lördag 13 augusti 2022

Tankar från en statistiktrotsande nylantis

Malin Siwe skriver i Expressen att hon inte tror att vi ska räkna med någon ny grön våg. Eller ”nylantisar” som hon uttrycket det. Det har hon nog rätt i, men jag vill nyansera bilden lite.

Att ”covidden” fick till följd att människor började söka sig till landsbygden var möjligen oväntat för en del politiker, men jag tror att ganska många lämnat sommarstället på söndagseftermiddagen och tänkt att de skulle vilja stanna kvar om det inte vore för att arbetsgivaren tjatade hem dem. När sedan arbetsgivarna istället uppmanade folk att jobba på distans var det många som la om livspusslet, och kanske är de inte villiga att göra det igen nu. Men de flesta hamnar nog i städer igen, det är en trend som hållit i sig i hundratals år. Dock tycker jag, som själv är ”nylantis”, att Siwes argument haltar.

Att vi inte skulle palla ”att idyllen luktar och bräker” tror jag t ex föga på. Jag har bott i en stad större delen av livet och den luktar inte precis hallon, den heller. Och visst har jag störande ljud här på landet. Bonden kör traktor på åkrarna och grannens kor råmar. Jag väljer det alla dagar i veckan framför efterfest i grannlägenheten, skräniga ungdomar på gatan och ljudet av krossat glas. Och när det pangar i skogen under älgjakten vet jag vad det beror på och att jag inte behöver söka skydd undan ett gängkrig. Så långt har inte konkurrensen mellan jaktlagen gått.

Skogsavverkning som fördärvar landskapet samt buller från arbetsfordon, klagar Siwe. Det får mig att undra om hon någonsin lämnat Stockholms innerstad, för visst kan det vara surt när kalhyggen fördärvar utsikten, men inte lika surt som ett höghus som dessutom inte växer bort om några år. Och buller från arbetsfordon – kom igen! Var det verkligen det bästa du kunde hitta på?


Till ljudet av fågelkvitter?

Ett annat skäl att ge upp livet på landet är att det har varit allt för svårt att hitta vänner när de flesta andra i byn har känt varandra sedan barnsben. Om de inte är släkt.

Jag har flyttat från en stad och bor nu en knapp mil ifrån en by, dessutom i ett nytt land. Norge är inte som att flytta till Sydamerika, men det är trots allt en annan kultur. Inte den värsta språkbarriären, men hur jag än försöker klättra över den gör den sig påmind varenda dag.

Men nog tusan har jag vänner! Jag skulle vilja påstå att jag oftare har fysiska möten med vänner här än jag någonsin hade i Stockholm efter internets intåg. Det finns dagar när jag nästan känner att jag inte får något gjort eftersom det hela tiden dyker upp vänner för en fika och lite skitsnack.


Annars snackar jag med kvarterets mjölkproducenter.

Å andra sidan, när jag började hälla honung i en hundraliterstunna och upptäckte att den läckte i bottenkranen ringde jag två samtal i panik, vilket resulterade i att en person kom hit med allt hon hade av stora plastkärl godkända för livsmedelshantering samtidigt som en annan person kom för att hjälpa mig med läckaget. Det sker också på landet. Jag skulle nästan vilja säga att det bara sker på landet. För mig spelar det ingen roll om Malin Siwe och andra stadsbor får uppleva det, men jag är glad att jag får det.

21 kommentarer:

  1. Flyttade till ett litet samhälle på landet för några år sedan och har aldrig ångrat det. Många som bor här kommer i o f s utifrån och är inte ortsbor sedan generationer. Som ensamstående så har jag fått en tillhörighet och ett större sammanhang där det finns tid för en fika och en pratstund emellanåt sådär lite lagom. Tycker att det är mest fördelar att bo som jag gör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner inte alls att jag diskrimineras pga att jag är utböling. Gissar att Malin Siwe aldrig provat.

      Radera
  2. ” Landsbygden är lika lite naturligt instagramvänlig som staden. Man måste välja fotovinkel. Och stå ut med dofter, flugor och bullrande långsamma arbetsfordon. Eller skaffa näsklämma, nätfönster och öronproppar.”
    Vilka problem! Ser det mest som positivt ifall detta stycke skrämmer bort någon att flytta närmare mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det någonstans det där behövs så är det väl i städer?! För med nätfönster menar hon antagligen gallerfönster.

      Radera
  3. Jag uppskattar mest fridfullheten på landet. Att det däremot oftast är vackrare än i en tätort spelar mindre roll.
    För mig är nog den viktigaste aspekten av ett boende att det är praktiskt, dvs passar det sätt jag vill leva på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är många faktorer som spelar in, och vill man kan man naturligtvis se det negativa i allt. En vacker utsikt är ju distraherande ;-)

      Radera
  4. Jag trivs bra här på landet vid kusten i Norrland. Har rest över hela Världen och bott i både storstäder och småstäder. Jag har gott om material att jämföra med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det tror jag inte artikelförfattaren har, det lät inte så.

      Radera
  5. ”Eftersom jag inte förstår eller är intresserad av dina aktiviteter/jobb/hobbies så måste det vara fel”. Det verkar vara många som anser så, tex Siwe och twittraren i ditt förra inlägg.
    Jag är totalt uttråkad av att gå på muséer, läkaryrket har aldrig locket och shopping (av mat och kläder) är nästan ett nödvändigt ont. Men bara för det anser jag inte att det är fel att det finns konst, sjukvård eller butiker.
    Tänk vad trist om alla var exakt lika.
    Varför kan de inte någon gång skriva en hyllningstext till något de själva är totalt ointresserade av? DET skulle jag tycka vore kul att läsa.

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här kommer en kommentar fran en som är totalt ointresserad av sport. Det ska utövas men inte tittas pa, och verkligen inte pa ett gym. Ut i skogen med er era lata jävlar. Finns massor med övningar man kan göra där plus att man far naturupplevelser. Mat och kläder, haller med. Musik, joda, jag kan lyssna pa ett live-band pa en pub, men aldrig pa konsert och heller inte hemma. Prententiösa människor som bara snackar om det som är viktigt i deras liv gar fetbort. Listan kan göras väldigt lang.

      Annika

      Radera
    2. Ja, det är en trist inställning. Dessutom ändrar man sig ju (eller det kanske bara gäller oss som inte dömer ut allt vi inte redan gör), så kanske slutar det med att man blir intresserad av det senare. T ex när det gäller Annikas exempel sport och musik, där har jag gått från att vara idrottshatande musiker till löpare som aldrig lyssnar på musik. Jag kan i och för sig ha skrivit någon krönika eller liknande om meningslösheten med motion, men det var i så fall i ungdomligt oförstånd. Siwe är 61.

      Radera
  6. Nej alltså, jag är väl inte någon bondpojke heller men man behöver bara vara vara normalbegåvad för att inse att livet i våra städer är något att skyi från.

    Tidigare var det sthlm.Nu ärdet alla större städer.

    Glad att bo lantligare. Jag äri ålder med bloggaren. Är nog död innan detta moras till politik spelat ut fulla handen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du känner dig krasslig. För jag tror att det kan gå rätt snabbt när "ladorna" töms.

      Radera
    2. Tror faktiskt att det kommer ordna upp sig till slut. T.o.m. sossarna lär tröttna på förfallet och göra något vettigt av situationen. Frågan är väl hur illa det hinner bli innan måttet är rågat.

      Radera
    3. Svenskens mått rågas aldrig. Tror jag.

      Radera
  7. Har bott på landet sedan början av 1980-talet. Några år pendlade jag men sedan arbete hemifrån. Saknar inte staden med dess trafikproblem och andra olägenheter. Ibland resa till något köpcentrum. Odlar egna grönsaker och potatis, äppelträd, körsbär, plommon, krusbär osv. Eget kött.
    Varit lite mer ljud på helgerna under covid. På helgerna många små vita hantverkarbilar. Både firmamärkta och omärkta. Tänk att hantverkare har det så dåligt ställt att de måste arbeta även på helgerna:).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl så att de badar i jobb och kan välja att jobba även på helgen. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att de glömmer att ta upp jobbet i deklarationen, men även hantverkare ligger väl ofta på gränsen och lyckas göra av med exakt så mycket som de tjänar.

      Radera
  8. Sådana dumheter! Man kan nästan tro att hon håller ett försvarstal för sina egna levnadsval. Själv lever jag väl som innevånare i en liten by om ca 1000 pers inte som en riktig lantis, men skog, sjöar och riktiga bönder inklusive gårdsförsäljning odyl bara ett par minuter bort.

    Jag har även bott i ett par mindre städer och jag föredrar mitt läge nu 365 dagar om året, 366 om det är skottår.

    Fan, här lär man ju känna och blir kompis med folk. Städerna myllrade man runt som en annan myra i bara, nej tvi vale!

    /Jonas B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns för- och nackdelar med det mesta, men att det skulle vara svårare att hitta vänner eller att det luktar illa på landsbygden känns som att hon fått om bakfoten rejält.

      Radera
  9. Kontakter är viktigare än kontanter sa min goda vän förra helgen när vi bjöd in henne och hennes man för att han skulle gräva med den inlånade grävmaskinen. Sånt funkar bäst på landet!
    Ska tillägga att vi försökte betala honom men fick inte.


    /Skogsanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer säkert. Det är ju också så att de grannar man har på landsbygden ska man kanske ha i fem generationer, i staden ibland några månader.

      Radera