Vad är grejen med prepping?

Prepping, från engelskans prepare, har blivit ett irriterande vanligt samtalsämne. Kanske är det bara jag som stör mig på självgoda preppers som tycker sig vara lite bättre än alla andra för att de fyllt källaren med konserver. Kanske har jag haft otur med samtalspartners, men det verkar inte normalt bland preppingentusiasterna att bunkra ödmjukhet.

Generellt gillar jag att förbereda mig för olika situationer, men prepping har jag inte fallit för. Hur många av er är beredda på Den Stora Zombieapokalypsen, har mat, vatten och alternativa värmekällor för att klara er i flera månader, och hur har ni tänkt att världen i stort och era egna liv ska fortgå under den tiden? Jag försöker att vara hyfsat oironisk här faktiskt, vill bara veta. Förberedelser är ju just förberedelser, och tämligen meningslösa om man inte kan följa upp dem i skarpt läge.

Och att prata och blogga om att man håller på med prepping är kanske det absolut sämsta man kan göra inför en eventuell samhällskollaps. Det är ju som att berätta för hela världen att här kommer det att finnas ett lager av mat, vatten, drivmedel och annat användbart. Det kan verka som ett långsökt problem, men är krisen tillräckligt utbredd är till sist alla beredda att stjäla, med våld om så krävs. Prepping är att annonsera efter bråkstakar.

Och även om det tjatas om prepping tror jag aldrig att vi varit så dåligt förberedda för krissituationer som nu. Allt fler bor i städer och är beroende av datorer och telefoner för precis allt. Folk kan knappt laga mat med hjälp av induktionshäll och varmluftsugn. Hur ska de då kunna få till en måltid med ved som värmekälla, eller ens i ett stormkök? Ska man förbereda sig för laglös kris borde man kanske fokusera mer på vänner och nätverk än på konserver. Idag har de flesta av oss bara en handfull vänner, ofta långt borta, och hur umgås vi med dem? På nätet. Om vi räknar med att Facebook ligger nere när samhället kraschat, hur många kan ens sina vänners telefonnummer i huvudet?

Jag undrar helt enkelt hur långt preppers har tänkt. Ett tips man av krisskäl hör ibland är ”Ha guld hemma”. Så om vi tänker oss en situation där samhällsfunktionerna har brutit ihop och pengar är värdelösa eftersom den flytande kronkursen sjunkit till botten, där pengar dessutom är sällsynta ifall bankomaterna är tomma och korten har slutar att fungera. Då ska jag alltså ha fysiskt guld hemma? Hur ska jag handla med det då, rent praktiskt? Gå ut på stan och fråga om någon vill byta mjöl och bensin mot min guldtacka?

För mig känns preppingrörelsen i mångt och mycket som ett gäng förvuxna scouter som drömmer om att leva vildmarksliv under oordnade former, men ifall kunskaper om självhushållning och att kunna försvara sig och sin familj ökar är det förstås bra. Kanske håller jag bara på att anamma prepperrörelsens oödmjuka argumentationsteknik ;-).

Detta händer 2018

Nu ploppar det upp årskrönikor överallt där det gångna året ska ältas. Själv är jag av uppfattningen att det man inte kommer ihåg inte är värt att minnas. Därför tänkte jag på kungligt vis vända blad och gå igenom året som kommer istället.

Världen

Det blir inget världskrig nästa år heller. Trump och Putin kommer fortsätta att föra en dialog till vissas förtret, men troligtvis till gagn för världen, och golfentusiasten Kim Jong-un kommer inte starta något kärnvapenkrig. Problemet blir istället Kina där den ekonomiska utvecklingen kommer att dämpas, för att inte säga tvärstanna, pga en allmän bank- och kreditkris.

Börsen

Utvecklingen i Kina gör att den börskrasch jag varnat för i över ett år äntligen kommer. Ungefär vid halvårsskiftet kommer Stockholmsbörsen att tappa 20-25 procent på kort tid. Under hösten vänder det dock tillbaka lite och i slutändan kommer börsen att backa 15 procent under året. Sämsta bransch: fastigheter.

Valet

Det är valår i Sverige. Jag skulle kunna helgardera och bara säga att inget av blocken får egen majoritet och att det återigen blir en bräcklig minoritetsregering, men jag ska vara mer specifik. Inte sedan 1994 har något parti ramlat ur riksdagen (Ny Demokrati den gången), men 2018 åker inte mindre två partier ut. Det är KD och MP som inte klarar fyraprocentsspärren.

Ebba Busch Thor skyller på att man inte lyckats förmedla sin politik till väljarna, och ingen journalist frågar varför de inte klarat denna enda och enkla uppgift eller ifall det inte skulle kunna vara precis tvärtom. Gustav Fridolin har svårt att hålla tårarna tillbaka och skyller allt på väljarkåren och politiska motståndare. När röken har lagt sig blir centerpartiets Annie Lööf statsminister, men eftersom alla kvarvarande sex riksdagspartier tycker nästan likadant i alla frågor spelar det ingen större roll.

Övrigt

Själv kommer jag att under 2018 sänka min aktieexponering ytterligare, och öka råvaruinvesteringarna, men med tanke på det tuffa börsklimat jag nu bestämt att det ska bli får jag vara nöjd om jag lyckas hålla min förmögenhet +/-0. Inte inräknat bostaden, för priserna på bomarknaden kommer att rasa rejält under året.

Skulle det visa sig att jag har fel i någon av mina förutsägelser kommer jag att skylla på yttre omständigheter och med emfas hävda att jag egentligen menade tvärtom.

God fotsättning!

Sverige ”bäst” på ekonomisk jämställdhet

Påståendet i rubriken kommer från Sveriges Radios Plånboken. Kanske inte så konstigt att statsstyrd media vill klappa sig själva på axeln, men det märkliga är att hela reportaget egentligen är kritik mot att det inte är mer jämställt.

Och med ”jämställt” menar SR och deras inbjudna professor från Genusvetenskapliga (smaka på det ordet) institutionen vid Stockholms universitet att svenska män tar ut förhållandevis mycket föräldraledighet, men att idealet skulle vara 50/50. Varför det?

Är det någon som tror att mamman inte vill vara hemma mer än pappan? Då menar jag generellt alltså, hur enskilda par väljer lägger jag mig inte i, och det tycker jag ingen annan heller ska göra. Visst, för många familjer skulle det innebära lite sämre ekonomi under en tid, men skillnaden är sällan så stor att man inte skulle ha råd att omfördela – om man vill.

Nu låter det ju som att det inte blir någon utvidgad kvotering av föräldraförsäkringen, den här gången, men varför inte i så stor utsträckning låta familjer välja själva, och dela både inkomster och föräldraledighet som man vill? 

(Blev påmind om denna intervju i gårdagens kommentarsfält)

Är man betrodd att sätta barn till världen (socialdemokraterna har ju lagt ner sina steriliseringslagar) borde man ha rätt att leva det familjeliv man vill i så stor utsträckning som möjligt, och än så länge har väl ingen kunnat visa att kvoterad pappaledighet gynnar barnen.

I Plånbokens inslag påpekar man helt riktigt att män har statistiskt högre pension, bl a just eftersom kvinnor oftare är hemma med barn. Ja, men återinför då sambeskattning som övriga Europa och justera pensionerna på ett sådant sätt att mammorna inte straffas för att de tagit hand om sina egna barn! Men nej, i Sverige vill man tvinga in alla människor oavsett kön i samma fålla. Bäst vore väl om man lämnade sina barn till staten vid sex månaders ålder och fick tillbaka dem färdigindoktrinerade lagom till studenten?

Det kom ett brev...

Avanza hörde av sig och lät meddela: ”Vi vill informera dig om att det efter årsskiftet endast kommer vara möjligt att sälja befintligt innehav i ett antal värdepapper, främst utländska ETF:er.”

Detta skylldes på MiFID 2, regelverket som verkar vara den nya vargen som man kan skylla all världens elände på. Och så skickade de med 44 tättskrivna A4-sidor med mestadels amerikanska börshandlade fonder som de inte längre anser sig ha rätt att förmedla. Och avslutningsfrasen: ”Återkom gärna om du har några frågor kring detta.”

Det har jag faktiskt. Jag undrar vad som skulle hända om ni fortsatte att låta era kunder köpa utländska ETF:er? Skulle ni få böter, en tillsägelse eller en snigel på ögat? Nordnet låter samtidigt hälsa att man minskar ETF-utbudet från 4500 till 1300, men ingen av dem berättar om det fanns något alternativ till att försämra utbudet för kunderna.

Tydligen behöver vi fr o m 2018 mer information för att kunna handla med dessa ETF:er, så mest av allt undrar jag kanske vad som hände med det gamla uttrycket "På egen risk". I mitt fall betyder det här att jag antagligen inte kommer att kunna köpa de guld-, silver- och uran-ETF:er jag för närvarande innehar. Synd, jag som trodde att jag var vuxen.

Finns det någon ljusning då? Varken Avanza, Nordnet eller någon av de andra bankerna som vikt sig dubbla för att vara överheten till lags säger något om det, men Marcus Hernhag på Privata affärer säger: ”Alla jobbar på en lösning, men till en början blir det köpstopp.” Mm, vi får väl hoppas på det, men fan tro't.

En liten jävla julhälsning

Klapparna är inte köpta, granen inte klädd, pyntet inte uppsatt, och så ska det förbli! Julafton känns alltid lika meningslös. Själv ska jag ägna dagen åt bokföring, skriva lite och springa en tur. I eftermiddag blir det hemlagad pizza, som traditionen bjuder.

Snickrade ihop en film där jag sammanfattar vad julen betyder för mig:

I morgon blir det ett vanligt ekonomiinlägg igen.

För snål för effektiva bojkotter

När Richard Gere sa ”We're going to be spending an obscene amount of money in here” fick han service därefter. Själv är jag definitivt Julia Roberts i Pretty Woman. Nej, vänta nu... Det där lät inte bra. Vad jag menar är att ingen butik bryr sig om mina futtiga små inköp och lär inte fjäska för att få mina pengar.

Och det går igen överallt. Med kortköp för hundratusen i månaden får man VIP-status på banken. Klart som fan att ingen bank vill ha mig som kund. Jag har de billigaste tjänsterna, inget bolån, inga stora pengar på kontot och inte ens ett pensionssparande.

Som snåljåp blir jag helt enkelt en ointressant kund med obefintligt inflytande. Det hot man kan ta till som kund är att ”rösta med fötterna” och gå över till konkurrenten. Det trumfkortet finns liksom inte i den snåles kortlek. Jag vet det, de vet det, jag vet att de vet det.

Det finns en berättelse som jag tror kommer från Bhagavad-Gita (japp, nu går vi all-in Hare Krsna här!) om en fågel som får sina ägg bortspolade av havet. Hon vänder sig då till havet och säger att om du inte lämnar tillbaka äggen kommer jag att tömma dig. Ingen reaktion, så hon doppar näbben i vattnet, fyller den, går en bit bort, häller ut vattnet och går tillbaka för att fortsätta arbetet med att tömma havet, näbb för näbb. Så känner jag mig när jag får dålig service, det är en aning tröstlöst.

I det fallet ställde sig en mäktig gud på fågelns sida och förklarade för havet att han skulle hjälpa till med tömningen om inte äggen kom tillbaka. Havet insåg att nu började det bli jobbigt och gjorde som guden sa. Min motsvarighet är på sin höjd Allmänna reklamationsnämnden – inte riktigt lika mäktig.

Privat ägande är ”statsfinansiella kostnader”

Politiker låtsas ibland att deras beslut är helt oberoende av verkligheten och aldrig har en del i att något går snett, men ibland blir det nästan fånigt. Tillsammans med sin samarbetspartner Vänsterpartiet har regeringen höjt skatten för sparande i investeringssparkonto (ISK) och kapitalförsäkring (KF) samtidigt som man hotar bankerna med en ny skatt och redan har fått en storbank att flytta.

Parallellt med denna utveckling har vi hög arbetslöshet. Skulle det möjligen kunna finnas ett samband mellan att företagen inte får fram kapital och att de inte får fram fler arbetstillfällen?

När Riksrevisionen granskar ISK:n säger de att sparformen ”infördes för att förenkla och uppmuntra hushållens långsiktiga sparande och beskattas därför på ett förmånligt sätt”. Alltså inser de att det finns ett samband mellan skattesatser och folkets incitament. Blir vi tillräckligt hårt beskattade för att vi sparar i aktier kommer vi inte att göra det.

Men där slutar logiken och sista spiken i kistan för statens logiska tankeförmåga slås in när de längre ner i artikeln pratar om de ”statsfinansiella kostnader som införandet av investeringssparkonto har lett till”. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att de menar att varje sänkning av skatten är en kostnad för staten, vilket i förlängningen måste betyda att de ser allt privat ägande som en stöld från staten.

Om jag trodde att jag skulle kunna få tillbaka tron på den svenska staten skulle jag be er att föra fram någon alternativ förklaring till citatet. Men ändå, vad kan de annars mena? Jag tycker visserligen att det går för långt när det påstås att all skatt är stöld, men aldrig kunde jag tro att en statlig myndighet skulle hävda motsatsen, att alla pengar som inte lämnas till staten i form av skatt är stöld.