En kompis fick sina
registreringsskyltar stulna av någon som inte vill betala för
parkering och vägtullar. Stölden polisanmäldes, men räkningarna
hamnar ändå hos ägaren. Hur gör man då, bestrider och inväntar
att byråkratin ska hinna ikapp? Nej, enligt polisen bestrider man och betalar.
”Tänk på att du måste betala felparkeringsavgiften, även om du tänker bestrida (klaga). Du får tillbaka avgiften om ditt bestridande godkänns. Det är fordonets ägare som ansvarar för att avgiften betalas.”
Jag kan inte tänka mig att det
blir problem att få tillbaka pengarna, åtminstone för alla
avgifter genererade efter att stölden polisanmälts, men det är ju
inte självklart att man kan ligga ut med pengarna under obestämd
tid.
Polisen har kameror som läser av
regnummer på mötande bilar och direkt uppfattar om skylten eller
hela bilen är stulen, så
då borde det vara självklart att parkeringsvaktens handdator
plingar till när de bötfäller en stulen bil. Den träffprocenten
är gissningsvis mångdubbelt större och skulle resultera i fler
uppklarade brott.
Brott är nämligen förbjudna. Jag vet
att många gjorde sig lustiga över Annie Lööf när den
juristutbildade partiledaren på knackig skolengelska med småländsk
brytning fastslog att ”In Sweden, it is forbidden by law to be a
criminal”. Men det värsta i soppan är att det vore mer korrekt om
hon sagt ”In Sweden, criminal acts are primarily insurance
matters”. Och i väntan på att polisen, försäkringsbolaget,
inkassobolaget och kronofogden pratar med varandra får brottsoffret
försörja brottslingen.