fredag 5 januari 2018

Anpassa tiden efter livet, inte tvärtom

Det finns mycket jag gillar med att vara företagare: att slippa stå till svars inför en chef, att ha hela ansvaret, att slippa ha ledningsgruppsmöten (det är jag som är ledningsgruppen), att kunna välja mina uppdrag...

Mest av allt uppskattar jag möjligheten att lägga upp mina dagar efter eget huvud. Okej, ibland innebär företagande att ägna helgen åt obetalt bokslutsarbete eller att utan extra ersättning tvingas skjuta tre timmar på lunchen, men för mig är det ändå undantagen.

Vanligtvis har jag ett gäng uppgifter att göra på en dag. Rena arbetsuppgifter som textförfattande, administration och kundsamtal, arbetsliknande uppgifter i gråzonen, som börshandel och bloggande, privata åtaganden som att ringa en hantverkare och ren fritid som en löptur eller att träffa kompisar.


Att inte behöva be chefen om lov för att gå till tandläkaren är skönt i sig, men även om jag har haft anställningar med hyfsat fria tyglar går det ändå inte att jämföra. Jag är t ex allmänt trög i huvudet före kl 10, sedan blir det bättre under dagen och framåt midnatt känner jag mig snudd på smart. Så då rättar jag mig efter det.

Alltså inget kreativt arbete före lunch. Börsöppningen kan jag inte flytta på och är det någon rapport jag vill handla på får jag trycka i mig information innan dess. I övrigt försöker jag börja med sådant som inte kräver hjärna, som administration och bokföring. På eftermiddagen blir jag mer effektiv, men det bästa jobbet gör jag kvällstid, och särskilt den här årstiden försöker jag få lite dagsljus genom att springa eller promenera innan solen går ner.

Fast sedan är det de där extrema dagarna då det verkligen går att spara tid genom att anpassa sig istället för att slå huvudet i väggen. Vissa dagar skriver jag fem fantastiska sidor på en halvtimme parallellt med att laga mat, sortera tvätt och sälja aktier. Andra dagar får jag ingenting vettigt gjort vid datorn och gör klokast i att göra något helt annat.


Som anställd har man sällan möjlighet varken att pausa när inget funkar eller jobba dag och natt när allt flyter. Det kan inte bli verklighet förrän chefer och personal börjar lita på varandra, alltså aldrig.

18 kommentarer:

  1. Jag tror visserligen att det handlar om mer än bara förtroende mellan chef/anställd. Hela samhället är idag uppbyggt på ett system med 8-17 arbete som grund, samtidigt som medborgarnas skyldigheter är på något underligt sätt underordnat deras rättigheter. Så många gånger jag haft diskussioner med arbetssökande / ungdomar om att ingen kommer att "ge" någon ett arbete och att det inte finns några grundläggande rättigheter som säger att någon ska "få" ett arbete. Därför tror jag att mycket av allt det här handlar om individernas bristande förmåga att ta ansvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, i dagens normkritiska samhälle där exakt allt ska ifrågasättas är det märkligt att 8-17-normen skulle bli den sista att falla.

      Visst är det fler faktorer som spelar för förtroende. Anställda tycker att de har alla rättigheter och arbetsgivare menar att personalen ska vara glada att de har ett jobb - svårt att mötas då. Om man som anställd visar att man är beredd att ta i och ställa upp är det också lättare att få gehör. Det tänker jag på varje gång jag läser en snyftartikel om någon som blivit av med sin anställning pga teknikaliteter eller missförstånd, att hur bra/uppskattad kan personen ha varit om arbetsgivaren gör allt för att bli av med den.

      Radera
  2. Låter som ett skönt sätt att leva/jobba. I min värld som IT-konsult är det inte speciellt stor skillnad på att jobba för ett konsultbolag eller vara egen, visst, du väljer dina uppdrag själv och kan behålla lite mer lön, men riskerna är betydligt högre och här nere i södra Sverige är marknaden mer att man får "ta det man får" så någon valfrihet gällande uppdrag finns egentligen inte. Och alla uppdrag är 8-17, på plats hos kund. Ibland går det att jobba hemma enstaka dagar men inte ofta.

    Jag är i fel bransch för att kunna ha din typ av frihet, helt klart

    SvaraRadera
    Svar
    1. 8-17 ute hos kund låter inte särskilt flexibelt, nej. Det är inte lättja och att slippa undan jag är ute efter, bara att få styra min tid (och plats). För som du säger har man ju som företagare en högre insats i form av risk. Då måste det finnas en uppsida i form av pengar eller frihet.

      Radera
    2. Kul artikel, det låter som du lever det liv du vill leva Micke. Detta trots den bitterhet som ibland sipprar fram :) Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

      Radera
    3. Jag försöker, som alla. Sedan är det inte alltid jag lyckas. Idag har jag t ex stått med händerna i en bil eftersom jag då och då lyckas förtränga att jag är en teknisk idiot som bara gör det värre och att jag borde ha ringt en riktig bilmek på en gång. I det läget kan humor hjälpa, och bitterhet går väldigt bra ihop med humor. Samtidigt inser jag att större delen av världens befolkning inte kan ringa en bilmek som bara löser saker, eftersom de inte är i närheten av att ha råd med en bil.

      Radera
  3. Haha jag undrade just om det fanns något så basic som "Alfatext" tills jag kom till sista punkten på din lista. Den tillvaro du beskriver ovan är min drömtillvaro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, allt har upp- och nedsida, men de gånger jag tvingas gå upp kl 6.30 för att bege mig utomhus vet jag att jag inte för några pengar i världen skulle vilja ha det så jämt.

      Radera
    2. Och ja, Alfatext hittade jag på för att inte hänga ut någon riktig uppdragsgivare :-).

      Radera
  4. Intressant det där med produktiv tid. Själv är jag bäst mellan 8 till 12. Efter det går fokusen och hjärnstyrkan nedåt och vid 10 tiden är jag värdelös.

    SB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså 22 tiden som man säger i Sverige.

      SB

      Radera
    2. Kanske för att klockan började närma sig som du skrev 10 istället för 22 ;-).

      Undrar om det går att göra något åt sånt där. -96-00 gick jag upp halv sex på morgnarna och det blev inte ett dugg lättare efter fyra år, så att tvinga sig att bli morgonmänniska är nog kört i alla fall.

      Radera
    3. Med åldern blir jag mer och mer morgonmänniska. Man kanske kan träna upp sig men i grund och botten är man nog det ena eller det andra.

      SB

      Radera
    4. Har hört många som säger att de blir mer morgonmänniskor ju äldre de blir. Antingen är jag inte så gammal än eller också är jag ett undantag för jag tycker snarare att det blir svårare att kliva upp för varje år som går.

      Radera
  5. Som egenföretagare känner jag igen det där med att lägga helgen på oavlönad administration och..ja och allt det du skriver. Jag älskar att vara min egen chef och att inte behöva be om lov för någonting. I mitt fall är det enda negativa att när något går åt skogen och det behövs fixas något på julafton så är det jag som är ansvarig. Men det är det värt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast det där julaftonsansvaret är ju många som har utan att vara företagare. Räcker med att ha jour, mer eller mindre uttalad (och betald). Så då är det garanterat bättre att vara ansvarig hela vägen, på riktigt.

      Radera
  6. Förstår inte vad man GÖR som egenföretagare...
    Dock är jag lejon och sjukt morgonpigg och borde vara bagare eller tidningsutkastare. Blev 5-barnsmamma, farmor och noll intresserad av arbete. tyvärr kanske eller....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör? Räcker det inte med att gå runt och chefa. Eller vänta, då måste man nog ha anställda :-). Skillnaden mot att vara anställd är väl egentligen bara att vid sidan av det jobb man drar in pengar på (bakning, dela ut tidningar eller tälja lergökar) får man dessutom vara ekonomiansvarig, PR-avdelning och administratör.

      Det viktiga är väl att man gör saker man trivs med. Om det sedan är jobb eller något annat är olika. Fem barn låter som ett heltidsjobb under rätt många år.

      Radera