lördag 29 augusti 2020

Anne Rambergs barndom

Efter Benny Fredriksson-incidenten tycks Aftonbladet ha bestämt sig för att den tidigare kulturchefen Åsa Linderborg gör minst skada om hon åker runt och gör harmlösa intervjuer med sina idoler om deras barndom. När turen kom till Advokatsamfundets politiska aktivist Anne Ramberg blev det ändå en snackis. Inte minst tack vare detta citat:
När pappa hade varit i Finland kom han hem med oxfilé, för det kostade nästan ingenting där, då var det liksom fest. Vi hade ju alltid mat, men vi levde verkligen inte i något överflöd. Jag fick aldrig sådana där Mantovani-skor eller den där Bogner Wagner-jackan som andra hade. Mamma gick ju alltid när hon skulle gå till NK, hon tog aldrig spårvagnen i onödan.


Inte ett öga är torrt. Vi skrattar så vi kiknar när Rambergskan förklarar att hennes adliga uppväxt på Djurgården och Östermalm inte alls var överklassig genom att berätta att mamman gick, och inte tog spårvagnen, när hon skulle till Sveriges dyraste dagligvarubutik några kvarter bort, och att oxfilé åt man minsann bara ibland. Jag kommer att tänka på Henrik Dorsins beskrivning av en hård uppväxt på Lidingö:

Farsan kommer hem en fredag och sa:
'Mitt företag, det går inte så bra.
Vi får sälja en av bilarna vi har
och vår polska städhjälp kan inte va' kvar.'
Det är klart som fan jag kände mig dum
när jag gick där och städa' mitt eget rum.

Att Ramberg inte hittar en bättre beskrivning, ens med möjligheter att ljuga och frisera sanningen (hon är ju trots allt advokat) beror troligen på att hon inte kan föreställa sig hur vanligt folk har det, varken nu eller på 50-talet. Det är inte det som är unikt med Ramberg utan det faktum att det bara är några tiondels promille av Sveriges befolkning som haft hennes förutsättningar.


Själv växte jag upp i typisk medelklass. Föräldrar med ordnad ekonomi utan överflöd. Vi behövde aldrig svälta, bodde i villa, men åkte inte på utlandssemester varje år. Och visst har jag träffat både arbetare och överklass genom åren, men mina nära vänner är ungefär som jag. Deras skolor såg ut som mina skolor, deras föräldrar tjänade som mina föräldrar. Anne Rambergs dråpliga historier om felaktigt användande av skaldjursbestick går lika långt över huvudet på mig som min barndom skulle vara obegriplig för henne.

Sen är Anne ”Antoinette” Ramberg en ond och obehaglig människa, till skillnad från mig som är trevlig, snäll och framförallt ödmjuk ;-). Jag vill ändå försvara henne lite här. Det är lätt att umgås med likasinnade och därigenom bli oförmögen att se vad som gör en annorlunda. Om man inte brer på lite:

20 kommentarer:

  1. Frågan är vad som är mest verklighetsfrånvänt. En advokat som är uppväxt i överklassen men sen har arbetat i privat sektor större delen av livet, eller en politiker som är uppväxt i ett arbetarhem och sen aldrig spenderat tid utanför SSU/MUF, och sen Partiet.

    Säger inte att något av dem är bättre eller sämre, men det finns nog en hel del andra som "lider" av snarlika problem ("Vaddå, måste jag prestera på jobbet? Räcker det inte att tycka rätt?").

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om alla runtomkring tillhör samma norm är det lätt att utgå ifrån att det gäller hela stan, hela landet eller hela världen. Jag tror att enda sättet att komma ifrån det är att själv aktivt söka efter något annat.

      Radera
  2. Visst är hon obehaglig, men hon är väl miljöpartist misstänker jag, så det är rätt normalt. Men hon är ju trots allt intelligent, annars hade hon aldrig nått den positionen hon har. Det gör det desto mer fascinerande att hon kan visa upp en så total brist på verklighetskontakt.
    Även Åsa Linderborg sitter på vänsterkanten av det politiska spektrat så om artikeln är vinklad är det ändå till Annes fördel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vågar inte gissa Rambergs partitillhörighet, men Linderborg är uttalad kommunist, en av få nuförtiden.

      Det är möjligt att artikeln är tänkt att vara till hennes fördel, men i så fall har hon misslyckats. Jag tror snarare att Linderborg (som inte heller är en idiot) förstod att det skulle bli livat.

      Radera
    2. Hon är sosse och ämnar nå en ministerpost efter nästa val. Det är därför hon har hållit igång med den s.k. PK-ismen under ett antal år.

      Radera
    3. Ministerpost tror jag att hon är för gammal för, men ambassadör kanske. Sosseteorin har jag hört förut medan MP var nytt. Jag vet inte. Undrar om hon vet själv eller om det ens spelar någon roll och inte BARA handlar om karriär.

      Radera
    4. Det spekulerades i att hon skulle få ta över en ministerpost för några år sedan. Men den aktuella ministerposten slogs ihop med justitieministerposten. Det var dock bara enligt medias s.k. "källor", så om det fanns någon sanning i att hon var nära posten vet jag givetvis inte :O) Det hade varit bättre för samfundet om hon fått bli statsråd.

      Radera
    5. Det hade jag helt missat. Men jobbet hos Advokatsamfundet lämnade hon 2019 och minst skada gör hon nog hemma på godset.

      Radera
  3. Ännu ett typexempel på varför jag aldrig någonsin mer kommer att betala för en svensk kvälls/dagstidning.

    Ramberg får gärna framstå som verklighetsfrånvänd, jag hade struntat i det om det inte vore för det faktum att denna djupt obehagliga människa alltid ska nyttja sin makt för att trycka på andra hemska konsekvenser i samhället. Agerar hon så enkom för att hon har djupt dåligt samvete för sitt personliga enorma överflöd? Eller varför?
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, om maktlösa har obehagliga åsikter gör det ju mindre.

      Jag tror inte Ramberg har dåligt samvete för sitt överflöd eller sin uppväxt. Hon vill nog bara tona ner adligheten lite för att framstå som folklig.

      Radera
  4. Ååååååååh stackars henne då :C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem vet, att gå runt utan Mantovani-skor och Bogner Wagner-jacka kanske var skäl för mobbing.

      Radera
  5. Larsson,

    Lyfter på hatten!

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det, men här spöregnar det så hattsäsongen är här.

      Radera
  6. Klockan är slagen, som så ofta när jag finner tid.
    Att läsa om detta i din blog och eller i skvallerpressen gör mig ledsen.
    Micke! Jag titt som tätt läst dina inlägg, vilka de flesta har varit en Knock Out. Men denna ser jag ingen vinning med.?

    Visst har den en viss poäng, vilket man inte kan komma ifrån.
    Men den känns som en fis i rymden.

    Själv fick man växa upp med "spottsoppa" som vi sa. Idag säger jag körsbärskräm, kan tänkas att receptet har ändrats en aning. Jag tyckte det var ok att äta som barn iaf. Idag verkar det inte funka lika bra?

    Beror nog mest på att mina barn är mer bortskämda än jag.

    Finland har Mannerheim, medans vi borde skämmas över åren 1930-2020. Men tiger, som en svensk tiger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om varje enskild läsare ska se en vinning i att läsa varje inlägg är det en nivå helt omöjlig att nå, men jag kan förklara lite hur jag tänkte. I en veckas tid har Anne Ramberg hånats av politiska motståndare och andra. Jag ville reflektera lite över att hon är en produkt av sin uppväxt, precis som vi alla. Därför ville jag inte gå med i (just den här) klagokören mot henne.

      Radera
  7. En sista reflektion innan jag kastar mig ut..utan referenser eller saklig grund.)
    Förr så spelade man kort/spel då satt man ett gäng (nära i socknen? eller grannar)
    Sedan kom TV:n in folkhemmen, familjen samlades (från klanen ner till familj) Kollektiv växte.. 1998-2000? Internet! största förändringen för människan.!!!!!!

    Det är inte alla som vet det än..Idag sitter vi inte å kollar på TV tillsammans i familjen.

    Vi kanske har på tv:n men var och en sitter med mobilen, å kollar på det som de tycker är intressant.

    Alla vet/har sett det......... gemenskapen är nästan död!

    Jag vill inte döda teknologi... Men ibland måste man ta egna beslut!

    Ett simpelt tips från dagen...lämna mobilen, gå ut i skogen och leta svamp!

    Svamp finns inte bara mellan tår, väck, och överlagor...Den finns oxå att söka i ätlig form i naturen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är absolut ett problem att fler och fler gemenskaper försvinner. En anledning till att jag stretar emot smartphone-trenden är att jag vägrar att sitta runt ett bord med andra och umgås med en skärm.

      Radera
  8. "Four Yorkshiremen" var ju verkligen spot on. Ramberg verkar ha något slags komplex för att hon aldrig har var varit fattig och samtidigt ha ett inre tvång att kompensera för detta, det blir ju bara löjeväckande.
    Inte sällan att människor som är väldigt målinriktade, ambitiösa och välutbildade är verklighetsfrånvända och naiva. Kanske är det så att deras förmåga att totalt kunna specialisera sig inom ett visst område gör dem oförmögna att se och förstå annat, även om de blir överbevisade, de kör på i blind tro. Tycker att det är obehagligt eftersom de har makt och kan åstadkomma stor skada genom sitt sätt att vara./M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, är man extremt överklass varken kan eller bör man försöka snacka bort det. I hennes fall ger det henne ett intryck av att vara en mycket oärlig människa.

      Radera