onsdag 19 augusti 2020

”Låna snabbt och enkelt”

Här kommer en text på ett uppslag jag skamlöst stulit från twittraren Anders, som har ett läsvärt konto om hur han ”checkat ut från normaliteten”.

Jag har flera gånger uppmärksammat gråtartiklar i kvällspressen om människor som inte har råd med julklappar till sina barn eller som ett decennium innan pensioneringen konstaterar att de inte kommer ha råd att leva på sin pension. Dessa bottnar nästan alltid i att de levt över sina tillgångar och därför tvingats låna pengar till sin konsumtion. På det sättet skaffar man sig en hävstång på kostnadssidan till skillnad från oss som sparar pengar i förväg för att få hävstångseffekten på inkomsten istället.

Därför är det magstarkt att samma kvällstidningar profiterar på fenomenet genom att pumpa ut reklam för lån. Annonser utformade som nyhetsartiklar för att ”hjälpa” kunderna att ”låna rätt”.


Det finns två rimliga lån – studielån och bolån. Är du ”osäker på vilken typ av lån som passar just dig” behöver du troligen varken det ena eller det andra och bör avstå. Men de som ändå fastnar i skitdyra konsumtionslån erbjuds olika varianter av smärtlindring i andra kvällstidningsannonser. Läsare med gott minne kommer kanske ihåg när jag skrev om familjen Sanati som ”sänkte” sin lånekostnad genom att minska amorteringarna (och därigenom göra sitt redan dyra lån ännu dyrare).


Så först får vi glättiga annonser om hur lycklig man blir av att låna. Sedan artiklar om hur hemskt det är att ”fastna i lånefällan”. Det är inte förbjudet att utrusta sig med dubbla uppsättningar moral. Expressen är i sin fulla rätt att tjäna pengar på jagsvaga individer med klent intellekt, men jag håller inte med Peter Wahlbeck. Det finns all anledning att kalla Expressen för hora.

38 kommentarer:

  1. "Därför är det magstarkt att samma kvällstidningar profiterar på fenomenet genom att pumpa ut reklam för lån. Annonser utformade som nyhetsartiklar för att ”hjälpa” kunderna att ”låna rätt”." En perfekt symbios.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt.

      Radera
    2. "Jag kan sluta låna när jag vill,för JAG är inte beroende av lån"

      Radera
  2. Det fick mig att börja fundera på om det inte finns ett klockrent inverterat förhållande mellan hur snabbt och enkelt det är att ta ett lån, och hur snabbt och enkelt det är att amortera av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åtminstone finns det alla skäl att bromsa när långivaren gasar.

      Radera
  3. Jag har bara ett av de två "rimliga" lånen, studielån. Därutöver har jag två "orimliga" lån, kreditkort och värdepapperslån. På kreditkortet har jag de senaste 20åren haft i genomsnitt 10-15000 i skuld på, med den totala räntekostnaden noll kronor. Jag tycker det är rätt rimligt. Förutsättningen är förstås att man betalar av hela skulden när fakturan kommer.
    VP-lånet kostar under 1% per år och har (iallafall hittills) gett betydligt större intäkter. Det känns också rimligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om att det finns andra vettiga lån så som värdepapperskredit, men även företagslån. Kreditkort som man betalar av innan ränta dras vet jag inte om man ska klassa som lån, men det är ju faktiskt det.

      Bra lån finns så länge man gör något vettigt med det, d.v.s. skapar en hävstång som en positiv. Tyvärr tror jag inte att lyxfällan kandidater resonerar så

      Radera
    2. På det sätt du använder kreditkortet - handla under månaden och betala sen hela beloppet på fakturan - tycker jag inte man kan kalla för lån. Det är förvisso en kredit men bara ett sätt att skjuta upp betalningen 15-60 dagar (beroende på när köpet görs i förhållande till fakturan och om man betalar samma eller följande månad).
      Jag har också kreditkort jag använder på samma sätt - framför allt vid onlineköp - och betraktar det inte som ett lån, även om man i strikt mening kan säga att det är det.

      När det gäller ditt andra "orimliga" lån, värdepapperslånet, kan man möjligen säga att det får betraktas som affärsmmässigt rimligt - om du själv tror det är ekonomiskt rätt. Jag antar då att du belånat värdepapper för att köpa andra värdepapper och räknar med att investeringen du lånat till ska avkasta mer än du betalar i ränta på lånet. Så agerar ju många större finanshandlare och det fungerar väl - ibland, ibland inte...

      Radera
    3. Visst, betalar man av innan det kostar är det inga problem. Kruxet är ju att de som inte har pengar att betala idag sällan har det om en månad heller. Det är som sagt knappt ens att betrakta som lån. Jag målar med breda penslar.

      Radera
  4. Jag såg en gång nån ekonomisk rådgivare i ett TV-program prata om lån. Hand grundtes var att lånar gör man till investeringar - dvs till sådant man förväntar sig ska avkasta mer än kostnaden för lånet - men absolut inte till konsumtion. Han sa själv att han inte ens skulle låna pengar till att köpa en bil, vilket man ändå får betrakta som relativt vanligt och "normalt". Då gäller det förstås att se även amortering i takt med bilens värdminskning som en del av bilens kostnad och se till att verkligen betala av lånet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter förvirrat, men kanske om man tar med annat än ekonomisk avkastning i begreppet avkastning att det kan fungera. Bostaden t.ex. är ju något som knappast avkastar mer i pengar än vad lånet kostar. Den ger ju däremot tak över huvudet som också är en sorts avkastning. Samma med en bil eller vad som helst. Men desto dyrare lån desto större måste ju nyttan vara för att det ska vara värt det.

      Radera
    2. Billån är definitivt normaliserat, men jag håller med rådgivaren (Charlie Söderberg i Lyxfällan, om jag får gissa) om att det inte är vettigt. Hellre då köpa en bil i en prisklass man klarar.

      Beträffande avkastning på bostad beror det på hur man räknar. En normal bostad i Stockholm dubblas i värde på 7-10 år. Sinnessjukt måhända, men så har det varit.

      Radera
    3. Nu ska man inte se bostaden som en investering, men det har historiskt haft en avkastning på ett par procent årligen i form av värdeökning, visserligen är en del av det inflation.

      Men lek med tanken att värdeökningen är 4% och din ränta är under 2%, mellanskillnaden är din vinst, d.v.s. 2%. Många har ju blivit miljonärer på grund av att de går in i bostadsmarknaden med en stor hävstång (15% kontantinsats så 1/0.15=6.66) som gör att dessa 2% blir 2*6.66~=13% årligen.

      Men säg att avkastningen är 0% över inflation, då kommer ändå värdet öka med inflationen samtidigt som ditt lån är konstant och äts upp av densamma. Är räntan då dessutom under inflationen så blir du rikare även om du inte amorterar.

      Så huvudsaken är att låna inte till konsumtion. Att låna till något som behåller sitt värde, inflationsjusterat, kan många gånger vara bra, beroende på räntan, även fast den saken inte ger avkastning i form av kassaflöde.

      Radera
    4. "Nu ska man inte se bostaden som en investering".

      Det där har jag aldrig riktigt förstått. Bor man där är det inte BARA en investering, men få investeringsslag har varit så säkra som bostäder i storstäder. Så blir det kanske inte alltid, men jag har heller aldrig förstått dem som köper aktier med tanken att behålla dem i hundra år.

      Radera
    5. Ok jag håller med dig. Menar mer att om man köper en bostad ska man inte förvänta sig att kunna sälja inom några år med vinst, speciellt inte om man går in med 6ggr hävstång på mångmiljonbelopp, det känns för riskabelt för mig i alla fall.

      Långsiktigt är det däremot en mycket bra investering, men huvudsyftet är ju tak över huvudet, och går det utför kan man alltid bo kvar. Vilket är svårt i sina aktier.

      Radera
    6. Eller snarare ”... kunna sälja hur som helst, utan vara beredd att bo kvar kanske 10år om det vill sig illa”

      Radera
    7. Ja, det rör sig ju både uppåt och nedåt så precis som med aktier vet man aldrig när man kommer att ligga plus.

      Radera
    8. Rådgivaren i just mitt exempel var inte Charlie Söderberg i Lyxfällan, även om han mycket väl skulle kunna säga nåt sånt. Det var mer något program i stil med Svt Morgonstudion eller nåt.

      När det gäller bolån ser jag det mer som att man lånar för att köpa en tillgång som åtminstone inte faller i värde, vilket gör att kostnaden för lånet blir räntan - och den blir då helt enkelt en del av boendekostnaden. Det är ju inte gratis att hyra en bostad heller så man får ser det på det sättet. Pengarna man lånat får man tillbaka den dag man säljer bostaden, en eventuell värdeökning får ses som en bonus, det är min grundläggande syn på det hela (även om jag vet att många har högre förväntningar).
      Därför måste man också komma ihåg att amortering på ett bolån i strikt mening inte är en kostnad - även om det är en utgift - utan faktiskt kan betraktas som ett sparande.

      Hela tanken med ständig värdeökning - och att det gör att man "tjänar" på att köpa en bostad "billigt" och sen sälja den "dyrt" ett antal år senare har ju också ett inbyggt problem. Nämligen att om min bostad ökat i värde har förmodligen alla andra det också. Och om jag säljer behöver jag förmodligen även köpa (om jag inte planerar att bo i tält) så om det är någon "vinst" egentligen kan man ju diskutera. Allt kokar egentligen ner till hur mycket folk är beredda att betala i månaden utifrån främst ränteläget.

      Radera
    9. Ja, det lät precis som hans tankar om billån.

      En del hyresförespråkare resonerar som att hela tillgången är påhittad eftersom det går att hyra, men visst är det något konkret man köper även om det bara skulle vara "rätten att bo".

      Om man vill ha något liknande, eller ännu större, kvarstår problemet, men har man gjort bostadskarriär och sedan flyttar till något mindre attraktivt, t ex på landsbygden efter att ha ägt i stan, kan det blir en bra slant över.

      Radera
    10. Visst går det att "kliva av" bostadskarusellen och casha in, men då får man som du säger flytta någonstans där priserna av en eller annan anledning är lägre - ut på landet eller till en "sämre" stadsdel.
      Det ska bli intressant att se vad som händer med priserna på lite sikt nu när allt fler börjat jobba hemifrån, något som jag är övertygad om inte kommer att ta slut helt bara för att den rådande pandemin går över (när nu det blir). Jag läste någonstans att den digitala utvecklingen gått 5-10 år framåt det senaste halvåret eftersom vi varit tvungna. Tekniken fanns redan till stora delar men det som tar tid att ändra är annars folks vanor och det rent kulturella kring hur det "ska" vara. Flera stora amerikanska företag har redan annonserat att de kommer att fortsätta låta sin personal arbeta på distans även i framtiden - kanske inte till 100% men i högre grad än idag.
      Själv gör jag just nu det bästa av den rådande situationen och arbetar denna vecka från Skåne där min pappa bor; han behövde hjälp med ett par saker så då kan jag lika gärna tillbringa en vecka här istället för "hemma" i Schtåkkålm. Om några veckor planerar jag att göra samma sak men norrut och besöka min bror. För mig som arbetat hemifrån sen mars spelar det ingen roll varifrån, jobbet blir gjort ändå. Hm, man kanske skulle sälja bostaden och flytta ut på landet... ;-)

      Radera
    11. Kan man jobba hemifrån några dagar i veckan tål man ett längre pendlingsavstånd. Möjligen är det därför vi ser ett uppsving på längre avstånd från Stockholm, som t ex Norrtälje dit man kanske inte gärna vill pendla måndag-fredag.

      Samtidigt har ju tekniken funnits länge. Jag tror inte att det främst är arbetskraftens vanor som är stela utan cheferna som tror att de måste kunna se sina anställda för att de ska jobba.

      Jag har varit oberoende av arbetsplats i tio år. Från början kändes det självklart att bo kvar, men nackdelarna börjar ta över.

      Radera
  5. Ang. Svanesangs inlägg om att det det är lätt att låna med svårt att amortera, så har jag en liten anekdot om när jag ville slut-amortera av ett av mina bolån.
    Jag ringde telefonbanken och ville få löst ut lånet, men de kunde bara göra detta under kontorstid och det var bara vissa på banken med rätt behörighet som kunde göra det.
    Jag passade på att fråga om jag ville låna mer pengar. Då var det inga problem, det kunde de fixa med en gång.
    Så det är väl så nuförtiden; att det är lätt att låna, men det skall tydligen vara krångligt att kunna betala tillbaka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite samma med spelbolagen. Sätta in pengar går i alla lägen. Ta ut pengar går bara vissa tider med vissa personer om X antal handlingar skickats in och vidimerats och under förutsättning att det inte varit helmåne den senaste veckan.

      Radera
  6. Har som kalle ovan 4 lån jag tycker är rimliga:
    1. Bolån: kommer troligen inte ha det som pensionär för att minska räntekänsligheten vid lägre inkomstnivå.
    2. Studielån: skrivs av vid riktig pension (65 år) om jag inte amorterat allt.
    3. Kreditkort: Betalar av allt varje månad, 5-10.000 kr.
    4. Värdepapperslån: För att få hävstång. Vid pension blir jag säkerligen mer försiktig och kommer minska eller avveckla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag köper alla fyra (även om jag själv varken haft eller vill ha något av dem).

      Radera
    2. Glömde skriva att jag är vad gäller kreditkort har jag Komplett Banks som ger upp till 2.000 kr i cashback per år. Riktiga pengar!

      Radera
  7. Jag gillar verkligen inte korkade konsumptionslån och uppmuntran till det, men ändå lånar jag ut via Lendify, vilket jag känner är mer och mer tveksamt. Jag gillar iden att utmana gamla tröga banker och monopolistiska strukturer, men vilka är det egentligen som lånar och till vad?

    Hur ser ni andra på peer to peer och Lendify och dess likar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Några moraliska problem med peer-to-peer-lån har jag inte. Om någon vill låna kommer de att göra det oavsett om jag erbjuder mig eller inte. Möjligen ännu dyrare.

      Jag gillar också idén, men är orolig för hur det går om/när skiten träffar fläkten. Hade fenomenet varit utbrett vid finanskrisen hade vi haft ett slags facit. Nu känns det som att om världen verkligen skakar till kan dessa lån gå käpprätt, trots att det är av den anledningen man brukar rekommendera dessa.

      Radera
  8. Bilar SKA man låna till! Den stora kostnaden för en bil är värdeminskning och det finns ingen som helst anledning till att man ska betala den i förskott vilket är precis vad man gör om man först sparar ihop pengarna.
    Det viktiga är att man amorterar i samma takt som värdeminskningen. Lånet ska matcha värdet.
    Om man köper för sparade pengar måste man se till att lägga undan motsvarande värdeminskningen ändå för att kunna byta till likvärdig bil när den förra tar slut.
    I övrigt håller jag med dig och övriga kloka skribenter :)

    //Krusse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får betala värdeminskningen oavsett. Om du ändå tänker amortera till den, varför inte spara ihop pengarna först och köp bil för överskottet?

      Själv föredrar jag bilar som inte sjunker i värde.

      Radera
    2. Aha, min herre är finsmakare och köper endast exklusiva specialmodeller av Porsche och Ferrari - såna som inte sjunker i värde utan bara blir än dyrare? ;-)

      Skämt åsido - håller med bloggaren om att det är ett val man kan göra. Antingen sparar man ihop pengarna och köper bilen kontant - men då får man som Anonym skriver mycket riktigt se till att ha ett sparande under ägandet för att i framtiden kunna göra om operationen - eller så lånar man och amorterar i takt med värdeminskningen. Hur man väljer att göra kan ju ha att göra med balansen mellan avkastning på sparande och räntekostnad för lån.

      Min nuvarande bil köptes för snart tio år sen när den var ett år och kostade 160'. Jag vägde mellan hur jag skulle göra men valde till slut att lägga 40' kontant och låna resten. Tänkte först låna på bostaden men bilfirman gav så löjligt bra ränta att det inte var värt besväret så det blev deras lån och en rak avbetalning på fyra år. Så sen sex år kör jag en obelånad bil med okänt värde som dock är i gott skick utan rost och som aldrig krånglat på allvar (grejer håller om man tar hand om dem). Planen är att nästa bil ska bli en elbil; vi får se när det kan bli aktuellt - känns som det kommer hända mycket på den fronten de närmaste fem åren...

      Radera
    3. Även billigare bilar blir till slut mer eller mindre avskrivna. Min nuvarande Volvo från -88 sjunker inte i värde och tar mig ändå från punkt A till punkt B. Jag förstår att många vill ha mer komfort och lyx, men måste de skuldsätta sig för det är priset i mitt tycke för dyrt.

      Alla bilar behöver underhåll, men de bilar som havererat längs vägarna är inte sällan både nya och dyra.

      Radera
  9. Jag gillar rådet att inte köpa bil som kostar mer än man drar in normalt på två månader. Ingen vettig människa blir imponerad ändå. Då är billån inte på tapeten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite i Groucho Marx anda skulle jag se ner på den som imponeras av att jag köper en bil för lånade pengar.

      Radera
    2. Själv kan jag ibland inte undgå att undra vad den som har en dyr bil i uppenbart poseringssyfte (det finns en hel del såna) egentligen försöker kompensera för...

      Radera
    3. Det förekommer garanterat, men jag tror att det är vanligare att man skaffar en dyr bil för att andra gör det och man vill "unna sig" vare sig man har råd eller inte.

      Radera