Jag bor i en förort 15 km utanför Stockholm. Förr kallade man det för sovstäder, områdena dit man
åker och sover mellan arbetspassen. Det finns lokala arbetsgivare,
men många pendlar till innerstan.
Det är ganska platt hela vägen in
till stan, så det passar bra för cykelpendling och detta har
kommunerna i Norrort tagit fasta på och byggt en löjligt bred gång-
och cykelväg, på vissa sträckor lika bred som bilvägen. Vintertid
sopsaltar man, vilket innebär att man först sopar och sedan saltar.
På så vis får man en mycket bättre cykelbana än om man bara
vräker ut grus.
Fast politikerna glömde en sak, att
kolla behovet. Visserligen borde fler cykla till jobbet om de ges
möjligheten, men på samma sätt som att folk inte lämnar bilen
hemma tills förbifarterna byggs kommer de inte börja cykla bara för
att cykelvägen gör det möjligt att cykla sju i bredd.
Jag varken cyklar eller pendlar, men
häromdagen sprang jag en god bit av denna cykelbana en eftermiddag i
rusningstid. Mycket bilar hela vägen, mycket folk på alla
pendeltågsperronger jag sprang förbi, men nästan inga cyklar trots
att restiden skulle bli ungefär densamma. På 30-40 minuter såg jag
3-4 cyklar.
Förmodligen blir det fler om några
månader, men det var ändå barmark och ganska många plusgrader. Om
folk bara cyklar på sommaren när de flesta ändå är lediga en
månad var det kanske ingen bra idé att lägga en massa miljoner på
en motorvägsbred cykelbana som man håller snöfri året runt.
De som tar tåget eller motorvägen
till jobbet kanske inte ens vet om att cykelvägen finns där, så
där borde kommunerna lägga sin energi. Jag vet inte hur, men gör
ett jippo, inrätta vätskekontroller där ni delar ut sportdryck,
bullar och bananer längs vägen till cykelpendlare (eller
löpardito), hyr in ett lokalt band... Ha lite visioner!
För att lura en yngre version av mig
själv hade jag tryckt på de ekonomiska aspekterna. Att pendla med
kollektivtrafik kostar 830 kr i månaden. Tar man bilen beror det på
bilens ålder och bränsleförbrukning, vad trängselskatten kostar
den tid på dygnet man åker, samt parkeringskostnad. Lågt räknat
3000 kr/månad härifrån, gissar jag, skatteavdraget till trots. Och
så har vi hälsoaspekten. Tre mil på cykel varje dag skulle göra
plånboken fetare, men annat skulle smalna av.
Jag må vara cynisk, men tror inte att
man hittar fler cyklister på denna väg vid ett återbesök om tio
år. Men vem är jag att hindra politiker från att klappa sig själva
på axeln?