lördag 1 augusti 2020

Fler halvtomma glas?

Inte säker på att någon enda läsare får ut något av inlägg där jag reflekterar över min egen blogg och mitt sätt att tänka och formulera mig, men jag provar.


Egentligen börjar det med ett läsvärt inlägg från Frihetsmamman om prioriteringar och kostnader i hennes familj. Det jag tänkte prata om är formuleringen i hennes P.S:
Det tog faktiskt för en gångs skull lite mod att dela med sig av mina problem och funderingar. Det är mycket lättare att vara det dygdiga aset som påpekar hur enkelt det är att klippa sig själv och baka limpor.

Jag klipper mig själv och bakar limpor, men det jag verkligen fastnade för var det där om ”det dygdiga aset” som högst troligt är en passning till min presentation här högst upp på sidan, ”Jag är det där dygdiga aset som man å ena sidan vill vara, å andra sidan bara vill slå”.

Frihetsmamman pratar säkert om sig själv, jag tror inte att det var ett subtilt sätt att dissa mig, men ordvalet får mig att undra om jag är ett dygdigt as. Eller nej, det vet jag att jag är, men borde jag kanske blogga mer om mina brister? Framstår jag (eller, rättare sagt, framställer jag mig) på ett icke-fördelaktigt sätt genom att peka med hela handen och påtala när människor beter sig dumt istället för att fokusera på bra inspirationskällor och sånt vi alla kan lära av och då inte enbart som avskräckande exempel?


Jag tycker att jag är en sund människa med vettiga värderingar, men att jag ibland kallar mina åsikter för facit är inte för att jag alltid tycker mig ha rätt. Jag tycker helt enkelt att det är lite kul att sticka ut hakan, särskilt i Jante-Sverige. Och det faller sig naturligt att inte blogga om ordinär, välavvägd sparsamhet eller samhällsfenomen som funkar ganska bra för det finns inte mycket att säga om det.

Men jag ska tänka över om det finns förbättringspotential här, för jag är verkligen en självreflekterande människa som ofta funderar över hur jag beter mig, ännu mer mot andra än mot mig själv. Hjälp mig gärna i kommentarsfältet (som ni brukar!). Borde jag försöka blogga mer positivt och/eller jobba med min ton? Jag lovar nästan att inte avfärda kritik som idiotiska dumheter.

26 kommentarer:

  1. Kvoten med skitnödiga PK-bloggare som inte vågar eller kan annat än att stryka medhårs för att maximera antalet följare är redan fylld. Fortsätt du att vara du, det är därför jag läser och tar till mig det du skriver.

    Så, nu ska jag ut och plocka blåbär.

    Wien-Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag varken kan eller vill byta stil helt. Jag gillar att sticka ut hakan ibland och faktiskt också att få berättigad kritik.

      God jakt!

      Radera
    2. Det är redan fullt med människor som stryker medhårs, så sparo vänder på katten istället ;)

      Radera
    3. Fast nu strök ju du medhårs ;-).

      Radera
  2. Jag läser bloggen främst för angreppen på allt och alla som förtjänar det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Kanske är det främst för den ventilfunktionen som bloggen ens finns, ibland tror jag det.

      Radera
  3. Roligt att du läst inlägget och så klart kommer formuleringen delvis från dig utan att jag på något vis tycker att din blogg är tråkig eller överdriven. Jag refererar alltså till hundra procent till mig själv och mina klämkäcka inlägg om att göra sin egen fredagspizza och hur lätt det är att baka sitt eget bröd. Jag ser dig snarare som en inspirationskälla och som jag och Cosmonomics diskuterade för ett tag sen så brukar jag ofta fråga mig själv "Vad skulle Sparo ha gjort?" i olika situationer.

    Åter till ämnet. Alla har sin egen stil och jag uppskattar din blogg för att den har den lite dissande tonen och jag tycker det är underhållande att läsa det du skriver. Som sannolikt framgår av mitt senaste inlägg har du ändå flera gånger påverkat mig till det bättre, vilket påvisar att du lyckas lära ut och påverka åtminstone några av oss som läser din blogg. Ibland kan en "hård ton" ha motsatt effekt som min tidigare chef påpekade när hen tyckte jag var för tydlig i min kritik av kollegor. Och så är det nog, om man är alltför negativ kanske läsaren känner sig påhoppad och backar istället för att förändra sig. Jag tror dock inte att din läsarskara känner sig direkt påhoppad, eftersom det inte direkt är den du attackerar.

    För att återgå till mig själv känner jag att det är väldigt mycket jobbigare att skriva om mina problem och där jag medger mina brister än där jag påpekar att det är lätt att plocka bär och göra sylt. Ibland, i spar-bloggvärlden, kan jag känna att jag saknar inlägg där vi medger våra brister och ber om hjälp eller tips. Istället framställs vi som perfekta frugala. I mitt lilla PS var den känslan det centrala och jag ville be mina läsare att inte vara för påhoppande när jag väl passade på att vara lite öppen. Sen vet jag inte om du skulle kunna dela med dig av dina svagheter i större utsträckning, eftersom min uppriktiga uppfattning är att du inte har några i just det här sammanhanget. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag förstod att du utgick ifrån dig själv, men eftersom min formulering var med på ett hörn tog jag chansen att reflektera kring vilka signaler jag skickar ur. "Vad skulle Sparo ha gjort?" var tamejfan det finaste jag läst i år!

      Nej, de fenomen jag angriper återfinns nog sällan hos dem som läser våra bloggar, men kanske tänker de ändå "Är du så jävla bra då?" ibland.

      Håller med om att det är lättare att "attackera" andra än sig själv. Samtidigt tror jag att mycket självkritik skulle bli ointressant i bloggform eftersom det då är svårt att själv avgöra vad som har allmänintresse.

      Jag har säkert inte färre svagheter än andra. Den jag kommer på direkt är oförmågan att värdera min egen tid. Och ibland oförmåga att sätta mig in i andras situation, men den svagheten har vi nog lite till mans (och kvinns).

      Radera
  4. Amen. Bra sammanfattning. Skitnödiga pk-bloggare göre sig icke besvär i mitt tycke heller.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte i mitt heller förutsatt att det politiskt korrekta har ett egenvärde för personen. Är det däremot resultatet av självständiga och aktiva val är det en annan sak. Då kan jag både lyssna och diskutera, något som inte funkar med den som bara rabblar upp vad han/hon tror att man bör tycka.

      Radera
  5. Folk i allmänhet kan inte ta till sig
    av kritik men trots det så har dom
    oftast inga problem med att kritisera andra.

    Att konfrontera dom om detta direkt ger
    väldigt sällan någon som helst förbättring
    då den egna bilden av sig själv som någon
    som alltid har "the moral high ground" är för
    djupt inrotad, det är inte mig det är fel på osv.

    Folk vill ha gränslös och villkorslös kärlek men samtidigt
    så vill dom inte vidga sitt eget sinne och gillar slaviskt
    allt som är för deras sida och hatar alla invändningar
    mot vad dom står för oavsett om den grundar sig
    i ett sakligt resonemang som man kan debattera om
    eller inte, den enskilda individens röst/åsikt ska
    bekämpas till varje pris och det gemensamma narrativet
    får absolut under inga omständigheter ifrågasättas.

    Så därför är det så befriande och se någon som du
    som faktiskt rakryggat kan säga en sak är åt helvete
    oavsett om narrativet bryts av det eller inte.

    Fortsätt blogga som du alltid gör, det betyder mer
    än någonsin i dessas tider när åsiktskorridoren
    har blivit så smal att den är på väg att ta död
    på de få fria tankar och åsikter som vi fortfarande
    har kvar i detta landet.

    Men för och avsluta på en positiv not så tror jag
    att jag talar för alla här när jag säger att den
    åsiktskorridoren stängs över min döda kropp.

    Konflikt och olikhet är en del av livet och använder
    man den på rätt sätt så får man ut mycket av det än
    om man lever som en ständig Yes-man.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där är ett dilemma, att kritisera dem som inte tål kritik ;-).

      Men om jag ska kritisera mig själv vet jag inte om jag är en så unik sanningssägare. Känns inte som jag säger något som inte redan sagts eller att jag skulle vara särskilt kontroversiell. Klart att det underlättar att inte vara beroende av att vara på samma sida som sin arbetsgivare eller någon annan. Samtidigt förstår jag att många har sådana avvägningar att göra och lider med dem.

      Radera
  6. Ändra inte på stilen! Jag följer dig till stor del just för att du är ett dygdigt as. Det är roligt när du på ett humoristiskt sätt dumförklarar alla som förtjänar att dumförklaras. Dels har du rätt, dels förstår man ju att du driver på extra ibland för humorns skull. Bara synd att du bloggar i en något mer rimlig takt på sommaren, för på resten av året har man orimligt mycket kul att läsa. Så det så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag hoppas att fler (förhoppningsvis alla) förstår att en del skrivs med ganska mycket "ögonglimt".

      Jag får väl försöka bli orimlig igen till hösten ;-).

      Radera
  7. Jag håller absolut med majoriteten av kommentarerna ovan. Ändra inte stil till en mer mesig och ödmjuk. Din blogg är den, i mitt tycke, mest läsvärda och underhållande av alla bloggar jag följer.
    Keep up the good work!

    /Surgubben

    SvaraRadera
    Svar
    1. Börjar känna mig som Tyko Jonsson när han tog med sig Karl-Bertil för att ta emot kritik och så blev de bara hyllade vart de än kom. Men tack, det var stora och varma ord!

      Radera
  8. Så skönt med någon som både har ett språk, bra åsikter(som mina alltså;)) och således kan formulera spetsiga synpunkter med spets...
    Jag uppskattar dina inlägg mycket och ser fram emot dina vinklingar.
    Har följt dig länge men inte kommenterat. Ändra dig inte!
    Så trött på andra falska typer. Många som säljer sig, bara kommer med glada tillrop och klämkäcka utspel (inducerar omedelbar kräkkänsla).
    Jag beundrar dig och är samtidigt glad för din sköna vassa stil som ger mig många härliga skratt.
    Nu låter jag fjäskig. Det brukar jag inte anses vara. Vill bara uppmuntra dig att fortsätta, oförändrad.
    Pricksäkert innehåll vasst formulerat och kantat med skrattretande bilder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På det här sättet utvecklas jag ju inte alls :).

      Men kul att höra. Jag försöker både ha bra språk och åsikter.

      Så tack för det och välkommen till kommentarsfältet!

      Radera
  9. Ny följare som inte känner dig tillräckligt väl för att kunna ha en åsikt egentligen, men:

    1, varför ändra på ett vinnande koncept? Du har ju uppenbarligen ett troget gäng som följer dig, troligtvis för att de gillar vad de läser. :-)
    2, att förställa sig är att sälja sig, då bör du åtminstone få något för det. Risken är att du förlorar fler än du får dig till gagn.

    Som rookie i bloggosfären kan jag uppleva att det är svårt att veta vilken nivå man ska lägga sig på. Själv har jag ingen plan för exakt vad det är jag vill förmedla, men du har ju hittat din nisch ändå. Och den funkar utmärkt om du frågar mig. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1. Majoriteten av världens befolkning följer mig inte, så det kan alltid bli bättre. Men jag tänker mest att jag vill bli så bra och relevant jag kan. Sedan hoppas jag bli läst, men jag tror inte på att börja från den sidan.

      2. Ja, att spela en roll tror jag inte på. Däremot kan man ju välja att framhäva eller tona ner olika aspekter av ens personlighet.

      Jag tror på att utgå ifrån sig själv och skriva om det man vill. Själv vill jag ha ett ekonomitema på allt eftersom det är en ekonomiblogg. Märker jag att en text kommer för långt från det publicerar jag den inte här.

      Tack för din input!

      Radera
  10. Tänkte anmäl en avvikande åsikt.

    Läst bloggen till och från under en längre tid och uppskattar de flesta inläggen men slutade läsa bloggen under något års tid efter ett par inlägg som jag upplevde som rejält osympatiska. Minns inte längre vad de handlade om, kan varit något om romer eller samer? God ton och att hellre sparka uppåt än nedåt är något som jag personligen uppskattar. Du är en tillräckligt god skribent för att köra av det.

    Att majoriteten av de som läser bloggen uppskattar status quo är inte överraskande, det sker ju ett urval då de som uppskattar din stil och inlägg stannar som läsare.

    Jag tänkte avsluta med att jag är medveten om att du får skriva precis vad du vill och att jag är fri att välja att sluta läsa din blogg om jag inte uppskattar den, friheter som vi båda använder/använt. Tack för de många bra inläggen och underhållningen som jag upskattat!

    /D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det! Svårt att försvara mig mot synpunkter på ett par inlägg som kan ha handlat om det ena eller det andra, men jag skulle se det som ett misslyckande om någon enda läsare håller med mig i alla lägen för det skulle innebära att jag inte tar ut svängarna alls. Är det två inlägg av 1428 som var tillräckligt stötande för att du skulle sluta läsa känns det som att ämnena borde ha engagerat dig.

      Radera
  11. Du skriver väldigt bra och vasst, ofta med samhällskritik, om vardagsbetraktelser med ekonomifokus. Dessutom med en knorr på slutet. Din egen åsikt om ämnet är alltid tydlig. Du svarar också snabbt och rappt på kommentarer.

    Ändra inte på det. Det är väldigt bra!

    För mig är det däremot störande att du ibland delar ut, som jag uppfattar det, rena rallarsvingar mot namngivna personer, oftast politiker. Du beskriver också hur värdelöst någon/något politiskt är, men beskriver inte hur du tycker det borde vara istället.

    Jag tror bloggen skulle vinna på att du förpassade generella politik- och politiker-synpunkter till ett annat forum. Eller beskriv hur du tycker samhället/politikerna skulle vara istället.

    /Frans

    SvaraRadera
    Svar
    1. Offentliga personer, och särskilt politiker, använder sina namn för att påverka samhället åt det håll de anser rätt. Därmed har jag inga problem att namnge dem eller "ställa dem till svars" i detta forum. Jag kan skriva till dem, men politiker som i princip aldrig svarar privatpersoner ens i sociala medier lär inte bry sig om enskilda åsikter/frågor med mindre än att en opinion bildats.

      Vad jag vet har jag aldrig svingat mot någon som inte själv sökt offentligheten.

      Utan exempel på en sådan text är det svårt att bemöta, men jag kan tänka mig att mina lösningar inte alltid framhävts. Det är inte alltid jag ens har egna lösningar, men så har jag heller aldrig sökt jobb som politiker. Lite på samma sätt som människor kritiserar idrottsprestationer utan att själva kunna hoppa över den där ribban eller stöta en kula tjugo meter.

      Radera
  12. Fair enough, det finns inget absolut rätt eller fel.

    Men du bad om synpunkter för förbättringar. Detta var mina.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut och jag tar dem till mig. Särskilt det där med att presentera egna lösningar på ekonomiska samhällsproblem. Oavsett om jag har sådana eller inte bör det framgå.

      Radera