Många verkar tro att det är sagoberättelser varje gång någon med normala inkomster sparar ihop ett kapital stort nog för att köpa ett boende eller gå ner i arbetstid. Jag anar t ex en viss ironi när Nationalteatern skaldar:
”Men är man hederlig istället
och jobbar på i tjyvsamhället,
och bara är tillräckligt gniden
så blir man miljonär med tiden.”
Men det är ju så! Jag har ett abnormt
intresse för sparande. Jag fattar att alla inte har det, men även
de som inte har försökt sig på det själva måste väl ändå
känna någon eller åtminstone ha läst eller hört talas om någon
som sparat ihop en lite större summa pengar. Man stoppar undan det
man kan och sparar dem där man får mest avkastning i förhållande
till risken, alltså på börsen.
Jag tror inte att det var
lättare att spara förr, om man inte med ”förr” menar typ 2020.
Mina farföräldrar sparade ihop pengar till en butiksrörelse och
mina föräldrar levde under lång tid på en inkomst eftersom de
inte tyckte att barn skulle växa upp på dagis. Jag är helt med på
att alla inte gör deras val, men det är något helt annat än att
möjligheterna inte skulle finnas.
Kan det vara så att färre och
färre klarar av att leva sig in i andras verklighet? Rimligtvis
borde det vara tvärtom. För hundra år sedan träffade man färre
människor under sin livstid än vad vi träffar under ett år. Eller
kanske en vecka på internet. T ex kommer ett antal människor
motsvarande en mindre stad att läsa detta blogginlägg. Därför
borde väl den moderna människan vara mer öppen för att se att det
egna sättet att leva sitt liv inte är det enda?
Många vill införa privatekonomi som
ett eget skolämne, men kanske vore inlevelse ett lämpligare
ämnesval. För det hjälper ju inte att lära sig att spara och
investera pengar om man inte tror att det är möjligt. Inte förrän
man gjort det själv och då är utbildningen helt överflödig.
Jag kommer från en familj där jag aldrig hört ränta på ränta. Jag önskar att jag fått kunskap om aktier och fonder innan vuxen ålder. Så hade jag haft betydligt mer pengar idag. Jag tror privatekonomi eller utökad hemkunskap skulle vara bra. Jag tror fler skulle behöva tränas i hur man lagar billig mat och vad vinningen är på det. Kanske skulle ämnet kunna heta livskunskap. / Therese (läser alltid sen flera år, min tredje kommentar)
SvaraRaderaI min familj var det mer sparande än investeringar. När jag var 16 sålde mina föräldrar ett hus och det var först då de (och jag) hade något att investera så då lärde vi oss det. Uttrycket "ränta på ränta" vet jag inte när jag hörde, men antagligen långt senare.
RaderaLivskunskap låter brett, men kanske behövs det. Min känsla av egna och andras hemskunskapsminnen är att hemkunskapslärare inte var särskilt intresserade av ekonomiaspekten, så även om den fanns i läroplanen blev det nog mest matlagning och kanske lite livsmedelshygien. Hushållsbudget drogs igenom snabbt och oengagerat.
Kul att du läser! Det är det viktiga, sedan är det en bonus för mig när man kommenterar.
Har funderat på det där med ränta-på-ränta. För de som gått på gymnasiet (motsvarande) ingick inte exponential-funktioner och potenser i matten? Eller i biologin när man tittade på bakterier och svampar och tillväxt av dessa, tex vid odling av dessa på ett substrat (petriskålar) i ett värmeskåp? Det är ränta-på-ränta i praktiken men i annat sammanhang.
RaderaAnnat exempel från skolans ämnen befolkningstillväxten i världen?
Den så kallade S-kurvan kanske har berörts i något annat sammanhang än det politiska arbetarepartiet ;-)
Bägge låter bekanta, men jag minns inte att någon kopplade ihop det med ekonomi (trots att både matematik- och biologilärare troligen hade ett större ekonomiintresse än hemkunskapsläraren).
RaderaHej, oavsett exakt ämnesval borde det förekomma mer lärande i skolan ang viktiga saker som t.ex. privatekonomi och allt som ryms däri.
SvaraRaderaFörvånansvärt många som inte lär sig från matematikens värld, de fyra vanligaste räknesätten, och kan dra slutsatser med dessa.
100 kr minus 80 kr = 20 kr kvar att spendera/spara!
Inte, 100 kr minus 80 kr = 50 kr att spendera...
Tack för en bra blogg Sparo!
Det som roade mig mest i skolan var sånt jag såg en praktisk användning för. Barnkunskap, kungalängder och kast med liten boll gjorde inte det, medan jag direkt förstod att huvudräkning och företagsekonomi skulle gå att omsätta i praktiken. På gymnasiet hade jag femmor (ja, jag är så pass gammal att man använde siffror i betygsskalan) i ekonomi, matte och språk, men bara treor i historia, psykologi och annat som kändes helt meningslöst.
RaderaMed det sagt tror jag att jag skulle ha vantrivts ännu mer i dagens skola än jag gjorde då, för lärande av viktiga saker verkar inte så prioriterat.
Tack själv för en bra kommentar!
För vår familj är en del av livet att förgylla tillvaron genom att unna sig en god resaturangmiddag,utlandsresa ibland ,ett nytt klädespagg osv.Sparar även viss del av lönen till oförutsedda utgifter men lever definitivt inte snålt utan som folk i allmänhet,skulle aldrig köpa på second hand eller loppis.Tror det är svårt i en familj att avvika markant från barnens kompisar genom att snåla på allt och vad sparar man till?
SvaraRaderaLivet är fört kort för att vara en Joakim von Anka.Nåja valet är olika men jag skulle aldrig trivas med gneta och snåla
Jag fattar att det är svårt att sticka ut alltför mycket när man har barn i skolåldern, men jag tror också att det är viktigt att barn tidigt får med sig att i vår familj gör vi saker på ett sätt, andra gör på andra sätt och har andra förutsättningar. Så jag tror inte att man ska snåla mer eller mindre än man vill bara för att det är någon slags norm.
Raderavarför skulle du aldrig handla på second hand? Det finns kläder i nyskick eftersom slit och släng samhället gör att folk köper för mycket och tröttnar snabbt. Tvärtemot dig köper jag nästan aldrig nytt i butik. Skor och vandrings- och träningskläder köper jag nytt i övrigt second hand. Älskar att få ett plagg i nyskick för en bråkdel av det ursprungliga priset :)
RaderaKläder har jag inte köpt mycket på second hand, men skor någon gång. Det är som sagt ingen lump som säljs.
RaderaI övrigt har jag köpt och sålt mycket begagnat och ser inga som helst problem med det. Tvärtom är det väl bra om man kan förlänga livslängden på grejer och dessutom tjäna en slant på det.
Ja precis, jag säljer också det jag inte använder. Varför ska det ligga och skräpa (och irritera mig) hemma, när det kan göra nytta hos någon annan? Är väldigt glad att det blivit så lätt att både köpa och sälja second hand.
RaderaOm målet är att inte avvika markant från grannarna gällande fasad utåt och konsumtion. Då är det bra mycket enklare om man byggde upp ett kapital i sin ungdom, innan man startade familj och flyttade in i villa kvarteret. Då behöver man inte kämpa månad för månad för att få det att gå ihop, man blir istället rikare varje månad och kan om man vill konsumera mer än sina grannar för varje år som går. Grannarna försöker kanske hålla uppe fasaden genom att bränna allt varje månad eller genom konsumtionslån — deras relativa ekonomiska standard blir oavsett oförändrad eller sjunkande.
RaderaDe som istället investerade kan flytta till ett flådigare villakvarter efter några år och konsumera enligt deras standard — om nu konsumtion är målet med livet. Alternativt gå med i tid och ägna sig åt roligare saker än att betala räkningar.
Det låter i mina öron som ett rätt futtigt mål. Jag skiter i vad grannarna tänker. Eller rättare sagt, om de inte accepterar mitt liv är jag inte intresserad av vad de har att säga.
RaderaSedan är det såklart bra om man slipper kämpa, både med att bygga upp ett kapital och få andra att acceptera att man gör det. Kampen i sig är inget självändamål för mig.
Varför jag aldrig skulle gå på second hand beror på att jag har 5 års universitetsstudier där jag levde på mkt små marginaler och hundår,nu ett högavlönat yrke 85tkr samt hustru 55tkr månadsvis,Unnar oss allt gott samt har ändå över 25tkr/mån.säger som GW kollar inte röda lappar och därmed inte köp av begagnat
RaderaSvar till Anonym:
RaderaAtt inte "kolla röda lappar" låter ganska dumt, om du frågar mig. Har man hög lön finns ju möjligenheten att lägga undan än mer, så incitamentet att "snåla" skulle jag säga är lika stort som om man har låg lön.
I övrigt håller jag med om att livet är för kort - just därför vill jag inte slösa bort den på arbete, utan istället äga min tid och min dag, dvs spara och investera mer, spendera mindre. I likhet med Sparo skiter jag i vad grannar och andra säger eller tycker. Om livet går ut på att följa medelklassens väg så varsågod. För mig låter det bara (själsligt) fattigt. Om 10 år inkasserar jag drygt 1 miljon kr i aktieutdelning per år om planen håller, det tycker jag ger mig förutsättningar för ett gott liv som jag själv kan styra över.
Det står ju var och en fritt, men jag tycker inte att mitt liv blir sämre av sparande. Däremot skulle det tveklöst bli sämre om jag konsumerade mycket mer än jag gör.
RaderaNär kritiken är att det inte går, då börjar man tappa det. Kanske är jag som hakar upp mig på ord, men självklart ”går” det att spara något. Att dra ned matkostnaderna rejält, tex vegetariskt och billigt a la Sparo är ju en väg att frigöra tusenlappar som inte fanns förut. Om man väljer att inte göra den prioriteringen är en helt annan sak — men säg inte att det inte går.
SvaraRaderaJa, det retar mig med. Man kan dra det ännu längre och säga att när de hävdar att det inte går borde detsamma gälla för andra. Alltså ljuger de som påstår att de lever på ett visst sätt som "inte går".
RaderaJo exakt. De inser inte att de pratar med ett levande motbevis. Kan ju börja med att hänvisa till det väldigt saftiga existensminimum beloppen, och mena på att det går visst att spara med normal inkomst. Ett annat steg är att visa kassatransaktioner som visar att det går att leva bra mycket billigare än så.
RaderaJag tror i slutändan att de som hävdar att det inte går har bestämt sig för det och har inget intresse att ändra sin verklighetsuppfattning. Är mycket mer bekvämt att klaga. Om någon är utanför sin box är personen antingen priviligerad med hög inkomst eller rika föräldrar.
Ja, det tror jag gäller det mesta. Man intalar sig att man lever miljövänligt trots att man flyger och köper nya bilar hela tiden för "det är man ju värd", man vill inte träna men då kan man alltid säga att "allt är genetiskt och lite övervikt är inte farligt, det läste jag i Expressen", (eller om det möjligen var En ding, ding värld) och självklart är alla med friare ekonomi än man själv har bara lottovinnare och rikemansbarn.
Radera"En ding, ding värld". Det var verkligen en bra tidning, det :-).
RaderaJag får erkänna att jag inte har något starkare minne av den. Det är lite som Mad, något som refereras till och som man kommer ihåg, men vad som stod i den minns jag inte.
RaderaApropå att kunna spara: Kommer ni ihåg Aktiestinsen?
SvaraRaderaSjälvklart! Det känns som att han dog igår, men ser att det hunnit gå fem år.
RaderaTyvärr är det nog som så att uppväxten präglar inställningen till ekonomi. Det tycks vara väldigt många som får med sig inställningen "det går inte" eller "om det gick så var det tur".
SvaraRaderaMånga svarar reflexmässigt även med självförsvaret "jag vill inte snåla man har ett liv". Själv ser jag inte motsättningen mellan att spara och ett bra liv. Jag hade turen att aldrig få med mig den inställningen från uppväxten.
Vem är förresten lyckligast nu i inflationstider med stigande räntor? Den som slentrianmässigt överkonsumerar skit, eller den som sitter med stadig ekonomi och därmed livskvalite?
Mvh investera-pengar.blogspot.com
Känner man ett ständigt behov av att försvara sitt liv är man nog inte så nöjd med det. Lite som de som hela tiden måste betona hur lyckliga de är i sitt förhållande, då vet man att det knakar.
RaderaÄn så länge tror jag många av överkonsumerarna inte gjort den kopplingen, men det lär de kanske bli tvungna till snart.
Lite märkligt att folk i gemen automatiskt verkar göra kopplingen livskvalitet = spendera alla pengar. Ju mer pengar jag spenderar, desto mindre livskvalitet får jag. Jag ser ingen mening med otaliga restaurangbesök eller slentrianmässig (över-) konsumtion.
RaderaJag håller med. Jag ser inte heller den kopplingen, möjligen lite omvänt.
RaderaJag ser ingen anledning att sprida sparevangeliet. Dom som har vilja och förmåga kommer upptäcka det på egen hand förr eller senare. Ofta förr. Det finns barn som sparade sin veckopeng i fina sedelbuntar redan vid 10 och det fanns dom som köpte godis för allt.
SvaraRaderaTill viss del håller jag med. Jag vill gärna öppna andras ögon för sånt jag tycker är bra, men de som hellre lägger energi på att säga att jag har fel än att lyssna får lyssna på någon annan.
RaderaJag var för övrigt en sån där sedelunge :)
Men tror du inte att det har att göra med hur föräldrarna är? Hur varsam man är med utgifter och att inte spendera mer än man har? Själv tillhör jag den första kategorin och det har tjänat mig väl.
SvaraRaderaAnnika
Föräldrar är roten till mycket ont. Om föräldrarna har en bergfast övertygelse kan det ta många år innan man ifrågasätter den. Särskilt beklagligt ifall övertygelsen går ut på att ingenting går.
RaderaDen stora kritiken jag har mot mina föräldrar är att de varnade mig för tandläkarbedövning. De sa att den var mycket värre än själva borrandet. När jag till slut testade bedövning, vid 20+, märkte jag att de hade fel. Surt, men det hade helt klart kunnat vara mycket värre.
Ojda, min kommentar var egentligen till Gustav ovan, jag far passa mig när jag trycker pa svara.
RaderaAnnika
Jag gör samma misstag då och då :(
RaderaLäste nyligen ett upprop på annat forum om att få hjälp med ekonomin. Ensamtstående person med två barn som hyr bostad på landet redovisade sina utgifter på ca 16k men inte inkomsten och ville veta vad hon kunde spara in på då lönen alltid tog slut i slutet av månaden. Efter diversen förslag som billigare bredband/telefoni, billigare bil, billigare bilförsäkring, skippa djurförsäkringarna och så vidare så kröp det sedan fram att disponibel inkomst var 28k.
SvaraRaderaFrågan var då vart de övriga pengarna tog vägen:
mat 5000
drivmedel 3000
barnkläder 1500
djurforder 1100
diverse övriga utgifter...
Troligen skulle många här tycka att det skulle gå att klara sig på nedåt hälften men att hyra ett hus med kallhyra på 6000 med stigande elpriser i sikte utan marginaler eller någon avsikt att ändra sitt liv kan nog ge många en hel del ångest.
Är det något som skulle ge mig ångest är det just att inte veta, varken hur mycket pengar jag gör av med eller ifall ekonomin ska gå ihop denna månad.
RaderaNu tänker jag skriva något många kommer att bli provocerade av och jag förväntar mig att få något hårt i huvudet.
SvaraRaderaJag har varit arberssökande ett gäng år nu efter ett arbetsliv som ingenjör. Jag går på ett program från arbetsförmedlingen, och ärligt talat tar det väl ca 2,5 timmar i veckan att göra ett mycket bra jobb av det.
För det får jag ut, efter skatt, runt 14k i månaden, beroende på antalet vardagar. Sedan är jag engagerad i politiken. Här får man jobba mera för pengarna. Jo, faktiskt. Ett sammanträde brukar ligga på 3-4 timmar och ger ca 400 kr efter skatt. Då är det oftast ett par hundra sidor som ska läsas in och betänkas på fritiden också, utan ersättning. En dag som nämndeman är på 8 timmar och för det får man strax under 350 kr, efter skatt.
Så ser mina inkomster ut, inte precis påvert, men inget ymnighetshorn heller. När "löne"månaden börjar den 25e sätter jag undan 10k att leva på och av resten går 5k in i min fondrobot och resten in på rent sparkonto, snittat ca 5k till. Vore inte min ekonomiska tillvaro lite på gungfly så skulle allt in på fonder.
Och jag lever inte som en lus, har en 155 m2 standardkåk på ett schysst ställe och har tidigare jobbat mig till den standard jag känner mig tillfreds med.
Hur går detta ihop? Planering och långsiktigt tänk. Därför kan JAG bli provocerad av alla dessa snyftartiklar som börjar florera nu om folk som levt för dagen och har noll koll som får panik när det är tomt i plånboken innan den 25'e...
/Jonas B
Jag tror säkert att det finns människor det är rejält synd om, och fler lär de bli, men många av personerna i de där snyftartiklarna har högre utgifter än jag någonsin haft och ändå låter det som att de lever på ruinens brant. DET provocerar mig.
RaderaLåter konstigt att det tar 2.5h/veckan att göra ett ”mycket bra jobb” hos arbetsförmedlingen. Men ändå inte hitta arbete på ett ”gäng år”, trots ingenjörsutbildning och erfarenhet i bagaget. Vad beror det på om man får fråga? Trodde att om man gjorde bra ifrån sig hos arbetsförmedlingen så hamnar man i arbete istället för att plocka ut ersättning. Eller är det så att det helt enkelt bara är roligare att fokusera på politiken och ersättningen under tiden är bara en fin bonus? Låter visserligen som en sann politiker så blir inte förvånad.
SvaraRaderaJa jag undrar också hur det kommer sig att en ingenjör kan gå arbetslös i Sverige. Och hur länge man kan harva runt på arbetsförmedlingen utan att få jobb men få fortsatt vara inskriven där och ta upp resurser.
RaderaJag förstår till hundra procent frågan, och det var därför jag visste den skulle vara provocerande. Nej, jag är en framåt ferson som jobbat i fyra världsdelar, jag söker ca 100 jobb per år med handbromsen av och full fokus, tro mig. Lagen säger en sak om man väl har anställning och har politiska åtaganden, utan anställning är marken fri.
RaderaDu får gärna tro att jag är en slöhög, jag skiter i vilket, men jag tummar inte på vad jag tycker är viktigt även i ljuset av jakt på anställning.
/Jonas B
Lagen säger en sak om man väl har anställning och har politiska åtaganden, utan anställning är marken fri
RaderaVa?
En före detta riksdagskvinna i Värmland har kvar Riksdagens lön sen 10 år tillbaka.
RaderaSamtidigt sitter hon i alla sossestyrelser som finns.
Coop,HSB,Komunala uppdrag facket etc.
Jag följer bara reglerna säger hon.
Ej konstigt att det finns politiker förrakt.
Att leva på riksdagens inkomstgaranti stöter mig också, men tycker att det är stor skillnad på det och att få några hundralappar ett par gånger i månaden för att man sitter i kommunfullmäktiga och någon nämnd.
RaderaCasper Karlsson, kanske hamnar även du i det läget i livet att du kan se nya perspektiv. Att jag skulle synas som en bidragstuttare var exakt det jag visste när jag postade inlägget, men då har du och andra ingen aning om hur mycket jag ligger i för att få anställning.
RaderaJag ifrågasätter bara hur det kunde gå till med din bakgrund. Främst då det lät som att politiska uppdrag är vad du brinner för och lägger ditt fokus på, vilket är vad som sticker mest. Tvivlar inte i att du ligger i, men om man sökt 100 tjänster per år utan lycka så kanske man behöver ändra något i sin strategi, och kanske inte påstå att man gör ett grymt bra jobb.
RaderaIngenjörer har lätt att få jobb i Sverige, någon med erfarenhet ska inte ha några problem så hur har du gått hemma i flera år? Har du för höga krav på vilka jobb du kan tänka dig ta? Eller vad menar du med att vägrar tumma på det du tycker är viktigt?
RaderaKan inte påstå att det är lätt, och jag följer gängse strategier samt de som mina handledare lär mig, tre intervjuer och nästan en anställning, men precis då kom bolaget på obestånd. Nej, jag är verkligen inte kinkig med de jobb jag söker, även sökt annat än ingenjörsjobb. Jag menar att jag inte ska behöva ge upp mitt förtroendeuppdrag som fritidspolitiker för att kunna få anställning.
Radera/Jonas B
Du ska ge upp ditt förtroende uppdrag om det hindrar dig från att försörja dig själv. Hur menar du att det påverkar negativt på dina chanser att få nytt arbete?
RaderaDå har du en annan syn är Svensk lag.
RaderaTråkigt att A-kassa till stor del tvångsfinansieras via sociala avgifter. Men kan trösta sig med vetskapen att pengarna går till konsumtion och sparande hos blivande politiker med fantastisk moralisk kompass och samvete
RaderaDu har en skyldighet att försörja dig själv och inte parasitera på andra. Och så blir du kränkt av att kallas bidragstagare? Det är exakt vad du är och Sverige är ett sjukt land som tillåter dig att frivilligt gå hemma och leva på andra. Du vägrar svara på hur din hobby gör att du inte kan arbeta. Hur kommer det sig att du ens blev arbetslös? Sa du upp dig själv? 3 månaders karens och sedan ÅR med gratis pengar samtidigt som du gömmer dig bakom "politiska uppdrag". Fy fan för sådana som dig. Skaffa dig ett jävla jobb!
Radera"We shall overcome some day-aaay-ay..."
RaderaIdag fastnade sista stycket i ditt blogginlägg mest hos mig, dvs att lära sig inlevelse. Jag har enklast att förstå "matematik-aktiga" ämnen. Att däremot förstå hur människor känner och tänker, ibland kan jag vara helt ute och cykla där. Det går liksom inte att översätta den sortens förstående till enbart ord. Därmed tror jag det är svårt att lära ut det via skolböcker.
SvaraRaderaHåller med om att det är knepigt ibland, och kanske går det inte att lära ut i skolan överhuvudtaget, men det finns så mycket tröga människor som inte ens försöker se att det finns några som helst alternativ till deras liv. Såg en Twittertråd idag då det "fastslogs" att FIRE inte kan betyda en inkomst på 17000 kr i månaden för "FIRE är leva bra utan äta skorpor". Jag tänker att man lever ett fattigt liv med den inställningen, oavsett inkomst.
RaderaMan behöver inte ens 5000 kr/månad i inkomst för att täcka alla utgifter och slippa leva på skorpor, enligt min erfarenhet...
RaderaSamma här. Tycker att det ska kännas instängt att tro att alla har det precis som man själv, samma ekonomi, samma utgifter, samma inställning...
RaderaDet blir lätt pengar över då en blir äldre och arbetar.
SvaraRaderaEn handlar ej mycket allt finns.
Och inga måste häller.. de brukar kosta pengar.
Spargruppen på Avanza som sparar mest är 80 åringen.
Som 2a ligger 63-64 åringen strax före pension.
Dels har man till slut skaffat det man behöver inom många områden. Dessutom inbillar jag mig att man med åren inser vad som är viktigast i livet och få över 30 har konsumtion högst på topplistan.
RaderaInlevelse att försöka förstå andra och deras livsstilsval finns inte hos en del utan man utgår bara från sig själv som om man vore det enda rätta i tillvaron. Bara för att jag aldrig skulle kunna tänka mig att flytta till Norge så är det inte fel, men en del tycks tro att de utgör en mall för hur livet ska levas. Samtidigt finns det människor som inte har självinsikt att se att deras egna dåliga val har satt dem i en den situation de lever i, och inte sällan anser det att människor som fixar tillvaron på ett tillfredställande sätt, har uppnått det utan ansträngning och försakelse. Stekta sparvar bara flyger in i mun på andra men inte på mig.
SvaraRaderaSen finns det massor man kan hamna i utan egen förskyllan men det är inte dem jag tänker på utan de som tror att alla andra får allt gratis utan att jobba för det, något som de ständigt använder som en ursäkt att inte göra något av sina egna liv.
Det är därför jag tänker att en kurs i inlevelse vore rätt väg att gå. Människor som tror att allt de inte själva gjort är omöjligt kan ju aldrig utvecklas så länge de har den inställningen.
Radera