Sedan 2011 är det av någon märklig
anledning inte tillåtet att hemskola sina barn i Sverige. Det spelar
alltså ingen roll vad de lär sig och om man följer läroplanen
till punkt och pricka, det är förbjudet i alla fall.
Fast ibland undrar jag om föräldrar
missförstått förbudet och utgått ifrån att man inte får lära
sina barn någonting hemma. En del unga människor verkar helt
oförmögna att ta hand om sig själva, laga mat, betala räkningar
och hålla ordning på sin ekonomi. Man behöver inte kolla på Ung &
Bortskämd (gör inte det, man kan få hjärtsvikt för mindre!) för
att se handlingsförlamade ungdomar. Så sent som förra veckan skrev
jag om en 31-åring som inte trodde att det gick att leva på 22650kr/månad.
Privatekonomi fanns inte på schemat
när jag gick i skolan heller. Det föll mellan stolarna, då som nu.
Därför är jag otroligt tacksam att jag hade föräldrar som lärde
mig bli vuxen och ekonomiskt sinnad. Jag tycker uppriktigt synd om
dem som inte fått detta med sig hemifrån och min absoluta känsla
är att den gruppen blir större för varje dag.
Egentligen är det ju inga
konstigheter. Jag lärde mig att hushålla med pengar, först med
veckopeng, sedan månadspeng och slutligen studiebidrag. Vid sidan av
detta fick jag möjlighet att jobba ihop pengar, genom att klippa
gräsmattan och sånt.
Och så fick jag lära mig att laga
mat. Det kändes också självklart, men jag känner massor med vuxna
människor som inte kan laga mat från grunden utan möjligen hälla
ihop halvfabrikat. I övrigt är de dömda till att leva på
färdigmat och hämtpizza. Om de inte har en sambo som kan laga mat,
men då är de ju ändå inte självständiga vuxna.
Sedan såg mina föräldrar till att ge
mig vad jag skulle kalla för ett allmänt ekonomitänk. Att
budgetera, att inte springa iväg och handla på första ”bästa”
ställe och betala för mycket. Allt det här borde man ju lära sig
på skolans lektioner i matematik, hemkunskap och samhällskunskap,
men bevisligen funkar det inte så.
Mina föräldrar tyckte aldrig att de
räckte till. Så tycker nog de flesta föräldrar som gör allt de
kan för att lyckas med barnuppfostran. Det är barn till dem som
aldrig tror sig göra fel man ska vara rädd för.