Enligt Säpo blir politiker allt mer
utsatta för hot och våld. Att jag tar avstånd från hot och våld
är självklart, men det finns annat att reagera mot på den här
nyheten.
”Tonläget i sociala medier”, är
den den nivån på hoten? Man ska inte hota människor någonstans,
men vad folk häver ur sig på diverse tyckarsajter kan man inte
lägga någon vikt vid, särskilt inte från anonyma konton. Dessutom
brukar politiker sällan vara bäst i klassen (där heller). Det här
är en av flera förtroendevalda politiker som bara timmar efter att
nyheten släpptes hyllade Ingvar Kamprads död.
Och 50000 politiker – har vi 50000
politiker i Sverige?! Tydligen. Jag roade mig att jämföra antalet
riksdagspolitiker per capita i Sverige jämfört med övriga Europa.
Lilleputtländer som Island och Malta har runt fem gånger så många
parlamentariker, det blir ju nästan oundvikligt. Norge, Danmark och
Finland är i nivå med oss. De två förstnämnda har ungefär 90
procent av vår politikertäthet medan Finland ligger aningen högre
än Sverige.
Tyskland och Frankrike har ungefär en
fjärdedel av våra siffror. Fast deras befolkningar är ju
mångdubbelt större än vår, så då kan man hävda att det blir
lika naturligt som att länder med betydligt färre invånare har
fler parlamentariker per capita.
Om vi jämför med EU-länder med ungefär tio miljoner invånare är det inget av dem som har i
närheten lika många rikspolitiker som Sverige. Ungern har 58
procent av vårt antal per capita, Portugal 64 och Tjeckien 76. Inte ens Grekland, som inte precis är kända för att spara på
administrativa resurser, har mer än 79 procent av vår siffra, med
300 parlamentariker på drygt 10 miljoner greker.
Vad skulle hända om vi plockade bort
var femte riksdagsledamot? Mer än att vi skulle ha färre politiker
att arvodera, och på sikt betydligt (!) färre ex-politiker att
försörja (ränta-på-ränta-effekten funkar tyvärr även här)
efter politikerkarriären.
Men tillbaka till nyheten. Svenska
politiker känner sig alltså hotade och vare sig det beror på deras
åsikter, att de lagt ner BB eller åkt på semester för
skattepengar och sjukskrivit sig när de blivit påkomna behöver de
nu i värsta fall polisskydd.
I Sverige har vi runt 20000 poliser.
Och alltså minst 50000 politiker. Med risk för att framstå som
lite korkad nu – borde det inte vara tvärtom?
Vi har alltså fler politiker (50 000) än poliser (20 000) och försvarsanställda (också runt 20 000) tillsammans? Djup suck. Känns så där.
SvaraRaderaWien-Lars
Och då tror jag ändå politikersiffran är i underkant, men jag har sett så många olika siffror att jag inte lyckades reda ut den korrekta. Verkligheten är nog att inte ens politikerna själva vet hur många de är.
Radera50 000 låter inte som ett effektivt system. Tycker att bara 1 politiker inte heller är något vidare bra system (om det nu inte hade varit jag själv då förståss). Gissar att snittlönen är lite högre på politikerna än poliserna också.
SvaraRaderaSärskilt efter karriären då polisernas lön går ner till 0 kr fram till 65, 70 eller var gränsen går någonstans då.
RaderaJag tycker du är lite väl raljant här.
SvaraRaderaAv de 50 000 politiker som finns är en försvinnande liten del heltidsarvoderade. Den absoluta majoriteten är vanliga svenssons som har ett vanligt jobb och sitter på kvällar och helger och läser handlingar tjockare än bibeln i någon kommun någon stans, vecka in och vecka ut, drivna av en vilja att förbättra för andra människor.
Media uppmärksammar givetvis inte dessa typer som inte får någon "politikerpension" och vars arvoden är så låga att det ofta är en ren förlustaffär att vara borta från jobbet för ett nämndmöte.
Jag är själv skeptisk till politisk makt generellt, men att det skulle vara en räkmacka att vara "politiker" stämmer inte. De hot som drabbar politiker drabbar inte heller i första hand riksdagspolitiker som på olika sätt har närhet till skydd och säkerhet. De utgör också en försvinnande liten del av politiker som grupp. Nej, de som drabbas är framförallt de som gör detta för kaffepengar och småslantar och som får utstå hot och i värsta fall våld.
Sen, det stämmer att Sverige har ett oproportionerligt stort parlament i förhållande till vår befolkning. Men det är inte problemet i sammanhanget. I reda pengar är administration av statsmakten växelpengar i en statsbudget. Om det är något man borde vara kritisk mot är det istället den grasserande ineffektivitet som finns i de stora utgiftsposterna - jag tänker på hur AF årligen kostar ca 80 miljarder kronor och kapitalt misslyckas med att förmedla jobb, t.ex.
Om politiker ska ställas till svars för något är det hur man kan plocka in i storleksordningen 1200 miljarder kronor i skatt årligen och ändå inte ha en polis och sjukvård som krisar. Uppenbarligen prioriterar inte regeringen så att säga kärnverksamheten.
Först skriver du att jag är raljant, sedan skriver du om räkmackor. Så då undrar jag om det raljanta ligger i det jag skrivit eller det du tolkar in i texten.
RaderaJag håller med om att det finns andra och värre skattebetalade utgifter än riksdagsmännens arvoden och pensioner, men beträffande signalvärde är den utgiften svårslagen. Det är svårt att kritisera befolkningens ovilja att betala skatt när vi vet att en del av våra skattekronor går till att politiker först slösar bort pengar på privata resor och sjukskriver sig när de blir påkomna (https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=6862373). För att bara ta ett exempel i högen.
Köper att det var lite slängigt uttryckt av mig. Det var inte min mening. Det jag ville förmedla dock, och det är ju subjektivt, var att min bild av din bild av politiker är att det är rätt rätt glidigt "jobb" att ha.
RaderaDu frågar vad som skulle hända om man avskaffade 20% av riksdagsledamöterna och nämner "deras åsikter" i samma mening som "åkt på semester för skattepengarna", som anledning till hot.. därav detta intryck.
Och därför jag skrev om att majoriteten tjänar kaffepengar, sliter rätt hårt, och så vidare.
Ja, jag håller med dig om detta med signalvärdet. Men jag ser samtidigt inte riktigt hur man ska kunna komma åt t.ex. sjukskrivningar på annat sätt än vad som görs i dag. Det är ju en läkare som bedömer arbetsförmågan efter en viss tid, oavsett sysselsättning. Om jag inte har fått det helt om bakfoten.
Någonting som skulle kunna rättas till är detta otyg med "time outs" däremot. Det finns ingenting som heter time out i några regelverk som reglerar förtroendeuppdrag. Där handlar det mycket om att journalister måste sluta köpa det ordet.
Jag känner lokalpolitiker och har en skaplig bild över deras jobb. De har ingen dålig ersättning för att utöva sitt intresse, som det ju faktiskt är. "Kaffepengar", säger du. Jag skulle säga att man får ganska mycket kaffe för arbetet att sitta i kommunfullmäktige med tillhörande utskott. Men visst, badar i pengar gör de inte.
RaderaOm vi går över på rikspolitiken är min bild en annan. Riksdagsarbetet pågår tisdag-torsdag c:a åtta månader om året. Många riksdagsmän har visat att det går utmärkt att bedriva heltidsstudier vid sidan om, eller driva ett företag med allt vad det innebär. Det finns riksdagsmän som arbetar stenhårt, men det finns också de som inte lägger några egna motioner och står i talarstolen några minuter per år. För detta kan de kvittera ut 64200 kr i månaden och en rad förmåner vid sidan av detta.
Jag tror att det är mot den bakgrunden man ska se politikernas syn på sin självklara rätt att ta ledigt med full lön. Efter ett helt yrkesliv i politiken förstår de helt enkelt inte hur det funkar att ha ett jobb med prestationskrav och närvaroplikt. Och ja, journalisterna hjälper till att normalisera den vanföreställningen.
Jag tycker inte det är fullt rättvisande att beskriva det som ett "intresse". Klart att de som sitter med handlingarna tycker det är intressant (får man hoppas!), men det är att utöva demokrati. Alltså något mer. Om det inte fanns människor som hade detta "intresse" hade vi haft problem.
RaderaJag har en ganska god bild av riksdagen då jag en gång i tiden har jobbat där (som tjänsteman). Min bild är samma som din. Det finns de som jobbar hårt och de som gör.. mindre. Som på de flesta andra arbetsplatser. Att politiker är som folk i allmänhet är ett bra argument för varför de inte borde ha så mycket makt över våra liv.
Dock är antalet motioner och tid i talarstolen ett mycket dåligt mått på hur väl någon utför sitt arbete. Jag vet t.ex. ledamöter som medvetet prioriterar helt andra saker än att lägga tid på motioner som till 99.9% (ej ett skämt) avslås. De gör inte ett sämre jobb än de som motionerar så pennan glöder.
Det finns faktiskt ett argument för varför politiker borde ha ganska höga ersättningar. Det är ett faktum att människor reagerar på ekonomiska incitament och nivån på inkomst är något som motiverar karriärval, åtminstone till de. En analytisk och arbetsam person som skulle kunna sitta i ledningsgruppen för ett större företag och dra hem 80-100k/månaden har noll ekonomiska incitament att i fyra år sitta i riksdagen eftersom det skulle vara en rejäl lönesänkning. Vill man ha en riksdag bestående av professorer, civilekonomer, läkare, doktorer i juridik och dylikt utöver alla andra karriärvägar folk kommer ifrån, då behöver ersättningarna vara ganska höga.
I min mening är det viktiga att politiker fattar
e f f e k t i v a beslut, bara en enda vettig reform av tidigare nämnda AF skulle i sig betala kostnaden för att driva hela riksdagsförvaltningen fram till nästa århundrade.
Till sist: läs gärna BRÅ:s rapport om hot och våld mot politiker. Oavsett politiskt åsikt i övrigt, är man demokrat borde man faktiskt oroas över att var fjärde folkvald har utsatts för hot eller våld. BRÅ är inte politiker som "förmedlar en bild av sig själva som hotade" utan forskare och kriminologer.
https://www.bra.se/publikationer/arkiv/publikationer/2017-11-09-politikernas-trygghetsundersokning--2017.html
Jag tycker att du hakar upp dig på ordet intresse. Jag menar det inte i negativ bemärkelse, men precis som du hoppas jag också att politikerna är intresserade av att vara politiker. Förhoppningsvis är Saras kompis längre ner i kommentarsfältet inte typisk, även om jag tycker att varje fall är ett för mycket.
RaderaOch visst kan man mäta effektivitet på andra sätt än i talartid och antal motioner, men håll med om att det är konstigt att Thomas Bodström kunnat driva advokatbyrå och Annie Lööf kunnat genomgå en juristutbildning på helfart vid sidan av riksdagsarbetet. Även om de kanske har hög arbetskapacitet är inte deras dygn längre än våra.
Ditt argument för höga politikerlöner är intressant! Att höga politikerlöner (som jag absolut tycker att vi har i Sveriges riksdag) skulle ge oss mer kompetenta politiker - finns det något som tyder på att det funkar? Vi har bl a en minister som inte ens kan hjälplig engelska och utan att ha fört statistik tyder inte det jag sett av riksdagsledamöterna på att de är genomsnittligt smartare där än på andra arbetsplatser. En del känns tvärtom som att de inte skulle ha en chans på öppna marknaden där korruption (som väl i regel ökar i takt med de ekonomiska incitamenten) och svågerpolitik inte är lika utbredd. Vidare har jag träffat och pratat med minst fyra svenska partiledare i närtid och jag upplevde ingen av dem som extremt intelligenta, ett par av dem snarare lite svagbegåvade.
Man kan alltid hävda att med ännu lite högre löner, bättre fallskärmar, förmåner och avtal skulle det svänga och kompetensen öka. Jag är mer rädd att vi då skulle få se ännu fler som väljer politiken som ett smart karriärval med goda ekonomiska möjligheter.
Huruvida BRÅ är politiker (eller åtminstone vet vilken hand som föder dem) är en annan diskussion, men vi är helt överens om att det är ett problem för demokratin om politiker hotas. Det är inte vad min text handlar om.
Jag tror att det är blandat. Eftersom man i hög utsträckning styr sin egen tid i riksdagen kan man minska engagemanget periodvis. Men jag tror det säger minst lika mycket om högskolorna. Jag har själv knegat heltid och studerat heltid i perioder. Det går att få ihop med lite planering.
RaderaJag känner inte till om det finns forskning på det, så det är ett teoretiskt resonemang. Men det känns intuitivt rimligt. På samma sätt som privata bolag måste kunna locka kompetens med löner/förmåner måste man också på denna "marknad" göra det. Inkomsterna bör givetvis inte överskrida det privata näringslivet, men de bör nog inte vara så mycket lägre heller.
Den risken du pekar på finns nog. Hur man än gör så är det svårt att få till ett perfekt system. Det är nog så verkligheten är helt enkelt.
Dock så ser jag det inte nödvändigtvis som ett problem om människor ser politik som en karriärväg, OM det är så att urvalet är meritokratiskt och det i botten ligger ett engagemang för förändring.
Jag har träffat hundratals politiker, och även om vissa är helt normalbegåvade, så har jag faktiskt inte träffat en enda som jag fått intrycket av att de gör detta för pengarna. Men det är ju givetvis en subjektiv bild. Problemet som jag ser är framförallt att urvalsprocessen inte är meritokratisk alla gånger.
Men om det går att driva företag på heltid alternativt heltidsstudier kan vi åtminstone slå fast att det är fullt möjligt att inte jobba hårt som riksdagsledamot, för ett jobb med mycket övertid och fritidsengagemang skulle ju inte funka att dryga ut med ett heltidsjobb vid sidan om också.
RaderaJag har inte heller några universallösningar för att få upp kvalitet (och ner kostnaderna), men det känns inte som att det går åt rätt håll.
Så är det. Men mitt intryck från den privata sektorn är att det går bra där med. Du har säkert också haft arbetsskygga kollegor. Oavsett jobb så finns det alltid de som latar sig (inte med det sagt att jag tror att vare sig Lööf eller Bodström specifikt har gjort det). Min poäng är kort och gott att politiker är som folk i allmänhet, vissa är mer ambitiösa och arbetsamma än andra.
RaderaMen då är det ju så fint ordnat att var fjärde år får ledamöterna stå till svars för hur väl de har drivit sina väljares frågor. :-) Den som uppenbart drar fötterna efter sig har nog, allt annat lika, mindre chans att hamna på valbar plats. Och lyckas en latmask ändå göra det, då kan konkurrenterna rätt lätt jämföra insatserna..
Jag tror aldrig att jag haft en arbetsskygg kollega med över 60000 kr i månadslön, fria resor, arbetsrum och utan närvaroplikt ;-).
RaderaMitt paranoida jag undrar vad Anders Thornberg har på agendan för Q1. Få se nu...skapa nya ppt-mallar var det ja...städa skrivbordet, pompompom...det var något mer också JO äska nya byråmedel för 2018-2020!
SvaraRaderaJa, här hjälper man varandra. Politikerna förmedlar bilden av sig själva som hotade och hatade på världens svåraste jobb, och Säpo visar sitt existensberättigande och behov av mer pengar. Win-win (med en liten "loss" på slutet, för oss som betalar kalaset).
RaderaMin kompis blev nyss medlem i M för att han insåg att det är politik man ska satsa på om man vill tjäna stora pengar utan att behöva jobba. Han är inte den skarpaste kniven i lådan så han kommer nog passa in där alldeles utmärkt!
SvaraRaderaHaha, skön inställning!
RaderaHar länge tänkt att det skulle ju inte göra något om vi minskade antalet ledamöter i riksdagen till t.ex. 299 istället för 349. Det skulle ju spara över 40 miljoner om året snabbt räknat bara i politikerlöner. Det blir säkert mycket mer med pensioner, bostäder etc.
SvaraRaderaSjälvklart måste vi ha ett starkt parlament som representerar hela landet. Men 299 är fortfarande ganska mycket folk..
Men av siffran 50000 så tror jag som anonym ovanför att det är få som har något arvode att tala om.
Ja, bevisligen funkar runt 300 ledamöter i alla andra europeiska länder med ungefär lika stor befolkning som vi.
RaderaMen helt riktigt är ju de 50000 (eller snarare 60000-70000 skulle jag tro) något annat. Där finns mängder av fritidspolitiker, även om jag misstänker att antalet heltidspolitiker även på kommunal nivå har ökat drastiskt de senaste decennierna.
Misstänker att det skulle bli dyrare att ta bort 1/5 av rikstagsplatserna.
SvaraRaderaLär tyvärr bara innebära att de skapar minst lika många nya myndigheter/ambassader.....
Det är ju risken när makten sätter sina egna villkor, men är alternativet bara att ge upp och acceptera att vi har en ny adel? Jag tycker man måste kämpa emot även om det inte leder någonstans.
RaderaJo +att de som har till uppgift att påpeka fel (remissvar) får mindre värde.
RaderaFan va man saknar riktigt opolitiska journalister som vågar gräva+ stor media som vågar trycka.
Jävliga är ju att man förbereder portfölj för att ha möjlighet att fly (ge upp)...
Tror "opolitiska" tjänstemän är det största problemet långsiktigt. Kan bara prata om min del av landet men känslostyrda beslut från myndigheter blir bara värre o värre för varje år. En del av problemet är alla dessa socionomer(varav många verkar gilla "allt åt alla") som tar över mer från ekonomer o jurister som "experter" inom kommun/landsting.
Hehe, jag tänker att "opolitiska" tjänstemän snarare är lösningen på politikervansinnet. Politiken behövs för att ta policybeslut. Men när det kommer till att utföra någonting så är det ju tjänstemän utan politisk anknytning som måste till.
RaderaTo Fo: Inte fel att planera sin reträttväg.
RaderaKalle: Jag har aldrig träffat en opolitisk tjänsteman även om det kallas så. Många går in och ut ur politiska roller, andra söker sig till en myndighet just för att de har väldigt starka politiska åsikter.
Där sa du något vettigt, det handlar om en ny adel. Själv kämpar jag emot. Dessutom avser jag sluta jobba i förtid, jag har tidsbestämt min exit, egentligen mycket pga att jag är less på skatteslaveriet. Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/
SvaraRaderaMvh https://investera-pengar.blogspot.se/
Vore det inte i så fall bättre att flytta till ett land där du slipper betala svensk moms på allt du köper?
RaderaPolitikerna och till stor del Säpo har sig själv att skylla för situationen genom att "öppna sina hjärtan" och ta in främmande makter i landet. Tonläget på sociala medier har man också själv skruvat upp delvis genom strunta i konstruktiv kritik. Förstår inte nyhetsvärdet i detta ärligt talat. Värre kommer det tyvärr bli!
SvaraRaderaNyhetsvärdet för mig låg i att Sverige har över 50000 politiker. Det hade jag ingen aning om.
Radera