I slutet av januari dog Ingvar Kamprad,
nästan 92 år gammal. Inte mycket att säga om det, kan tyckas. Men
jodå! Dödsfallet hyllades offentligt av flera vänsterpartister som
passade på att kalla Kamprad nazist eftersom han i sin ungdom
uttalade stöd till Per Engdahl för att sedan ägna 75 år åt att
ta avstånd från tidigare åsikter.
Säger V:s f d distriktsordförande
Jag har ingen aning om Kamprads
politiska ståndpunkter på senare tid, men tycker att just dödsdagen
är fel dag att kasta paj oavsett.
Ung Vänsters förbundsordförande som
tidigare jobbat på Ikea, riktade in sitt Kamprad-hat på
ekonomiska grunder och skrev: ”Vi är 150 000 arbetare som borde få
dela på arvet.” Argumentet för det är att Kamprad ”har byggt
sin förmögenhet på att utnyttja människor i Sverige och andra
delar av världen för att pressa löner och kostnader”,
skatteplanerat och smitit från skatt. Efter kritik skrev förbundet
ett pressmeddelande med formuleringen:
”Vi står fast i övertygelsen att arbetare ska få styra och äga sina egna arbetsplatser.”
Det är inget som hindrar detta. Det kallas eget företagande och det enda riksdagsparti som är öppet negativa till konceptet är just Vänsterpartiet. Men om förbundsordförande Henrik Malmrot vill starta ett eget Ikea, bli lika framgångsrik som kamrat Kamprad, betala 90 procent i skatt och dela resten lika bland de anställda står det honom fritt att försöka.
Ungdomsförbund brukar slänga ur sig
provokationer, det är inget unikt för detta parti, men även äldre
vänsterpartister visar ibland total brist på kunskap kring hur
marknadsekonomi funkar. Ingen har väl glömt bort när tre
vänsterpartistiska höjdare med den ekonomiska talespersonen Ulla
Andersson i spetsen skrev en debattartikel med
formuleringen:
”Det enda arbetarna erbjöds var att de fick högre lön om de producerade mer genom ökad produktion, de fick alltså arbeta ihop sin egen ersättning.”
Utanför deras skyddade verkstad kallad
staten måste alls förtjäna sin egen lön för att det ska finnas
några pengar att betala ut. Vänsterpartiet pratar ofta om rättvisa,
men när de säger att arbetarna borde få äga sitt företag och
dela på vinsten menar de såklart inte att dessa arbetare ska bygga
upp företaget från grunden, ta ekonomiska risker och jobba utan lön
något år samtidigt som de försakar sitt familjeliv. De tycker bara
att när människor som Ingvar Kamprad gjort detta, då ska de få ta
över och skörda frukterna.