Femtonåriga Kelly kör epa och hon lider av de höjda bränslepriserna:
”Det blir ju ett problem för oss ungdomar eftersom vi har inte så pass mycket ekonomi. Det blir ju dyrt för oss.”
”Vi vill ju gärna kunna vara ute med vänner, kunna kanske åka och bowla med våra vänner någon gång i månaden, eller åka på bio, men det räcker tyvärr inte. Jag och min kille, vi sitter och samåker rätt mycket för att vi ska kunna försöka spara på allting som faktiskt går, så att vi kan göra massa annat tillsammans.”
Tätorten Arboga är ungefär 5 km från
öst till väst och aningen kortare från norr till söder. Trots det
kanske Kelly bor så eländigt till att epatraktorn är hennes enda
sätt att ta sig till och från skola och fritidsaktiviteter utan att
vara beroende av skjutsande föräldrar och jag vill på intet sätt
förlöjliga hennes ekonomiska problem.
Kelly är dock
inte ensam om att kämpa med dyra bensin- och dieselpriser, och jag
misstänker att det finns massor av ungdomar i Arboga som tvingas
klara sig helt utan epa. Annars kan jag rekommendera cykel och
fötter. Jag hade visserligen moped när jag var femton, men den
fungerade så sällan att det nästan inte räknas.
Idag bor jag en mil från närmaste
samhälle, utan rimliga alternativ till bil, men jag försöker
planera mina resor så att jag passar på att göra flera ärenden
samtidigt. Hade bensinen varit gratis hade jag gjort fler
spontanresor, men även jag försöker hålla nere mina kostnader.
Kelly, om du läser detta, jag fattar
att det suger att betala mer för soppan nu (även om den var ännu
dyrare när landet styrdes av det parti som är dubbelt så stort som
det näst populäraste partiet i Arboga), men se det som träning
inför vuxenlivet. Du surar över att du inte både har råd att köra
epa till skolan fem dagar i veckan, bowla, gå på bio och göra
”massa annat tillsammans” med pojkvännen. Jag fattar det.
Det är nog ingen tröst, men det här kommer varken att vara livets sista eller största prövning. Livet är fullt av prioriteringar. Gör man A kommer man inte kunna/hinna/orka/ha råd att göra B eller C. En del går genom hela livet utan att fullt ut förstå hur ekonomiska prioriteringar och pengar kvar hänger ihop. Om höjda drivmedelspriser får dig att inse detta vid femton har du ett försprång gentemot alla dem. Vad det kan vara värt i kronor är omöjligt att säga, men det kommer att hjälpa dig att spara genom hela livet, och därigenom kunna lägga mer pengar på det du verkligen vill.


Jag snålprioriterar, desto gladare blir jag när jag köper det jag verkligen vill ha. Inget köpa bara för att köpa utan det är väl genomtänkt. Det gör mig mer nöjd och glad att kämpa lite lagom. Ett vinnande koncept helt enkelt att leva mer på mindre./Eme
SvaraRaderaJag håller med. Jag vill kunna köpa det jag verkligen vill ha eller behöver, men skulle jag köpa allt jämt (förutsatt att jag hade haft råd till det) skulle det ta bort hela köpglädjen.
RaderaCykla är underskattat. Smidigt med att parkera en också centralt. Ju fler dar i rad bilen står desto bättre.
SvaraRaderaNär jag växte upp hade familjer en bil. Idag är det vanligtvis 2 stycken, mitt i storstan, som hyrs och byts vart 3e år. Dessutom ser man folk som köper en epa, som är dyrare än många bilar, till sin 15 åring. Är det helt nödvändigt, eller är det slentrianmässig konsumtion? Vad gör sånt mot 15 åringars syn på pengar och arbete, bortskämdhet?
SvaraRaderaMvh Investor
Jag tänker mer pa vilka oansvariga föräldrar som köper en EPA-traktor till en 15-aring. Da har man inte riktigt konsekvenstänk, varken föräldrarna eller 15-aringen, och det sker ju ocksa en hel del olyckor med just sadana fordon. Börja med cykel eller möjligtvis moppe är mitt rad.
SvaraRadera/Annika
Det där är ungefär samma sak som gnälla om att servicen är så dyr på Ferrarin...
SvaraRaderaNär en annan var 15 var det risig moped som gällde, eller lite finare för de som hade ekonomiskt stöd eller ärvde eller prioriterat och sparat.
SvaraRaderaMin var en rishög som jag köpte för tvåhundra spänn och en ren trafikfara. Inte mycket som var som det skulle på den, men det jag minns som rent farligt var att triangelplattan på styret var genomrostad och av.
Styrets båda ”ben” satt alltså inte ihop längre och skulle man svänga fick man räkna med ett dröjsmål efter att styret svängdes och att hjulet följde med, dock med översläng.
Minns den dock som ett trevligt och funktionellt transportmedel efter att jag lärt mig meka o laga det värsta. När jag trimmat sönder ramlagren i orginalmotorn (Sachs) kunde jag köpa en ersättningsmotor för en hamburgare på macken. Rimligt.
Iaf, det fanns EN i byn, ca 1000 pers, som hade en Epa. Motivlackad o superfin Duett. Vi andra hade inte råd.
Bor i en av landets epatätaste kommuner o tycker det är kul även om tanken kan vara annan på morgonen då jag behöver höra om åtta stycken på väg till närmsta staden.
Men vi måste fått det mycket bättre i landet för nu är det inte gamla uppfixade Duetter längre (även om en eller två finns än och jag blir varm i hjärtat) utan det är fräscha Audis, BMWs, Volvos och tom gigantiska truckar som byggts om och fått röd triangel. Många garanterat mkt dyrare än min egna sparbössa, liten Nissan -15.
I en av landets kommuner med lägre medelinkomst än snittet.
Glad att det finns så mycket pengar i landet.
/JB