tisdag 23 maj 2017

Hellre en slant i fickan än ett chip i handen

Det var bara några dagar sedan jag ondgjorde mig över SEB:s ”blippfunktion” i sina kort, men det var sansat i jämförelse med detta. SJ testar nu att erbjuda sina affärsresenärer att operera in ett datachip i handen för att betala med. Fast under en testperiod behöver man förutom chippet även en vanlig biljett OCH en smartphone med Android.


Är målet att visa att människor är idioter är det antagligen genialt att ge dem möjligheten att förutom biljett komplettera med en särskild telefon med ett särskilt operativsystem samt ett inopererat datachip. Blir det billigare för konsumenten? Nej, inte det heller.

Ett par tusen svenskar har tydligen redan gått på det här, och eftersom idén är helt störd antar jag att siffran växer lavinartat. Själv kan jag utan att anstränga mig komma på ett antal anledningar till att det är en dålig idé att låta operera in ett mikrochip i kroppen.


Och visst kan man skratta åt det här, men vad händer när en majoritet av svenskarna, världens lydigaste folk, låtit sig ringmärkas på det här sättet? Kommer företag och myndigheter då inte låta oss betala eller legitimera oss på annat vis? Jag blir sugen på att helt gå tillbaka till kontanter i ett sista desperat försök att stoppa utvecklingen.

Kan någon förklara vad detta ska vara bra för? Kanske att behovet av skruvade science fiction-filmer nu helt har försvunnit. Tack SJ!

måndag 22 maj 2017

Hönan eller ägget

Den hysteriska trenden att renovera fullt fungerande kök för hundratusentals kronor tycks aldrig ta slut. Vi renoverar våra hem som aldrig förr, men har inte tid att vara där. Kanske investerar vi i själva verket i en förhoppning om ett annat liv, ett liv då vi ska ha tid och råd att njuta av våra nyrenoverade hem. Fast genom att lägga pengar på renovering måste vi jobba ännu hårdare, så då kommer drömmen ännu längre bort.

Jag skriver ”vi”, men jag är verkligen inte med i den rörelsen. Tvärtom snittar jag kanske 20 timmar per dygn i min bostad, så jag ser på fenomenet utifrån och förundras över hur tusan folk tänker. Man ser aldrig barnlösa par köpa en minibuss för att ge sig själva incitament att skaffa fem barn, men när det kommer till bostadsrenoveringar är tydligen allt sunt förnuft som bortblåst.


De som har möjlighet bygger ofta stora kök där man ska kunna umgås ett helt gäng medan man slår ihop en trerätters och dricker vin. Hur ofta händer det? Går jag till min egen bekantskapskrets träffas vi inte på det viset mer än max en gång om året, och då alltid efter ett himla pusslande med tider och scheman.

Annars träffas vi mest två och två, men oftare på nätet än i någons kök. När upplevde du senast en middag eller ett gäng som bara hängde 5-6 stycken i ett kök? Var möjligen en av personerna Jennifer Aniston?


Men vem är jag att sabba folks drömmar? Den som vill skuldsätta sig för att topprenovera ett kök som aldrig används till annat än att mikra upp Billys-pizzor ska naturligtvis göra det. Jag undrar bara över planen, men det där med planering är nog överkurs.

söndag 21 maj 2017

"Ras"-analys

Enligt Dagens Industris retorik berodde nedgången på börsen onsdag-torsdag på Trump. Som vanligt. ”I spåren på skandalerna kring USA:s president Donald Trump” hette det. Va?! Det enda konkreta som hänt är att han sparkade FBI-chefen James Comey (eller rättare sagt tillstyrkte förslaget).

”You're fired!”

Demokraterna som hatade Comey strax innan valet låtsas nu vara djupt indignerade när denne får sparken, trots att han är ungefär lika impopulär i alla läger som vårt svenska stolpskott Dan Eliasson. När Comey utredde Hillary Clinton var han inte vatten värd, men kritik från Trump är tydligen fortfarande nog för att hamna på innelistan.

Och att Comey skulle ha någon ”hemlig information” om Trumps kontakter med Ryssland är så dumt att jag inte ens tänker kommentera det. Att Trump såg till att han sparkades borde vara motbevis så att det räcker även för de mest konspirationsteoretiska foliehattarna. Men tillbaka till ”raset” igen.


Det handlar såklart om att världens börser gått väldigt starkt och behövde en korrigering nedåt. Vinsthemtagningar ger fallande kurvor som skapar osäkerhet, som i sin tur överdriver reaktionen. Om det är början på en längre nedgång eller ett hack i uppåtkurvan vet jag inte. Förmodligen ett av flera hack, men det lär visa sig. Och oavsett hur lugnt och städat det blir är jag övertygad om att oseriösa ekonomijournalister kommer att förklara verkligheten med hysteriska överord, det verkar vara deras enda väg just nu.

lördag 20 maj 2017

Nya VR är här!

Virtual reality har ju varit stort länge nu, men jag har hört om en konkurrerande grej där framförallt äldre går i spetsen – actual reality. Det finns många likheter mellan fenomenen. Bägge strävar efter att så långt som möjligt nå en äkta känsla.


Den stora skillnaden är utrustningen som krävs. För att uppleva VR behöver man glasögon och diverse mjukvara. Actual reality kräver inga grejer, program eller sladdar. Allt som krävs är tid. Man går helt enkelt ut i verkligheten, exempelvis en skog. Väl där upplever man träd, stenar, gröna ängar och porlande bäckar i realtid.

Vrider du huvudet åt höger kommer bilden i dina ögon att flyttas åt höger. Grafiken och upplösningen är fantastisk! Med hjälp av öronen tar du in verklighetstrogen fågelsång. För den som missat upplevelsen – det är ungefär som gamla tiders mobilsignaler, men mer oregelbundna. Andas du in med näsan känner du naturliga dofter. Nästan som på riktigt!


Att actual reality blir ett attraktivt komplement till virtual och augmented reality är jag övertygad om. Frågan är bara om det går att få unga människor att haka på trenden. Just nu ser det mörkt ut, men det gör också att potentialen är enorm. Systemet är fullt utbyggt, actual reality finns redan på plats i väntan på att fler ska upptäcka den.

fredag 19 maj 2017

Dagens grej är morgondagens ”Vad?!”

Någon som kommer ihåg MySpace? Lunarstorm? Raketost?! Alla de här grejerna var betraktade som så heta att ingen trodde att de någonsin skulle försvinna. Men faktum är att de flesta fenomen är lika utbytbara som människor.


Därför är det osannolikt att dagens sociala medier kommer att stå sig över tid, vilket gör en investering här särskilt skakig. Ett bilmärke ingen längre vill ha betingar ändå ett värde. Redan tillverkade bilar går att rea ut, fabrikerna går att sälja. Men den dag ingen längre går in på www.facebook.com är värdet på Facebook noll. Det kommer inte hända i morgon, men jag är ganska säker på att alla ledande sociala medier kommer att försvinna. Här är orsakerna.

Facebook

Jag vet inte hur många miljarder användare de har nu, men fler lär de inte bli. Räknar man aktiva användare är prognosen ännu sämre.

Unga människor ogillar Facebook för att deras föräldrar finns där. När man är femton vill man inte hänga på samma ställen som mamma och pappa – fullt begripligt. Men jag känner nästan ingen i min ålder heller som finns där mer än med ett avsomnat konto. För oss handlar det mer om stämningen. Så fort det blir diskussion om något strömmar horder av människor dit för att ”stoppa bråket”, som att det skulle vara något dåligt att ha olika åsikter.

Facebook hjälper själva till att skapa den här skitnödigheten genom att stänga ner och pausa konton hur godtyckligt som helst. Allt som av någon kan uppfattas som stötande, sexism, rasism eller hatpropaganda (och det kan absolut allt!) hamnar i skottgluggen för åsiktspoliser. 4500 personer sitter redan på heltid och granskar användarnas material på Facebook och i förra veckan berättade Mark Zuckerberg att man tänker anställa 3000 till, och vid sidan av dessa granskare jobbar man hårt med AI-teknologi för att upptäcka och ta bort ”olämpligt innehåll”.


Youtube

Även Youtube jobbar hårt med censur. Förutom att spärra rena lagvidrigheter använder man sig av ”demonetization”, att hindra youtubers från att tjäna reklampengar på videos med ”icke annonsvänligt innehåll”. Människor som tidigare kunnat tjäna ordentliga pengar på sina videos tvingas söka sig till nya plattformar eftersom Youtube utan förklaring bestämmer att deras business inte längre är önskvärd.

Precis som i fallet med Facebook kommer detta med all säkerhet leda till att intresset minskar och att färgstarka användare tar sina fans med sig till nya jaktmarker. Kvar blir gulliga katter och åsikter så slätstrukna att man knappast behöver leta efter dem.

Twitter

Censuren hos Twitter hamnade i blickfånget när Milo Yiannopoulos konto suspenderades efter att ha bråkat med en kvinnlig skådis med tydlig vänsterprofil. Milo är av judisk börd, homosexuell med en historia av svarta pojkvänner, men han var också skribent för Breitbart, aktiv högerdebattör och företrädare för Gays For Trump, vilket inte var populärt hos det amerikanska etablissemanget.


Men till skillnad från Facebook och Youtube tror jag inte att det är censuren som blir Twitters död, utan det faktum att varje förändring av tjänsten varit till det sämre. Enkelheten hos Twitter är dess styrka, men det finns gränser. Ville vi ha griffeltavlor istället hade vi skaffat det.

Snapchat

Hett hos investerare (även om marknaden börjar kylas av), men för mig verkar det vara en sanslöst dålig affärsidé, inte bara för att målgruppen är personer så unga att de helt saknar egen ekonomi. Hade någon kommit till mig och berättat att de ville skapa ett socialt nätverk där man lägger upp bilder som försvinner efter tio sekunder hade jag sagt åt dem att jobba på idén.

Så om nu alla sociala medier försvinner, vad kommer att slå igenom istället? Ifall det kommer en motreaktion mot internetcensuren kan det bli GAB eller Minds, som marknadsför sig som yttrandefrihetens apostlar. Omöjligt att veta, kanske blir det Shouter:


Jamen, hur tusan bäddar man in ett klipp med timestamp?! Spola till 10.32.

torsdag 18 maj 2017

I väntans tider

Nej, jag är inte gravid, det här handlar om en helt annan tillväxt. På våren är det mycket som växer. På fönsterbrädorna blir mina chiliplantor större för varje dag som går.

Tre veckors utveckling i ”chiliportföljen”.

Squashodlingen är jag mer tveksam till. Än så länge ser den mest ut som jord, så jag har inga bilder på ”grönskan”, men hoppet spirar.

Bättre går det i naturen. I sommar ska det precis som vanligt plockas 20-30 liter blåbär. Riset har vaknat ur vinterdvalan, skjutit skott och de första bären i grönt och rött går att skönja.



Ett annat underbart litet bär är vinbäret. Både svarta och röda vinbär åker in i frysen framåt sensommaren. Just nu ser de ut ungefär som blåbären.


Ändå färdigare än nypon, men förhoppningsvis blir det skörd även av dem, i september eller så. Kanske blir det äpplen i samma veva, jag har snart slut på äppelmos.


Vad mer ska plockas, skördas och rensas? Svamp, nässlor, maskrosor, ramslök... Det allra bästa är att det mesta av produktionen sköter sig själv. Jag behöver inte gräva i jorden, odla, vattna eller pollinera. Jag äger inte ens marken. Jag bara väntar på att naturen fixar till maten och när det är klart skördar jag. Helt gratis, medan andra springer i sina ekorrhjul för att sedan stressa till butikerna och göra sig fattiga och ofria.

onsdag 17 maj 2017

Arbetslöshet – finns den?

Den öppna arbetslösheten har i Sverige legat på 7-8 procent det senaste decenniet. Sedan tillkommer alla de som går en utbildning de egentligen inte vill gå eller sitter på en mer eller mindre meningslös ”arbetsmarknadspolitisk åtgärd”. Sammanlagt är det bra många hundratusen människor.


Samtidigt har jag svårt att få ihop det med min verklighet. Jag känner nästan inga arbetslösa. Det händer att de är mellan två jobb, men om perioden är mer än någon månad beror det enbart på att de är kräsna, inte vill gå ner i lön eller pendla för långt. Om de verkligen var tvungna att hitta ett jobb skulle det gå på två dagar.

Det stämmer rätt bra med bilden jag får när jag pratar med arbetsgivare. De har svårt att hitta personal, både kvalificerad och helt oerfaren sådan. En kompis behövde sommarjobbare för ett enklare sorteringsjobb i lagermiljö. Inget drömjobb kanske, men klart uthärdligt och med helt okej lön. Till anställningsintervjuerna såsade det in ungdomar med alla möjliga krav som omöjliggjorde anställning. Arbetstiderna (heltid, dag eller natt) passade inte och helst ville de vara lediga både nu och då. Och om ni tror att min bekantskapskrets är exceptionell är det bara att kolla nyhetsflödet.


Teknikbolag, matbutiker, transportbolag... Alla säger de samma sak – vi hittar inte personal! Jag förstår att det finns människor som är mer eller mindre oanställningsbara, invandrare som ännu inte kan så pass bra svenska att den funkar i kundkontakter, handikappade eller missbrukare. Men problemet är större än så. Ett tag hade jag en granne som gick arbetslös år efter år. Han var byggkunnig och hade dessutom lastbilskort. Att Arbetsförmedlingen låter någon med C-kort gå arbetslös i mer än en vecka fattar inte jag.

Så vad gör vi åt det här – sänker arbetslöshetsersättningen eller inrättar arbetsläger? Jag är inte säker på att det skulle hjälpa. Inte heller är jag säker på att jag skulle vilja leva i ett sånt samhälle. Men något måste göras, det är jag tämligen övertygad om.