Så här på sommaren är vi många som
drar igång projekt. Renovering, byggnation, storstädning, odling...
Lönar det sig egentligen? Ibland är det inget snack, som när jag
kom fram till att man måste tjäna hundratusen i månaden för att med gott samvete kunna lämna in bilen för däckbyte.
När det gäller byggprojekt eller heminredning är det mer tveksamt.
Särskilt om man räknar in att yrkesfolk antagligen gör det på en
bråkdel av tiden.
Men allt är relativt. Det finns en
gammal historia om att Warren Buffett tack vare sin höga inkomst
förlorar pengar på att böja sig ner efter en hundradollarsedel.
Jag får inte ihop den matten, men en sak är säker, om åttiosexårige Buffett vore för lat för att böja sig hade han fått betala med
sämre hälsa – i bästa fall. Inte minst eftersom han enligt egen utsago "äter som en sexåring", alltså läsk och skräp.
När jag sålt saker på Tradera har
folk tyckt att jag måste räkna med inlämningen i ekvationen. Nej, för jag tar ändå
dagliga promenader. Jag kan lika gärna gå till brevlådan/inlämningsstället som någon annanstans, transportlöpning spar tid, bärplockning är bra motion osv.
Att göra saker själv är även
nyttigt för det psykiska välbefinnandet. Att betala för att låta
någon annan tvätta min bil eller mina kläder skulle få mig att
känna mig som en sämre människa. Jag är frisk, vuxen och vill ta hand om min egen skit.
Det ger dessutom utlopp för min
kreativitet att jobba med händerna. När jag kör fast i skrivandet
bryter jag ofta spärren genom att diska eller dammtorka. En svår
skrivuppgift kan ge en skinande lägenhet som bieffekt (”Och vem
tusan har skurat badkaret nu då?!”).
Mer bestående arbetsinsatser skänker
mig glädje i flera år. Visst hade jag kunnat tjäna pengar och
betala en hantverkare för att lägga ett golv eller sätta upp en
list, men då hade jag aldrig gått förbi rummet och myst över hur bra det blev, igen och
igen. Sätt en prislapp på den känslan, den som kan!
Låter bra. Fast ibland tränger verkligheten sig på. Har hört detta med att ta hand om den egna skiten från många munnar under årens lopp. Bevisen är entydiga. Det kan man inte alls. Själv tror jag många i detta stressade samhälle skulle må bättre av att jobba på sina förhållande än att ge sig på, och lägga golv utan några kunskaper.
SvaraRaderaMed vänlig hälsning
Lars
Äh, jag är en ohändig klantskalle som lagt såväl klickgolv som limmade trägolv. Det kräver bara noggrannhet och tid. Kanske skulle de jobba på förhållandet genom att lägga ett golv tillsammans.
RaderaFörresten (och oj, vad jag drar iväg från ämnet nu), ska man verkligen behöva jobba på förhållanden? Tvärtom borde väl ett förhållande redan vara ett plusspel ifall det är värt att behålla?
Intressant sidospår. I det följande talar jag enbart om heterosexuella relationer, hur det är annars har jag noll koll på. En grov generalisering är att mannen verkligen i vissa lägen borde jobba på sitt förhållande till kvinnan. Tvärtom är sällan nödvändigt pga av hennes förmåga (ibland inte så positiv sådan) att ständigt ta in sin partners synvinkel och anpassa sig då det ingår mer naturligt i flickors uppfostran och hjärnuppbyggnad. Kvinnors hjärna är mer helhetsinriktad än fokuserad på en sak åt gången.
RaderaOm kvinnan redan i början av relationen är medveten om detta och absolut inte är alltför anpasslig och ryggradslös, utan snabbt visar vem hon är, vill och behöver, blir det mindre konflikter framöver då mannen inte behöver bli överraskad över att kvinnan faktiskt är mer "egoist" än hon låtit göra känt i början. Men då många kvinnor (män också men det hanteras annorlunda) har svag självkänsla blir det lätt att man kör med säkra kortet anpassning redan från början för att bli omtyckt. Det kan vara omedveten, hon tror kanske att det är att visa sann kärlek att ge upp sina behov för en annans skull. Det är BEDRÄGERI - för båda två!
Eva
Va, antyder du att män och kvinnor skulle vara olika ;-)?
RaderaDu har många poänger även om jag tycker att kvinnors simultankapacitet är starkt överdriven. Och framförallt är kommunikation ibland en brist där, som jag anar att du själv är inne på.
Nåväl, tacka vet jag att slippa jobba på förhållanden, jag har nog med jobb ändå :-).
Om man får dra ett litet skämt om kvinnor här så kan man säga att det inga svårigheter för dem att göra två saker samtidigt om man bara ska göra dem hälften så bra...
RaderaHaha! För att göra det rumsrent kan ju tilläggas att det inte bara gäller kvinnor. Jag tror att människor generellt försöker multitaska lite för mycket.
RaderaSe träning i allt så slipper du pröjsa 450 i månaden till gymägarna. 2h benböj under häckklippningen. 4h med skottkärran i intervaller om 30 m. Äppleplockning i 1.5h, grym vadövning. Dessutom kan man med fördel lyfta plankorna över huvudet när det skall konkas fram å tebax.
SvaraRaderaJag gör nästan det. Istället för gym får jag min motion genom att gå och springa. Det går ofta snabbare att gå och handla istället för att ta bilen och sedan behöva lägga tid på motion.
RaderaDu har rätt i att egen ansträngning förnöjer. Samtidigt vet jag mina begränsningar tyvärr :) Men jag kanske borde se det som en utmaning att ta tag i helt enkelt. Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/
SvaraRaderaDet är nog bra att se sina begränsningar. Samtidigt kanske man ibland kan pressa dem uppåt om man försöker.
RaderaOfta bygger ju dessa kalkyler på hur mycket pengar man alternativt kan tjäna medan man betalar någon annan att göra jobbet. Men med en i princip fast lön, kommer man ju inte dra in något extra samtidigt som någon annan klipper gräsmattan. Däremot kan det ju vara skönt att istället sitta på altan och sippa en GT. Fast än skönare är det kanske efter eget utfört värv?
SvaraRaderaJa, det blir ofta hypotetiskt eftersom alternativet till att göra något hemma väldigt sällan är att lägga samma tid på kontoret.
RaderaAllra skönaste altandrinkarna dricks på egenbyggd altan. Sägs det :-).
En fundering som dyker upp är ju också alla de där människorna som måste ringa sin mamma eller en mekaniker så fort något i huset inte fungerar exakt som de är vana vid. Google finns i var mans ficka idag, så det är lätt för alla normalbegåvade människor att i alla fall göra ett försök att lösa sina egna problem. Hur tror människor att alla som kan något lärde sig det från första början?
SvaraRaderaJa, nog känner man sig lite dum när man är tvungen att ringa kompisar eller proffs för att fixa sånt som man innerst inne vet att man borde ha fixat själv.
RaderaMen det där med att Google finns i fickan gör det ju också lätt att hitta någon som löser problemen åt en istället för att kavla upp ärmarna.
Återigen sätter du fingret på ett område som utan tvekan sparar mycket pengar. Gör man så mycket man kan själv så sparar man rentav väldigt mycket stålar. Det kräver förstås att man använder sin tid, och att man precis som du skriver är noggrann, men det är väl investerad tid. Dessutom blir man alltmer skicklig ju mer man gör något. Att snickra är egentligen enkelt, men alldeles för få människor tar sig tid att göra det ordentligt. Mät, mät och mät igen så blir det bra.
SvaraRaderaDet är inte mer än rätt eftersom du snodde (eller rättare sagt "hann före med") spaningen om hushållens lån.
RaderaLOL, jag är inte bara cowboy, jag är en snabb cowboy. :) Vilket också får mig att tänka att de två ämnena är relaterade, det är även lån till renoveringar som driver upp hushållens lån.
RaderaOch prisstegringarna i stort. "Nu när lägenheten är värd X miljoner borde vi renovera köket." Jag har hört folk på allvar resonera så.
RaderaÅ andra sidan är det väldigt skönt att ha bildäcken på däckhotell o bara klicka in en tid på skärmen när det är dags att byta. Likadant är känslan god när man kör ut bilen ren från en biltvätt utan att själv ha gjort ett skvatt.
SvaraRaderaEfter att ha gjort allt detta själv i decennier är det en skön känsla att ha råd till det.
Önskar dig det samma efter det att du snålat/sparat dig fram till ett sådant liv. Numer läggs nästan all energi enbart på att inhandla förstklassiga råvaror till dagens måltid samt att tillaga den.
Pengar ska användas när de väl finns där vad är annars meningen med att ha "kämpat" ihop dem om än på ett motionsmässigt vis.
Jag har råd att leja bort en massa jobb, men min poäng är alltså att jag ändå väljer att göra saker själv eftersom andra värden gör det till ett bättre alternativ. För mig, andra får såklart göra sina val.
RaderaSjälv har jag städhjälp. Löjligt billigt med RUT och använder städningsapp som har samma princip som uber. Det är en otrolig lättnad för mig och sambon, men om vi inte jobbade heltid skulle vi antagligen sköta det själva, trots det enorma lidandet jag känner när jag dammsuger.
SvaraRaderaDen här studien https://www.metro.se/artikel/ny-studie-köpa-tid-och-inte-prylar-gör-dig-lyckligare kom ju ut tidigare denna månad, hur ser ni på det? Jag sparar minst 2.5h/månad på städningen eftersom det är så länge den pågår, skulle vi själva göra samma resultat skulle det ta längre tid. Kostar 300kr/månad som delas på två.
Skulle jag köpa in städning för 300 kr skulle jag få lägga 3000 kr på terapi :-).
RaderaSådana där undersökning blir ofta väldigt kategoriska. "Köp inte detta - köp detta istället så blir du lyckligare." Folk är ju olika. Själv köper jag varken prylar eller tjänster i någon större omfattning, men den som tänkt igenom beslutet och trivs med det ena, andra eller bägge tycker jag ska fortsätta. Förutsatt att de har råd såklart, men det säger sig ju självt.
Hehe min mamma säger precis samma sak om terapifunktionen i städning så för många verkar det vara en helt onödig utgift :)
RaderaHåller med om att det blir kategoriskt. En annan aspekt är ju att de som inte köper tid genom att köpa en massa tjänster sparar tid genom att slippa slava in de pengarna det kostat.
Ja, jag ser fördelar med att hålla nere utgifterna genom att inte köpa mig så mycket bekvämlighet, även om 300 kr/månad inte är så stora pengar.
RaderaEget arbete lönar sig ja. Får ibland intrycket att vissa som är arga och avundsjuka på t ex sjukskrivna inte alls håller med. När jag var sjukskriven en period för länge sedan var kollegor, handläggare på Försäkringskassan och till och med läkare arga. Faktiskt även vissa släktingar och bekanta. Att jag var extremt överlastad av arbete var det knappt någon som tog notis om. Själv hade jag inställningen att sjukskrivningen i högsta grad var en rejäl inkomstförlust! Vissa är tydligen hellre sjuka för att "slippa" jobba. Det säger ju att ännu fler lätt skulle kunna spara den pengasumma de tjänar på att arbeta framför att vara sjukskriven, haha! Vinsten man har av att förtjäna sin egna pengar, och inte få dem av nåd så att säga, verkar inte finnas med i beräkningen. Men så brukar man inte räkna luften man andas heller. Det man inte känner till vet man inte av och kan därför inte missa att ta med i beräkningen.
SvaraRaderaEva
Eva
Det där med synen på sjukskrivningar tror jag handlar mycket om missbruket. Jag har själv en avlägsen släkting som i princip inte jobbat en dag i hela sitt liv utan varit långtidssjukskriven utan att någon kunnat hitta någon sjukdom (mer än latmask då). För dem som är sjuka på riktigt tycker jag att det är bra att det finns.
RaderaJa naturligtvis är det så. Missbruk ogillas. Jag avskyr det! En vuxen ska göra rätt för sig och inte vara andra till last i onödan. Det är en självklarhet. Så fort orsaken till en sjukskrivning inte syns utanpå så blir det dock lätt tolkat som lathet. Och jag hade absolut ingen sjukdom heller. Inte ens de klassiska symptomen minnesförlust och sömnsvårigheter. Reagerade helt annorlunda. Stoppade också i tid då jag inte är någon överdriven prestationsmänniska. Varnade chef och kollegor nästan i ett år före, gång på gång. Men jag var ju yngst och skulle tydligen palla att ta andras arbete då de inte orkade...
RaderaAtt uppfattas som lat förlängde helt klart sjukskrivningen eftersom jag inte blev trodd och därmed förändrades inte arbetssituationen heller och det viktiga moraliska stödet uteblev fullständigt. Valde då att säga upp mig trots att tjänsten nyligen blivit tillsvidare. Då insåg chefen att det var sant och gav mig två månadslöner! Men omgivningen trodde mig inte och jag orkade inte söka nytt jobb. Chocken var för stor i mitt känsliga läge, efter att ha uppfattats som ansvarsfull hela livet. Det blev sjukskrivning igen och som arbetslös sjukskriven får man erfarenheter av kränkande behandling som jag aldrig kommer att glömma! Kränkande i ordets ursprungliga betydelse. Blev sämre och sämre av "behandlingen". Det är här jag tror att "latheten" uppstår. Bemötandet av sjukskrivna utan sjukdom är svårt för alla inblandade parter. Den sjukskrivne, den som är ärlig alltså, mår som bäst när man väl är hos läkaren och får uppmärksamhet och förhoppningsvis lite hjälp att komma vidare. Den rent varma sociala kontakten är ju det centrala för en utmattad överkänslig människa. Då uppfattas man förstås som glad, lugn och vid god hälsa... Samma sak när man varit ensam några dagar och sedan träffar vänner som nu är lediga på helgen. Man skiner upp när den härjade själen blir uppvärmd. Då är man ju "för frisk" plötsligt. Den där oerhörda känsligheten märks inte eftersom de övriga är, så att säga, på högre normal energinivå. Till slut går det inte att umgås med vissa personer och läkarbesök blir stressande. Läkaren vill lösa problemet, missar grejen då det är en känslomässig sak och inte i första hand fysisk, blir arg och motverkar genom sitt handlade hela processen. Unga friska kvinnor kan inte bli överbelastade på ett jobb, bara medelålders män i chefsposition med minst 60-timmarsvecka tyckte läkaren. Det blev istället att leva på egna besparingar. Det var mer hälsobefrämjande än att låta sig förnedras. Då många inte har den möjligheten och är ännu mer illa tilltygade (av förstås helt olika orsaker) än jag var, så blir beroendet av Försäkringskassan och sjukvård så stort att den negativa spiralen aldrig tar slut. Dessa "lata", ofta kvinnor, finns ofta i kyrkorna som jag ju är väl bevandrad i sedan barnsben. De är så känsliga och skadade att de till slut även blir fysiskt sjuka. Det är enda sättet att möjligen äntligen få bättre bemötande och behandling är min tanke i det hela. Det påstås ju att uppåt 80% av fysiska sjukdomstillstånd har känslomässig grund. Inte så konstigt om en långvarigt stressad själ och kropp lättare blir sjuk. Har jag då aldrig mött dem som fejkar? Vet inte. Däremot har jag mött folk som erkänner att de fuskar med vab, bostadsbidrag och skriver föräldrar på olika adresser för att få mer pengar. Det där sistnämnda gäller en familj i mammas grannskap på 90-talet som fuskade med adresserna och gick under radarn och klarade sig. Till råga på allt så gick pappan och vann flera miljoner på lotto också!
Nå, jag blir så långrandig i mina kommentarer. Ber om ursäkt. Ska skärpa mig och hålla mig mer till blogginläggets ämne också framöver. :)
Förresten: De tre som var mest irriterade på mig när jag var sjukskriven är själva nu sjukskrivna. Ödets ironi?
/Eva
Långrandiga kommentarer är tillåtna :-). Och ämnet är ju inte helt lättavhandlat.
RaderaUtmattningsdepression, utbrändhet, kollaps eller vad man nu ska kalla det är snart en folksjukdom. Svårbehandlad då den är multifaktoriell och ibland kanske inte ens beror på arbetet (enbart). Sjukskrivning under lång tid (år) i kombination med livsstilsomläggning är väl det enda som fungerar. Som Eva påpekar är unga ambitiösa kvinnor klart överrepresenterade, inte 60-åriga direktörer. Studier har visat att yrken med höga krav men med små möjligheter att styra arbetet så dessa kan uppnås är överrepresenterade, dvs ofta kvinnor inom stat, kommun, landsting, kyrka mm. Trodde nog att acceptansen i samhället ökat då alla nu i princip borde ha någon utbränd i umgängeskretsen.
RaderaSjälv har jag renoverat allt sådant intresse till döds. Skjuter mig hellre i foten än spikar en enda spik till. :)
SvaraRaderaPeriodvis håller jag med dig. Tyvärr har jag en sådan period nu, som dessutom (som vanligt) sammanfaller med en renoveringsperiod :-(.
RaderaTid är ju faktiskt bara pengar om man själv hade tänkt att göra något annat på den tiden som det tar och lägga t ex det där golvet på som genererar ännu mera pengar.
SvaraRaderaMen ibland blir man sugen på att lämna bort allt jävulskap det är bara att byta en lampa på bilen.
Ett problem är att man då måste hitta någon som byter den där lampan, kanske tajma in besöket eller åka iväg med bilen och i värsta fall skaffa skjuts till och från verkstaden. Och vips så är det mer jobb än att byta lampan. Förutsatt att bilen inte är alltför ny, för då måste man ju ha doktorerat för att byta en lampa :-(.
RaderaAppropå tid och ta saker i egna händer finns det ibland oväntade alternativ. Såg nyligen en annons i Göteborg om en firma (Sellpy) som hämtar dina överblivna saker och säljer dem på nätet.
SvaraRaderaSmart idé men såg på hemsidan att de bara säljer sånt värt mer än 50 kr, med ett avdrag för 5kr/sak erhåller man 38% av köpeskillingen. Saftigt men troligen billigare än att åka till tippen/återvinningen i många fall.
Jag har också uppmärksammat dem. Inget för mig, men om alternativet är att hyra en container och kasta allt, eller behöva åka i skytteltrafik till soptippen är det såklart en bra idé. Tror att många dödsbon nappar.
Radera