Jag brukar aldrig svara på den här
typen av Twitterfrågor och såg inte ens denna medan den var
aktuell, men 51 procent av de som svarat tycker alltså att det är
mer eller mindre fel av andra att snåla ”för mycket”.
Som representant för
”blodpuddingsinvesterarna” känner jag mig inte ett dugg
provocerad av att andra har högre utgifter. Två undantag: människor
som sätter andra i skiten, t ex sina barn, och de som gnäller över att
de inte har några pengar och inte ser att anledningen till det är
att de valt att inte spara.
Förklara gärna för mig hur det kan
provocera någon att jag väljer att handla mat efter extrapris och
säsong, promenerar och springer istället för att åka buss och
bil, ratar ny teknik och en massa abonnemang som jag inte tycker
skulle förbättra min livskvalitet.
Att leva sparsamt är liksom inte som
att vinna på lotto, bli hockeyproffs eller ens att skaffa barn. Det
är bara att stänga plånboken. Alla kan göra det, bara man är
villig att gå in för det. Och är man inte det (vilket jag
verkligen fattar!) finns ju inga skäl att vara avundsjuk eller låta
sig provoceras av andras val.
Det ska i så fall vara om vi snåljåpar
tjatar och missionerar för mycket (går det?), men jag tror inte att
vi egentligen är så enkelspåriga. Skulle det kunna vara så att de
51 procent (216 personer) som i undersökningen anger att de
provoceras av snålhets mest provoceras av sin egen bristande
karaktär?
