måndag 15 januari 2018

Varför denna ilska?

Nu var det dags igen, ett par i trettioårsåldern siktar på att bli ekonomiskt oberoende innan 40. Kul för dem, säger jag. Inte för att pension vid 40 behöver vara den idealiska lösningen för alla människor utan för att två unga människor har tänkt igenom sitt liv och har tydliga mål.


Men Jante-Sverige är naturligtvis igång och vevar direkt, på Twitter, i kommentarsfält och märkligt nog även i ekonomibloggar. De anses spara för lite eller för mycket, och framförallt tänker de fel när de räknar med att leva på 18000 kr per månad. Men att tvärsäkert säga hur mycket någon annan behöver för att leva ett fullvärdigt liv är lika dumt som att säga vad och hur mycket de ska äta.

Själv har jag betydligt lägre utgifter än detta par (per person alltså) – av lust, inte tvång. Jag har också fått min beskärda del av gliringar att jag inte lever ett vettigt liv, men är vi inte experter på våra egna liv vore vi bra värdelösa.


Reportern höjer sig inte heller till en anständig nivå. ”Nu skulle få svårt att nå ert mål om ni tjänade mindre?” Eeh... men nu gör de ju inte det! Usain Bolt, du skulle få svårt att vinna så många lopp om du sprang långsammare? Och så klassikern: ”En annan invändning mot deras projekt är att samhället inte skulle fungera om alla valde att göra som dem.” Mr Jagger, what would happen if all members of The Rolling Stones played the violin?


Jag är övertygad om att Eric och Alexandra kommer att få ompröva sina planer flera gånger om. De kommer byta jobb, troligtvis karriär överhuvudtaget, kanske skaffa barn, flytta (isär?) och få en massa oväntade inkomster och utgifter. Sånt är livet. Men de har åtminstone en plan och som schackjunior fick jag lära mig att till och med en dålig plan är bättre än ingen plan alls. Den som nästan blir arg över hur de räknar borde lägga energin på sina egna siffror istället.

37 kommentarer:

  1. Klockrent inlägg! Folk är bara avundsjuka för att de inte kommer kunna gå i pension vid 40 eller kan leva på samma kostnad per månad. Jantes fula fejs!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, nog känns det så. Inte konstigt att se exempel på det, men den här gången chockades jag av hur många som valde att önska dem all olycka.

      Radera
  2. Håller med ovan*2. Ändå uppfriskande att det sker med större regelbundenhet att unga går ut och berättar om detta. Den dagen sparsamhet med pengar såväl som jordens resurser blir en trend gör vi miljöpolitik på riktigt, inte på politikervis. Och då kan gnällspikarna stå kvar på perrongen och kverulera bäst de vill - suckers.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och genom tågkupéns fönster kommer vi höra deras: "Men hur skulle det se ifall alla..." Resten tonar bort i fjärran.

      Radera
  3. Intressant att det är så provocerande att människor vill spara sina pengar, det verkar vara syndigt på något sätt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror mycket handlar om att andra ens har en plan för ett bättre liv. Så länge andra lever i samma hopplösa hål som man själv känns det liksom lättare att bära.

      Radera
  4. Lever också på lite, än kan jag dra åt svångremmen ett par snäpp om det skulle behövas, lider ingen nöd. Människor verkar ha svårt att tänka nytt, tänka om och byta spår. Det är så härligt om jag kan reta upp vissa med min blotta existens och tillvaro.Det är mitt bidrag till folket.Alla är vi ju olika och alla kan bidra med något:-)ME

    SvaraRadera
  5. Men för i helvete! Dygdiga as! Jag har ju sagt åt dig att ge fan i att posta Pentagon-länkar hur som helst. Flera timmars (potentiellt) produktivt arbete kommer att försvinna i eftermiddag.

    Som tur är har jag sagt upp mig och väntar mest på att få sluta, så ett eventuellt Pentagon-kollande påverkar nämnda produktivitet ytterst lite. Tyvärr inte så spännande som det låter, insåg att nuvarande kneg inte var speciellt spännande och fick möjlighet att återvända till gamla jobbet i lite annan roll.

    Så det blir inte en "fri vid 40+ blogg" denna gång heller. Onaturligt eller hur?!

    Cheers,

    /P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är risken med Pentagon-länkar. Du får skaffa en personlig coach som kan tala om vad du ska göra ("Röda filmer - gillar du inte alls!").

      Visst är det onaturligt (https://www.youtube.com/watch?v=BXDkBd4DkyU) att vara anställd när man är över 40, men du har väl förhandlat till dig en snuskigt hög lön på nygamla arbetet så att det åtminstone kan ske vid 45.

      Radera
    2. Om jag hittar en coach som tycker att jag ska begränsa antalet Pentagonsketcher så är det inte mycket till coach..

      Och tyvärr. Eftersom jag lyckats matcha min eventuellt snuskigt höga lön (beroende på var snuskgränsen går) med snuskigt mycket skattekronor och snuskigt mycket utgifter, så blir det ingen pension inom de närmsta åren åtminstone.

      Apropå onaturligt.. Har du nån gång reflekterat över att damen i del två bor i en etta enligt berättaren , men rummet man får se är helt klart ett vardagsrum? Var sover människan?

      Slutligen. Sök på "Så minns vi Pentagon" på Youtube så finns det sju delar där i princip alla sketcher är med.. Dagens tips!

      Cheers,

      /P

      Radera
    3. Men så sänk utgifterna då :-)!

      Jag tycker inte att det framgår att det är "vittnet" som bor där väninnorna träffas. Fast med tanke på det är det märkligt att programledaren berättar om hennes lägenhet. Å andra sidan är det ju Onaturligt ;-).

      Förresten såg jag en Youtubedokumentär om Åland med honom som berättarröst. Det var svårt att ta informationen på allvar. Väntade hela tiden på att de skulle "glänta på dörren till andra sidan".

      "Så minns vi Pentagon" måste jag kolla in.

      Radera
  6. Jag måste ändå till att hålla med dig om detta. Dessutom fick jag lära mig att siktar man högt så hamnar man i alla fall någonstans i mitten :)
    Kanske det jag gjort nu senast:
    http://www.kronantillmiljonen.se/utdelningar/100-utdelningstillvaxt-ar-jag-galen/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får se om du får avundsjuka kommentarer för din utdelningssatsning :).

      Radera
  7. Fan, länken gick till aftonbladet! En liten varning hade varit trevligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Drar jag muspekaren över länken står det www.aftonbladet... i nederkant på min skärm. Har du ett liknande upplägg tycker jag att det är varning nog. Jag länkar till all möjlig skit utan att lägga några värderingar i det, det känns för bökigt.

      Radera
  8. Jag tror det bottnar i att det får människor att känna sig kassa. Någon lever på 20 tkr och jag lyckas inte på x kr. Då är det lättare att attackera än att erkänna att man själv inte pallar det. Ungefär som när man läser om någon som blir vd och tjänar multum samt är i ens egen ålder. Det får en att fundera var det gick snett.

    Personligen klarar jag mig själv på ca 20 tkr där lgh slukar ungefär hälften. Vilket får mig ganska ofta att tänka på vilken sparförmåga jag skulle ha med rätt sambo.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att du har helt rätt. Själv lever jag förresten på ungefär 5000 kr, men när kungen var i min ålder var han redan kung :-(.

      Radera
    2. 5000 kr skulle jag nog inte ens komma ner i om jag inte bodde hyresfritt hos mamma och pappa. 12000 kr möjligtvis utan amortering och en del annat som jag bedömer som önskvärt.

      Kungafamiljen jämför jag mig inte med eftersom de trots allt är där utan egen ansträngningen eller i vart fall kungen och barnen. :-) Snarare tycker jag synd om att behöva leva i dagens kungafamilj med den bevakning som finns idag av framförallt sociala medier och paparazzi.

      Radera
    3. För mig slukar boendet mer än hälften. Närmare tre fjärdedelar.

      Håller med om att kungen var ett dåligt exempel. Det är ju inte ett jobb (eller vad det är) man hade kunnat få genom att lägga manken till.

      Radera
    4. På tal om jobb så kom vi in på en intressant diskussion på jobbet i förra veckan ang motivation efter ledigheter och jobb. En kollega berättade om hur motiverande det var att utföra jobbet efter att företaget varslat om uppsägningar hos en tidigare arbetsgivare för man ville inte hamna bland de som skulle varslas. Själv kunde jag inte låta bli att tänka att det hade snarare motiverat mig att söka mig bort därifrån och se till att ha en rejäl buffert. Sa dock istället att jag inte såg jobb som något som varar för evigt och eftersom vi är i konsultbranschen så såg jag det snarare som att de som har sämst beläggningsgrad nog åker ut vid lågkonjunktur och att man får ha ordning på torpet med marginaler. Min kollega som inte hade a-kassa tyckte detta var en deprimerande diskussion och konstaterade att det kanske var ngt som man borde ta tag i. Jag gissar att hon nog inte har marginalerna i ekonomin att hantera arbetslöshet med tanke på hur besvärad hon verkade känna sig. Lite olika perspektiv på ekonomi helt enkelt.

      Radera
    5. Jag är helt på din linje där. Jag tänker också att om fler utfört sitt jobb så bra som möjligt tidigare kanske ingen hade behövt varslas.

      Radera
    6. ibland händer det att det inte hjälper att utföra sitt jobb bra. Ju mer internationella företagen är desto mer ökar också riskerna för att jobben flyttas utomlands för att kostnadsläget är lägre där eller av andra anledningar. Findus investerade ett år för att drygt två år senare lägga ner fabriken för att man ville ligga närmare den den europeiska marknaden. Uppköp ledde till för många fabriker och en utländsk ledning tyckte Tyskland passade den nya strategin bättre. Däremot minskar riskerna ju mer moderna anläggningarna är men investeringarna är ofta beroende av ägarna. Ericson är väl ett utmärkt exempel på när man hamnat snett baserat på egna missbedömningar och där alla eftertraktade flyr medan de som desperat kramar sig fast blir kvar.

      Radera
    7. Absolut! Särskilt på ett större företag ska det nog mycket till om en enskild medarbetares engagemang ska vara skillnaden mellan succé och konkurs. Jag bara tänkte att det är så dags att börja gasa när det nästan är för sent.

      Det där du skrev om att folk håller stenhårt i jobbet när företaget varslar istället för att se det som en signal att det är dags att gå vidare skrev jag lite om för ett år sedan: https://sparosverige.blogspot.se/2016/10/se-det-som-en-utmaning.html
      "Och om det dragits ned i omgångar under flera år, tisslats om nedläggning och tasslats om utförsäljning till Kina, är det konstigt att Kenneth och Stina inte tänkt tanken att varsitt helt yrkesliv på gångavstånd i Dyngbränna kanske inte är möjligt."

      Radera
    8. 5000? 3750 (verkar normalt om man inte har räntor) för boendet så då är det 1250:- kvar till resten, hur går det ihop? Har för mig att du skrev att du har en bil också, det är väl ett par tusen bara till den (värdeminskning, skatt, bensin osv.)

      Radera
    9. Drygt 3000 för boendet, har inte exakt siffra i huvudet. Bostadsrätt, inga lån. Min bil är 30 år gammal, bortom värdeminskning (och skatt också faktiskt).

      Radera
    10. Är den 30år så är förstås värdeminskning nära noll men då är underhåll och reservdelar desto högre kostnad. Bränsleförbrukningen brukar vara hög på gamla bilar också. Ja jag förstår iallafall inte hur du kan gå runt så billigt, men hatten av, det är riktigt imponerande.

      Radera
    11. Jag skulle säga att det där med reservdelar är lite av en myt. En grej som kostar 5000 att byta på en ny Volvo och 9000 på en BMW kan kosta 400 spänn på min eftersom motorrummet inte är fullt med elektronik och för att det inte krävs att en märkesverkstad gör jobbet. Och så mycket delar blir det inte, särskilt inte för mig som kör extremt lite, vilket också håller bränsleförbrukningen till ett minimum. Det vore annorlunda om jag bilpendlade. Då skulle jag också vilja ha en bil med bättre driftsäkerhet.

      Radera
  9. Synd med alla Jantar i Sverige. Tänk om de istället lagt sin energi på att reflektera över sina egna mål och önskningar, och hur de ska nå dem? Det hade gett något det. Men det är kanske för mycket begärt i detta sosseland?
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
  10. Lår folk tycka så, de flesta skulle aldrig säger rakt ut till Enso inte behöver gå till jobbet :) ..och vi behöver folk som jobbar, alla gör egna val.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Enso? Har du autokorrigerad text eller är det något modernt uttryck jag missat?

      Radera
    2. Gissar vilt..

      Enso = en som

      Cheers,

      /P

      Radera
    3. Ah, då blev det logiskt. Jag tänkte Stora Enso och pappersbruk :-).

      Men då håller jag inte riktigt med, ifall icke-anonyma kommentarer på nätet räknas som att säga något rakt ut till någon annan.

      Radera
  11. Den enda invändning jag har mot "fyra-procents-regeln" som nämns i artikeln är att det ofta innebär att dessa 4% endast ska täcka deras levnadskostnader. För mig är det lite att leva på gränsen och vill ha lite mer marginal i mitt sparande.

    Enligt artikeln nämns en genomsnittlig värdeökning på 7% där 3% antas som inflation och resterande 4% tas ut löpande varje år.

    Mitt eget sparmål blir istället att en genomsnittlig värdeökning ska räcka till både levnadsomkostnader och sparande (målet är att spara minst 50%). Tror inte det var medräknat i deras 18 000 kr per månad men kan förstås ha fel. Alltså ska i mitt fall 2% av de 7% i värdeökning räcka för de levnadsomkostnader jag anser mig behöva. Resterande 2% som inte äts upp av inflation, sysselsätts till nästa år osv. Ränta på ränta bör ju rimligtvis fungerara även här och således bör jag kunna öka min sparkvot varje år.

    Vad gäller inflation så brukar det ju annars tjatas om 2% som mål. Detta verkar vara den heliga graalen i svensk ekonomi och alla andra budgetbeslut/penningpolitik tycks vara underordnade detta mål. T ex gnälls det på hushållens skuldsättning samtidigt som det förs politik som gör det billigt att låna (de blir sen förvånade att människor lånar).

    Det stödköps statsobligationer för att hålla svenska kronan svag jämfört med andra valutor för att exporten ska öka, importen ska bli dyrare och därigenom driva upp priserna osv. Allt för att nå detta två-procentsmål.

    Att inte några (riksbanken? finansdepartementet?) kan ta fram ett nytt mål som ligger i tiden känns minst sagt skrämmande då beslut som tas för att uppnå just 2% i inflation påverkar hela vår ekonomi. Målet på 2% sattes 1995.

    Att det blev just 2%? Jo det förklarar riksbanken så här:
    "Sammantaget talar detta för att inflationsmålet bör vara lågt men positivt. Att det blev just 2 procent beror på att inflationen var ungefär 2 procent när inflationsmålet introducerades. Dessutom var detta i linje med inflationsmålen i andra industriländer."

    (Källa: http://www.riksbank.se/sv/Penningpolitik/Inflation/Inflationsmalet/)

    Kanske det bara var mitt blod som frös till is när jag läste de meningarna, men jag får gå på magkänsla här och säga att dessa 2% inte har räknats fram på något sätt för den svenska marknaden utan är godtyckligt bestämt (alla andra gör ju så, då måste vi ju göra det med). Vore kul om du, eller någon som läser din blogg utvecklar eran syn på 2%-målet (om du inte redan gjort det, jobbar mig bakåt genom dina blogg-inlägg just nu).

    Har gjort några andra anonyma inlägg idag men får börja med signatur då det verkar bli fler än bara tips om sångtexter. Vägrar för övrigt konsekvent att skaffa någon av de konton som annars krävs för att få kommentera din ypperliga blogg.

    /Nichlas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tanken med fyraprocentsregeln är väl just att man inte ska behöva något övrigt sparande eftersom man bör klara svängningar både i börs och utgifter genom marginalen mellan avkastning och utgifter.

      Sedan tycker jag att nästan alla som pratar om att kunna leva på sina besparingar stirrar sig blinda på att planen i alla lägen måste hålla livet ut. Dyker det upp oplanerade utgifter för ett par pensionerade fyrtioåringar är det väl inte värre än att de drar ner på några andra utgifter, alternativt skaffar någon oplanerad inkomst?

      Nej, jag har inte bloggat specifikt om inflationsmålet, bara nämnt det i förbifarten och konstaterat att de hittills i princip aldrig har stämt.

      Jag har den fullaste respekt för att man inte vill registrera sig för något konto. Därför tycker jag att det är bra att Blogspot erbjuder anonymt kommenterande. Dock är det jättebra om man ändå kallar sig något, antingen som du gjorde nu eller genom att välja Namn/webbadress i rullisten och hoppa över webbadressen. Inte minst eftersom det för oss övriga blir omöjligt att skilja anonym från anonym i långa trådar.

      Radera