"Fattigpensionär” är ett
populärt ord bland politiker och journalister, så därför används
det flitigt under Almedalsveckan. Expressen skrev häromdagen en snyftare om Birgitta, 74 som jag skulle vilja nyansera en aning.
Birgitta har jobbat som tandtekniker
och kommuntjänsteman i c:a 40 år. Ändå har hon bara 9206 kr i
nettopension och det kan man ju ha åsikter om, men själv undrar jag ändå mest var hennes fyrtio årslöner tagit vägen. Hon tycks bo i
hyresrätt och det enda kapital hon verkar ha är ”en del pengar i
fonder efter sina föräldrar”. Synd att föräldrarna inte också
lämnat några sparkunskaper i arv.
Men nu är det som det är. Birgitta har 3000 kr i månaden att leva för när hyran är betald och själv
säger hon: ”Det kan vem som helst räkna ut, att det inte går
ihop.” Ledsen, Biggan, men jag är inte vem som helst.
Min matkostnad ligger på knappt 700 kr/månad. Med el, försäkringar, internet och telefon borde hon klara sig på en tusenlapp utöver hyran. Jag vet inte om hon äger en bil, men jag är generös och räknar en tusing till där. Då borde hon kunna spara den sista tusenlappen till oförutsedda utgifter, som den tandläkarräkning hon nämner. Men nej då, oväntade utgifter sparar hon inte en krona till, det säger hon själv.
Min matkostnad ligger på knappt 700 kr/månad. Med el, försäkringar, internet och telefon borde hon klara sig på en tusenlapp utöver hyran. Jag vet inte om hon äger en bil, men jag är generös och räknar en tusing till där. Då borde hon kunna spara den sista tusenlappen till oförutsedda utgifter, som den tandläkarräkning hon nämner. Men nej då, oväntade utgifter sparar hon inte en krona till, det säger hon själv.
Vidare säger hon: ”En del avundsjuka
personer påpekar att jag har pengar sparande. Men skulle jag göra
allt de föreslår skulle jag sitta här utan ett öre.” Ja, hur
många har råd att göra precis allt de själva och omgivningen föreslår?
Livet innebär prioriteringar och under sina yrkesverksamma år var
uppenbarligen bostadsköp, buffertsparande eller något sparande
överhuvudtaget inte prioriterat i Birgittas liv.
Synd för henne. Jag lider med Birgitta
för hennes kategoriska felprioriterande, men mitt hjärta gråter
ännu mer för människor med riktiga problem, som de inte orsakat själva.
Ja ha man haft inställningen att sparkvoten ska vara <0.5% under hela sitt liv så får man faktiskt skylla sig själv.
SvaraRaderaSen tycker jag att vårt pensionssystem är katastrofalt värdelöst, har man betalat in 18.5 % av sin bruttolön till pensionssystemet under hela sitt liv så borde man kunna leva gaska så gott. Men så blir det när pengarna betalas ut till dagens pensionärer direkt istället för att investeras på börsen så att ränta-på-ränta effekten kan utnyttjas i 40-45 år
Jag håller med om att hon (utifrån de knapphändiga uppgifterna i artikeln att döma) borde ha högre pension, men det verkar som att till och med pensioneringen var en oförutsedd händelse i hennes liv.
RaderaEtt sätt att få det som du föreslår är att sänka såväl skatt som pension. Hade nog inte hjälpt Birgitta, men det är som sagt hennes ansvar och inte vårt.
Exakt, det hade troligen inte hjälpt eftersom det är hennes attityd till pengar och sparande som är fel. Man kan ju däremot leka med tanken om vad som hade hänt med människors attityd om inte pensionssystemet fanns överhuvud taget, då borde faktiskt gemene man "ta tag i det". Det är en förändring som jag gärna hade sett i samhället
RaderaJa, välfärdssamhället har gått överstyr.
RaderaSå jävla träffsäkert Micke!! Hade det gått att rösta på dig som finansminister hade jag stuckit till närmaste postkontor (finns det något sånt kvar förresten?) Och avlagt min röst direkt!
SvaraRaderaTack! Jag är inte säker på att jag hade röstat på mig själv, men ibland har jag rätt :-).
RaderaNumera röstar man på biblioteken. Det är bra, då kan man också passa på att skaffa sig ett lånekort för att låna böcker. Till exempel om ekonomi och sparande.
Radera/Spargrisen
Jag kommer fortsätta att använda biblioteken till att låna böcker. Röstandet får vara.
RaderaLarsson,
SvaraRaderaKloka ord. Fallstudie: Ringde min frisör igår och frågade om det fanns en tid idag. Han hade stängt meddelade han. Mannen skulle iväg och gadda sig som han uttryckte det. Vilket betyder att han skulle tatuera sig. Skulle gå på runt 20000kr när det var klart. Om man tänker att han istället satt dessa pengarna i global indexfond typ Swedbank Robur Access Global. Vad hade det varit värt om tjugo år?
Nä du kan slå dig i betong på att något sådant är inte aktuellt. Tanken finns inte. Det är ju som bekant alltid någon annan som skall betala.
Med vänlig hälsning
Lars
Jag är ofta helt akterseglad när det kommer till aktuella, populära fenomen, men tatuering är en av de mest obegripliga företeelserna jag kan tänka mig. Om någon vill ha sitt favoritdjur på axeln vore det en sak, men tjugotusenkronorsblaffor ser ju alltid helt förjävliga ut.
RaderaJa, jag kan ju tycka att det är självklart att hon borde ha fått ihop åtminstone en halv miljon i sparande vid pension efter så mycket arbete. Då är det ju också räknat på ett blygsamt sparande som ger utrymme för många resor och konsumtion på svenssonsätt i alla fall. Drygt 9000 kr netto varje månad har jag sällan spenderat. Det hänger mycket på boendekostnaden förstås, att hålla den låg och kanske ännu mer ändå på hur livet levs rikt utan att pengar behövs till allt möjligt hela tiden.
SvaraRaderaUndrar om inte förmågan att leva utan att spendera pengar hela tiden har avtagit i takt med att livsstilen helt kretsar kring sådant som någon tjänar pengar på. Tänk på det sociala umgänget i en storstad som nästan till hundra procent indirekt är en konsumtionsvara man köper på restauranger och kaféer, eller en prissatt aktivitet.
Till och med en socialbidragstagare som levt på existensminimum i 40 år skulle i teorin faktiskt kunna ha en ansenlig summa sparat. Men om sparandet uppdagats innan skulle nog den bidragsinkomsten ha stoppats. Och sparande hänger inte direkt ihop med bilden av en långtida socialbidragstagare. Då finns nog andra problem med i bilden där pengahanteringen bara är det yttre tecknet på minskad förmåga att hantera sin livsenergi. För det är så jag ser på pengar; som flödande energi.
/Eva
Ja, jag sparade mycket pengar när jag gick på (låg!) a-kassa, så möjligheterna finns för alla. Jag fattar att inte alla kan spara stora pengar, men ett par hundralappar i månaden vore väl tusan om hon inte skulle kunna ha avvarat, så hade hon sluppit känna sig så fattig nu. Även om hon inte är det.
RaderaJag skulle vara uppriktigt intresserad av en uppföljande artikel där man pratar om vad Birgitta gjorde för pengarna, eftersom inte ett öre tycks ha gått till sparande eller eget boende.
Ja, precis. Det betydlig mer relevant om media skrev en ordentlig artikel, där de beskrev personens förutsättningar i livet och alla de felaktiga valet hen gjort, som försatt hen i den situation hen är. Men icke, i Sverige är ingen ansvarig för någonting alls.
RaderaIof kan jag ge henne en poäng i att vår politikers handlingar är så fullkomligt galna att man tror det är en ondskefull dröm när SocioAlliansen slösar bort våra skatter på andra länders medborgare. Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/
Känns (som vanligt) inte som att det är fakta och bakgrund som är syftet med artikeln. Man vill visa ett offer som har det tufft och hemskt. Om fakta visar att hon inte har det så hemskt och dessutom själv är ansvarig för sin situation tar det udden av rubriken, så allt som pekar i den riktningen ignoreras till följd att artikeln blir rörig och knapphändig.
RaderaFör mig blir det jättekonstigt. Tänker att det är något fel på mig, vilket det i och för sig kanske är - men inte av den anledningen att jag lever på en oansenlig summa pengar. Gapar som en fågelholk över att det måste vara synd om mig, så pass att jag måste ikläda mig offerallen. Visst är pensionerna dåliga, och tycker att jag får lite igen med tanke på hur mycket skatt jag har betalat, men har aldrig tänkt att jag kan lita på pensionssystemet. Om jag nu ska vara fördomsfull, så verkar just fyrtiotalisterna vara de som sätter på sig offerkoftorna. Mina snart nittioåriga kompisar verkar ha ett helt annat förhållningssätt-och de har periodvis i livet fått vända på varenda krona.ME
SvaraRaderaDet tror jag beror på att 90-åringar upplevt en tid innan samhället tog hand om allt så till den milda grad. Däremot är jag rädd att det inte kommer att bli bättre senare. Förrän de som är riktigt unga nu som kanske inte kommer hinna uppleva en omhändertagande stat.
RaderaRea och rea, hon har nog köpt en offerkofta till ordinarie pris ;-)
SvaraRaderaSå kan det vara. Med tanke på den ofantliga åtgången har nog produktionspriset sjunkit drastiskt.
RaderaJag fattar inte..... Kanske för att jag är 70-talist!? Alltså har man "lurat" i tanten!? Att när hon går i pension så kan hon leva på den fullt ut? - Du kommer inte behöva spara ett endaste öre själv fram till pension! - Det är lungt du kommer ha pengar i överflöd? Eller..? Har "ingen" sagt till henne? Vän/förälder/väns kompis morsa etc.... - Din pension kommer du inte klara dig på!!!! Se till att spara lite själv!? Som sagt jag fattar inte?
SvaraRaderaJag har samma frågor. En seriös reporter borde ha frågat vad kvinnan innan hon blev pensionär trodde att hon skulle få ut. Nu får man ju intrycket av att 65-årsdagen kom som en total överraskning och att hon sedan blev lika överraskad när första pensionsutbetalningen var mycket lägre än lönen på hennes senaste jobb.
RaderaHmmm... pensionen måste ha kommit som du säger, som en överraskning! 😊
RaderaOch inte en överraskning som i "Hundraåringen som försvann" när myndigheterna till slut får tag i gubben och berättar att han har innestående pension sedan flera decennier:
Radera- Ja, du är ju pensionär.
- Är JAG?!
Tjena Micke!
SvaraRaderaHar du något inlägg där du beskriver din budget/utfall? Skulle vara intressant att ta del av.
Med vänlig hälsning
J
Nej, det har jag inte. Matutgifterna har jag beskrivit lite här: https://sparosverige.blogspot.se/2016/04/vad-kostar-mat.html. Inkomsterna är så oregelbundna att jag nog inte skulle kunna redovisa dem även om jag skulle vilja, vilket jag inte gör :-).
RaderaInkomsterna är jag inte så intresserad av, snarare hur dina utgiftsposter ser ut över året :) Det går ju lätt att hitta inspiration till vart man kan dra in när man ser någon som ligger långt lägre än en själv :)
RaderaMed vänlig hälsning
J
Jag får fnula på det. Lite knöligt eftersom en del av mina utgifter ligger på företaget och en del privat, men kanske går det att reda ut utan att göra en roman av det. Fast enkelt uttryckt har jag superlåga utgifter på alla områden :-). Runt en tusenlapp i utgifter per månad utöver boende och mat om jag slår ut det, inklusive tandläkarbesök, löparskor och andra "kapitalinköp".
RaderaHåller med dig. Bra skrivet. Prioriteringar och val handlar det om. Hon valde att leva loppan i 40 år, och nu är det lite knapert tycker hon. Hon får stå sitt val, tråkigt kan tyckas men inte gnälla i media.
SvaraRadera/David
Tack! Ja, ungefär så. Med reservation för sju stora katastrofer som drabbat henne men som inte framgår av artikeln, men det kan vi ju inte ta hänsyn till utan bara utgå ifrån det vi får reda på.
RaderaSåg du de andra artiklarna i samma ämne? Jag kan summera de lite fort: alla är de kvinnor som haft lågavlönade jobb, alla har de under åren blivit lämnade av sina karlar, alla hade de varit hemma i flera år med barn och därefter jobbat deltid. En av kvinnorna bodde nu i ett radhus som hon inte ville sälja men inte visste om hon kunde behålla. Jag tycker detta väcker många frågor: varför bo i ett radhus om man bor ensam, är det inte bättre att skaffa ett mindre boende? Varför har ingen av dessa kvinnor sparat en krona under alla år? Har de planerat att deras karlar ska betala för dem på ålderns höst? Har ingen gett dem tips och råd kring pensionen innan?
SvaraRaderaJag förstår liksom inte. Är det en mänsklig rättighet att bo kvar i sitt radhus? Är det dumt att tänka tanken att äktenskapet kanske inte håller och att det är bra att ha ett eget kapital?
Så många frågor, så få svar...
Jag har läst/ögnat lite och fått samma bild som din sammanfattning ger. Ja, någon kritisk fråga av typen "Hur tänkte du?" hade varit bra, och inte bara "Hur känns det att vara ett offer?".
RaderaBra poängterat Sara N i dina frågor. Jag minns en artikel får något år sedan i en kvällstidning. Det handlade om hur synd det var om ensamstående mamman med två barn som "inte har råd att åka utomlands". Jag kan tycka att det inte är något rättighet att åka utomlands, och kanske något man skall kämpa lite för att få råd med så man verkligen uppskattar resan, vägen dit och helheten. Det mest komiska med artikeln var bilden, där man ser denna ensamstående mamma sitta och röka.
RaderaDet saknas så många gånger viljan att kämpa lite för att få det man vill. Alla vill bli serverade på silverfat, blir de inte det ör det något strukturellt fel och synd om dem.
/David
Håller med dig, David! Tragiskt är vad det är. Jag har fått lära mig att kämpa för det jag vill ha vilket gör att jag också uppskattar det. Som med allting handlar det om prioriteringar!
RaderaPrecis Sara. Halva nöjet är att kämpa och därmed uppskatta det.
Radera/David
Jag läste också igenom de andra artiklarna och pensionärsorganisationens krav på högre bostadstillägg. Sammanfattningsvis kan konstateras att samtliga inte förstått att pensionssystemet ändrats så all det är livsinkomsten och inte de 15 bästa åren som pensionen beräknas på.
SvaraRaderaVill de ha bostadstillägg får de ju sälja sitt fritidshus eller överlåta till sina arvingar med förfoganderätt och skänka sina fonder sedan få en månatlig gåva tillbaka. Men jag får uppfattningen om att de inte fattat rationella ekonomiska beslut tidigare i livet så varför ändra det nu.
Slutsats, samhället behöver ta hand om de som genom dåliga beslut sätt sig själv i ett dåligt läge.
Ja, att pensionssystemet inte längre baseras på toppåren har ju bara diskuterats i media i knappt tjugo år så det är lätt att missa :-).
RaderaNej, varför börja nu... Det var lite det jag menade med att det är synd att Birgittas föräldrar efterlämnade fonder istället för sparkunskaper. Med kunskaper hade hon kanske kunnat slippa lite av den oro hon nu tycks känna.
Jag har svårt att tycka synd om någon som klagar för att man inte får bidrag trots att man äger en sommarstuga som kan säljas eller fonder som kan användas. Varför ska jag finansiera genom att betala högre och högre skatter någon annans vanor. Ok, om de nu inte har andra tillgångar så kan jag bidra till en att man har en grundläggande standard. Jag har en mamma som kommer att få en låg pension eftersom hon jobbat i låglöneyrken i hela sitt liv. Men med avbetalt hus och bil vid pensionering så kanske det inte ger alltför mycket guldkant på vardagen men borde funka ändå. Nu är de två men man vet aldrig vad som händer i framtiden.
RaderaMed nuvarande inkomst så skulle jag vara beredd att iulklapp/födelsedagspresent t.ex finansiera elräkningen för året även om jag vet att det inte är något som någon skulle förvänta sig.
Bidrag är ett vitt begrepp. Barnbidrag eller bostadsbidrag har blivit mer som rättigheter. Socialbidrag tycker jag ska ses som ett katastrofstöd till den som verkligen behöver.
RaderaJag tycker synd om Birgitta för att hon inte uppfostrats till att förstå sparande och inte heller senare i livet visat prov på logiskt tänkande kring ekonomi. Hennes ekonomiska situation tycker jag däremot inte är mycket att gnälla om.
Både barnbidrag och bostadsbidrag borde inkomstprövas tycker jag. Att socialbidrag ska vara ett katastrofstöd håller jag med men tex fritid och lek, dagstidning och tv-licens räknas in i den sk riksnormen. Jag tycker inte det riktigt är katastrofsstödsnivå att ha fritidsaktiviteter och dagstidningar.
RaderaLogiskt tänkande och ekonomi är inget man ska räkna med. Jag har tex arbetskamrater som betalat 3000 kr extra för att få en iPhone eller annan dyrare telefon för sin jobbtelefon. Dessutom är det så att om man slutar på företaget så får man inte behålla telefonen utan man kan lösa ut den. En av dem var sedan förvånad och tyckte det var orättvist att man inte fick den när man slutade.
Bostadsbidraget prövas individuellt och det är definitivt rätt. Men det innebär ju ändå inte den stigma som socialbidraget riskerar att göra utan ses mer som en självklar rättighet för alla som kvalar in.
RaderaHåller med om att dagstidningar inte är katastrofstöd :-). Fritidsaktiviteter för barn är lite annorlunda eftersom det ju aldrig är de som försatt sig i situationen av dålig ekonomi.
Ja, det är fantastiskt hur mycket pengar folk kan kasta ut på telefoner och abonnemang. Bara summan delas upp per månad så att den inte syns ifall man låter bli att tänka efter finns det nästan inget tak.
Snyftartiklar som spelar på känslor är svåra att argumentera emot. Dock kan jag förstå situationen dessa kvinnor befinner sig i. Känner flera som arbetat många år i låglöneyrken fram till 65. Ofta utan något ordnat sparande utan använt merparten av lön till familjens löpande utgifter. Relaterat till både sin generation, låg utbildningsnivå och ovilja att ta några risker har de haft eventuellt överskott kvar på bankkonto med låg ränta. Låga pensioner utan ATP på kanske så lite som runt 6000 kr per månad före skatt. Inte ens Mickes mat-budget hade de haft råd med efter att nödvändiga omkostnader (el, telefon, radiotjänst, vård och läkemedel) och boende i minimal lägenhet varit betalda. Dock hade möjlighet att få bostadstillägg på upp till ca 5000 kr/månad (om man saknar övriga tillgångar) kunnat rädda situationen.
SvaraRaderaTyvärr tror jag att många äldre (kvinnor) är i denna situation. Låg livsinkomst trots relativt många arbetsår. Avsaknad av strukturerat sparande eller ev sparande på bankkonto utan ränta. Låg pension pga frånvara av ATP. Blivit ensamma på äldre dar när de tidigare levt med någon med bättre ekonomi. Haft liv där de levt den socialistiska folkhemsdrömmen att staten skulle ta hand om dem när de blev gamla. Även om det tidigt uppdagats att pensionen skulle bli låg var dessa personer kanske redan 55+ och då i utförsbacke på arbetsmarkanden med värkande kroppar och bara en önskan om att få trappa ned så fort som möjligt. Tanken "jag måste kunna försörja mig själv delvis efter sextionfem då pensionen inte räcker till bibehållen standard livet ut" fanns nog inte i den mentala bilden.
Inget fel med känslor i nyhetsartiklar, men det är tråkigt när det som i detta fall blir på bekostnad av nästan alla relevanta faktauppgifter, så att man som läsare tvingas spekulera i allt.
RaderaJag fattar att de flesta behöver större delen av sina inkomster till konsumtion. Ekonomibloggare med 20-50 procents sparkvot är inte genomsnittliga. Men att köra på utan att överhuvudtaget spara någonting tills det är för sent är djupt oansvarigt och inget man kan belasta samhället för hur gärna man än vill.
TV-licens kan aldrig vara en "nödvändig omkostnad". Det är bara ett medel för att kunna sitta och titta på en burk som i första hand stjäl tid.
Jag hoppas att mina jämnåriga vänner inser att det inte kommer att finnas några pengar att betala ut åt oss på 2050-talet. Fyrtio års privat sparande med ränta på ränta tjänar en bättre än ett pyramidspelsliknande pensionssystem. Om vi kan förstå det i tid kanske folk kan ta sitt ansvar och börja spara själva, så slipper vi snyftartiklar som denna.
SvaraRaderaJa, det är sannerligen inte raketforskning. Inte bara pensionssystemet bygger ju på att staten lånar pengar för att få ihop det. Om det blir på 2050-talet eller ännu tidigare som systemet havererar kan vi bara spekulera i, men jag skulle inte vilja bygga hela mitt framtida välbefinnande på att jag hamnar på rätt sida i slumpgeneratorn.
RaderaAll eventuell pension ser jag enbart som bonus. Spar därför 7900:-/månad för att få en skälig direktavkastning när jag avser sluta jobba.
SvaraRadera3000:-/månad om man bor i hyresrätt tycker jag låter rätt OK ändå. När sudentlivet var aktuellt så var det sällan mer än 2000:-/månad kvar till mat och övriga kostnader - då höll man sig på runt 4-500:-/månad i mat och sedan en herrejösses massa importöl och hembränt :)
Inte 3000 kr, det är vad hon har kvar. Hyran kostade 6200 kr. Ingen aning om det är standard för en liten tvåa i Örebro, inte omöjligt.
RaderaHaha, huvudet på spiken..!
SvaraRaderaJag är en av dem som kommer få en dålig pension, har arbetat inom kvinnodominerade yrken hela livet och även deltid. Nu börjar kroppen krångla så jag lär gå ned i tid för gott inom en snar framtid.
Men trots ovanstående är det inte ett smack synd om mig, tvärtom. Kommer få en galet bra pension totalt tack vare lång tids ständigt sparande som dessutom kommer fortsätta så länge jag överhuvudtaget har en lön. Utdelningarna enbart täcker i dag 5 månaders leverne och då har jag 20+ år för att öka dessa :-)
När jag pratar med mina 70-talistvänner och försöker (i desperation i bland) att få dem att fatta att de MÅSTE spara, då uppvisas ett fantastiskt ointresse. Spelar ingen roll om jag spelar upp värsta domedagsscenariot bara för att få dem att haja till - nej, nej. Här och NU ska det levas.
Att flertalet av dem lever i Stockholm, där livet onekligen är dyrare spelar heller ingen roll för deras framtidstänk. Ingen av dem vill flytta till någon "håla" på ålderns höst, det är ju då de VERKLIGEN ska börja njuta av storstadens utbud... Men vilka pengar de tänkt njuta med då, när de redan nu klagar på konsertpriser osv - det förtäljer inte historien...
Så jag har gett upp. Kan inte frälsa dem utan kommer få se fram emot att spendera pensionärstid med mina vänner där de kanske har råd med en slät kopp kaffe medan jag äter räkmacka. Trist. Definitivt självförvållat men ändå trist.
Är märkligt att det ska vara så svårt att kunna se längre fram än 3 år. Innebär ju inte att man inte kan unna sig något NU, bara att man kanske inte behöver unna sig ALLT...
Vissa människor tycks fast beslutna om att köra ut för stupet, och då är det nog tyvärr bara att se till att man inte hänger med i fallet. Jag tycker också att det är konstigt att framtiden tycks så otroligt avlägsen för en del. Ingen vill bli gammal, men det är ju ändå bättre än alternativet och ska man ändå bli gammal skadar det inte att ha råd att leva.
RaderaJag kom att tänka på den här tråden när jag läste i Expressen att "Elisabet Höglund rasar" - hon tycker att hon förtjänar bättre pension, tydligen. http://www.expressen.se/noje/elisabet-hoglund-rasar-fortjanar-battre-pension/
SvaraRaderaDet var lite förvånande. Okej, inte första gången hon rasar, men jag trodde att hon skulle välja andra strider. Sedan kan jag väl tycka att det inte precis är en mänsklig rättighet att på ålderns höst ha två hus och en lägenhet i Marbella, men var det hennes dröm borde hon ha lagt undan pengar till det.
Radera