löpare och försöker slå så många som möjligt ifall jag tävlar. Utan att jämföra sig mot börsindex eller andra investerare är det omöjligt att veta hur våra investeringar går. Hur ska man veta om man har en bra lön ifall man inte hör vad kollegor och konkurrenter har?

Så låt oss jämföra, kika över staketet och snegla både hit och dit med målet att bli bättre människor med bättre liv. Det betyder inte att vi ska se ner på (eller upp till) dem. Jag är fortfarande ganska ointresserad av hur andra människor lyckas genomföra sina liv.

40 kommentarer:

  1. Jag är väldigt avis på ditt underhudsfett och mage efter att ha sett den där löpbilden :) Så, nu har jag erkänt jag jämför mig :)

    Läste inlägget i länkartikeln med "Liten klen unge" Naaaaw... vad gulligt.

    Visst jämför man sig. Det gör väl alla. Jag älskar t ex att tjäna mest pengar, mer än min partner, sen vill jag vara smal så kläderna sitter snygg och ha platt mage.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet inte vilken löpbild du menar. Troligen en där jag vägde 3-4 kilo mindre än nu, men nu har jag startat krig mot vågen. Nästa vecka tänkte jag passa på att fasta när jag ändå bara får inta flytande föda efter att en visdomstand ska ut.

      När det kommer till vikt behöver jag inte jämföra med någon annan. Jag vet var jag har varit och ska dit igen.

      Radera
    2. Vad hade du för underhudsfett? Var något runt 20 eller mindre? Var den sista. Väger ungefär 4 kg för mycket nu men är de där dumma hormonerna jag äter som gör det. Låter bra med fastan, bra tillfälle :)

      Radera
    3. Ingen aning om underhudsfett. Vet bara att det är för mycket :-(.

      Radera
    4. Du verkar vara väldigt hård mot dig själv. Du nämnde ju BMI 21 för någon dag sedan. Helt normal vikt, i det lägre spannet dessutom. Men jag kan hjälpa dig här och nu att ändå bränna lite extra genom att informera dig om att dina skattekronor kan komma att hamna rakt i min ficka om jag får det jobb jag intervjuades för idag. Antar att det kan göra dig lite upprörd och då bränns förmodligen några extra kalorier. /Eva

      Radera
    5. Exakt 22,0 idag. 3,5 kg ner till 21 och det vore nog lagom.

      Vill inte sabba något nu, men så mycket dumt som skattepengar används till krävs det mer till för att uppröra mig. Så lycka till med jobbet!

      Radera
    6. Tack! Jag kunde inte vara helt säker på din reaktion. Du får springa mer istället då. Själv borde jag gå till gymmet lite oftare och röra på min 24,4-kropp. Inte hänt sedan december, fy mig. /Eva

      Radera
    7. Har sprungit 19 mil i år. Mer än tidigare, mindre än jag vill, och framförallt inte tillräckligt i förhållande till vad jag äter.

      Radera
    8. Hm, har också BMI 22 fast ska ligga på 20,3-20,7. Är mer intresserad av underhudsfettet iofs. Enda som blir bra när man går upp i vikt är att brösten blir grymt snygga!

      Radera
  2. Den där läraren var nog inte så motarbetad för att den skulle vilja i första hand jämföra eleverna genom poängräkningen. Snarare har det att göra med att betygssystemet arbetar med mål och inte relativitet längre. Då kan alla nå A eller F, ingen jämförelse görs (nåja..) annat än gentemot matrisen.

    På vår tid kunde man egentligen inte veta om en femma betydde att man var så himla duktig. Det enda man visste var att man var duktigast i klassen tillsammans med andra som fick femma, alltså max tre antar jag beroende på antal klasskamrater. Kanske var inte konkurrensen så stor alltid. Det fungerade förstås inte i praktiken riktigt så, men syftade till det i alla fall.

    Det blir alltså inte självklart lätt att markera resultat i matrisen om man har poängprov. Men jag är för vissa poängprov ändå, eftersom läraren förmodligen är kompetent nog att avgöra nivån ändå. Men det blir inte lika tydligt för eleven dock och det är nog det som förargar, i dessa tider när elever och föräldrar vill veta exakt vad göra för ett visst betyg. Som om "vad göra" är det enda som krävs...när det kanske handlar om en hel attitydförändring till själva kunskapen och omstöpning i huvudet som inte alltid "görs" till exempel genom ytterligare meningslöst arbete eller projekt. Att något ska finnas kvar i huvudet verkar inte finnas på kartan alltid.

    Det är för mycket fokus på synlig produkt. Men det är en annan fråga. Här gällde det jämförelse. Nödvändigt ja, för att överhuvudtaget veta var man befinner sig i världen. Svårt att navigera annars i vår flytande tillvaro! /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fick uppfattningen att det var just poängproven som var problemet här, men jag håller med om att det relativa betygssystemet var en märklig uppfinning.

      Radera
    2. Nja, det relativa betygssystemet var överlägset ur vissa aspekter. Beror lite på vad man vill använda betygen till. Om de är till för att fånga upp elever med kunskapsluckor eller sätta en godkändstämpel för tillräckliga kunskaper så kan ett absolut system liknande det vi har idag fungera. Ska man däremot i första hand använda betygen till att konkurrera om platser på högre utbildning är det relativa överlägset mer rättvist. Varför då? Jo för att det begränsar lärarens möjlighet att sätta glädjebetyg och minskar också betydlesen av variationer i lärarnas kompetens. Statistiskt sett så ser de allra flesta klasser på 30 elever ganska lika ut och betygen bör fördelas enl normalfördelningskurvan. Den flyttas sedan upp eller ner lite mha centralprov eller s k standardprov.
      Ett absolut system leader nästan ofelbart, vilket vi ser idag, till betygsinflation. Läraren vill vara snäll och hjälpa och har inga incitament för attt hålla igen.
      Ett sätt att komma till rätta med det skulle vara att basera betygen helt på prov (poängräkning!!) som rättas centralt men det blir en jäkla administration.

      //Krusse

      Radera
    3. "Statistiskt sett så ser de allra flesta klasser på 30 elever ganska lika ut och betygen bör fördelas enl normalfördelningskurvan."

      Väldigt teoretiskt så stämmer det kanske. I min grundskoleklass var vi två parallellklasser med väldigt olika sammansättning. Den ena hade föräldrar från medelklassen, svenskättade villabarn. Den andra mestadels andra generationens invandrare från ett höghusområde. Hade lika många femmor, fyror osv delats ut i bägge klasserna skulle nog en tvåa i den ena klassen motsvara en stark trea i den andra.

      Radera
    4. Men då borde det visat sig i central/standardproven.

      //Krusse

      Radera
    5. Ja, det gjorde det, så i praktiken kan det inte ha varit så stor skillnad på möjligheterna att få ett rättvisande betyg.

      Radera
  3. Det här med att barn inte ska tävla i idrott är väl ändå höjden av curling i medelmåttiga landet lagom. Alla ska vara med, ingen ska vinna och ingen ska vara ledsen. Knappast en strategi för att skapa individer som vill utvecklas och förbättras.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var absolut en vits med att få förlora, att få tydliga och märkbara motgångar. Olika nödvändigt för olika barn, men att helt försöka få bort förlusten som fenomen är dödfött.

      Radera
  4. Jag gillar det man kan kalla för tävlingsmomentet i jobbet som investerare. 100% mätbarhet. Är jag bättre än marknaden så får jag fortsätta jobba aktivt med mina investeringar, är jag sämre så får jag sparken och investerandet blir passivt i indexfonder istället. Hoppas på att få behålla jobbet ett tag till, men man vet aldrig, siffrorna avgör, inte mkt plats för mjuka värden här..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är lite som när idrottare försöker förklara varför just den drabbades av vädret, banan, snön eller något annat. Den som gör flest mål, hoppar högst eller når mållinjen först vinner och var därmed bäst den gången, det behöver inte krånglas till mer än så.

      Radera
  5. Det verkar vara stor skillnad mellan skolorna i olika delar av landet idag. Det finns fortfarande skolor där det ställs krav för betygen. Synd bara att detta inte alls gäller det ökande antalet problemområden i Sverige. Just att det inte ställs krav alls längre på många håll, lärarna straffas ju då, det ökar segregation. Men, att våra politiker ska inse detta, det trot jag är allt för mycket begärt.
    Mvh http://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl för att siffror även kan användas mot politiker. Det hjälper inte att de säger att vi är tryggare än någonsin om siffrorna för mord, misshandel, våldtäkter och inbrott säger något annat.

      Radera
  6. Tror ingen vill vara sämst på nåt. Man behöver inte vara 1:a på allt, men man vill vara inom spannet. Sen är vissa saker viktigare än andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen kan vara bäst på allt. Nästan ingen kan ens vara bäst på något. Ju förr man lär sig det, desto bättre.

      Radera
    2. Så du menar att jag inte är bäst om jag vinner fem gånger i kubb? :) Attans då..

      Radera
    3. Alla som orkar spela kubb fem gånger på raken är vinnare. Det är ju så tråkigt att klockorna stannar :-).

      Radera
  7. Larsson

    Som alltid klockrent. Beskrivning av denna sociala aktivitet som kallas kubb är just det.

    En fan boy

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag trodde att jag var ensam om att inte se storheten i detta spel. Jag känner efter 30 sekunder att okej, då kan vi det här...

      Radera
  8. Matriser!?
    Som om det inte vore tillräckligt med betygsinflationen som skedde när man gick från relativa 1-5-betyg till absoluta G, VG och MVG.

    Över en natt skulle alla ettor och tvåor försvinna, alla skulle uppnå G som då skulle motsvara någon form av samma nivå som en tidigare trea!?

    Istället för att få ett betyg öht i ett ämne som man iaf kunde tillgodoräkna sig några poäng på skulle man alltså nå upp till en trea, annars var poängen noll.

    Hemska tanke att bli jämförd med sina kompisar! Då kan det uppenbara bli ännu uppenbara, att alla inte är lika (gäller även kompetens- och kunskapsnivå).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte hur det funkar nu (A-F va?), men baserat på allt som ändrats i skolan de senaste tjugo åren är jag glad att jag är ute ur systemet.

      Alla är inte lika och kommer heller inte att bli det, men både elever och deras föräldrar har rätt att få veta hur det ligger till innan man gått flera år i skolan.

      Radera
    2. Det positiva med matriserna är trots allt att man utan skam kan ge F till en hel grupp elever. Hur ofta skedde det att alla i en klass fick ettor och tvåor?

      Jag rättade 140 nationella prov på gymnasiet som ett extrajobb för ett par år sedan. Hade inte haft eleverna själv alltså. 55% gav jag betyget F. Ingen fick A, B endast en. Ingen kunde säga emot, allt kunde ses i matrisen och i elevernas prov och uppsatser tydligt och klart. Med tanke på skolans läge i Stockholms innerstad är det ett förvånande dåligt resultat. Bäst resultat fick jag själv - en mycket god lön! /Eva

      Radera
    3. Det hände nog inte så ofta. Utan att veta gissar jag att klasserna drog mot 3,0 oavsett om de var värda 3,4 eller 2,7, och det blir ju väldigt orättvist.

      Schysst extrajobb och antagligen var vetskapen att du skulle slippa försöka lära dem något en skön bonus :-).

      Radera
    4. Du är alltså lärare Eva? Hur fungerar det när 2-5% i varje klass eller mer är gay, transperson, bi, pansexuell, etc

      Tänkte man som lärare kanske var mer inläst och öppensinnad för att man ska kunna stötta eleverna men kan ha fel.

      Får fråga min nära släkting, hon är lärare och var iaf en väldans koll på olika NPF nedsättningar och verkar stötta eleverna men även prata med föräldrarna mycket.

      Radera
    5. Jag är lärare ja. Känns dock konstigt att skriva det eftersom jag är jag i första hand inte identifierar mig med något yrke överhuvudtaget. Att det finns elever med olika sexuella läggningar är inte något som helst bekymmer för min del. De gillar mig och jag gillar dem. Det största bekymret är att dessa elever har svårt för att acceptera sig själva eller sin läggning eftersom det kan vara en ny upptäckt även i tonåren och det kan gå ut över deras skolarbete.

      Har även haft vuxna kursare som haft alla möjliga läggningar. Haft många givande samtal med dem. Har ju skrivit förut att jag lätt får kontakt med sådana personer, men det inlägget togs bort i samband med Mickes lilla utrensning vid nyår tror jag det var. Låt oss inte göra Micke irriterad igen... Men bara så du vet gör jag stor skillnad på person och läggning.

      Och ja, NPF-grejerna verkar vanligare bland dem att fokusera på, men samtidigt kan det bero på att man provar "allt" för att söka förståelse när en elev ändå utreds för sina skolbekymmer oavsett hur de yttrar sig. /Eva

      Radera
    6. Ärlig fråga till er båda: Måste kommentarsfältet till ALLA mina blogginlägg landa i HBTQ trots att INGET inlägg på den här ekonomibloggen handlar om det?

      Ni skulle inte kunna tänka er att växla mejladress och ta den debatten utanför min blogg? Om ni inte vill lägga ut adresserna är ni välkomna att skicka dem till mig så kan jag ombesörja utväxlingen.

      Radera
    7. Ärligt svar: Jag är inte intresserad av att debattera detta ämne och har aldrig någonsin varit det. Har bara svarat på frågor jag fått om saken. /Eva

      Radera
  9. Opps, förlåt Micke men det är ett ämne som jag brinner lite för och har lätt att glida in på det. Även om det faktiskt finns saker som att homosexuella jämför sig med heterosexuella i många situationer, men det kanske inte var det du var ute efter..

    Skolan, klimaten och öppenheten påverkar ju mycket där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att du brinner för det, men kan du inte respektera att jag inte gör det och helst inte vill landa där på bloggen? Alls.

      Radera
    2. Att exkludera ett ämne känns lite konstigt. Jag förstår att man kanske inte ska ta upp det ifall det inte har nån relevans till huvudämnet, men när huvudämnet är väldigt flytande som i detta fall att jämföras så ser jag inga problem att prata om de ämnen som intresserar folk.

      Jag vill inte starta nåt stort bråk och jag kommer inte ta upp det ifall jag inte finner det relevant till ämnet.

      Radera
    3. Då hoppas jag att du i fortsättningen ställer högre krav på relevans än denna gång. För att en annan kommentator berättar att hon är lärare är i mitt tycke väldigt långt från att göra en HBTQ-kommentar till detta blogginlägg.

      Radera