Som nybliven campingentusiast (nåja...) blir jag illa till mods när jag läser om Göran, en man i 70-årsåldern som bor i tält och nu jagas av myndigheterna.
”För 13 år sen försvann mannen i 70-årsåldern från bokföringen. Han vill hålla sig under radarn och har flyttat till skogen av två anledningar. Dels för att det är svårt att hitta någonstans att bo, dels för att han har en frihetslängtan.”
Frihetlig bloggare på tur.
Sedan tre år bor han i tält i en skog utanför Lund och min första tanke är: Varför inte låta honom göra det? För som han själv säger: ”Jag stör väl egentligen ingen.” Men det är en del som gnisslar här. Han bor på kommunal mark och allemansrätten gör detta både möjligt och lagligt. Samtidigt står det om ”platsen han har slagit sig till ro på” de senaste två åren. Har han satt upp en permanent campingplats skyddas han inte längre av allemansrätten. Kommunen påstår sig ha uppmanat mannen att flytta medan han själv säger:
”Man kunde ju faktiskt ha kontaktat mig och hört om jag ville flytta frivilligt. Man har inte gjort någon propå alls.”
Någon ljuger och när kommunen nu
säger att ”deras personal kommer söka upp honom i skogsdungen och
be honom att packa ihop” undrar jag hur den tidigare uppmaningen
löd, eller ärligt talat om den överhuvudtaget gjorts.
Nåväl, så småningom blir det en
dialog och den slutar garanterat med att mannen flyttar, gissningsvis
till en annan kommun. Då har kommunen haft några möten,
Kronofogden utfärdat ett föreläggande och möjligen har polisen
fått ta en paus i innebandyn mellan två fikaraster för att säga
åt mannen att flytta. Till vilken nytta?
Som han säger stör han ju ingen och
det tror jag på eftersom inte ens motparten antyder att mannen stört
och stökat, druckit och svinat. Har allmänheten klagat? Någon
”anständig medborgare” måste väl ha ”tagit sitt ansvar”
och tänkt att Göran sliter på det allmänna. Kanske begripligt,
men mest av allt sorgligt. Har inte samhället större problem än
att det ska jaga en oförarglig gubbe som bara vill vara ifred?
Han är rätt cool. ”Ja, då städar jag ordentligt och flyttar till en annan plats i skogen några år”, typ.
SvaraRaderaJapp, ingen man sätter sig på.
Radera"Han bor på kommunal mark och allemansrätten gör detta både möjligt och lagligt." Allemansrätten tillåter övernattning enstaka nätter, inte att bo där. Har han har tillbringat 3 år på det stället har det nog blivit ganska stor inverkan på naturen, gissar jag.
SvaraRaderaDet låter ganska harmlöst med en gubbe som bara vill vara ifred, men är en gubbe okej så är 15 gubbar okej? Eller 1500 bärplockare och 2000 tiggare. Lika bra att säga stopp direkt tänker jag...
Jag tror inte att han haft tältet på samma plats i tre år, men mer än "enstaka nätter". Men flyttar han runt tältet borde det väl vara lugnt, både för allemansrätten och naturen?
RaderaFast det blir ju aldrig 1500-2000 personer. Med den logiken borde nästan allting vara förbjudet, eftersom "alla" inte kan bo, parkera, luncha, fiska, spela ishockey på samma plats utan att det blir kaos och kris, och samhället kan inte vara så stelbent att man inte utvärderar situationen på nytt i det nya läget om det skulle bli mer än en gubbe (vilket inte känns nära förestående).
Vill han bo permanent i skogen så får han köpa sig ett stycke mark och inte bo på annans egendom.
SvaraRaderaAnnans och annans... Han har satt upp tältet på kommunal egendom och är själv en del av ägarskaran.
RaderaÄganderätten fungerar inte riktigt så. Jag kan inte bosätta mig i SCAs skog bara för att jag är delägare i bolaget.
Radera
SvaraRaderaTänker på "De ovanliga-människor som går mot strömmen" av Åke Mokvist, där några udda figurer bodde i skogen bland annat. Vad jag vet var det ingen som jagade dem. Finns också en P4 dokumentär, " Människorna i skogen" om människor i en värmländsk skog.
Själv skulle jag bli som Davy Crockett när jag var liten. En vildmarkens hjälte fast jag var tjej. Inget tal om könsbyte på den tiden och det var övergående. Förstår hans skogslängtan och längtan efter frihet. Varför jaga någon enstaka människa för en sån sak?/Eme
Underbar bok. Det fanns en del 2 också. Det känns som att det fanns mer acceptans för sånt här tidigare. Eller kanske till och med att samhället såg värdet av dylika original.
RaderaSjälv har jag aldrig närt den drömmen, men jag förstår den mycket väl.
Känns inte helt enkelt att avhysa någon som kan slå upp tältet några hundra meter bort och på så vis starta om cirkusen från början. Skulle han dessutom flytta över gränsen till grannkommunen bör det bli ännu svårare för någon att egentligen göra något.
SvaraRadera