Gör-det-själv-begravning

Det enda som är säkert i livet är att det tar slut. Jag har lyckligtvis inte behövt planera begravningar för unga människor som dött utan förvarning, men jag tycker att det är ganska jävligt även när den avlidna har haft åldern inne. Alma har dock testat den unga och oväntade varianten när hennes bror försvann. Hon och hennes familj valde att göra det mesta själva.

I vår familj har vi också gjort mycket själva. En gång anordnade vi kyrkkaffet hemma, en annan gång hyrde vi en lokal där vi kokade kaffe och serverade hemgjord smörgåstårta. Blomsterarrangemanget på kistan var ett annat spartillfälle, liksom bouppteckningen som man inte alls måste betala dyrt för att låta begravningsentreprenören eller banken fixa.

Alma tog det här ett steg till. Hennes familj hoppade helt över begravningsentreprenör. Förutom att pynta vid begravningen snickrade de t ex en egen kista och gjorde en egen urna. ”Det hade jag aldrig orkat”, säger säkert många läsare nu, och det är helt okej! Men jag hoppas att det beror på att ni inte hade orkat känslomässigt eller klarat att frigöra den tid det tar att rodda ihop allt själv.

Tyvärr tror jag att många inte ens vågar tänka tanken med rädsla för att framstå som snåla. Det tycker jag är helt fel ingång. Efter att ha sett inslaget är det tydligt för mig att Alma inte gjorde detta för att hon missunnade sin bror en fin begravning, tvärtom! Att jag t ex fixade mammas och pappas bouppteckningar berodde på att det hade kostat flera tusen att lämna bort jobbet, och jag hade ändå fått tillhandahålla alla uppgifter till blanketterna. Den som till äventyrs skulle se det som tecken på att jag inte älskade mina föräldrar kunde med fördel få bege sig till ett varmt ställe.

Förresten känns det som att denna mix av fördomar och ängslighet är anledningen till att jurister kan ta femtusen eller ännu mer för att upprätta en bouppteckning som tar dem max en kvart, att blomsterarrangemang blir dyrare för att resultatet ska levereras till en begravning, att Svenska kyrkan kan ta flera hundra per person för ett enkelt begravningskaffe medan restaurangen mitt emot serverar en trerätters middag för samma pengar och att dödsannonser kan vara flera gånger dyrare än bröllopsannonser.

Låt inte dessa dödsparasiter utnyttja din rädsla för att framstå som girig, sorg mäts inte i kronor. Låt egenarbetet bli en del av sorgeprocessen om du vill det eller betala för bekvämlighet om du föredrar det, men styr med fördel undan från dem som helt uppenbart bara vill sko sig på din sorg, vare sig de säger sig tjäna Gud eller lagen. Att pruta, ta in anbud eller ens fråga om kostnader är lika rimligt oavsett om det handlar om begravningar, bröllop eller byggprojekt.