Jag ser en del fördelar med fondhandel framför aktier. Det är ett smidigt sätt att få
riskspridning i portföljen, särskilt på utländska marknader. Men
precis som med aktier finns det en hel del skit där ute, så det
gäller att tänka till.
Först och främst, ta reda på vad du
köper. Kolla innehaven och investeringsstrategin. En världenfond
kanske har 90 procent av innehaven i USA, då är det inte mycket
diversifiering gentemot portföljens Nordamerikafond.
Hur har utvecklingen varit? Aktier går
aldrig bara upp, så en tillfällig nedgång kan utgöra köpläge.
Fonder däremot, bör alltid gå bättre än underliggande index,
förutsatt att det inte är just en indexfond.
Vem förvaltar fonden? Har han/hon
gjort det länge? Vad gjorde han/hon dessförinnan? Några frågor
jag däremot inte ställer mig angående förvaltaren är ifall det är en man eller kvinna, spelar golf på fritiden, ras, religion eller politisk
tillhörighet. Det enda som spelar roll är att mina pengar förvaltas
så bra det bara går och att inget lämnas åt slumpen.
För att så blir fallet betalar jag en
förvaltningsavgift, som i vissa börsdiskussioner och artiklar låter som det enda som spelar någon
roll. Det är det inte. Det väsentliga med en fond är avkastningen
efter avgift. Avgiften är förvisso en stor del i den ekvationen (ju
mindre rörelse, desto större del), men långtifrån hela.
Hängde allt på avgiften skulle
avgiftsfria indexfonder vara överlägsna. Låt mig ta några
exempel. I år har OMXS30 gått +0,33 %. SIX Portfolio Return Index,
ett bredare index med utdelningen inräknad är +3,94 %. Gratisfonden
Avanza Zero, som försöker följa SIX30RX, är +4,64 %.
De aktivt
förvaltade fonderna PriorNilsson Sverige Aktiv är +13,18 %,
PriorNilsson Real Invest A +19,08 %, Carnegie Sverigefond +7,69 % och
Didner & Gerge Aktiefond +9,80 %. Med den utvecklingen kanske man
kan leva med förvaltningsavgifter på 1,0-1,6 %.