Mänskligheten kan skicka ut raketer i
rymden, transplantera hjärtan och könsneutralisera offentliga
toaletter, men ingen – INGEN – kan förstå elräkningar.
Som elkonsumenter abonnerar vi på
elektricitet, på samma sätt som exempelvis ett teleabonnemang. Men
jämför elräkningen med telefonräkningen. Teleoperatören
redovisar en fast abonnemangsavgift, samtalskostnader och moms, som
allra mest.
På elräkningen har vi årsavgift,
grundavgift, effektavgift, spotpåslag, energiskatt,
elcertifikatskostnad och moms. Av detta är moms det enda jag är riktigt säker på vad det är. Själv har jag två elräkningar eftersom
jag hyr in mig på elnätet hos ett bolag och köper kilowattimmar
hos ett annat. Det borde göra räkningarna enklare, men jag tycker
nästan att det är tvärtom.
Varför är fakturorna så röriga? Jag
sätter på mig foliehatten och kommer med en teori. De flesta
elbolag är samhällsägda på det ena eller andra sättet och ganska
hårt sammanflätade med det politiska systemet. Folk hoppar hela
tiden mellan lokalpolitiken och styrelseuppdrag i det kommunala
elbolaget, och vår statligt ägda kolkraftjätte Vattenfall är en annan
avstjälpningsplats för odugliga politiker.
Ju tydligare elräkningen blir, desto
tydligare skulle det också bli hur stor andel av räkningen som är
skatt och andra statliga avgifter (eller ”skatteväxling” som
vanligen är en omskrivning som betyder att pengar växlar ägare
från dig till staten).
Ett annat intressant fenomen är momsen
på elräkningarna. Moms är ju en omsättningsskatt som drabbar oss
när vi handlar något, men i detta fall är en väsentlig del av
konsumtionen olika skatter. Summerar jag den senaste räkningen från
mina bägge elbolag får jag det till att 39 procent är konsumerade
skatter (med reservation för att jag inte heller fattar alla poster
fullt ut). Men det spelar ingen roll, i Sverige betalar vi
omsättningsskatt på energiskatt. Det är lite som
ränta-på-ränta-effekt fast tvärtom.