SVT skriver om Robert, 40, som blev spelberoende på börsen (eller om han var det redan innan), köpte hävstångsprodukter och till slut brände fyra mille på en månad.
En rätt meningslös
siffra när vi inte vet hur mycket han hade totalt, som mest och
efter att han kom ur sitt missbruk, men vi får väl förmoda att det
gick käpprätt åt helvete och att han i bästa fall slutade på
noll. Det är ungefär en månad sedan public service senast
uppmärksammade spelberoende investerare,
men jag tyckte ändå att Roberts fall var intressant att ta upp, av
flera skäl.
För det första för att Robert är
något så ovanligt som en människa som tar ansvar. Han skyller inte
på börsen, banken eller någon annan. Ansvaret är hans och bara
hans. Dessutom beskriver han sin jakt på pengar väldigt pedagogiskt
för oss som inte drabbats.
”Hade jag inte förlorat de fyra miljonerna, så hade jag velat ha åtta miljoner, sedan sexton. Jag ville bara ha mer och mer och mer. Så det fanns ingen lycka. Det fanns bara hela tiden en strävan efter mer.”
Det i sin tur tror jag beror på att
Robert hade ganska dålig koll på pengars värde. Han beskriver
antalet miljoner som siffror, inte som pengar, och helt orelaterat
till vad han faktiskt skulle kunna köpa för dessa pengar eller vilken
ekonomisk trygghet de skulle kunnat ge. Bl a berättar han att han
köpte ett soffbord för 17000 kr och det är uppenbart att han nu
insett det idiotiska med ett sådant köp.
Jag hade velat veta mer om Roberts
förhållande till pengar innan han hittade börsen. Jag skulle inte
bli förvånad över om han kommer ifrån relativt knappa
förhållanden där ingen lärde honom pengars värde och att
hushålla med dem. Nu spekulerar jag fritt, men kanske pratade man
tyst om pengar i Roberts barndomshem.
Jag är otroligt tacksam gentemot mina
föräldrar att jag fick veckopeng/månadspeng och i tidig ålder
fick möjlighet att hjälpa till hemma för en slant, ett fast belopp
för att klippa gräset osv, och inte minst fick lära mig att när
pengarna är slut är de slut. Brände jag månadspengen dag 3 blev
det till att leva utan pengar i 27 dagar.
Det kan tyckas som helt skilda saker,
att hushålla med en månadspeng på en hundring och att inte ta för
hög risk på börsen så att man plötsligt tappar fyra miljoner,
men jag tror verkligen att det hänger ihop. Jag tror att det finns
beroendepersonligheter, att oturen kan leda till att man hittar sin
”drog”, vare sig det är opiater eller certifikat, men också att
vi människor kan lära oss saker och hantera våra problem. Ibland
är det dyrköpta kunskaper, för Robert kostade det minst fyra
miljoner.



Är huvudet dumt så blir plånboken lidande då man aldrig skall vara girig oavsett vad det handlar om.Att göra en konsekvensanalys innan man gör något när det gäller ekonomi, hälsa och annat viktigt är något som alla borde lära sig redan i skolan.Jag skrattar åt de som förlorar pengar för att de inte vet vad de håller på med punkt slut!!
SvaraRaderaAtt skratta åt människor som får konsekvenser av dåliga val ser jag ingen nytta av. Om de dessutom, som Robert, drar lärdomar av det och blir en bättre människa tycker jag att det hedrar honom. Särskilt eftersom han står för det och berättar.
Radera