torsdag 4 januari 2018

Huvudräkning

Historia var mitt klart sämsta skolämne. Det har resulterat i att jag blir uttråkad så fort ämnet kommer på tal. När någon nämner andra världskriget slår jag dövörat till, amerikanska inbördeskriget får mig nästan att somna och trots att jag livet ut kommer veta att Gustaf II Adolf dog i slaget vid Lützen 6 november 1632 ger jag fullständigt fan i vem som dödade honom och varför. Det inställningen gör mig inte bättre på historia.


Jag vet inte hur mycket huvudräkning man lär sig i dagens skola. Antagligen inte så mycket för hur jag än letar hittar jag nästan ingenting. Det är synd, för jag är rätt säker på att samma sak gäller där. De vänner jag har som är dåliga på matematik i allmänhet och huvudräkning i synnerhet funkar som jag med historia när siffror kommer på tal – hörbarhet nolla, klart slut!

Med sifferkoll lär man sig att memorera priser och börskurser, räkna ut procentuella förändringar utan ansträngning och hela tiden värdera alternativ, affärer och sannolikhet. Allt medan dyskalkylikern (har alltid velat få in det ordet i en mening!) försöker undvika siffror och i sitt undermedvetna avrundar butikens ”399 kr”-prislapp till 300.

Det funkar, annars hade det stått "SEK 400".

Att få in Privatekonomi som skolämne lär väl aldrig hända, men kunde man få eleverna intresserade av matte (och det står väl åtminstone inte i strid med läroplanen?) skulle andelen ekonomiska offer minska. Det är jag nästan säker på – apropå sannolikhet.

18 kommentarer:

  1. Ja, mattematiken är grunden för mycket i vårt samhälle. Men jag har även sett även välutbildade gå bort sig fullkomligt i sin privatekonomi.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ingen garanti, men ett viktigt verktyg i verktygslådan.

      Radera
    2. Jag har även sett välutbildade som stavar matematiken med två t (smiley+hjärtan etc). Håller helt med, min man är ekonomichef och det är jag som fått honom att spara trots att jag är dyskalkyliker.

      Radera
    3. Jag noterade det och satte mig på händerna i några minuter :-).

      Är du verkligen dyskalkyliker? Har du skrivit något om det i så fall? Ett blogginlägg i ämnet vore grymt intressant.

      Radera
  2. Då vi tidigare noterat kostnader för politikers utbildning i humaniora vill jag generöst även föreslå motsvarande förkovran i grundläggande matematik för försvarliga delar av finansdepartementet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara de inte anlitar samma lärosäte som det där landsbygdsminister Bucht lär sig engelska för då flyger halva budgeten.

      Radera
  3. Dyskalkyliker låter inte som ett favoritord för en dyslektiker :)
    Det är väl inte så ovanligt med dåligt sifferminne men man måste väl ändå förstå skillnaden mellan att avrunda och trunkera? 399 avrundar man såklart till 400.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man avrundar det rätt ja. Men det går att avrunda till 300, på samma sätt som det går att addera 2 och 2 och få det till 5. Det går, men det är fel.

      Trunkera hade efter dyskalkylikern fått mig att framstå som Björn Hellberg :-).

      Radera
  4. Ju tidigare eleverna tar till miniräknaren desto sämre blir
    de på räkning. Jag nästan svimmade när en elev tog till
    räknaren för att räkna ut 8x5.
    Ps.. jag lyssnar inte heller när folk pratar om andra världskriget, det är historia och inget som behöver
    repeteras. Prata om nutidens elände istället... eller
    förresten gör inte det för jag orkar snart inte mer
    elände.
    God fortsättning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant, nutidshistoria är inte mycket roligare :-).

      8x5 känns som huvudräkning i klass 1, rimligtvis under höstterminen.

      God fortsättning själv!

      Radera
    2. Testade 5*8 på min dotter som går i ettan och hon klarade det utan miniräknare :)

      Radera
    3. Hoppas att det inte bara handlar om att hon är matematikintresserad utan att det är vad man kan förvänta sig. Jag minns inte hur det var "på min tid". Kanske inbillar jag mig bara att vi var supersmarta ungefär på samma sätt som att alla som gjort lumpen berättar att de sprang en mil på 35 minuter då :-).

      Radera
  5. Ja mer privatekonomi i skolan, mer om räntor avbetalning. Sparkalkylator mm skulle nog motivera en och annan och börja spara. Det är det viktigaste. Att börja.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårt att spara när man inte har inkomster, men några frön kanske man kan så i ungjävlarna.

      Radera
  6. Får tillägga lite när Ekonomitankar skriver om mer privatekonomi i skolan... Jag kan bara hålla med till fullo. Men det måste sås ett frö i tidig ålder och det måste börja hemma, alltså ett föräldraansvar. Och där målade jag in mig i ett hörn eftersom jag konstaterat att många föräldrar inte är så ekonomiskt lagda att de kan föra något ekonomiskt tänk vidare till sina barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte om de är helt rudis, men att så ett frö om ekonomiskt tänkande till en fyraåring kräver inte precis en högskoleutbildning. Bara att hålla strikt på veckopengen så att barnet inte tar med sig en bild högre upp i åren av att privilegier är något man kan gnälla sig till utan motprestation skulle göra en hel del.

      Radera
  7. privatekonomi är jag helt för i skolan, så tidigt som möjligt.
    Min dotter går i första klass och där är det lite si och så med matten. Men det brukar gå till slut när det har räknats på fingrarna..

    Skulle tänka mig att åk 7-9 kan vara bra att dunka in lite privatekonomi, då har förhoppningsvis de flesta en någorlunda bild av vad pengar är. Intresse finns då för att få mer pengar. Ska man jobba ihop dem?, spara, eller både och?

    Viktigaste biten är helt klar hemifrån..som i allt annat!

    Nu när man börjar närma sig 40, har intresset för historia blommat upp. Mycket som är av intresse där, men långt ifrån allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att högstadiet är i senaste laget. De som inte fått någonting ekonomiskt hemifrån (eller - ännu värre - dåliga ekonomiska vanor) är nästan förlorade i det läget.

      Jag försöker också få in historia nu, men det känns som att jag missat grundkursen.

      Radera