fredag 17 juni 2022

Skambud

Jag har absolut lagt skambud. Oftast för att jag inte velat betala mer, och då vet jag inte riktigt om det kvalar in som skambud. Men jag erkänner att det kan ha hänt i min ungdom att jag slängt ut ett bud helt medveten om att det inte skulle gå igenom, bara för att få förhandlingsmotståndaren ur balans och på så vis få en uppfattning om dennes gränser.


Lugn, Janos! Det kommer säkert bättre bud.

Men på senare tid har jag bara drabbats som säljare. Det senaste exemplet är en bil jag satte ut för 40000 kr. Jag var beredd på prutning, men allt under säg 30000 känns som något annat. Första budet löd på 2500 euro av en person (eller möjligen robot) som hävdade att han ska åka genom halva Europa för att köpa min ”pärla”. Jag svarade inte ens.

Nästa spekulant verkade vara på riktigt. Han hade avslutade affärer med betyg och ett verifierat konto. Hans meddelande löd kort och gott ”20000 kr”, så nu var vi alltså nere på halva priset. Jag tänkte strunta i honom också, men kombinationen tidig morgon och brist på kaffe fick mig att syrligt svara: ”Då är det bäst att du hittar en bil som kostar det då.” Tänkte att det var färdigt med det, men fyra timmar senare hade han tänkt klart:

20000 kr

Igen. Vad tänkte han att det skulle leda till, att jag skulle ha ändrat mig? Det hade jag inte, och även om så vore skulle han få hitta en bulvan för nu skulle jag hellre slå sönder bilen med en kulhammare än sälja till honom. Nu hade jag dock druckit kaffe, så jag behövde inte svara.

Men jag blir nyfiken på hur folk tänker. Hade han i sitt första meddelande skrivit att ”det här låter kanske dumt, men jag har räknat på vad jag vill betala och kommit fram till följande” så hade han fått ett ärligt och artigt svar. Jag är helt okej med att andra gör andra bedömningar och hade jag varit desperat kanske det till och med hade funkat. Vill man handla borde det sällan vara en god idé att först reta säljaren till besinningslöst raseri.

Så tänker jag. Vad är det jag missar?

30 kommentarer:

  1. Leif Persson17 juni 2022 09:54

    Sålde en bil till en kollega 2009. För två år sen ville han sälja tillbaka samma bil till överpris. Han hade inte ens bytt kamremmen. Bilen var från 1998. Jag tackade nej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att jag har sålt tillbaka två bilar till den tidigare ägaren. Lite praktiskt att sälja till någon som vet "allt" om bilen. Men det är ju svårt att sälja till överpris då :)

      Radera
  2. Folk börjar sitta i skiten nu med ökade kostnader och räntor. Så skambuden kommer nog öka kraftigt. Köparen kanske hoppades att du är desperat och kommer sälja för 20k givet att du inte hittar en annan köpare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske, men jag upplever att det alltid varit så. Fast det här "Jaså, 20 är för lite, vad tror du om 20 då?" kanske kommit för att stanna.

      Jag förstår förhoppningen och skulle inte ha något problem med den om han inte betedde sig som ett rövhål. DET borde aldrig löna sig för en köpare, oavsett tider och krisnivå.

      Radera
  3. Förstår inte heller tanken bakom den taktiken. Om jag ville lämna ett skambud så skulle jag försöka vara så trevlig som möjligt. Att irritera säljaren känns inte som en vinnande metod.
    Men å andra sidan har jag i något svagt ögonblick låtit köpare komma undan med att vilja betala lite mindre än det överenskomna priset när de väl kommit för att köpa saker när jag rensade släktingars dödsbon. Hade så klart lust att säga "nej, men du, då bränner jag dem hellre". Men jag hade redan fyllt två containrar med skräp och det handlade bara om några 100-lappar. Grämde mig ändå i dagar.
    DDT

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vissa affärer grämer mig med. När de börjat pruta redan i telefon och så ska de fortsätta pruta när de kommer. Då önskar jag att jag hade vänt på klacken och låtit dem stå där.

      Radera
    2. De som prutar osett iggar jag om de inte verkar riktigt seriösa. Och har vi avtalat pris på tel/mail får de åka hem tomhänt om det ska förhandlas ännu en gång. Förmodligen inte optimal affärstaktik i alla fall, men jag skulle skämmas om jag lät mig bli utnyttjad på det sättet.
      Den som svarade kort o gott "20000 kr" skulle jag antagligen ignorera eller möjligen skrivit "40000 kr" till.

      Radera
    3. I det fallet var det en motorvärmarkabel, så då tycker jag att det funkar. Men har man då kommit fram till ett pris kan man ju inte använda det som utgångspunkt för framtida prutning på plats.

      När han skrev "20000 kr" igen, EFTER att jag nekat honom, övervägde jag att skriva 60000 :) Men då valde jag att ignorera istället.

      Radera
  4. Just köp/sälj av bil är väl ökänt för att dra till sig prutare (idioter) :D

    /Divi
    https://dividendi-ekonomi.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog rätt vanligt och det hade förvånat mig om jag hade sluppit undan.

      Radera
  5. "Bästa priset, kompis" sagt på bruten svenska är man fruktansvärt trött på. Dels för att det inte är bästa priset och dels (framförallt) för att jag inte är deras kompis!
    Håller med ovanstående, att jag hellre bränner eller ev skänker till nån jag känner än säljer till en otrevlig typ som ska pruta på allt.

    När grannen skulle sälja sin båt (utombordare med bra motor) så fick de flera som hörde av sig med riktiga skambud, ungefär hälften av värdet (båtar så sjunker inte värdet alls i nivå som med bilar, och det är oftast motorn som är det som kostar, man vet alltså vad värderingen, och accepterat pris, är). Framförallt så gällde priset bara samma dag. Grannen som inte alls hade bråttom att sälja kontrade med att höja priset för varje gång prutaren sa nåt.
    - Du säger 100 tusen, kompis, jag ge dig 50. Bara idag.
    - Inte intresserad
    - Men kompis, bra pris, 50.
    - Nej, 110 vill jag ha!
    - Vaddå, du har ju annonserat för 100 kompis. Du få 50. Snabb affär.
    - Jag är inte intresserad av en snabb affär. Nu kostar den 115.
    - Din jävla idiot, kompis. Du fattar ingenting
    - Det är du som inte fattar nånting. Jag säljer båten för minst 100.

    Vi är mest imponerade över att de orkade ta dialogen med dessa id--ter.

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mm, det där med "kompis" i tid o otid stör mig också. Fattar ju att det inte är illa ment, men det blir fånigt att säga till någon man precis träffat.

      Jag känner mer att efter att han framhärdat med 50 ska han inte få köpa den, nästan oavsett pris.

      Radera
  6. Jag har också funderat på det där med skambud. Tror det ofta är s k "bilhandlare" som håller på så där.

    Om jag kategoriskt skulle lägga på bud på 50% av utropspriset på 50 bilar under några timmar tror jag att möjligheten att få en bil är stor. Alltid är det någon av dessa 50 som har bråttom.

    Och det måste ju funka annars hade man ju inte råkat för det hela tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen dum taktik i sig, men då tycker jag att man bör vara lite trevlig också, inte låtsas som att man gör säljaren en tjänst genom att bjuda hälften av det utsatta priset.

      Radera
  7. Du skulle skriva pris 80 000 kr, då hade du fått 40 000 kr

    SvaraRadera
    Svar
    1. SÅ dålig koll tror jag inte att de har :)

      Radera
  8. Du missar ingenting (det gör du bara när det handlar om din oresonliga kritik mot svensk sjukvård :-) ). De flesta människor är ju knäppgökar, så de tänker nog inte överhuvudtaget.
    /Christoffer S.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag missar ju svensk sjukvård, och det är verkligen inte det sämsta att missa!

      Radera
  9. Jag brukar alltid om köparen vill pruta komma överen i telefonen. När dom sen kommer å vill pruta mer å klaga över saker säger jag bara. Du frågade alldrig om fel eller skador i telefonen. Samt här i Sverige kan man bara pruta en gång och det gjorde du i telefonen. Garanterat du njuter och köparen är supersur. Gärna att dom åkt långt med:) Sossemats

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, dubbelprutarna borde man alltid säga hej då till. Jag missade det som sagt en gång, för över tio år sedan, och det stör mig fortfarande lite.

      Radera
  10. Eller idioter som ska pruta för att dom har långt att köra.
    Det är väl inte mitt problem?
    Köp en bil närmre hemmet säger jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ett riktigt dåligt argument!

      Radera
  11. Jag både köper o säljer mycket begagnat, jag försöker alltid pruta lite sådär "lagom" svenskt och jag räknar alltid med att en köpare vill slå av en smula. Några procents givande o tagande liksom. Jag brukar inte lägga skambud, men jag gjorde det faktiskt bara för några veckor sedan, en cykel i grannstaden som låg ute för 1200:-. Jag vet inte riktigt varför faktiskt (förutom att jag gärna skulle vilja ha en cykel), men jag slängde i väg "500 kr?". Väntade mig i bästa fall otidigheter tillbaka om något svar skulle komma.

    Men döm om min förvåning när säljaren nästan direkt svarade "Ok, vid snabb affär o upphämtning." Jag åkte o hämtade en timma senare och inga problem. Cykeln var i superskick om än inte supermärke. Jag insåg att de 1200:- säljaren begärt var ett mycket rimligt pris, och ett par sekunder stod jag o småskämdes och funderade på att lägga till ett par hundringar. Men min interna snåljåp vann.

    Inget stöldgods heller, kollade upp ramnummer o så o säljaren var orginalköparen. Men han var prick två meter o säkert 120-140 kilo, så en 28" var helt enkelt för liten i längden.
    /Jonas B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försöker också pruta för det mesta, men ibland vet bägge parter att det är ett bra pris och då är det inte mycket att göra. Jag köpte ett par fönster för en timme sedan och mitt prutningsförsök avvisades vänligt men bestämt och jag var helt okej med det.

      Ibland kan det absolut funka. En del verkar strunta så mycket i pengar att man undrar varför de alls säljer en cykel för runt tusenlappen istället för att bara slänga bort den och slippa problemet.

      Radera
  12. Det påminner om när jag skulle sälja min gamla bil till en girig Småländsk bilhandlare. Han tog fram en slags tabell som han låtsades slå i och tänka efter, sedan la han ett menlöst lågt bud. Det slutade med att jag tände till direkt och blev tokförbannad och beslutade på stört att inte köpa den nya bilen av honom som jag hade tänkt när jag kom dit. Veckan därpå sålde jag bilen för 25 procent mer och köpte en annan bil.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hörde du av dig till bilhandlaren när du hade sålt den ;-)?

      Radera
  13. Intressant att bilar lockar till sig idioter som ska tokpruta. Det finns även andra områden där det omvända gäller. Följer Tradera en del och gissa om man blir förvånad när folk bjuder mera för begagnade föremål än vad de kosta nya och då tillkommer oftast frakt.

    Tycker veteranmopeder är lite kul men här blir priserna ofattbart höga. Kommer ihåg från min barndom när det gick att hitta en gammal gubbmoppe för nån hundralapp om man hade tur men nu läggs risiga, ej kompletta objekt ut för 5-10-15 tusen och ibland drar prisena iväg ofattbart mycket. För att inte tala om delarna till dessa tingestar. Troligen skulle man tjäna ytterligare tiofalt att sälja vissa av dessa i delar i stället för som hela mopeder.

    När det gäller veteranbilar verkar det vara lite tvärtom, såg nyligen en Cheva V8 -55:a eller -57:a med lite omsorgsbehov för knappt det dubbla som vissa 70-tals mopeder går för.

    Vissst är det utbud och efterfrågan som styr priset men ibland är det svårt att förstå vad som driver olika beteenden...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också sålt en del grejer på Tradera till högre än nypris. Två gånger har jag sålt gardiner (visserligen sprillans nya i oöppnad förpackning) till högre pris än de fortfarande säljs för på Ikea.

      Veteranmopeder är larvigt dyra. Det är väl just att nu vill gubbar köpa tillbaka modellen de hade när det begav sig, och nu har de betydligt större plånbok.

      Fast jag tycker att detsamma gäller veteranbilar. Bilar som inte är tokfina kan säljas för trehundratusen, och gamla Valianter och Ford Falcons som kostade tiotusen när jag var ung kostar nu hundratusen.

      Radera
  14. Min far har berättat att det fanns en bilskrothandlare som slog sönder bildelar med en slägga så fort någon började pruta. Detta spred sig snabbt bland bilburen ungdom så prutning förekom sällan. Men då och då dök någon oinvigd kund upp vilket gjorde att släggan åkte fram igen.
    Tack för en väldigt bra blogg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för en rolig anekdot! Ibland är det inte utan att jag förstår bilskrothandlaren. Har man konkreta skäl att pruta, att något faktiskt inte ser ut som på bilden eller ett fel inte uppgetts, är det en sak. Men att regelmässigt försöka få ner saker till halva priset är lite av ett oskick.

      Radera