En gång fick jag ett kort i brevlådan
från Posten (inte Postnord, det här var länge sedan). De hade
kontrollvägt två av mina brev frankerade för 20 gram och upptäckt
att de vägde 21 respektive 22 gram, så nu var jag tvungen att
skicka tillbaka kortet med två frimärken på för att mina brev
skulle skickas vidare till adressaterna.
Jag hade inga skäl att betvivla
vägningen, så de var antagligen i sin fulla rätt. Jag blev ändå
irriterad eftersom breven via det vägande postkontoret i stort sett aldrig
kom fram på mindre än en vecka, ibland två, trots att inrikesbrev
på den tiden skulle delas ut nästkommande vardag, och då var det
såklart aldrig fråga om någon återbetalning.
Nu verkar brevbärarmaffian dock ha
tagit det ett steg till genom att kräva mottagaren på
mellanskillnaden för lågt frankerade brev,
samt en ”eftertaxeringsavgift” på 30 kr, högre än portot och
sex gånger mer än mellanskillnaden! Eller ja, de kräver egentligen
inte utan kallar tiggarbrevet för en ”anmodan”.
Här får Postnord ett kort av mig – gratis!
Nuförtiden har Postnord varannandagsutdelning, att inrikesbrev tar en vecka är nog mer regel än undantag och jag har hört vansinnigt många rapporter om företagets fejkade ”leveransförsök” som slutar med att kunden får hämta paket på ett utlämningsställe trots att de betalt för hemleverans, men sån här skit har de tydligen tid att hålla på med. Eller som presstjänstens anonyme medarbetare skriver:
”Syftet med hanteringen är inte att tjäna pengar på eftertaxeringen, utan att brevet ska kunna nå sin mottagare även när avsändaren har frankerat det med för lågt porto. Det innebär en extra hantering för oss, men är en lösning som gör att brevet ändå kan delas ut. När underfrankering sker systematiskt hanteras det på annat sätt.”
”För lite porto? Skicka ett hästhuvud.”
Hos familjen Hagklint i Djursholm kammar de dock noll. På den punkten är familjeöverhuvudet Per tydlig och passar på att ge en känga även till en annan myndighet: ”Det är ju bisarrt. Jag kan inte förklara min känsla. Det låter ju som att skattemyndigheten är i närheten.” Den direkta frågan om att betala efter denna ”anmodan” besvaras: ”Nej, aldrig. Nej, det skiter jag i. Aldrig i hela mitt liv.” Helt rätt!
Postnord har jag inget förtroende för när det gäller bagateller som felmarginaler på 1-2 gram för ett brev.Varannan dags utdelning är en naturlig utveckling i samhället och för egen del får jag det mesta av min post till min digitala brevlåda.Ytters sällan jag får något brev och det är bra både för miljön och för min del då jag slipper böja mig ner och ta upp post innanför dörren.Det hade räckte med postutdelning 1 gång i veckan då det är sällan det finns behov för privatpersoner att få fysiska brev och när jag handlar på nätet beställer jag alltid att jag skall hämta det hos ett ombud så blir det miljövänligt att många paket lämnas på ett ställe istället för att alla små paket skall köras hem till varje mottagare och så kan jag hämta mina paket när det passar mig utan att behöva hålla mig hemma och ta emot paket.
SvaraRaderaVarannandagsutdelning är ett affärsmässigt beslut som de står för - helt okej.
RaderaTycker man att det är jobbigt att böja sig ner tror jag (tyvärr) att man bör börja varje dag med att göra just det ;-)
Undrar om man får brevet ändå utan att betala det frivilliga beloppet? Ännu ett tecken på att Postnord borde avvecklas, eller privatiseras (vilket antagligen är samma sak).
SvaraRaderaSom jag förstod det skulle de ändå få brevet.
RaderaJust detta upplägg förstår jag inte. De ska försöka gnälla till sig betalt av adressater, men hanteringen måste vara så dyr att de förlorar pengar på gnället även i de fall de får betalt, och det måste väl vara i undantagsfall det händer.
Jag har förstatt att PostNord suger. Via en vän i Sverige beställde jag lite grejer, som skickades den 8:e oktober, ett paket. Det har ännu inte kommit fram till min kompis i Sverige. Hur svart kan det vara? Och vad kostar det inte att administrera en uppmaning att betala för ett ynka gram eller tva? Nan matta far det väl ända vara pa dumheter, men tydligen inte.
SvaraRadera/Annika
Nej, måtta på dumheter tror jag inte att de håller på med :-)
RaderaDet fick mig att tänka pa faktureringsavgift. I början av 90-talet jobbade jag som accountant i Sverige. Jag strök den kostnaden pa alla fakturor, och ingen leverantör klagade. Den enda jag inte lyckades med var Posten, sa där fick jag vika ner mig och pröjsa de 20kr de ville ha.
RaderaMen för att kompensera la jag pa dröjsmalsränta pa alla kundfakturor som inte betalades i tid. Där gick vi med vinst! Och alla kunder betalade 😊.
/Annika
Jag har faktiskt aldrig tagit ut dröjsmålsränta (eller faktureringsavgift) även om jag skrivit på fakturorna att jag har rätt att göra det om de betalar för sent. Kände att det var för krångligt och det var sällan kunderna var mer än ett par dagar sena.
RaderaMen jag gissar vilt och tror att du inte hade hundra miljoner i omsättning 😉.
SvaraRadera/Annika
Nej, snarare hundratusen :-)
Radera