Om någon frågat mig för en vecka
sedan om de målade cykelsymbolerna på svenska cykelbanor är av dam-
eller herrmodell hade jag inte kunnat svara. Det är en cykel, det är
allt jag vet. Men nu vet jag, och antagligen du också, att det var
en herrcykel. Detta eftersom Stockholms miljöpartistiska
trafikborgarråd Daniel Helldén stolt kunnat berätta att man nu
målat över herrcyklar och ersatt dem med damcyklar.
Vad kalaset kostat verkar omöjligt att
få fram. 11000 kr, säger Helldén, så det är väl vad han har
betalat en designer för att retuschera bort den överliggande
rambalken på originalbilden. Men ingenting i politiken kostar 11000!
Bara bilden här uppe, då Helldén och några riktiga arbetare bränt
en halv dag på godhetssignalerandet har garanterat kostat mer än
så.
Jag tycker dock inte att prislappen är superviktig. Det intressanta är att politikerna (i detta fall MP
understödda av ett högerblock, men nästa gång är det någon
annan) leker bort skattebetalarnas pengar på ren skit. För givetvis
blir inte cykelbanorna ett dugg mer jämställda av att
cykelsymbolerna i gatan avbildar damcyklar, precis lika lite som att
kvinnor känner sig mer inkluderade av att ”Herr Gårman” på
sina ställen bytts ut mot ”Fru Gårman”. Leder det till något
är det i så fall att fler motsätter sig riktig jämställdhet
eftersom det pågår så mycket sådant här trams som tar bort fokus från riktiga problem och ojämlikhet.
Men protesterna uteblir. Några sura tweets och ett och annat mem. Själv bidrar jag med detta blogginlägg, vilket inte heller lär revolutionera världen. Inga kravaller, inga strejker. Under tiden demonteras skolan, rättssamhället och sjukvården. För jo, det är samma plånbok – din.
”Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp.
Vi går till botten där vi står, men Prideflaggan, den går i topp!”