fredag 17 juli 2026

Enkla vanor

Det finns många sätt att bli rik, från Lotto till att starta ett framgångsrikt företag, men bägge alternativen har ibland lett till ekonomisk misär i slutändan. Dessutom är inget av dem vattentäta, de låter sig inte bara göras.

Något alla kan är däremot att skaffa sig billiga vanor. Min katt ska få illustrera vad jag menar. Möt Sava. Det bästa hon vet (möjligen i konkurrens med att äta, men maten är också ganska billig) är att bli kammad. Minst en gång om dagen tittar hon uppfordrande på mig och om jag då följer efter henne går turen till badrummet.

Kammen har jag för övrigt hittat på en trottoar. Jag hade en tidigare som gick av på mitten och eftersom jag själv inte är stor på kamning tyckte jag att den dög ändå, men eftersom Sava i samma veva skaffat sig denna nya ”hobby” var det fint att få en kam i full bredd igen.

Nu förstår jag om läsarna har högre krav på sina fritidsintressen, men de måste inte kosta en massa pengar. Älskar du fallskärmshoppning eller champagneprovning ska du såklart inte behöva försaka det, men dyra vanor är heller inget självändamål. Eller? Jag får en känsla av att en del tycker att bara det som kostar pengar är värt något.

Kanske spelar omgivningens uppfattningar också in. Min gamla chef och hans fru (som jag var chef för – dumt upplägg att vara chef till sin chefs fru, jättedumt...) spelade golf. Alla golfspelare nekar konsekvent till att golv skulle vara en överklassport, men min tes är att om golf verkligen skulle bli en folksport med spridning från arbetarklasspensionärer till ensamstående förortsmammor och afrikanska flyktingar, tror jag att många av dagens utövare (eller gårdagens, det här var på 90-talet) inte skulle behålla sin kärlek till sporten. Denna teori vädrade jag dumt nog med golfparet och antingen var jag helt fel ute, eller också fick jag in en fullträff i deras ego, för oj vad den tog! Det var nästan så att jag hade kunnat bli arbetslös där.

Men okej, finner man glädje i att hänga med direktörer kanske det är värt en och annan greenfee eller järnfemma. Värdesätter du det, var ärlig åtminstone inför dig själv, så kanske det går att spara in lite någon annanstans. Nu tycker min katt att jag ska sluta att skriva och börja kamma. Igen.

11 kommentarer:

  1. En av mina laster är båtlivet. Det kan nog kosta hur mycket som helst men även om man är sparsam av sig så kostar set en redig slant. Trots det så får jag än så länge ut mer värde av båten än vad jag hade fått om pengarna stannat kvar på kontot.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då låter det ändå som en slags investering, även om jag kan tänka mig att man inte får räkna arbetstid om man vill få ihop ekvationen.

      Radera
  2. Varför köpa kam till katten i djuraffär när man kan hitta en på trottoaren? Gratis är gott :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Djuraffär hade jag inte ens övervägt. Utan att veta gissar jag att en kam till djur kostar dubbelt så mycket som en till människor, trots samma funktion. Jag hade nog köpt den på Rusta, Normal eller liknande lågbudgetkrimskramsbutik.

      Radera
  3. Min gamle chef tjänade pengar på att tömma bajsbrunnen sj, 10 meter över diket 😄💩

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Bajsbrunnen sj, 10 meter över diket".

      Jag fattar inte. Syfter "sj" till Statens Järnvägar eller någon annan förkortning? Ingen logik för mig oavsett (jag skyller på dålig sömn i natt i kombination med klent intellekt från födseln).

      Radera
    2. En hel del förförståelse krävs för att kunna tolka kommentaren

      Radera
  4. Mina smattingar älskar ocksa att bli kammade. Jag använder en stalborste jag köpte för evigheter sen, och den funkar mycket bättre än den nyare varianten jag fick som present. Men du ska kamma pa huvudet ocksa, det tycker de om, svansen not so much.

    Nu sparar jag kattharen, för jag tänker sätta upp en fagelholk till vintern utanför mitt fönster, och jag har fatt veta att om man lägger lite katthar i botten tycker faglarna det är mysigt.

    För övrigt tycker jag att golf är för människor som inte har nagot bättre för sig och det är väl helt ok för pensionärer som far lite motion. Mycket bättre än att sta pa en läktare och kolla pa sport, alternativt sitta framför tv:n och bli upphetsad över en fotbollsmatch.
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, en golfrunda är ju en 10-15 000 steg, många kontorslavar går inte så långt på ett helt dygn, speciellt inte de som alltid åker bil

      Radera
    2. Huvudet brukar jag få med. Denna katt, min yngsta, gillar huvudberöring i största allmänhet och skallar så mycket att jag misstänker att hon var buffel i ett tidigare liv. Svansen kammar jag bara för att när jag kammat resten blir det mycket löst hår på svansen. Någon nytta skulle jag gärna ha av håret för det blir mycket!

      Jag har aldrig spelat golf, men som motionsform känns det som en sämre version av något konditionskrävande, som löpning eller cykel. Steg i all ära, men jag tror att man behöver puls också.

      Radera
  5. Båtliv är härligt, älskar träbåtar. Vi hade en i mahogny och då var det vårt sommarnöje (tog slut när sambon dog 2005). Jämfört med utlandssemestrar tycker jag ändå det gav/ger mångfalt mer glädje och gemenskap.

    Golf är ett onödigt påhitt, det ger mer att bara gå omkring på en äng eller i en skog. Själv går jag gratis i naturen, i mina vanliga kläder utefter väder. Som bonus kan jag hitta svamp och bär så gratisnöjet kan även löna sig.

    Mitt nyaste intresse släktforskning är inte heller dyrt jämfört med hur givande det är. Jag använder gratis resurser där de finns (Riksarkivet är en guldgruva). Medlemsskap i forskarföreningar ger fler resurser plus gemenskap över gränserna.

    Böcker köper jag faktiskt trots att det finns bibliotek. Så totalt är mina intressen (undantaget min familj) att läsa, forska och skriva. Tanken med att skriva är att någon kan ta vid där jag slutade istället för att börja om från noll.

    Som kattälskare utan katt (allergiskt barnbarn) gillar jag att läsa om dina katters påhitt. Att vissa saker inte går att värdera i pengar blir tydligt även om du snålar på en kam :-).
    /Annette

    SvaraRadera